Alla inlägg av sail@syfortunelight.se

2018-05-16 Franska Polynesien – Iles Gambier

Har nu varit tre veckor i denna härliga arkipelag. Vi har gjort en 10 dagar lång seglats runt halva Gambier. Började med att besöka ön Taravais västra sida, där det finns tre fina ankarvikar. Vi var helt ensamma, så vi valde den sydligaste och minsta viken. Härlig palm strand längst in i viken med massor av kokosnötter. Försökte med machete bana en väg genom djungeln, så att vi kunde komma upp på några mindre berg, men efter en timmes fight med vegetationen vände vi åter tillbaka till stranden.

Otroligt härlig snorkling kring korallerna. Som ett fritt akvarium.

På kvällen såg vi från båten att det rörde på sig på många ställen på berget, det var fullt med getter. Snorklade  och kollade in revets djurliv. Vi har aldrig tidigare sett så mycket ”akvariefiskar” i varierande storlekar, som här på Gambier. Vattnet är ganska klart, siktdjupet är ca 10 meter. Nästa dag skulle vinden vrida till västlig, så vi fick flytta till andra sidan ön.

Där var vi inte ensamma, utan fick dela bukten med ca sex andra båtar. Åkte i land och träffade Valleri och Ervi samt deras sexåriga son. Han har för en svensk ett mystiskt namn som man har både svårt att uttala och komma ihåg. Dock betyder hans polynesiska namn ”kungen” så vi kallar honom ”The king”. Dessa tre utgör hälften av de bofasta på ön Taravai.

Valleri och Ervi är fantastisk trevliga, hjälpsamma och sociala. De har massor av frukt och grönt i sin trädgård, som de säljer till oss seglare för en mindre slant. Vi köpte bananer, papaya, rosmarin, citrongräs, basilika, sötpotatis, lime, brödfrukt och lite till som vi inte riktigt har koll på.

Nästan varje eftermiddag är hågade seglare välkomna till deras hem och trädgård på ”after beach”. Trevligt att träffa nya människor från GB, Österrike, Schweiz mm. Spelade Petanq och drack bira till det mörknade vid sex tiden.

Varje söndag kl 12 bjuder Valleri och Ervi på barbaqe. Knyt kallas, men de som inte har grejor med sig bjuds på grillad fisk som Ervi harpunerat på morgonen. Vi hade legat kvar under flera dagar, så båtar hade bytts ut och nu på BBQ var det bara fem fransktalande besättningar och vi. De flesta franska seglarna talar mer eller mindre engelska, så det funkar ganska bra. Åt och drack, spelade Petanqe och beach volley. Många hade med sig ”hemgjord” dryck, gjord på t ex guava, vatten, jäst och socker, gott ock läskande. Fransoserna har faktiskt en del att lära ut. Tjiptjillivipp var det mörkt och dags att åka hem, tiden går fort när det är trevligt.

Lämnade Taravai nästa morgon, eftersom viden vridit på ostligt och vågorna gick in i bukten. Gick sju miles tvärs över Gambier till revets östra sida. Försökte ankra bakom revet och en liten öde ö. Blev inte bra, eftersom vi inte kunde komma tillräckligt långt från elaka korallhuvuden. Efter lite sightseeing längs revets östra del gick vi runt en större ö och ankrade i lä för natten.

Seglade åter till Rikitea. Långpromenad och så mycket Lime och Papaya att det blev jobbigt att bära. Tog ner  stora genuan en tidig morgon när det var vindstilla. Fram med symaskinen. Sedan blev det jobbigt när 90 m2 genua successivt skulle passera symaskinen i sittbrunnen. Med fyra händer i samverkan gick detta hyfsat bra, så nu är både under- och akterlikets snörplinor insydda i nya kanaler. Återstår nytt UV-skydd längs  båda liken. Detta får vänta några veckor, vi måste samla nya krafter. Kostar på att jobba en hel dag i värmen.

Seglade inför helgen till våra vänner Valleri och Ervi, för att få delta i ytterligare ett BBQ. Nu var det där inte en enda fransman, utan istället en större blandning. Det visade sig att Valleri kunde klippa hår, så först ut var en brittisk dam. Det blev bra, så Lena som tar alla chanser till hårklippning satte sig på pallen. Nu har hon en helt ny frisyr, som blev bra.

Under seglingen från Chile lyckades jag förstöra vår satellit telefon. Inte bra eftersom det är med hjälp av denna vi plockar ner väderdata. Har funderat mycket på hur vi ska få tag i en ny. Har sedan några veckor lärt känna Gaël och Stephanie som  seglar omkring i sin 57 fotare. De kör normalt charter runt Tahiti, men har nu lite semester här på Gambier. Det visade sig att Gaël hade två Inmarsat Pro telefoner ombord, så vi fick den ena. Snacka om hygglig fransman, det är ju faktiskt helt fantastiskt. Provkörde idag och allt fungerade fint.

Måndag åter Rikitea, för nu har ”frukt och grönt båten” kommit från Papeete.

Vi ska försöka ladda ner lite bilder när nätverket är starkt.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-27 Franska Polynesien – Iles Gambier – Rikitea

Vi fick tio fina dagar på Påskön. Ön tillhör Chile, men befolkas ungefär med 2/3 polynesier och 1/3 chilenare. Klimatet mera tropiskt än Chile och definitivt med en atmosfär av Polynesien.

Många statyer finns det på Påskön. Han längst till höger med hatt. Finns många ideer på hur man lyckats placera denna många ton tunga sten uppe på huvudet.
Mera stengubbar. Vid detta berg besökte vi ett stenbrott där de hackade ut gubbarna, centimeter för centimeter.

Sista dygnet vred vinden så att det började komma in svall, så vi beslutade oss för att segla på torsdagkväll istället för på lördag morgon. Vi låg ankrade med 63 meter kätting och sedan 40 meter ankarlina. Ankarlinan hade vi som extra säkerhet lagt dubbel med ett gamalt fall. Precis när vi bestämt oss för att börja lätta ankar, kom några extra stora svall och med en rejäl smäll gick ena ankarlinan av. Brottslasten på den linan ligger på ca 3500 kg. Otroligt att pollarna sitter kvar. Började vincha in ankarkättingen, men efter 10 meter tog det stopp. Släppte ut kättingen och dök i vattnet. 18 meter djupt men perfekt sikt, så jag kunde se att kättingen snott sig runt koraller och låg som ett U där nere. Lena körde nu enligt mina tecken samtidigt som jag vinchade hem kätting. Allt gick bra och vi fick upp ankaret och kunde ta kurs 283 grader mot Iles Gambier, 1420 miles västerut.

Nu kommer lite utdrag från dagboken som vi alltid skriver när vi går längre etapper.

Fredag 13/4
Motvind och stöttning med motor, slår och börjar segla NNV. Startar motorn igen på morgonkvisten. Landar en flygfisk i sittbrunnen, katten känner lukten och blir ivrig. Lena kommer upp och känner fisklukten. Slänger firren överbord och det är nära att katten hoppar efter. Sydlig vind kommer under förmiddagen och vi seglar på stabilt i nästan inga vågor. Käkar kyckling, banan, annanas, cocosmjölk, nudlar, mm. till middag, gott. Upptäcker att vi har tappat en vantskruv till bogsprötskättingen, satan!

Lördag 14/4
Stora dagen idag, kaptenen fyller 57 år. 200 miles seglade från Påskön och 850 kvar till Henderson Island och 1200 till Iles Gambier. Bara 10 vändor till Gotland, alltså snart framme. Fin sydlig vind under natten och förmiddagen. Efter frukost avfrostar vi kylen, mycket is på radiatorerna. Måste nog byta tätningslister. Katten hittade en sprattlande flygfisk som hon bar ner i cockpit. Lekte ett tag, sen käkade hon upp hela fisken rå. Bara vingarna kvar, men även de knaprade hon i sig lite senare. Ännu en flygfisk landade, katten hämtade och bar den till ”slaktplatsen” i cockpit. Åt upp även denna och sedan sov hon länge mätt och belåten. Mindre belåten blev Lena när hon upptäckte ”slaktplatsen” och alla jäkla fiskfjäll som fanns i hela sittbrunnen. Varken katten eller jag stod då speciellt högt i kurs. Lena lagar födelsedagsmiddag och med god kaka till efterrätt. Nu ökar den sydliga vinden i styrka med upp till 23 knop i byarna. Vi ställer tillbaka klockan en timme. Squalsen avlöser varandra, stökigt. Vi tar mycket vatten över båten och det blir saltigt i sittbrunnen även bakom kapellväggen.

Katten har sprungit upp på däck för att hämta en flygfisk. Spelar ingen roll om det regnar. Bär ner i sittbrunnen och smaskar i sig.
Katten har äntligen hittat sin sjökoj där hon ligger helt stilla när båten gungar. Här med flera fiskar i magen.

Söndag 15/4
Halvjobbig natt med stora vågor. Spolade över hela båten rejält några gånger. En gång gick vi omkull 50 grader på en vågkam och det spolade in vatten på läsidan i sittbrunnen/cockpit. Vinden minskade när det ljusnade och vi rullade ut hela storen för att hålla farten uppe. Får inte bli ikappkörd av vågor hela tiden, därför måste farten vara tillräcklig. Sheena har tryckt i sig fem flygfiskar under natten och morgonen. Hon äter som hon var utsvulten. Förmodligen är de jättegoda. Bakade frukostbröd i kastrull. Jag gjorde degen men glömde olja i pannan, så när Lena gräddade och skulle vända lossnade inte brödet. (Förra gången glömde jag jästen!) Jag är ett klantarsel i köket. Men brödet blev tillslut klart och faktiskt jättegott. Vinden mojnar sakta, men fortfarande lite byig och ibland stora vågor. Äter rester till middag och fikar kladdkaka med grädde. 2030 går jag till kojs, men kan för ovanlighetens skull inte sova. 2300 ger jag upp, stiger upp och tar vakten till 0300, jobbigt. Från och till mycket vind och stora vågor. På Stilla Havet kommer hela tiden rejäla dyningar. Kan komma en dyning från SV med våglängd på 500 meter och en annan dyning från t ex NV med våglängd 200 meter och på detta kommer vindvågor från V. När dessa tre vågor råkar sammanfalla blir det rejäla toppar som ofta bryter.

Måndag 16/4
Lena går på vakten 0300 och får ganska snart en brytande våg från sidan och som rullar över hela båten. Sittbrunnen full i vatten, Lena åker ner på golvet och blir blöt. Samsung tabletten åker ner i saltvattnet och är nu helt död. Jag tar över vakten. Katten i sele och lina, hon vädrar en flygfisk och smiter ut på däck. Kommer tillbakla med en firre i munen, men linan har fastnat i något på däck. Kolsvart ute. Båten broachar lite så jag måste ta hand om båten. Sedan hjälpa katten, men det är ingen ide, för i ändan av kopplet hänger en tom sele. Skriker på Lena som kommer upp. Vad göra i kolmörkret, med hög sjö och fart på över 7 knop. Ja kanske först tryckt på MOB knappen!! Ja, ja hon dog ju med favoritfisken i munnen. Lena frågar var f-n linan är någonstans, så jag tänder pannlampan och lyser på golvet och då säger Lena som står på andra sidan bordet, ”Men hon sitter ju här!” Jodå, hon sitter på ”slaktplatsen” och mumsar i sig sin favoritfisk i godan ro, sedan gick hon och vilade. Kändes bra, inte kul att behöva drunkna på detta vis. Kommer världens regnskur i gryningen. Lena stiger upp vid 9 tiden och vi hjälps åt att koppla bomarna för ”wing on wing”. Svårt att få bra balans i båten. Slutar med bara en vinge. Vinden ökar rejält under eftermiddagen. Micke har fått ont i ryggen. Det har varit en del jobbiga nätter då sömnen blivit lidande. Vi känner oss båda lite möra. Det är stort här ute och väldigt ensamt. Kokt potatis, stuvad vitkål och stekt korv till middag. Micke har lagt sig och det tar bara 15 minuter så dyker ”skurkmolnen” upp. Mycket vind och i regel regn. Tycker inget vidare om dessa. Trots detta hade vi en fin segling under natten.

Tisdag 17/4
Fin morgon, behaglig vind, gör 5-6 knop. Rullar ut lite av andra genuan och farten ökar nästan en knop . Jag, Lena, vaknar 0900 och känner mig utvilad. Tänk vad 6 timmar ordentlig sömn kan göra, fast det är uppdelat på två perioder. Käkar frukost och Micke får gå och lägga sig. Han ser riktigt sliten ut. Stackaren, han får aldrig sova ordentligt, alltid är det något som händer på mina vaktpass.
Fin ONO vind hela dagen, moderat sjö och fart kring 7 knop med ca 60 m2 genuor utrullade, 40m2 bb och 20m2 sb. Fullt utrullade är de på kring 90 resp 80 m2. Gör veckokontroll av autopilotmotor, kvadrant och roderaxel. Ve och fasa!!!! Autopilotarmens muttrar har släppt och infästningen sitter bara med två bultar som gravitationen håller på plats. Varje styrkommando glappar det ca 4 cm. Vi tyckte igår att autopiloten inte styrde så bra som den brukar i stora vågor, men skylde på vinden och segelsättningen. Nu är armen fastskruvad igen och båten har fått en helt annan gång, d v s den vi är vana vid. Bara 350 miles kvar till Henderson och 700 till Gambier. Ett block till sb bardun har släppt, men allt var intakt så det var bara att skruva tillbaka. Till middag blev det böndipp med chili och fajitasbröd. Nu är det fantastiskt fin vind, stabil och inte allt för skumpiga vågor, åker på i ca 7 knop.

Onsdag 18/4
Klockan 0000 fångar vi lastfartyget Santa Barbara från Danmark på AIS:en. 14 miles söder vår position. 300 meter lång och med destination Hongkong med ETA 5/5. Talar med vakthavande på VHF:en och får bekräftat att de också ser oss på AIS:en på 14 miles. Efter 0600 försvann vinden så vi stättar med motor någon timme. Bra det, för då fick vi varmvatten, det är nämligen duschdag idag. Vinden kommer åter och vi seglar på i jämn fart hela dagen. Har konstruerat en ny preventerkonstruktion för storseglet, vilket innebär att vi alltid har två preventer kopplade, en sb och en bb. Båda regleras från cockpit. Skulle storskotet eller ett block brista, åker inte storbommen framåt med full kraft in i sidovanten, utan preventern förhindrar/bromsar detta. Om bomen skulle träffa sidovanten vid hård undanvind, är det troligt att bommen knäcker riggen och även masten, så det känns bra att alltid ha två preventers kopplade. Har ätit indisk Madras gryta med Nanbröd till middag, gott. Kvällsfika med banansockerkaka, också gott. Provar byta vaktskift, så nu ska Lena sova 2000 – 0000 och 0300 – 0600.

Torsdag 19/4
Svag vind under natten och morgonen, tidvis under 5 knops fart på båten. Fortsätter så även under dagen, ibland nere på 4 knop. Solen gassar och det är varmt. Lena lagar Rösti med makrill i tomatsås till lunch. Helt plötsligt ropar Heinz upp oss på VHF:en, han ligger ca 5 miles bakom. Vi har inte hört av varandra på flera dagar. Vid 20 tiden kommer mera vind och vi gör god fart. Äter resterna av Madrasen till middag och banankaka till kvällsfika. Klockan 2200 har vi bara 60 miles kvar till Henderson Island.
Går på min vakt 0000, Micke hinner bara lägga sig så känner jag den välbekanta fiskdoften och det gör också katten. Micke kommer upp och kollar så att katten kommer tillbaka ner i sittbrunnen. Hon har med sig en stor flygfisk som hon snabbt knaprar i sig. Jag är mycket olycklig för att min Samsung tablet har ”drunknat”. Nu får jag läsa om böcker som jag redan tidigare läst två gånger.

Fredag 20/4
Ljusnar 0830 och då är vi framme vid Henderson. Seglar längs norra delen, men det är för stora svall som bryter mot stranden, så det går tyvärr inte att landstiga. Troligen även för stora svall för säker ankring. Seglar vidare runt hörnet och ner på vöstra sidan, där det borde vara mycket mindre svall. Men icke, snarare mera stora vita ”korvar” som rullar in mot stranden. Ger upp projekt ”landstiga Henderson” och sätter kurs 281 grader mot Iles Gambier.

På väg in mot Henderson Island, mitt i Stilla havet.

Solig och fin dag. Byter 5 micron filter i watermakern. Styr mot atollen Oeno, som vi ska gå norr om. Får se om det går att stoppa här några timmar. Ställer tillbaka klockan en timme. Pastagratäng och en modifierad Risalamalta serveras till middag. Hoppas på en lugn natt. Heinz är lite väl ”hackihälinen”. Kan inte koppla av när han ligger nära. Äntligen har bena börjat bli bruna:-)

Lördag 21/4
Vinden jävlades när Lena börjar sitt nattpass. Kom många squalls med ökande vind och motvrid. Jobbigt för henne när hon måste väcka mig och be om assistans. Närmar oss atollen Oeno i gryningen. Den består av ett ringrev och innanför finns två skogsbeklädda öar. Det är tyvärr för grunt för att ta sig in i lagunen annat än med dingen. Dyningen bryter brutalt mot revet och det ser inte lockande ut att ankra. Vi passerar vid 9 tiden och tar kurs 283 grader mot SO infarten på Iles Gambier. God vind på förmiddagen, gör 6-7 knop.
Klockan 1800 har vi dryga 160 miles kvar. Barrometern har inte rört sig sedan vi lämnade Valdivia. Började tro att den var trasig. Eftersom satelittelefonen är trasig har vi bara väderprognos nerladdad på Påskön för tio dagar sedan. Den är nu slut och naturligtvis börjar barrometern falla, Murphys law eller …. Vi äter middag och fikar. Himlen ser inte speciellt trevlig ut västerut, möjligtvis åska. Jag går och lägger mig 2000 och får höra av Micke att det blixtrar. Fy, nej inte åska. Men den verkar vara långt borta. Micke väcker mig 0000. Inget speciellt, lite blixtar långt borta. Ingen vind, klockan 0200 ser det lite ljusare ut, men efter en stund drar mörka hotfulla moln förbi och sedan blir det kolsvart, läskigt är bara förnamnet. Väcker Micke 0300. Jag kryper ner i sängen, skönt. Hinner bara ligga 5 minuter då hela båten skakar och rister till. Vad händer ropar jag, ”det kommer vind, mycket vind” svarar kaptenen. Kastar mig upp och flyger som en liten vante. Upp och hjälper Micke att köra in genuan. Samtidigt kommer en jätteblixt framför båten. Regn och vind, men båten går fint efter att vi revat. Har stoppat in nödvändig och känslig elekronik i ugnen. Inga mera blixtar. Fronten är över på 45 minuter. Jag kryper tillbaka i sängen och somnar gott.

Söndag 22/4
Regnar resen av natten. Lena vaknar 0745, jag sover till 1000. Regnet minskar succesivt, men vid frukost 1015 börjar det störtregna igen. Vi vaggar framåt för bara storen i 3,5 knop. Vid lunchtid lättar molnen och eftermiddagen ger bättre och bättre väder, på slutet av dagen skiner solen igen. Efter frukost upptäcker vi dessvärre att yttervantets undre del på sb sida är trasigt. En kardel har gått av vid övre terminalen. Hände förmodligen när frontvinden kom under natten. Lena hissar upp mig i masten för att okulär besiktiga staget. Det är svårt att säga om det är risk för att hela terminalen kan släppa pressningen nu när en kardel saknas. Seglar ”försiktigt” med bara en genua resten av dagen. När vi får tillgång till mejl, måste vi konsultera vår riggexpert i Stockholm, om vad att göra. Vinden dör helt före skymningen, så vi startar motorn efter att ha ätit en god tonfiskpizza. Vill inte nå infarten till Gambier före 0800 när det börjar ljusna, så vi får inte åka fortare än 4,6 knop under natten.

Måndag 23/4
0430, magiskt. Havet är helt spegelblankt. Ett mycket ”Stilla Hav”. Marelden sprider sig som pärlor runt båten. Stjärnorna speglar sig i vattnet. Ser de första fiskebåtarna med svaga lanternor. Nu är det inte långt kvar. Nu är vi snart framme i Franska Polynesien. 1045 (0845 lokal tid) gick ankaret utanför den lilla byn Rikitea på ön Mangareva. Appropå klockan så hade inte vi vridit tillbaka tilklräckligt mycket, så vi var två timmar före lokal tid. Det skiljer 11 timmar mot Sverige. Totalt seglade dygn från Valdivia blev 28 och 3750 miles. 14 dagar stopp på Robinson Cruzoe Island och 10 dagar på Easter Island. Totalt 52 behagöliga dygn.

 

Ja det var då lite utdrag ur dagboken från sista seglingsetappen. Händer lite nästan varje dag, så det är sällan långtråkigt.

Nu är vi här och det är helt fantastiskt, med sol, 26 grader i luften och i vattnet. Skillnaden på nattemperatur vs dagen är väldigt lite. Behöver inga kläder. Inga hysteriska turister i byn, utan bara ett antal segelbesättningar.

Ankrade utanför byn Rikitea på ön Mangareva.

Efter snart en vecka har vi hunnit med två längre skogspromenader. Otroligt fin djungel. Har idag i skogen plockat lime, papaya, små chili och pomello.

Lena tar en paus i djungeln.

De bofasta är otroligt hjälpsamma och vänliga. Prisläget är väldigt varierande, t ex en deo roll on 60 kr, ett kg tvättmedel 100 kr, 1 kg lök 20 kr, en 75 cl Jim Beam 900 kr men 2,2 kg kycklinglår bara 55 kr och en härligt nybakad och stor baguette 1,70 kr.

Vi ligger ankrade 100 meter utanför ”Jo Jo:s” bar, restaurang och affär. Här har vi möjlighet till WiFi, men tyvärr är det mycket liten kapacitet. Så det är väldigt segt att ladda ner bilder till hemsidan.

Kommande vecka ska vi lämna huvudön och besöka två grannöar som ska vara jättefina. Sedan tillbaka hit till Rikitea för att jobba med båten en vecka. Bl a sy på nytt UV skydd på en genua. Sedan blir det ytterligare någon vecka med segling till andra delar av Gambier. Fördelen är att det bara är ca 10 miles från ena ändan till den andra.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-09 Chile – Påskön

Blev kvar totalt två veckor på härliga Isla Juan Fernandes. Satte kurs norrut för att komma upp till sydväst passaden. Väl där efter några dygn, spirade vi ut båda förseglen och tog in storseglet. Seglade på med denna segelsättning i 10 dygn och då var vi framme på Påskön. Vi hade ganska lätta vindar så dessa 1820 loggade miles tog precis 14 dygn. Vi hade mulet väder under ca 5 dygn, sedan kom solen fram och det blev succesivt varmare. Fick ett par fiskar som vi gravade och sedan torkade. Jäkligt gott som snacks.

Väl framme på Påskön ankrade vi på 18 meters djup utanför huvudorten Hanga Roa. Helt öppen kust, så det är ungefär som att ligga på Gotska Sandön. När man står i fören ser man klart och tydligt det lilla ankaret där nere på botten 18 meter ner. Otroligt klart vatten.

Hyrde en 250cc Honda Cross motorcykel och utforskade ön under två dagar. Många stengubbar har vi sett på denna fantastiska ö. Det är en hel del turister här, bl a rätt många japaner.

En gubbe från Påskön
15 stengubbar

 

 

Det kommer ständigt långa dyningar in mot kusten och dessa bryter till vitt skum när de närmar sig stranden. Vid en första anblick ser det omöjligt ut att komma iland med dingen, men på ett ställe finns det en ca 40 meter bred kustremsa där det inte bryter. Där åker fiskargubbarna ut och in med sina båtar och vi också. Inne vid stranden kan man sedan köra in bakom en skyddande stenpir och knyta fast dingen.

Vi har nu varit här en vecka och räknar med att stanna fram mot nästa helg om vädret tillåter. Sätter då kurs mot Isla les Gambier, som är en av fem ögrupper i Franska Polynesien. Dit är det 1400 miles, så den resan tar ca 10 dygn. Vi passerar Henderson Island efter ca 1000 miles. Helt obebodd ö, sista gubben dog ut på 1500 talet. Får se om det går att göra ett kort stopp där.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-03-12 Chile – Isla Juan Fernandes

Passen blev klara pá tvá veckor. Ny bussresa till Santiago med tvá nätter pá buss.  Nya och fräscha pass för ytterligare 5 ár. Övriga EU och även Norge har 10 ars giltighet pá passen. Dock inte Sverige som bara har fem ár. Detta p g a att sá mánga kriminella utnyttjat ”godtrogna Sverige” och sált pass, beställt nytt och sált igen, o s v.  Sá nu stár vi med bara 5 árs giltighetstid som en konsekvens av detta.

Den nya dykkompressorn visade sig vara helt körd. Fjärde stegets kolv stod helt stilla, sá jag antar att vevstaken gátt av eller lossnat. Gick ej att reparera i Chile sá fabriken skickade en helt komplett pumpenhet med DHL express. Tog ändá tvá veckor p g a nitisk tull i Chile. Nu fungerar i alla fall kompressorn och vi kan fylla báde 200 och 300 BAR:s tuber.

Nya dykluft kompressorn

I väntan pá kompressorn fylde vi upp báten med allt utom färska varor. Tog fem dagar och mánga taxiresor.

Vy över strandpromenaden i Valdivia. Staden som vi blev kvar i 8 mánader
Ytterligare en katamaran frán Alwoplast varv är sjösatt. Här sker pámastning.

I väntan pá bra vindar för segling upp till Isla Juan Fernandes, upptäcker vi att antennen till AIS:en är död och likasá en laddare till en av navigationsdatorerna. Vi vill ha en fungerande AIS, sá vi beställer en ny antenn frán Santiago. Ytterligare en veckas väntan.

Passar pá att ta ner och plocka isär vindgeneratorn. Byter alla tre lagren och málar nágra lager vit epoxi pá utsidan. Tre dagars jobb, men nu spinner den som en katt.

Hoppsan, nu har snart vára visum gátt ut sá vi máste göra en resa till Argentina, för att fá förlängt 3 mánader. Ákte till staden Bariloche. 8 timmar med buss, en natt pá hotell och 8 timmar tillbaka. Bariloche är en riktigt naturskön och trevlig stad.

En SAR hund som vi hittade pá torget i Bariloche
Plazan i Bariloche
Vy över Barilochesjön med Andernas snöklädda toppar i bakgrunden.
Stora grejer i Bariloche.

 

 

 

 

 

 

 

Tyske kompisen Heinz har nu átervänt efter en resa med en chartersegelbát till Antarktis. Han har arbetat som expiditionskock och därigenom sparat 7000 EURO, vilket är priset för 3 veckors segling.

Nä, nu är det verkligen dags att segla, men givetvis bláser det nordlig vind nágra dagar. Hann dá med en pubrunda för att ta avsked av engelska vännerna pá sy Mollymawk. De blir kvar nágra mánader till innan báten är segelklar. Besóker favoritpuben ”El Growler” som har blivit várt stamhak.

El Growler har ca 8 olika ölsorter. Här är fyra av dem, med olika nyanser.
Avsked pá El Growler.
Nick, Zoe, Réne, Jill, Lena, Gean och Heinz

Nu är vindarna sydliga nágra dagar, sá vi startar seglingen norrut. Tyvárr pá en fredag, sá vi utmanade ”Murphy” rejält. Men seglingen gick bra, avverkade 460 miles pá drygt tre dygn.

 

Ön Isla Juan Fernandes eller Robinson Crusoe Island, som den är mera känd som, ligger 370 miles väster om Chiles kustlinje, sá den är

15 miles kvar till Isla Juan Fernandes

inte direkt  lättillgänglig. Ön är fantastiskt vacker med dramatiska berg och gröna skogar. Vattnet är härligt blátt och vi ser botten pá 12 meters ankardjup.

 

Pá väg in mot ankarplatsen, med byn i bakrunden

Har nu legat här i en vecka och njutit av miljön. Hittills har vi gjort tvá längre promenader, bl a upp till utsiktsplatsen som Alexander Selkirk besökte dagligen under 4 ár, för att spana efter skepp.

Frán dalgángen, mitt i bilden spanade Selkirk dagligen efter skepp
Lena stár i ruinen efter Selkirks ”hus”. Hunden följde oss upp i bergen och visade vägen under mánga timmar. När vi skilldes nere i byn hoppade hon upp och slog tassarna hárt runt min midja. Inte helt lätt att hantera.

Selkirk hamnade i konflikt med kaptenen pá ett britiskt segelskepp och valde dá att kliva av och bli ilandsatt pá denna öde ö. Efter fyra árs väntan blev han hittad av ett annat britiskt skepp.

Vy i östlig riktning frán Selkirks utsiktsplats. Vár ankarvik mitt i bilden.
Vy i västlig riktning frán Sellkirks utsiktsplats.

I byn bor ca 800 personer och det gár att fá tag pá det nödvändigaste. Nästan inga turister och priserna är normala. Ön har eget bryggeri med eget ölmärke, Cerveza Arcipelago Juan Fernandes.

Världens största kollibri, Picaflor Rojo, finns tydligen bara här pá denna ö. När vi käkade middag hemma hos bryggmästaren hade vi flera av dessa kolibris bara nágra meter frán middagsbordet.

Käkar god middag pá ”bryggeriet”. Chevice, pulpo stekt i honung, empanadas och sist efterrätt
Bryggmästaren och kocken Claudio lockar fram kolibrin
En Picaflor Rojo som suger näktar
En röd kolibri i närbild

Nä, nu ska vi tvätta vatenlinjen, 22 grader i vattnet, sá det är enklast att ligga i vattnet och göra jobbet. Blir kvar nágra fler dagar innan vi vi sätter kurs mot Páskön. Inte självklart att vi stannar till där, det beror pá vädret och vágorna. Om inte blir nästa stopp pá Isla Gambier i Franska Polynesien. Dit har vi ca 3400 miles, sá det kan ta ett tag innan vi kan uppdatera hemsidan nästa gáng.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-01-26 Chile – Valdivia

Ja, då var det ett nytt år igen, det fjärde sedan vi lämnade Wasahamnen 2014, åren går ….

Fortsatte i mitten av december med att montera det nybyggda  bogsprötet eller peket om man så vill. Jag är nöjd med resultatet.

Bogsprötet på plats

Fortsatte sedan med satt ta ut vår 120 liters rostfria toalettank. Den var monterad mitt i ett lastutrymme med mycket luft runtomkring. Byggde sedan en ny i glasfiber. Den är bara på 55 liter och ”skräddarsydd” efter utrymmet där den monteras. Resultatet blev att vi fick ett extra lastutrymme på ca 170 liter.

Nya toalettanken på plats

Så blev det julafton. Denna firade vi hos oss tillsammans med vänner från Norge, Österrike och Tyskland. Åt först peruansk Ceviche och sedan norska köttbullar, svensk Jansons frestelse och tyska revbensspjäll.

Nyår firades under lugna former i vår marina med ett litet BBQ. Firade in nyåret enligt svensk tid, så vi behövde inte vara vakna så länge.

BBQ nyårsafton. Remi ,Ignacio, Nick och Gean
Blivande bröllopsparet Zoe och Gean, Nick, pappa till Zoe osså Lena i förgrunden
Äldsta och yngsta, Heinz och Florian, på nyårsaftons BBQ
Zoe röker vattenpipa. Smakade bra.

Det var tur att nyår blev en lugn tillställning så att vi var utvilade 3 januari när våra engelska kompisar på s/y Mollymawk ställde  till med bröllop. Det var dottern Zoe som äktade brasilianaren Gean. Enkel ceremoni hos borgmästaren, men sedan följde ett härligt party. Pappa Nick hade besökt ett av Valdivias många lokala bryggerier och köpt en 50 liters tunna med fantastiskt god öl. Vi var inte så många på festen, så vi undrade vad han skulle göra med all öl sedan. Men, det var inga problem, han skulle tappa upp det på dunk. Tiden gick fort ock klockan var över 5 på morgonen innan vi var hemma i båten. Dagen efter visade det sig bara vara 8 liter öl kvar, så vi hade jobbat på bra under natten.

En vecka senare var det dags att lyfta upp vår båt ur vattnet. P g a vår ganska djupa köl på 2,6 meter, kunde inte travelliften få upp hela båten över kanten, utan kölen och allt framför blev hängande över vattnet.

Hängande i Travel liften, med bara aktern över land

Tog ur propelleraxeln och bytte cutles-lagret samt tillverkade ett nytt nedre roderaxel lager. Monterade nya anoder och det nytillverkade rodret. Efter en vecka åkte vi tillbaka ner i vattnet. Provkörning av det nya rodret gick mycket bra, inga vibrationer och nästan helt perfekt balans, även vid full fart på maskin, d v s kring 9 knop.

Båt utan roder, axel och propeller
Nytt cutless lager på plats
Och så var allt på plats

Sista större projektet som återstod var att byta ut taket i hela förpiken. Lena och jag hjälptes åt och efter drygt två heldagar var det nya taket på plats.

Beställde i oktober en högtryckskompressor från Europa. Denna ska vi ha för att kunna fylla våra egna dykluftstuber med upp till 300 Bar. Valde sjöfrakt för att hålla nere kostnaden. Tog ganska lång tid innan den en solig dag stod utanför båten nere på bryggan. Omständliga procedurer för att komma genom tullen i Chile, måste hyras en speciell agent som löser klarering och intern leverans inom Chile. Det var tur att vi handlade kompressorn till väldigt bra pris eftersom fraktkostnader, skatter och agenter drog i väg rejält. Det mindre  skojiga var att kompressorn inte fungerade. Andra stegets topplock blåste en o-ring efter några minuters körning. Inte kul. Har nu en dialog med tillverkaren om vad som  är felet. Jag tror att en ventil i topplocket är trasig och måste bytas. Vi får se hur detta löser sig.

Nya dykluft kompressorn

Våra pass går ut om 1 år och fyra månader. Inte smart att segla till Franska Polynesien med dessa, eftersom det måste vara mer än sex månader kvar av giltighetstiden i dessa länder. Närmaste svenska ambassad ligger i Santiago, nästa ligger i Canberra Australien, så vi bestämde oss för Santiago. Vi tog nattbussen upp i onsdags, beställde pass och tog nattbussen hem i torsdags. Åkte ”Salon Cama” vilket motsvarar ungefär flygets ”business class”, så man sover ganska gott i säten som är breda och nästan horisontella i liggläge.

Detta har medfört att avseglingen mot Franska Polynesien blivit försenad några veckor, eftersom vi måste tillbaka till Santiago om tidigast två veckor för att hämta passen. Tyvärr måste vi nog nu också till Argentina en sväng för att förlänga vårt tremånaders visum för Chile. Mycket att hålla koll på hela tiden.

Kommande vecka ska vi börja fylla upp båten med basvaror, så att vi slipper handla dessa i Polynesien.

En grannbåt från Tyskland utlöste sin livflotte för att kolla funktionen. Funkade fint trots att det var 13 år sedan ompackning.

Ha det bra / Lena och Micke

 

2017-12-16 Chile – Valdivia – bilresa upp till Peru

Är nu tillbaka i båten igen efter drygt 40 dygns vagabondliv. Känns  skönt att vara tillbaka och komma in i mera normala rutiner. Har nu under någon vecka fortsatt att jobba med konstruktionen av bogsprötet och detta blir klart för montering kommande vecka. Har nu också börjat med att bygga en ny hylla för ankarspelet, eftersom den gamla sviktar betänkligt vid hård belastning.

Men nu lite om bilturen. Hämtade hos Europcar den 25/10 ut en sprillans ny Peugeot 301 med dieselmotor. Perfekt med dieselmotor i Chile då dieseln bara kostar 7 kr och bensinen 10 kr/liter. Åkte till båten och hämtade katten för att köra henne till katt hotellet. Hon flyttade in, men såg klart skeptisk ut när jag lämnade henne och gick till bilen. Stackaren hade ju ingen aning om att hon skulle bli kvar i mera än 40 dagar. Åter till båten för att packa bilen, oj,oj,oj, va grejor som skulle med. 5 kg gasolflaska, gasolgrillen för att kunna laga mat i ödemarken, 2×20 liter dieseldunkar, 20 liter vattendunkar, kylbox, stor låda med pannor, köksprylar, kryddor, mm mm mm.  Två tält, sovsäckar, liggunderlag, filtar, kuddar och Lenas necessär stor som en militär persedelpåse. Till detta kommer då alla personliga saker, jag med en jättepersedelpåse och Lena med en något mindre. Heinz, vår resekamrat hade bara en liten ryggsäck och en liten, liten väska, typ en sån som en Chiwawa brukar åka i. Men vänta, det finns ju lite plats kvar, hmmm, kanske gitarren får plats. Jodå, med lättare våld gick också den in. Men nu var det fullt.

Startade vid 20 tiden, åkte in till Valdivia för att handla lite. Blev typ tre stora påsar. Efter mycket trixande fick också maten plats. Nu iväg norrut mot Santiago. Ut på Ruta 5, som är stora motorvägen i nordsydlig riktning. Det är närmare 100 mil till Santiago och vid 4 tiden på morgonen började mina ögonlock falla igen. I gryningen passerade vi en långtradare som någon timme tidigare hade kört av vägen i en stor utförsbacke. Rätt in i en bergvägg, lastbilshytten var bara ca en meter lång efter att 50 ton last tryckt på. Föraren satt nog kvar inne i mettalskrotet. Efter detta var min trötthet borta.

Flyttade in i en jättefin lägenhet med all tänkbar lyx. Till och med bilgarage i källaren. Fyra dagar i Santiago, med mycket promenerande, tunnelbana och taxi. Behövde en ny axeltätning till roderaxeln på båten. En hel del tid gick åt för att hitta en sådan. Startade med att leta upp SKF, som jag vet gör sådana tätningar. Lotsades sedan vidare i etapper för att slutligen några dagar senare och lite äventyr stå med två nya tätningar i handen.

Utsikt över Santiago från parken Cerro Santa Lucia
Utsikt över Santiago från parken Cerro Santa Lucia
Terraza Neptuno i Santiago
Terraza Neptuno i Santiago
Kung Neptun på Terraza Neptuno
Kung Neptun på Terraza Neptuno

Lämnar Santiago och åker vidare norrut 400 km, till staden La Serena. Checkar in i ännu en bra lägenhet. En dag senare är det Halloween, inget vi normalt bryr oss om. Här verkar de dock ta detta på stort allvar, alla restauranger var utsmyckade och med massor av erbjudande. Tja, varför inte, vi gick till kvartersbaren efter middagen. Här var det folktomt, klockan var ju bara 19. Vi beställde in brasiliansk Cappirinia för att uppleva gamla minnen. Gott, så efter någon timme tog vi en till. Jag sa till servitören att den första var lite svag, så snåla inte med Chasachan denna gång. Bra servitör, han fattade. Vid elvatiden började det vara ganska livat på stället, så vi tog ”en te” stark variant. Kul kväll i Brasiliens tecken. Tur att det inte är Halloween så ofta.

Kvartersbaren där vi firade Haloween
Kvartersbaren där vi firade Haloween
Light House i La Serena
Light House i La Serena
Rejäl kanon i La Serena
Rejäl kanon i La Serena
Fritt skottfält
Fritt skottfält
Japanska parken i La Serena
Japanska parken i La Serena
Svarthalsad svan i Japanska parken
Svarthalsad svan i Japanska parken
Strandvy i La Serena
Strandvy i La Serena

Gjorde en dagstur österut från La Serena. Passerade ett vattenkraft av imponerande storlek. Man hade byggt en imponerande fördämning i ”canyonen” som resulterade i en stor sjö på ca 1×10 km.

Fördämning för vattenkraftverk
Fördämning för vattenkraftverk
Väg över dammvallen
Väg över dammvallen

Åkte vidare österut och nu började vägen klättra sakta uppåt. Vägen blev smalare och snart var vi framme i byn Pisco Elqui, som är belägen i en fantastiskt vacker dalgång. Pisco är en chilenskt/peruansk brandy som är nationalspriten i både Peru och Chile. Varierar kraftigt i pris, en billig är knappt drickbar, medan en dyrare variant är fantastiskt god.

Pisco Elqui dalen
Pisco Elqui dalen
Lena dricker "Mote con Huesillo". Kokta torrkade persikor med våt majs - typisk chilensk dryck. Gott.
Lena dricker ”Mote con Huesillo”. Kokta torrkade persikor med våt majs – typisk chilensk dryck. Gott.

Fortsatte vidare upp i dalgången. Vägen var inte längre asfalterad och vissa motlut var på gränsen att vi klarade av. Vägen slutade med två gårdar och en vändplan. Blandade kaffe och njöt av naturens storhet innan vi vände ner mot kusten igen.

Nu kommer vi inte längre. Kaffe och sedan bakåt.
Nu kommer vi inte längre. Kaffe och sedan bakåt.

Nästa morgon checkar vi ut från lägenheten i La Serena. Åker vidare norrut längs Ruta 5, via staden Vallenar, och stannar för natten i kuststaden Caldera.

Stilla havskusten
Stilla havskusten
Sommarbosättning längs Stillahavskusten
Sommarbosättning längs Stillahavskusten

Nu är det öken på riktigt, inga träd, inget gräs, ibland några kaktusar.

Nu är det riktig öken mil efter mil
Nu är det riktig öken mil efter mil

Fortsätter nästa dag norrut längs kusten in i nationalparken ”Pan de Azucar”. Fantastiskt ökenlandskap, med otroliga färgskiftningar och bergsformationer.

Parken "Pan de Azucar"
Parken ”Pan de Azucar”

Fortsätter sedan till kuststaden Antofagasta. För att inte behöva köra omkring och leta boende, bokar vi en timme före ankomst via nätet ett hostal. Enligt beskrivningen skulle det ligga centralt i staden. Letade oss fram via vägbeskrivningen och hamnade tillslut på en väldigt trång gata med endast buckliga rishögar till bilar och en ohälsosam atmosfär. Kvinnan som drev stället sa att det bara var att parkera på gatan utanför och gick ut och flyttade sin bil lite så att vi skulle få plats. Kändes inte bra att lämna bilen, men det fanns inga alternativ. Efter tio minuter knackade föreståndarinnan på och meddelade att det nog var bäst om vi körde in vår bil i hennes garage. Förmodligen insåg hon att vår bil inte skulle klara natten ute. Omtänksamma chilenare.

Bred last?
Bred last?

Nästa morgon åker vi vidare rakt ut i öknen i riktning österut mot Bolivia. Passerar solpark med enorm storlek. Inte så konstigt eftersom norra Chile har världens högsta solintensitet.  Parken vi passerade består av 776 000 polycrystalline silicon photovoltaic moduler. Den leverera 493 GWh på årsbasis och det går stora kraftledningar därifrån.

Sol cells park
Sol cells park

Passerar över”Salar de Atacama”, Chiles största ”saltsjö”, med storlek av ca 100×80 km. Ett enormt stort område med bara salt, salt, salt och det ligger på en höjd av 2800 möh. Väster om ligger bergskedjan Cordillera, över vilken vi passerade innan vi kom fram så att vi såg ner på saltområdet. Fantastisk utsikt, där vi såg över ”saltflatan” till bergskedjan Anderna på östra sidan. Just i detta område består Anderna av många vulkaner, bl a Lascar, den mest aktiva i Chile.

Saltflatan
Saltflatan med Anderna i bakgrunden
Pyrande vulkan
Pyrande vulkan

Efter en lång dag med mycket natur och nya intryck, kom vi fram till staden San Pedro de Atacama, som ligger ganska nära gränsen till Bolivia. Stan kryllar av turister, flest sydamerikaner, men även en hel del européer. Charmig stad med massor av turistshoppar. Bodde på ett hostal  med 6-bäddsrum, så vi delade rum med två partybrudar. Det var lördag och rockkonsert i staden, så det var fullt ös. Brudarna kom hem vid tolvtiden efter första ”raggrundan”, målade om sig, bytte kläder och sedan ut igen. Hemma först vid 4-tiden, inget napp. De var inte så pigga vid 7-tiden när vi steg upp.

Plazan i San Pedro de Atacama
Plazan i San Pedro de Atacama

Nu är det varmt, ca 30 grader och solen livsfarlig. Flanerade på stan, slappade vid polen och efter middag på stan, åkte vi på kvällskvisten ut till ”Moon valley”, ett naturreservat nära staden. Fantastiskt område, som påminner om bilder vi sett av månen. Vi klättrade upp på en bergstopp, där vi inväntade solnedgången. Det var fint. Orkade inte vänta på månuppgång, men enligt hörsägen upplevs månen enormt stor här.

På väg upp i "Moon Valley"
På väg upp i ”Moon Valley”
På väg upp till utsiktsplatsen
På väg upp till utsiktsplatsen
Måndalen
Måndalen
Mera Måndal
Mera Måndal
Solen på väg ner i Moon Valley
Solen på väg ner i Moon Valley
Solen snart nere
Solen snart nere

Revelj 0600 och efter frukost iväg norrut, upp på höjd av 4600 möh, för att besöka världens 3:de största gejser-område. Naturen på vägen dit var fin, men gejsrarna var inget speciellt att se, dåligt tryck och dessutom tog man betalt för att komma fram till gejsrarna. Det var tungt att andas här uppe och man blev jäkligt yr vid lätt promenad.

På väg mot Gejserområdet
På väg mot Gejserområdet
Fjuttiga gejsrar
Fjuttiga gejsrar

Vi hade funderingar på att fortsätta norrut på dessa höga höjder, men vägarna var för dåliga så vi beslutade att vända västerut ner mot kusten igen.

För att komma till en bättre väg, tog vi en genväg och sparade ca 100 km. Denna genväg var  bara 10 km, men tog nog minst en timma. Övriga besättningsmedlemmar var skeptiska, speciellt Lena som varit på äventyr med mig tidigare. Men allt gick bra och vi kom ut på en jättefin väg som ringlade fram i en fantastisk dalgång. Ofta var det 500 meters fallhöjd om man skulle missa vägen. Det hade en stor lastbil gjort tidigare, den låg nu långt ner längs bergssidan och såg ut som en liten leksaksbil.

Lastbil som rasat över kanten
Lastbil som rasat över kanten
Zoom
Zoom

Stannade för natten i staden Calma, där vi hyrde en fin stuga på en campingplats. Campingägaren var en riktig ”samlare” av det mesta, gammal rostig T-Ford, 15 hundar, minst 15 katter och 2 lamor, för att nämna lite.

Lämnade Calma och tog oss ner på Ruta 5, som vi blåste på upp till kuststaden Iquique. För att komma ner till staden måste man lämna Ruta 5 och åka ca 30 km västerut ner till kusten. Det är i huvudsak 30 km utförsbacke, från 1300 möh ner till 5. Efter vissa orienteringsproblem hittade vi vår nya lägenhet, som även denna gång höll hög standard.

Vy över Iguique
Vy över Iguique

Slappardag, åkte ner på stan, till Zofree, ett ”tax free” område med massor av affärer. Handlade 2 flaskor helt okey whisky för 80 kr. Sedan blev det en ny kamera, med bättre zoom än den gamla, men dock lite större. Har nu konstaterat att det är bra med två kameror, en liten och en större beroende på situationen. Skönt med en slappardag efter utflykten på höga höjder.

Dags för mera dagsutflykt. Upp tidigt och iväg från kusten upp på drygt 1000 möh. Mulet och disigt vid kusten, men efter 15 km körning till ca 700 möh, bröt vi molntäcket och solen strålade. Temperaturen gick genast från 15 till 25 grader. Anlände till Humberstone 0855 och blev insläppta 5 min före öppningstid av en snäll vaktmästare. Behövde inte betala. Försökte få betala vid utpassage, men det gick inte, för det gjorde man ju när man gick in och det räckte med att betala en gång.

Infarten till Humberston
Infarten till Humberstone

Humberstone är ett saltpeterbruk som grundades 1872 och lades ned 1960. Här jobbade mer än 200 arbetare och de hade sina familjer med, så Humberstone var alltså en liten stad. 1960 lämnades allt bara rakt upp och ner och blev en spökstad. 1970 fick denna spökstad status som nationalmonument och 2005 blev den ett världsarv.

Eftersom vi kom så tidigt fick vi nästan en hel timme för oss själva innan andra besökare anlände i busslaster. Det var helt fantastiskt att gå runt i denna miljö som var mera eller mindre kvar i originalskick. Verkstäder, förråd, affärer, skola, teater, hotell, kyrka, huvudkontor, bostäder  mm mm. Fina minnesvärda timmar som vi fick här.

Köksutrustning
Köksutrustning
Hemma hos familjen
Hemma hos familjen
Kyrkan i Humberstone
Kyrkan i Humberstone
Lena dansar i balsalen på hotellet i Humberstone
Lena dansar i balsalen på hotellet i Humberstone
Köket på hotellet
Köket på hotellet
Poolområdet med läktare
Poolområdet med läktare
Lena testar poolbaren
Lena testar poolbaren
Teatern i Humberstone
Teatern i Humberstone
En av skolsalarna
En av skolsalarna
Tennisplan i Humberstone
Tennisplan i Humberstone
Sjukhuset. Här gynekolog avdelningen
Sjukhuset. Här gynekolog avdelningen
Gammal reklam för Nitrit soda
Gammal reklam för Nitrat soda
En av fabriksbyggnaderna i Humberston
En av fabriksbyggnaderna i Humberston
En rejäl fyrcylindrig motor som lämnade 320 hk vid 170 rpm.
En rejäl fyrcylindrig motor som lämnade 320 hk vid 170 rpm.
Verkstads gatan i Humberstone
Verkstads gatan i Humberstone
Förrådsavdelningen
Förrådsavdelningen
En enormt stor svarv
En enormt stor svarv
Tillverkad i Berlin, vilket är Heinz hemort.
Tillverkad i Berlin, vilket är Heinz hemort.
Bilverkstaden i Humberstone
Bilverkstaden i Humberstone
Mr Humberstone himself
Mr Humberstone himself
Mr Humberstones frus kammare. Skillnad på folk och folk.
Mr Humberstones frus kammare. Skillnad på folk och folk.

Åkte sedan iväg till Chiles största geoglyfområde. Där skulle de ha betalt för att få komma i närheten av bergssidan, så vi struntade i detta och åkte vidare upp till byn Pica.

Kyrkan i Pica.
Kyrkan i Pica.
Urtidspark i Pica. Allt i verklig storlek.
Urtidspark i Pica. Allt i verklig storlek.
Bad i varma källorna i Pica. Det är jag som år Albylen längst till höger. Blir så med långkalsonger på ett helt år.
Bad i varma källorna i Pica. Det är jag som år Albylen längst till höger. Blir så med långkalsonger på ett helt år.

En by som många chilenare talar väl om och ”dit måste ni åka”. Javisst var det en fin och mysig liten by, men tyvärr skruvar man ju upp förväntningarna eftersom många talar om denna by. Badade i byns varma källor och sedan efter 250 km bilåkande var vi tillbaka till lägenheten i Iquique.

Nästa morgon packade vi bilen igen, åkte sedan till Supermercado Lider och handlade mat och vatten för minst tre vildmarksdagar. Sätter sedan kurs österut. Efter någon timma svänger vi av huvudvägen och åker riktig ökenväg någon halvmil fram till ett berg. Där träffade vi på geoglyfen ”Gigante de Atacama”, som är den största förhistoriska antropormorfiska figuren i världen med en höjd av 119 meter.

Lena och Giant of Atacama
Lena och Giant of Atacama
Rejält stor gammal gubbe
Rejält stor gammal gubbe

Fortsätter ytterligare några timmar österut för att återigen svänga ut i terrängen längs ökenväg. Efter långsamma 25 km kom vi fram till ”Geyser de Puchuldiza”. Nu snackar vi riktiga grejer med konstant tryck och vattenpelare på minst 10 meter. Helt gratis dessutom, det är nog inte så många dårar som letar sig upp här. Men det var klart värt besväret.

På väg mot gratis gejser
På väg mot gratis gejser
Fint sprut och varmt som attan.
Fint sprut och varmt som attan.

Åker vidare mot gränsen till Bolivia, men just före svänger vi norrut längs väg A-95, som är av kvalitet ökenväg/dirtroad. Efter några mils skumpande stannar vi i byn Enquelga, där CONAF har en stuga för parkvakten. Vi är nu 3900 möh och får tillåtelse att övernatta i ett fyrbädds gästrum. Träffade här två bröder, som båda var födda på Galapagos. Det är bara kring 800 personer födda där, så det är nog lite unikt att träffa på två bröder därifrån. En av dessa fick höjdsjuka och sov inget på hela natten och tidigt på morgonen drog de iväg för att snabbt ta sig ner på lägre höjd.

CONAFS pakvakt. Lagar middag.
CONAFS pakvakt. Lagar middag.
Byn Isluga
Byn Isluga
Kyrkan i Isluga
Kyrkan i Isluga
Kryllar av dessa Alpackor
Kryllar av dessa Alpackor
Ägarnas olika färg märkning
Ägarnas olika färg märkning
Dom är fina tycker vi
Dom är fina tycker vi

Fortsatte nästa dag norrut, kunde bara köra ca 20 km/h p g a dålig väg. Efter många timmars körning och många fotostopp i denna fantastiska natur, kom vi fram till Termas de Pulluquere. Tog ett bad, men vattnet var så varmt att huden rodnade, luktade också ruttet ägg under lång tid.

Fin dalgång
Fin dalgång
Bad i för varmt vatten
Bad i för varmt vatten

Fortsatte några timmar till till nästa CONAF skogsvaktare i Guallatiri. Detta ligger vid foten av en 6300 meter hög vulkan, som det hela tiden ryker ifrån. Skogsvakten hade inga sängar, men vi fick lov att slå upp tälten och även låna toaletten. Packade för första gången upp våra nya tält och faktiskt den sista också under denna resa. Vi var nu på 4400 möh och fysiska kapaciteten var klart begränsad.  Alla tre drabbades av höjdsjuka och sov nästan inget på hela natten. Kraftig huvudvärk och lite illamående, inte kul. Kring 30 grader när vi kröp in i tälten, men tempen sjunker snabbt när solen försvinner och på morgonen låg tempen kring noll. Ganska skönt att komma ut och laga frukost i solen.

På väg in i Lauca nationalpark
På väg in i Lauca nationalpark
Stora vidder i parken
Stora vidder i parken
Fin natur
Fin natur
Vulkanen Parinacota 6300 möh
Vulkanen Parinacota 6300 möh
Tälten uppackade och resta.
Tälten uppackade och resta.
Middags pyssel
Middags pyssel

Åkte vidare och de sista 20 km ner till väg 11, som är en riktig väg, tog vi en genväg över ett bergspass. En riktig skitväg, men en helt fantastisk natur med flera aktiva vulkaner.

Vägen översvämmad. Hände många gånger. Fick ibland bygga med stenar så att vi kunde komma över.
Vägen översvämmad. Hände många gånger. Fick ibland bygga med stenar så att vi kunde komma över.
Vacker klassisk vulkan
Vacker klassisk vulkan
Aktiv vulkan
Aktiv vulkan
En vild Guanaco
En vild Guanaco

Väl nere på väg 11 hamnade vi i en stillastående kö med lastbilar. Stod stilla någon timme utan information, sedan kom från andra hållet minst 100 lastbilar. Det var ett enkelriktat vägarbete på minst 25 km. Vilken trafikplanering. Intressant var att 10 av 11 lastbilar var Volvo och den 11:e oftast en Scania. Kunde komma en Mack eller Mercedes någon gång.

Möte med många Volvo
Möte med många Volvo

Åkte nu ner mot Stillahavskusten igen, med sikte mot staden Arica. Stannade för natten i byn Putre, tog in på hostal, käkade på restaurang och somnade vid 21 tiden och sov hela natten på 3600 möh utan problem.

Vy ner mot Putre
Vy ner mot Putre
Okänt djur som inte var det minsta skygg
Okänt djur som inte var det minsta skygg
Putre kyrka. Nysnö på topparna i bakgrunden.
Putre kyrka. Nysnö på topparna i bakgrunden.
UV indikator i Putre. Finns på många Chilenska orter.
UV indikator i Putre. Finns på många Chilenska orter.

Vägen ner till kusten är tidvis mycket vacker. Stannade vid ett Inca-fort som var aktivt mellan 1350 – 950 BC. En mycket väl vald plats som måste ha varit ointaglig för en angripare.

Inca fortet
Inca fortet
Lena inspekterar
Lena inspekterar
Första försvarslinjen
Första försvarslinjen

Stannade och fikade kaffe och cocate hos en superhärlig chilenare, som drev sitt café mitt i öknen.

Café ägaren på språng och vi har det bra i skuggan
Café ägaren på språng och vi har det bra i skuggan
Mycket härlig snubbe
Mycket härlig snubbe
Cafêets bostadsdel var inrymd i den vänsta delen, som är en gammal tågvagn från England. Hur han fått den ut i öknen glömde vi fråga
Cafêets bostadsdel var inrymd i den vänsta delen, som är en gammal tågvagn från England. Hur han fått den ut i öknen glömde vi fråga
Fin dal på väg mot kusten och Arica
Fin dal på väg mot kusten och Arica
Nu börjar det bli lite grönt
Nu börjar det bli lite grönt

Fortsatte ner till Arica, där vi checkade in i den hyrda lägenheten. Lyxigt med storbildstv i allrummet och dessutom tv i båda sovrummen. Två toaletter och duschar, så vi behöver inte trängas.

Kollar in stan nästa dag och vi tycker att det är en av de trevligare vi besökt i Chile.

Katedralen i Arica
Katedralen i Arica
Shopping gatan i Arica
Shopping gatan i Arica
Utsikt över Arica
Utsikt över Arica
Flagga på berget El Morro i Arica. Största flagga som vi någonsin sett. Heinz står intill flaggstången.
Flagga på berget El Morro i Arica. Största flagga som vi någonsin sett. Heinz står intill flaggstången.
"Club de Yates" i Arica
”Club de Yates” i Arica
Heinz testar en engelsk kulspruta
Heinz testar en engelsk kulspruta

Här regnar det bara rejält vart 20:de år, och staden kallas för ”ständiga vårens stad” tack vare jämnt klimat. Städar och tvättar bilen, det var svårt att se vilken färg den hade p g a allt damm. Har nu några slappa vilodagar i Arica. Hängde en del på stan och en dag besökte vi grottor som ligger 10 km ner söderut längs kusten.  Dessa var helt klart imponerande.

Grottorna söder om Arica
Grottorna söder om Arica
Lena sitter och väntar vid ingången till grottan. Hon ser ut som en liten prick.
Lena sitter och väntar vid ingången till grottan. Hon ser ut som en liten prick.

Vi har seglarkompisar som lämnat Valdivia och seglat nonstop till Equador. Tog sedan flyget tillbaka till Valdivia där de hämtade sin lilla husbuss, som de köpt i Chile. De körde nu norrut och det tajmade så bra att vi kunde träffas i Arica. Stämde träff på en Restobar, för att i första hand få oss några öl. Nää, ingen ölservering idag, för det är valsöndag. Va f-n, ingen bira, ja vi får väl gå till en supermarket och handla istället, men det var lika torrt där. Men vi gav inte upp ännu, kom på att vi hade några sexpack i bilen och Peter hade kalla öl i isboxen i husbussen, så det slutade ändå lyckligt på en strand i solnedgången.

Packar en liten ryggsäck och lämnar bil och lägenhet, för en tvådagars bussresa till Peru. Hamnar i staden Tacna, där vi tog in på ett schyst hostal. Flanerar runt lite i en fin stad och på kvällen äter vi vårt livs första Ceviche, Perus nationalrätt. Marinerad fisk i lime och citron, med en leche de tigre sås. Serveras med sötpotatis och rostad majs samt majskolv. Fantastiskt gott och jätteportioner. Avslutar kvällen med ”happy hour” bar, få två betala en.

Tacna by night. Påminner lite om Thailand
Tacna by night. Påminner lite om Thailand

Nästa dag besöker vi katedralen i Tacna och sedan minst 1000 småaffärer med kläder och smycken. Äter Ceviche idag också, lika gott. Gäller att passa på.

Katedralen i Tacna
Katedralen i Tacna
Peru och staden Tacna
Peru och staden Tacna
En boulevard i Tacna
En boulevard i Tacna

Dagen därpå promenerar vi till Internationella busstationen och tar därifrån en taxi tillbaka till Chile. När vi åkte till Peru med buss tog det minst en timme vid gränskontrollen, men nu med taxi var det ordnat på 10 minuter. Nu har vi visum för ytterligare tre månader i Chile.

När någon har omkommit i trafiken, finns på platsen ofta en liten ”minikyrka” med gudabilder, kors, fotografier och blommor. Det är en hel del av detta längs vägarna. Det verkar också som att en bil som någon omkommit i, inte flyttas, så ofta ligger det en bil i terrängen var 10 km i snitt. Ibland ligger det två med bara 100 meters avstånd och dessa har troligen krockat med varandra. När vägen är krokig och det blir en extra brant kurva står det nästan alltid ett kors där, lite ruggigt.

Ett av hundratals bilvrak
Ett av hundratals bilvrak

Upp tidigt och packa bilen. Nu börjar resan söderut och vi startar med Ruta 5 ner till Iquique och därifrån blev det 400 km kustväg ner till byn Mejiljones, där vi övernattade. Vägen följer nära stranden av Stilla havet och det är vackert. Vi har nu som princip att inte åka samma väg två gånger, vilket innebär att där vi åkt Ruta 5 norrut, försöker vi finna annan väg söderut. Dock finns det några partier där det bara finns ett alternativ.

Nästa dag rundar vi staden Antofagasta och sedan fortsätter vi längs den vackra kusten söderut ca 350 km. Lämnar kusten och följer en inlandsväg istället, via staden Diego de Almagro och sedan ner till staden Copiapo. Hittar ett hostal med skilda rum och snubben som äger stället skyndar sig att ge Lena värsta sviten i tron om att Heinz och jag bor ihop. Konstigt värre, men bra för mig, som fick komma till sviten efter att jag parkerat bilen. Fixar middag, är lite sociala och sedan sängen.

Nu bär det iväg i bra fart längs Ruta 5 ner till La Serena. Mycket fin väg så vi åkte 340 km under 2 timmar och trettio minuter. Peugeot dieseln spann som en katt i 160 km/h. Lena blev fartblind efter ett tag och slutade då klaga. Sedan blev det ”bondväg” igen. Åkte upp till byn Andacollo och därifrån blev det 30 km skräckväg till Samo Alto. Vägen var bara lite bredare än bilen och snirklade sig upp längs bergssidorna. Fanns mötesplatser var 100:de meter. Lena var skräckslagen delar av tiden, och förmodligen Heinz också för han satt  i mera än en timme och bara stirrade rakt framåt, istället för att njuta av den otroliga utsikten.

På väg längs "skräckvägen"
På väg längs ”skräckvägen”
Ett vattendrag i en liten dalgång. Väldigt ovanligt i dessa trakter.
Ett vattendrag i en liten dalgång. Väldigt ovanligt i dessa trakter.

Åker via Ovalle ner till Monte Patria där vi övernattar på lyxhostal.

Verandan på vårt "lyxhostal". Grillspett och bärs till middag.
Verandan på vårt ”lyxhostal”. Grillspett och bärs till middag.

Äter hotell frukost och sedan inlandsväg 150 km ner till kusten och sedan kustvägen ner till Vina del Mar/Valparaiso. Två städer, men ihopbyggda. Checkar in i en bra lägenhet som ligger 4 km från båda städerna. Det går metro mellan städerna.

Börjar nu bli lite grönare när vi åker söderut.
Börjar nu bli lite grönare när vi åker söderut.
Vy från lägenheten ner mot Vina del Mar.
Vy från lägenheten ner mot Vina del Mar.

Valparaiso är väldigt kuperat och redan på 1800-talet byggdes hissar/liftar där det var stora höjdskillnader inne i staden. Första dagen tog vi en långpromenad till Valparaiso och provade där en hiss/lift byggd 1902, funkade fint.

Vi bodde sex dagar i lägenheten och tillbringade två i Valparaiso, två i Vina del Mar och en dag gjorde vi en biltur ner längs kusten söder om Valparaiso. Vädret var tyvärr ganska tråkigt mestadelen av tiden här, mulet, tidvis kallt och regn. Trist, nu när vi var vana med sol och varmt.

Härliga färger på träden.
Härliga färger på träden.

Packar bilen och åker söderut längs mindre vägar. Passerar en nationalpark som är vacker, men grusväg som tidvis är så brant att vi knappt kommer upp.

Vy över den sista nationalparken vi passerade före Valdivia.
Vy över den sista nationalparken vi passerade före Valdivia.

Landar efter många timmar och 650 km i staden Conception.

Tar in på hostal där vi får parkera bilen i garage. Käkar Heinz goda stekta revbensspjäll till middag och sedan sängen. Det är väldigt lyhört och vid tretiden vaknar Lena av att grannarna gökar för fullt. Hon låg i en hel timme och lyssnade på den småstönande flickan. Uthållig gubbe hon raggat upp.

Upp vid 7-tiden och käkar frukost och packar bilen. Iväg söderut längs mindre vägar. Gasar på genom fin natur, de 450 km som återstår till Valdivia. Nu vill vi hem till båten. Åker direkt till supermarket Jumbo för att handla och sedan till Alwoplast och båten. Här är allt som det ska, båtarna verkar må bra, och nu börjar ett stort jobb med att tömma bilen. Skönt att få sova i sin egen säng, efter 40 dagars resa och en sträcka på mer än 8500 km. Bilen drack i snitt på hela resan 0,49 liter diesel / 10 km. Fantastisk bil, skulle kunna tänka mig en sådan, trots fransktillverkad.

Nästa dag, den 4/12, upp tidigt och iväg för att hämta katten från hotellet. Hon mådde fint, pratade högt och tydligt till oss de första 24 timmarna, sedan var allt som vanligt igen. Hade bilen ett dygn till, så nu bar det iväg för att storhandla. Lyckades på 7 timmar och sex affärer fylla bilen så att det var på gränsen att någon fick ta bussen tillbaka.

Nu har det gått en vecka, båten är renare och bogsprötet är klart för montering. Snart dags för jul och nyår, får se vad vi hittar på då.

 

Ha det bra / Lena och Micke

 

 

2017-11-17 Chile – Arica

Lämnade båten och katten i Valdivia 26/10. Har därefter kört 4900 km, mestadels norrut, genom ett varierande chilenska landskap. Besökt större städer såsom Santiago, La Serena, Antofagasta, Iquique och nu Arica, som ligger nära gränsen till Peru. Vi har två gånger åkt österut från kusten upp på Anderna högre höjder. Besökt ”turistfällan” San Pedro de Atacama, som trots massor av folk var riktigt trevlig. Vi gjorde senare en fyradagars bergstur,  där vi totalt åkte 800 km mestadels på ”dirtroads”. Ibland nere på hastigheter av 15 km/h. Gick för hastigt upp på hög höjd och andra natten sov vi på 4300 meter. Alla fick en klar känning av höjdsjuka. Nästan ingen sömn den natten och en jävla huvudvärk. Det var skönt att nästa natt vara nere på 3600 meter och kunna sova ordentligt.

Befinner oss nu i Sverigeaktuella Arica. Den stad i Chile som gruvbolaget Boliden lyckats placera på kartan. Arica är hittills den trevligaste stad vi besökt i Chile. På måndag ska vi göra en tur på några dagar till Peru och sedan börja åka söderut igen. Planerar att stanna några dagar i Valparaiso på hemvägen. Räknar med att vara tillbaka i båten senast 4/12.

Återkommer då med en mera utförlig reseberättelse och fler bilder.

Istället för renar i Norrland, får man här i Anderna se upp för Lamor
Istället för renar i Norrland, får man här i Anderna se upp för Lamor
Rykande vulkan sticker upp 6060 möh.
Rykande vulkan sticker upp 6060 möh.
Har precis vaknat på 3600 möh, har varit lätt snöfall under natten.
Har precis vaknat på 3600 möh, har varit lätt snöfall under natten.

Ha det bra / Lena och Micke

2017-10-21 Chile – Valdivia – roderbygge

Fick en skön långhelg på fyra dagar att anpassa oss efter Sverigeresan. Startade därefter med att bygga ett nytt roder. Följer Alwoplasts (katamaranfabriken) arbetstider, med start 0800 och stopp 1730. Avbrott för lunch 30 minuter, men inga fikaraster på hela dagen. Har under hela roderbygget, som tagit 16 arbetsdagar, haft stor hjälp av trogna vännen Heinz. Han har varit med från morgon till kväll alla dagar. Under sista veckan av roderbygget har vi parallellt påbörjat konstruktion av ett bogspröt till vår båt. Detta ska ha som huvudsyfte att kunna fästa halshornet på vår gennaker. Har senaste veckan arbetat heltid med bogsprötet. Återstår med detta ca en arbetsvecka. Lena har hela tiden troget bistått med lunch och middag till två hungriga arbetare. Längst ner på sidan finns, för den intresserade, bilder på roderarbetets framskridande.

Företaget Alwoplast är helt fantastiska som låter mig använda deras lokaler och också bistå med mycket professionell kompetens. Jag har också ett eget konto på deras förrådsavdelning, där jag kan hämta ut det jag behöver. Deras normaltillverkning är kring tre katamaraner per år. En ligger i vattnet och är klar för leverans sedan några veckor tillbaka och två andra är under produktion inomhus. Dessa två ska vara leveransklara i slutet av januari 2018.

Träffade i veckan ägaren till en av katamaranerna som är under produktion. En kanadensare som sedan fyra år tillbaka seglat en 47 fotare som tillverkats här. Han är supernöjd men vill ha lite större och nyare, så han har då beställt en 49 fotare istället, som han ska hämta i januari. Enligt honom håller Alwoplast båtar enormt hög kvalité och priset är väldigt lågt. Man får nog betala det dubbla för motsvarande produkt i Nordamerika eller Europa.

Båtbyggarna är mycket professionella, ihärdiga, ödmjuka och väldigt vänliga och hjälpsamma. Även ägaren och hans närmsta män tar sig alltid tid för lite snack om konstruktion, hållfasthet m.m.

Ägaren till katamaranen som nyss är levererad har nu beställt en 60 fotare. Så hans nya 47 fotare är till salu, för den som är ute efter en charterinredd toppkatamaran. Hör av er om intresse finns.

En tidig morgon för några veckor sedan vaknade vi av att några skrek högt. Det var ännu mörkt ute och eftersom skriken tilltog i styrka öppnade jag förpiksluckan och kikade ut. Va fan händer, det brinner ju i aktern på båten med två meter höga lågor. Rusade upp och konstaterade att hela elskåpet brann för fullt, bara en meter från båten. Släkte elden tillsammans med två arbetare från Alwoplast. Dessa bor i en lägenhet alldeles nära Marinan och upptäckte som tur var elden när de steg upp på morgonen. Elskåpet, vår elsladd, eurohandske och vattenslang brann upp helt. Klockan 0800 gavs order om reparation och klockan 1030 hade vi nytt elskåp med tillbehör. Orsaken till branden var en elkabel som p g a tidvattnet nötte mot en metallpelare och det blev kortslutning och överhettning.

Våra engelska vänner på båten Mollymawk har åkt på en tre veckors biltur norrut. Vi tar hand om deras 13 åriga honhund Puppie och deras ettåriga hankatt Fish. De bor på sin egen båt så det är inga problem för oss. Ettåringen Fish vill gärna leka med våran Sheena, men hon är inte så imponerad av honom. Kommer han närmare än 3 decimeter väser hon och visar tänder.

Nu är det bara två arbetsdagar kvar, sedan åker vi på bilsemester i fyrtio dagar. Det är Heinz, Lena och jag som ska kampera ihop. Vi börjar med Santiago tre dagar och sedan Valparaiso nere vid kusten. Sedan norrut till Atacamaöknen och Andernas högre höjder. Har tänkt oss upp till norra Chile och mot Peru. Får se hur långt vi kommer, det är mer än 3000 km från Valdivia till norra Chile.

Första "styrbitarna" på plats på hjärtstocken. Den är massiv och väger 52 kg.
Första ”styrbitarna” på plats på hjärtstocken. Den är massiv och väger 52 kg.
Många timmar las på att verkligen få allt i en rak linje, så att inte rodret blir skevt.
Många timmar las på att verkligen få allt i en rak linje, så att inte rodret blir skevt.
Halva rodret är nu uppbyggt i Divinycell som limats i skivor
Halva rodret är nu uppbyggt i Divinycell som limats i skivor
Heinz letar bitar till nedre delen
Heinz letar bitar till nedre delen
Nu är allt limmar och vi har börjat skära till ytterkanterna
Nu är allt limmar och vi har börjat skära till ytterkanterna
Ytterligare slipning och sågning gör att rätt form börjar anas.
Ytterligare slipning och sågning gör att rätt form börjar anas.
Mycket slipjobb för att få till slutliga formen. Vi har byggt två slipplankor.
Mycket slipjobb för att få till slutliga formen. Vi har byggt två slipplankor.
Två lager Duoaxial matta är nu lagt i bakkant av rodret.
Två lager Duoaxial matta är nu lagt i bakkant av rodret.
Nu är rodret laminerat med två tjocka Triaxialmattor. Gick åt 8 liter Vinyl Ester.
Nu är rodret laminerat med två tjocka Triaxialmattor. Gick åt 8 liter Vinyl Ester.
Färdiglaminerat och spacklat lite.
Färdig laminerat och spacklat lite.
Epoxiprimer pålagt.
Epoxiprimer pålagt.
Slutligen två varv bottenfärg.
Slutligen två varv bottenfärg.
Färdigt roder! Stuvas nu undan för att monteras i December.
Färdigt roder! Stuvas nu undan för att monteras i December.
Byggnation av bogspröt.
Byggnation av bogspröt.
47 fotare till salu. Vår båt i bakgrunden.
47 fotare till salu. Vår båt i bakgrunden.
Omstuvning i katamaranfabriken. Två skulle in i samma hall. Travelliften är 9 meter bred.
Omstuvning i katamaranfabriken. Två skulle in i samma hall. Travelliften är 9 meter bred.
En halvfärdig fick sjösättas för att få tillräckligt med svängrum
En halvfärdig fick sjösättas för att få tillräckligt med svängrum
En står nu längst in och sedan ska den andra stå hitom.
En står nu längst in och sedan ska den andra stå hitom.
Elskåpet med elmätare och uttag helt uppbränt.
Elskåpet med elmätare och uttag helt uppbränt.
Hunden Puppie med ägaren Jill samt Lena.
Hunden Puppie med ägaren Jill samt Lena.
Katten Fish smyger sig på våran båt.
Katten Fish smyger sig på våran båt.
Han vågar sig närmare. Kikar in för att kolla var den elaka honkatten är.
Han vågar sig närmare. Kikar in för att kolla var den elaka honkatten är.
Vågar nog inte längre. Fast maten ser ju god ut.
Vågar nog inte längre. Fast maten ser ju god ut.
Sheena vaktar sin båt mot lille herr Fish.
Sheena vaktar sin båt mot lille herr Fish.
Vår i Valdivia.
Vår i Valdivia.
Batteridrivna gatlyktor i Valdivia.
Batteridrivna gatlyktor i Valdivia.
Östra infartsvägen till Valdivia.
Östra infartsvägen till Valdivia.

 

Ha det bra / Lena och Micke

 

2017-09-18 Santiago – Toronto – Stockholm – Valdivia

English text is located further down the page

När vi flyttade över kattens prylar till Heinz båt började katten se lite misstänksam ut. När vi sedan på kvällen lämnade marinan sprang katten hysteriskt fram och tillbaka på bryggan samtidigt som hon jamade högt. Det tog dock bara någon dag så hade hon installerat sig helt i Heinz båt. Hon tog snabbt över Heinz säng, så han behövde inte längre någon fotvärmare och var köket fanns lärde hon sig snabbt.

Vi lämnade Valdivia bussterminal på kvällen. Fina bussar med bussvärd som såg till att vi hade det bekvämt. På morgonen före vi gled in i Santiago serverades en enklare frukost. Tog en taxi till hotellet, som låg bara en km från ”Plaza de Armas”, som är centralt beläget i Santiago. Morgonrusning i trafiken så taxin tog nästan en timme för en åktur på ca tre km.

Santiago är en trevlig och mycket levande stad. Nästan mitt i stan ligger ett enormt marknadsområde med försäljning av kött, fisk, grönsaker, kryddor och allt annat som hör hushållet till. Området upptog tre stora kvarter och uppskattas till 1000 x 500 meter. Klart största marknadsområdet vi någonsin sett. Granne med detta låg ett stort antal kvarter som bara sålde kläder, med hundratals affärer koncentrerat. Drömmen för en shopaholic.  I ”downtown” hittade vi två kvarter som bara innehöll optiker. Räknade längs en gata till 50 glasögonaffärer. Gav upp räknandet när vi såg att nästa byggnad, som var ett typ shoppingcenter, som i stort sett bara innehöll optiker. Måste ha varit kring 200 optiker i dessa två kvarter.

Körsbärsträden blommade i Santiago
Körsbärsträden blommade i Santiago

 

Del v det stora marknadsområdet
Del av det stora marknadsområdet

Två dagar tillbringade vi i stadsdelen ”Bella Vista”. Där var en avslappnad atmosfär med mycket konstgallerier, graffiti, barer, nattklubbar, restauranger, men också ett jättefint zoo med massor av djur.

Graffiti i Bella Vista
Graffiti i Bella Vista
Vy från zoo ut över stan
Vy från zoo ut över stan
En rolig Lemur, en av mina favoriter
En rolig Lemur, en av mina favoriter
Fin Panda ligger och vilar
Fin Panda ligger och vilar
Huvet på en långhals. Inte ofta som man kommer på samma nivå
Huvet på en långhals. Inte ofta som man kommer på samma nivå
Chilenska synen på evolutionen
Chilenska synen på evolutionen

Fyra dagar gick fort och nu var det dags att åka nattflyget till Toronto. Anlände vid 5 tiden på morgonen och efter att vi blivit inklarerade i Kanada, tog vi snabbtåget till city. Hamnade mitt i ”downtown” i morgonrusning. Massvis med finklädda människor jäktade på till jobbet. Efter långpromenad kom vi till ”Chinatown” där det var en annan miljö. Köpte lite kryddor som annars är svåra att hitta och åt sedan ”koreanskt”, som var otroligt gott. Mera promenad och sedan tillbaka till flygplatsen.

Downtown i Toronto. Rejäla byggnader.
Downtown i Toronto. Rejäla byggnader.
Tv tornet i Toronto, 553 meter, byggt 1976. fram till 2010 världens högsta torn o fristående byggnadsverk
Tv tornet i Toronto, 553 meter, byggt 1976. fram till 2010 världens högsta torn o fristående byggnadsverk
Chinatown i Toronto
Chinatown i Toronto

Efter en intensiv dag i Toronto bar det nu iväg via London och Munchen, till Stockholm/Arlanda. Väl där hade vi inget baggage, det kom levererat med bil efter några dagar.

Blev hämtade av sonen, som skjutsade oss till de efterlängtade barnbarnen, Aaron och Edvin. Nu följde fyra intensiva veckor av umgänge med släkt och vänner. Har hunnit med en natt i båt, en segeltävling, besök i Wasahamnen, montage av peke på båt, motorservice mm. Mycket båt blev det även i Sverige.

Minsta barnbarnet Edvin, gillar hörselkåpor
Minsta barnbarnet Edvin, gillar hörselkåpor
Här med storebror Aaron
Här med storebror Aaron

Har nu tagit ut medicin så att vi klarar oss i två år. Det blev en full ryggsäck. Vet inte när vi har möjlighet att besöka Sverige nästa gång.

Fyra veckor gick fort och det var lite sorgligt att lämna framförallt barnbarnen. Liza skjutsade oss till Arlanda där vi checkade in för första etappen till Frankfurt. Planet blev lite sent, så vi fick stressa en del för att hinna med nästa plan till Rio de Janeiro. Var i tid i Rio, men med passkontroller, säkerhetskontroller, terminalbyte, mm, blev det inte någon tid över innan planet till Santiago skulle gå. Väl i Santiago, väntade vi även denna gång förgäves på vårt baggage. Nä, det spårade man till Rio, så sista flygningen ner till Valdivia skedde utan baggage. Tre dagar senare levererades våra prylar ner till hamnen och båten.

Heinz hade slagit på värmen i vår båt och bjöd på middag när vi anlände. Katten mådde mycket bra men valde att flytta hem direkt. Dock går hon nu dagligen över till sin andra båt och kollar in vad som finns i köket.

I Chile är det nu långhelg och allt är helt stängt måndag och tisdag. På onsdag startar jobbet med att bygga ett nytt roder.

Ha det bra / Lena och Micke

When we moved  the cat’s things over to Heinz’s boat, the cat started to look a little suspicious. When we left the marina last night, the cat ran hysterically back and forth on the bridge while she miaowed loudly. It only took a day, before she was completely installed in Heinz’s boat. She quickly took over Heinz’s bed, so he no longer needed a foot heater and she quickly learned where the kitchen was situated.

We left Valdivia bus terminal in the evening. Nice buses with stewardes that made us feel comfortable. In the morning before we slipped into Santiago, a simpler breakfast was served. We took a taxi to the hotel, which was only one km from the ”Plaza de Armas”, which is centrally located in Santiago. It was rush hour so the taxi took almost an hour for a ride of about three km.

Santiago is a nice and very vibrant city. On the edge of town is a huge market area with stalls selling meat, fish, vegetables, spices and everything else that belongs to the household. The area occupied three large blocks and is estimated at 1000 x 500 meters. By far the biggest market area we have ever seen. Next to this lay a large number of blocks that only sold clothes, with hundreds of shops concentrated together. The dream of a shopaholic. In the ”downtown” we found two blocks that only featured opticians. In one street I counted 50 shops selling only glasses. I gave up counting when we saw that the next building, which was a type of shopping mall, mostly contained opticians. There must have been around 200 opticians in these two blocks.

We spent  two days in the neighborhood called ”Bella Vista”. There was a relaxed atmosphere with lots of art galleries, graffiti, bars, nightclubs, restaurants, but also a giant zoo with lots of animals.
Four days went fast and now it was time to go to Toronto. We arrived at 5 o’clock in the morning and after we were cleared into Canada, we took the fast train to the city. We ended up in the middle of the ”downtown” in the morning rush hour. Lots of smartly-dressed people rushed off to work. After a long walk, we came to ”Chinatown” where there was another environment. We bought some spices that are hard to find and then ate ”Korean”, which was incredibly good. More walking and then back to the airport.
After an intense day in Toronto, we now travelled via London and Munich to Stockholm / Arlanda. There we had no baggage, it came delivered by car after a few days.
We were picked up by our son who drove us to our small grandchildren, Aaron and Edvin. Now followed four intense weeks of socialising with relatives and friends. We spent one night in a boat, a sailing competition, a visit to the Wasahamnen, boat maintenance, motor service, etc.
We’ve now bought enough medicine to last for two years. It became a full backpack. We do not know when we will have the opportunity to visit Sweden again.
Four weeks went fast and it was a bit sad to leave the grandchildren. Liza drove us to Arlanda where we checked in for the first stage to Frankfurt. The flight arrived a bit late, so we had to hurry a lot to catch upp with the next flight to Rio de Janeiro. We were right on time in Rio, but with passport checks, security checks, terminal change, etc., there was no time left before the plane to Santiago went. Once in Santiago, we also waited for our baggage this time in vain. Eventually, it was traced to Rio, so the last flight down to Valdivia was without baggage. Three days later, our things were delivered to the port and the boat.

Heinz had put the heater on in our boat and invited us to dinner when we arrived. The cat felt very happy with Heinz, but chose to move home directly. However, she goes to her second boat daily and looks to see what’s in the kitchen.

In Chile it is now a long weekend and everything is completely closed Monday and Tuesday. On Wednesday, the job starts with building a new rudder.

Best wishes / Lena and Micke

 

 

2017-08-04 Chile – Antillanca

Min Samsung TAB A har funkat perfekt några år. Nu kom en notis om att det var dags att uppgradera Android OS från 5 till 6. Enkelt, bara en knapptryckning för att godkänna och sedan ombedd att ha lite tålamod för att detta kommer att ta lite längre tid eftersom det är en stor uppgradering. Detta är sex dagar sedan och tabletten är helt oanvändbar. Fanskapet startar och går i två sekunder, stänger sedan ner för att en minut senare åter starta……….. Har försökt googla på detta men hittar ingen vettig förklaring eller lösning.

Har varit iväg på resa några dagar till skidorten Antillanca. Ligger ca 200 km sydost om Valdivia, uppe i Anderna. Hyrt bil tillsammans med Kathleen och Brian från Kanada och vår tyske vän Heinz. Delade på en 5 bädds stuga i resorten Termas de Aquas Caliente. Helt suverän stuga, utrustad med allt man behöver och mera därtill. På terrassen utanför köksfönstret stod en 3 kubiks badtunna med plats för upp till sju personer. Vattnet kom till kranen direkt från underjordiska källor. Vattnet höll 39 grader, så efter en halvtimme var men rejält svettig. Morgonkaffe, afterski-bärs, och nattvickning intogs sittandes i tunnan, superskönt.

Exteriör av vår stuga.
Exteriör av vår stuga.
Lena fixade middag första dagen, Grekiska biffar med tsatsiki. Jag fick skala potatis.
Lena fixade middag första dagen, Grekiska biffar med tsatsiki. Jag fick skala potatis.
Kathleen och Brian inviger tunnan.
Kathleen och Brian inviger tunnan.
Nu har kocken tillkommit. Röda lådan med kalla Escudo på armlängds avstånd.
Nu har kocken tillkommit. Röda lådan med kalla Escudo på armlängds avstånd.
Dags för grekiska biffar. Nu har även Heinz tillkommit.
Dags för grekiska biffar. Nu har även Heinz tillkommit.

 

Lena och jag hyrd utrustning och åkte utför första dagen. Trots att det var snart 20 år sedan sist tog det bara några åk för att hitta tillbaka. Lite som att cykla, har man lärt sig en gång så …..Dock så var skidorna lite ”eljest”, mina gamla var 205 cm långa och här fick jag ta deras längsta hyrskidor som bara nådde upp till näsan. Jäkligt lättåkta, nästan självsvängande, men stabiliteten vid högre farter inte så bra. Backarna var bra, från grön till svart, dock bara 500 meter fallhöjd. Om man åker längre norrut finns anläggningar som toppar på 3600 meter och med 1100 meter fallhöjd.

Ser ut som miniskidor.
Ser ut som miniskidor.
Första åket.
Första åket.
Toppen i bakgrunden är över 3500 meter ö.h.
Toppen i bakgrunden är över 3500 meter ö.h.
Jag åkte i Mustos sjökläder. Gick väldigt bra.
Jag åkte i Mustos sjökläder. Gick väldigt bra.
På toppen sitter alltid en "ambulansförare" beredd att hämta upp skadade i pulkan.
På toppen sitter alltid en ”ambulansförare” beredd att hämta upp skadade i pulkan.
Lena har kommit igång.
Lena har kommit igång.
Nu är även jag på gång.
Nu är även jag på gång.

Vi trodde att vi skulle vara väldigt möra nästa dag, så vi bestämde att bara gå på långpromenad dag två. Kändes dock bra i kroppen, så lite ångrar jag att vi inte åkte skidor även denna dag, men promenaden upp i bergen blev också ett fint minne. Båda dagarna hade vi strålande sol och inga moln, helt fantastiskt. Natt temperatur -7grader och dag kring nollan.

Toppen på 3500 m ö h med molnen nedanför.
Toppen på 3500 m ö h med molnen nedanför.
Fjällvandring andra dagen.
Fjällvandring andra dagen.

Passade på, nu när vi hade hyrbil, att fylla på basförråden i båten. Idag har tankbilen levererat 1000 liter diesel till marinan. Detta har tankats i 200 liters oljefat, som på måndag ska rullas ut på bryggan och med elpump fyllas över i Heinz och vår båt. Vi kör dieselvärmare  för att detta kostar bara 1/3 jmf med el, men då måste det dock fyllas på ibland.

Har tagit med katten över till Heinz båt två gånger när vi käkat middag hos honom. Har flyttat henne i buren, så hon har inte haft något val. Igår när jag gick över för att fixa med Heinz dator, kom katten efter och hoppade upp på däck och efter en minut drog hon ner i båten för inspektion. Detta är bra eftersom Heinz ska ta hand om katten när vi åker mot Sverige nästa vecka.

Kommande onsdag åker vi nattbussen upp till Santiago. Stannar där i fyra dagar för att se oss omkring. Åker vidare till Toronto bara för en dag och sedan vidare till Europa för att slutligen anlända till Arlanda på tisdag.

Ha det bra / Lena och Micke