2018-08-13 Franska Polynesien – Tahiti – Papeete – Moorea

Fick några offerter från Sverige på de nya riggvajrarna. Billigare än här, men då kommer besväret och kostnaden för frakt och hyran av en agent här i Papeete. Måste nog även köpa tjänsten att ”tuna” in riggen och då lär det kosta extra om jag inte köpt riggen här. Hittade efter mycket letande en rigg- och segelmakare som hade nästan alla prylar som vi behöver. Om vi väntar med att byta undervanten till senare hade de alla terminaler och vajrar. Fick en offert från dem som låg 27% under offerten från den första riggmakaren vi varit i kontakt med och även 10 000:- billigare än Sverige, så vi beslutar att gå vidare med detta alternativ. Detta var också mera fördelaktigt tidsmässigt, de kan börja på måndag nästa vecka (6/8) i stället för september som gällde för det dyrare alternativet.

Har via valmyndigheten i Sverige beställt brevröstningsmaterial till Marina Taina. Besökte kontoret för att kontrollera om något kommit, men brevbärarna har slutat leverera till marinan. Vi blev hänvisade till det lokala postkontoret, för hade vi tur kunde det finnas där. Vi promenerade till posten och berättade om vårt ärende. Kvinnan går in i de bakre regionerna och efter ca 10 minuter kommer hon tillbaka med vårt kuvert från Valmyndigheten. Vi blev klart överraskade att det kommit fram. Nu återstår att rösta, vilket inte är helt enkelt eftersom valsedlarna är blanka och man ska själv skriva partinamnet. Vi vet ju vad partierna hette för fyra år sedan, men är inte helt säkra längre, så det blir till att ”googla”.

Valarbete

Behöver en ny RF plåt till ”Magma” gasgrillen. Cyklade till stan en dag och besökte en firma som jag blivit rekomenderad. Javisst, 5 mm plåt 20×20 cm, eller rund om jag så ville, inga problem. Vi skär ut denna med specialmaskin. Och priset?? Tja, minst 100 us dollar. Tack och hej. Iväg till nästa ställe. Javist, 5 mm RF plåt, minsta möjliga bit 100×100 cm. Tack och hej. Iväg tii tredje stället. Javisst, 20×20 RF inga problem, jag sa att jag kunde själv skära till rätt storlek och killen gick för att leta. Kommer åter med en 5 mm RF, ca 40×30 cm och frågar om jag kunde ta allt. Tja, beror på priset, sa jag. Ah, priset, nej den här biten bjuder vi på. Fick alltså ca 8 kg högklassigt RF, snacka om hyggligt.

Nu äter vi mycket entrecote och tonfiskfile. Lena har under våra seglingsår starkt utvecklat sitt matlagningsintresse. När vi har WiFi googlar jag på reservdelar och Lena på matrecept. Hennes intresse är perfekt för mig, eftersom vi alltid äter förstklassigt, speciellt nu när vi har tillgång till bästa råvaror. Men även mitt på oceanerna lyckas hon alltid få till fantastisk mat. Vi hör från en del andra seglare att de äter mycket burkmat på havet. Vi köpte i Las Palmas en hel del Corned Beef och andra konserver. Dessa har vi aldrig behövt och för några månader sedan blev det fiskmat av dessa.

Tog cyklarna uppför bergssluttningarna ovanför marina Taina. Brant uppför så vi fick leda cyklarna längs snirkliga serpentinvägar och överallt var det bebyggt med fina villor. Idén var att komma upp i bergsdjungeln, men det slutade i en återvändsgränd. Bara att hoppa på cyklarna och bromsa sig ner till kusten.

Vy över revöppningen som utgör en av infarterna till Papeete.
Vy över ankarplatsen i Taina Marina.
Vy över Taina Marina. Små och riktigt stora båtar.
Utförsbacke efter promenad upp i bergen

 

 

 

 

 

 

På en lördag flyttade vi båten in till stan, till Papeete Marina, för att där kunna arbeta med riggen samt att titta oss omkring mera i city.

Bryggan i Papeete marina.

I marinan bor det en stor gås på bryggan. Den håller till vid en segelbåt som ställt ut mat och vatten. Det visade sig att dessa seglare kom in i marinan för två år sedan och då fanns där en liten gåsunge som de gav mat och skötte om , eftersom den saknade familj. När de skulle segla iväg efter några månader försökte de ta med gåsen, men den flög tillbaka till marinan. Ett halvår senare kom seglarna tillbaka och gåsen blev jätteglad och flyttade in igen. Samma sak upprepades detta år.

Gåsen och dess föräldrars båt.

På måndag började vi arbetet med att byta riggvire. Började med att plocka ner styrbord toppvant. Åkte upp till toppen och lossade staget, det var inga problem, masten verkade stå hyfsat stabilt på undervantet och dynema-dirken som vi spänt ner till midskeppspållaren. Iväg med dingen till riggverkstaden och pressa exakt likadana, sedan åter och montera. Nu var det dags för babord toppvant, åkte upp halvägs i masten, men ojojoj vilket svaj. Toppen svängde ca 70 cm ut åt styrbord så det var bara att åka ner snabbt som attan. Sträckte upp dynematampen med hjälp av utväxling så att den blev som en fiolsträng. Nu gick det bra, masten var ganska stilla när jag åkte upp. Samma procedur igen och innan måndagkväll var båda toppvanten utbytta. Tisdag bytte vi mellanvanten och och efter lunch tog vi ner främre förstaget. Tjock vire, över 20 meter lång och med hydraulmotorn längst ner är inte detta lätt att hantera, speciellt eftersom viren inte får böjas för mycket för då kan förstagsprofilen skadas. Vi hade hjälp av riggmakaren och en vänlig amerikan. Riggmakaren gjorde bra jobb , men amerikanen snurrade mest bara runt sig själv och funderade på vad som händer. Allt gick bra och på onsdag kunde vi dra in nya viren, kapa i rätt längd och skruva fast nedre vireterminalen. Jag orkade inte blanda in någon extra hjälp när vi hissade upp profilen. Lena körde elvinchen och jag höll emot längst ner och snabbt och enkelt hängde förstaget i masten. Upp i toppen och sätta fast bulten, sedan sträcka med vinchen så att även nedre bulten gick att få på plats. Nu återstod bara injusteringen vilket vi valde att göra själva i lugn och ro. Höll på hela torsdagen med detta och fredagen till att städa mm.

På lördag checkade vi ut ur marinan och seglade 14 miles till grannön Morea. Vi hade vind upp till 20 knop och ganska bra tryck med krängning på ner till 17 grader. Riggen stod fint och vi hade inget slack i lä toppvant, endast mellanvanten som ska dras åt lite hårdare. Vi är ju inte så vana att arbeta, så nu känns det bra med någon veckas vila på fina ön Moorea.

Cooks Bay på¨Moorea.
Vy från vår ankarplats på Moorea.

Väl på Moorea hittade vi franska katamaranen TiAmara, med Sandra och Bernhard ombord, det är nästan 3 månader sedan vi senast sågs och vi har funderat vart de tagit vägen. Trevligt att träffas igen. De hade haft månadslångt besök på båten och seglat runt alla Sällskapsöar. Det är ganska många båtar här runt Tahiti och många har vi träffat tidigare. Dock är det så att de båtar som vi träffade i april på Isla Gambier är de som vi känner bäst. Många blir bara ytliga bekantskaper, medan andra blir nära vänner.

Första dagen på Moorea tog vi en lång promenad upp i bergen. Härlig natur och lätt att promenera. Hittade ett limeträd för första gången sedan Gambier. Lyckades efter lite klättring plocka ner ett dussin. Hittade sedan några kaktusliknande växter och vi funderade på vad det kunde vara ända till Lena säger att det luktar ananas här. Hittade efter lite letande fem ganska stora frukter. På hemvägen hittade vi en halv stock med s.k. matbananer, som blir jättegoda om man steker. Vi var fullastade på hemvägen.

Plockar lime. Träden är taggiga, så det är inte helt smärtfritt
Ananas buske
Första dagens fruktskörd

Nu har vår son Tom fått ledigt från jobbet och den 5 september kommer han flygande till Papeete för att segla med oss runt Sällskapsöarna. Längtar redan efter denna dag. Förbindelserna hit är ganska gynnsamma, flyg Arlanda till Los Angeles, byta plan och vänta tre timmar, sedan från LA direkt till Papeete. Total restid 23 timmar, till andra sidan klotet och till rimlig kostnad.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-07-28 Franska Polynesien – Tahiti -Papeete

Träffade första svenska båten på två år. Ombord var Erik från Sverige och Heidi från Norge. Skönt att få prata lite svenska som omväxling och dessutom med trevliga och goa människor. Fredagsmys tillsammans på en av få restauranger. Käkade hamburgare med pommes och gosås, riktigt gott.

En haj som simmar förbi. Hann inte riktigt med. Den har en Pilotfisk dockad på ryggen.
Pizza middag med kompisgäng. Vid södra passet i Fakarava-atollen

Kom inseglandes en kanadensisk trimaran i Rotoava, som hade kört på korallhuvud och fått tre hål i skrovet. Hålstorlek fotboll, handboll och tennisboll. Båten låg lågt och hängde på ytterskroven. Full aktivitet för att hjälpa dessa stackare, familj med fyra barn ombord. Två dykare som jobbade många timmar med att fästa plywood bitar på utsidan. Alla barnen fick flytta över på en vänlig grannbåt och vår kompisbåt Barbarossa lånade ut sin 220 volt nödpump. Barbarossa låg hela natten långsides med trimaranen för att bistå med 220 volt. Det mesta låg under vatten i trimaranen, batterier, motorn, elverket, matförråden m m. Trimaranhistorien slutade några dagar senare med att trimaranägaren försöker skänka bort båten och därmed avsluta en fyra år lång segling. Flyga hem till Kanada jobba ihop pengar till en ny båt och sedan starta en ny seglats.

Vi seglade tillbaka 10 miles söderut till Pakokota Yacht Service. Här finns den bästa wifi i hela Tuamotus och vi kunde lägga ut bilder på hemsidan. Kollade med Yacht Service ägare Matthieu om han kunde beställa två nya riggvires. Skulle gå bra, men det blev ganska dyrt och riggmakaren i Papeete erbjöd bra rabatt på materialet om han istället fick göra hela jobbet, d v s byta totalt minst nio maststag/vires. Beslutade att försöka segla ner till Tahiti med vår skadade rigg.

Seglade inne i Fakaravaatollen ytterligare 18 miles söderut till SV hörnet och byn Hirifa. Tre hus varav ett är ett matställe. Väldigt fint här, som hämtat ut en reklambrochyr för Söderhavet.

Polynesisk pojke lär sig tidigt att hantera macheten.
Grillparty i Hirifa på Fakarava. Helstekt gris, väldigt välsmakande.
”Brudarna” Heidi från Norge och Patricia från Schweiz.

Det har senaste månaden ökat markant med antal båtar från USA. En sådan är okey, men när de är mera än 2 blir det jobbigt. De tjattrar konstant på VHF:n, och det mesta är ”awsome”. Idag är det 4 Juli så nu är det extra upphetsat. Vi missade midsommarafton den 22/6 för vi seglade det dygnet, så 4/7 firade vi en försenad ”midsommarafton” med schwetziska kompisarna. Grillade entrecote på stranden och njöt av solnedgången.

Prognosen talar om liten kuling från SO om fyra dagar. Vi ligger fint i Hirifa vid SO vind, så vi beslutar att ligga kvar. Timmarna innan vinden ökade kommer det ett pärlband med båtar som ankrar i Hirifa. En hel del ”amatörer” som ankrar alldeles för nära. Vi var nära att få en 50 fots katamaran på oss. Totalt blev vi 31 båtar i viken.
Perfekta förhållanden här i Hirifa för Kite-surfing. Under de fyra dagar som sydostan låg på friskt, var det ibland upp till 10 skärmar i skyn.

Många båtar sökte skydd i Hirifa. Våra kompisar på båten Kyori seglade till Tahiti istället. Hela vindgeneratorn blåste iväg och ligger nu på 4500 meters djup.
Fullt med Kitesurfare i Hirifa
Ett typiskt korallhuvud, eller bummie som britterna säger. Dessa kryllar det av på ankarplatserna så man måste oftast göra ankarkättingen ”flytande”.
Första gången som vi hittar en bummie uppe på revet. Ganska stora och hårda saker.

 

 

 

 

 

 

12/7 tog vi upp ankaret och påbörjade seglingen mot Tahiti och huvudstaden Papeete. 240 miles tråkig segling med jobbiga vågor, många sqvals och överlag lite vind och mycket motorgång. Anlände till Tahiti 14/7 sen eftermiddag och ankrade bakom udden Point Venus, som ligger några miles före stan.

Första ankarplatsen på Tahiti, Point Venus. Ett lugnt och skönt ställe.
Klinkar på gitarren ungefär varannan kväll. Frågan är om det låter bättre?

Vi har nu sedan vi lämnade Chile och staden Valdivia den 3 mars, seglat 4970 miles. Motsvarande ungefärlig sträcka är Stockholm – Las Palmas tur och retur. Nu är det dags att tanka, vi har bara 150 liter diesel kvar i tankarna. Vi kan som ”yacht in transit” och lite pappersarbete, faktiskt tanka diesel skattefritt här på Tahiti, inte helt fel.

Efter två dagar, ankrade vid lugna Point Venus, seglade vi 10 miles mot Papeetes västra sida och Marina Taina. Stor marina med flera hundra båtar vid bryggorna och ytterligare flera hundra på boj eller ankare. Vi som ankrar och inte betalar något kan ändå helt legalt använda dingy-docks, fylla vatten, slänga sopor, utnyttja de tre restauranger som finns på området, inte illa. Vi har bara ca 300 meters promenad till ett köpcenter med bl a en stor Carrefour, som har det mesta i matväg.

Nästa ankarplats på Tahiti – Taina Marina. Fullt med båtar.
En som körde på fel sida pricken.

Vi har nu startat det prioriterade projektet ”byta stående rigg”, vilket kommer att ta några veckor, eller mer. Har varit i kontakt med olika riggmakare för att jämföra kvalitet och pris. Den bästa är svindyr, ska ha nästan hundratusen svenska kronor. Den andra är billigare, men har inte rätt terminaler i lager. Nu ska vi försöka beställa terminaler från Europa, köpa vajer och pressningarna av den billigare riggmakaren. Förutom detta har vi redan hunnit med att byta ut båda avloppen i köket. De gamla hade båda spruckit så vi har haft hinkar i hoarna senaste månaden. Nu har vi satt in vanliga köksavlopp med vattenlås som man lätt kan skruva upp och rensa ur.

Vi har bra WiFi en dryg kilometer från ankarplatsen, så vi har packat upp cyklarna. Har cyklat in till Papeete, ca 8 km till city. Inte helt hälsosamt med alla bilar och avgaser. Cyklade nästa dag åt andra hållet, ut på landsbygden. Trevligare cykling, med hyfsad cykelbana och mindre bilar. Kom efter 15 km till en fin park med en amphiteater. Promenerade längs en stig ut i djungeln och efter ett tag kom vi till en härlig bäck där vi kunde fylla vattenflaskorna. Upptäckte avacado liggande i vattnet! Tittade upp och där hade vi ett jätteträd fullt med avacado. Plockade med oss ett par kilo. Första gången sedan Brasilien som vi hittar vilda avacado.

Finns ”stengubbar” på Tahiti också.
Friväxande avacadoträd, mitt i skogen.
Jättegoda avacados.

Igår såg vi en svensk båt som seglade in mot marinan och ankrade. Faktiskt den första svenska båt som vi ser här i Papeete. Det var inte vilken båt som helst, för det var en svenskbyggd Vega. En modifierad, för den hade utombordare. För er som inte vet så är Vega stark och sjöduglig, men bara kring åtta meter lång. På ”happy hour” mötte vi sedan ägarna, två trevliga 20-åriga grabbar från Svinninge utanför Stockholm. Härliga upplevelser tidigt i livet.

Ikväll ska vi ha avskeds-bbq på Barbarossa med Silvio och Patricia. Imorgon seglar de vidare mot Sällskapsöarna och vi ligger kvar i Papeete för att hitta en lösning på vårt riggjobb.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-06-27 Franska Polynesien – Tuamutos – (Amanu – Raroia – Tahanea – Fakarava)

Efter att grönsksbåten anlänt till Rikitea fick tag i vitkål, morötter, lök, äpplen och några tomater. Två dagar senare gapade grönsakshyllorna tomma igen.

Seglade iväg några dagar ut till revet och dess små öar – Motus. Eldade torra kokosnötter, fick fin glöd så vi grillade entrecote och grönsaksknytten. Käkade middag på stranden. Fantastisk promenad nästa dag längs ringrevets utsida. Slipade koraller, snäckor och fosiler i stora mängder.

Åter till Rikitea efter lite ”Robinsonliv”. Promenerade bilvägen runt ön Mangareva, det blev exakt 20 km och med lite raster för fruktätning höll vi på drygt 5 timmar. Det är ganska kuperat så vi var ganska möra på kvällen.

Vildvuxen chili peppar plockad i djungeln. Stark som attan.
Lena ute i djungeln och plockar Papaya

Till helgen hade skolans elever anordnat ett tre dagars evenemang. Dansuppvisning, hemslöjdsförsäljning, val av missis och mister Rikitea, Triathlon, Matathon och hela tiden möjlighet att köpa god mat. Tre fina dagar.

 

 

 

Besteg berg, 460 m högsta punkten på Gambier, otrolig vy där hela Gambier skärgård kan ses.

Vy från 460 meter ner mot huvudorten Rikitea.
Vy över del av Gambier. Bortom ön Aukena kan man se korallrevet som slår en ring runt nästan hela Gambier.

 

 

 

 

 

 

Tredje söndags BBQ hos Herve och Valerie, och ett tiotal besättningar med varierande nationaliteter.

BBQ söndag. Petanque spel. Herve t.h (BBQ chef) och hans granne t.v.. Svårslaget team, tränar varje dag.

Efter en dryg månad i Gambier, startar vi nästa dag segling mot Tuamotus och ett planerat första stopp i atollen Amanu. 460 miles med kurs 312 grader. Fyra dygn med lätta passad vindar.

Numera normal utsikt bakåt. Bananklasar och fruktnät.

Franska polynesien består av fem regioner, varav Tuamotus är en av dessa fem. Tuamotus är ett stort område med mängder av atoller och motus. Mest känd bland flygande charterturister är Rangiroa och av dykande turister Fakarava.

Amanu är en trevlig atoll med många fina sandstränder och palmskogar. Ligger ankrade de tre första dygnen inne i en liten lagun som omgärdas till 3/4 delar av ett korallrev. Inne i lagunen som är ca 400×300 meter är det 15-25 meter djupt. Det är fullt djup ända in till kanten av korallerna och därmed har man en lodrät korallvägg att snorkla och dyka på. Fantastiskt många fina fiskar och färggranna koraller.

Ankrade ute i det blå.
Lite fiskar och koraller
Mera fiskar. Väldigt orädda.
Ännu mera fisk

Vinden ska snart vrida på ostligt och öka, så vi flyttar oss 4 miles över till östra sidan av atollen. Här träffar vi en fransk seglare med en fru från Iles Gambier. Av dem får vi först lära oss allt vi behöver veta om kokosnötter och utvinning av kokosmjölk och kokosolja. Sedan en kurs i hur vi ska fånga Lobbster och som bonus en kurs i hur han gör jättegod kolsyrad Limedryck med alkohol motsvarande öl.

Jag hade innan vi lämnade Gambier satt en sats med 10 liter ”vin” gjord på Pomello. Tappade upp på PET flaskor efter ca en vecka. Under seglingen hit till Amanu exploderade en av flaskorna så det blev till att städa duschen och toaletten i två timmar. Fick ligga lite lågt någon dag eftersom inte detta inte helt uppskattades av frun:-( Drycken är okey, men vi har druckit godare. Nu har jag startat tillverkning av Limedryck istället.

Min bryggardunk. Proffsen har någon slags glasspiral, jag kör med kondom. Funkar fint.

Normalt badar och simmar vi varje dag, men denna morgon när vi sitter och äter frukost simmar det förbi en haj och en minut senare är det tre hajar som cirklar kring båten. Lena säger att hon inte tänker bada här något mera. Men faktiskt är detta bara svartfenade revhajar som ska vara helt ofarliga för oss, så det går nog bra att bada.

Mitt i Amanu finns det ett korallrev som har formen av en trearmad stjärna. På sjökortet finns inte denna inritad, inte ens som ett grund, men med hjälp av Goggle Earth kunde vi se den klart och tydligt. Lungt väder nästa dag, så vi beslutade att försöka segla ut till ”stjärnan”. Tog med våra brittiska vänner Sharon och Peter på vår båt, samt massor av lunchmat. Även en fransk katamaran hängde på.
60 meter djupt och bara 100 meter kvar till stenar som stack upp från revet. Nu gick botten snabbt uppåt och ca 40 meter från revet kunde vi ankra på 12 meters djup. Vid dessa tillfällen är vi glada att vi har vår FLS (Forward Looking Sonar). som ritar en bild av botten framför båten, så att vi ser när det är dags att bromsa.

Hoppade i vattnet och möttes direkt av två hajar som cirklade runt Lena och mig. Ingen panik uppstod och hajarna verkade trevliga så vi simmade till franske Bernhard som ivrigt viftade att vi skulle komma. Där hittade vi två Djävulsmantor som sakta och majestätiskt gled fram kring oss. En av dem var väldigt nyfiken och ibland kom den simmande emot oss , för att bara några meter framför vika av. Härlig naturupplevelse denna dag.

Första hajen. Inte så skarpt, men den finns där.
Lena har sett hajarna. Gömmer sig bakom ankarkättingen.
Djävulsrocka. Världens största rocka. Härlig känsla att simma med dessa stora djur.

Under eftermiddagen hade vi ”knytis” på franska katamaranen. Började med rompunch, mat och öl och slutligen kaffe och mera rom. Trevlig eftermiddag och perfekt med ”backtrack” funktionen på plottern;-)

Fredag morgon lämnade vi Amanu, med kurs mot Raroia, 150 miles i 313 grader. På denna atoll ”landade” Thor Heierdahl och Kontikiexpiditionen med sin balsaflotte 1947.

Ankrade utanför byn i Raroia som var ett trevligt ställe med välmående och trevliga människor. Seglade efter några dagar 6 miles tvärs över atollen till östra sidan, där vi besökte ön där Kontiki strandade. Ett monument är rest på ön för att hedra deltagarna på Kontikiexpiditionen där bl a svensken Bengt Danielsson deltog.

Lena vid Kontiki monumentet. Måste veta exakt position för att hitta detta.

Seglade efter några dagar vidare västerut 150 miles mot atollen Tahanea som är ett naturreservat och helt utan befolkning. Seglingen blev ganska jobbig med mera vind än beräknat och jobbiga vågor. Seglade in genom det bredaste passet klockan 1030 när vi hade slackvatten, d v s ingen ström, varken ut eller in. På första ankarplatsen direkt väster om infarten låg det tio båtar ankrade i gott skydd mot NO vinden. Sex av dessa hade vi träffat tidigare.

Vinden fortsatte att trycka på. Vi fick ett SMS på satellit telefonen från schweiziska S/y Barbarossa att de nog skulle försöka stanna i skydd av någon atoll. Ville inte få en till natt med denna vind och vågor. På natten ökade vinden tidvis rejält, så vi hoppades att våra kompisar hittat skydd någonstans. Nästa morgonen hade vi ett nytt SMS, de hade seglat vidare under natten och beräknades anlända vid 11 tiden. Allt hade gått bra och de, Patricia och Silvio, var i god form. De hade haft vind på upp till 38 knop (ca 19 m/s) under natten. Våra väder data angav 20 knop, med byar upp till 23 knop, vilket är ganska behaglig seglingsvind, vilket inte 38 knop är. Väderdatan är från och till ganska opålitlig.

Seglare hade byggt stenrösen. Vi byggde det högsta. Patricia och Lena poserar.
Byggänget. Jag i Lenas rosa shorts, Patricia och Silvio från Sy Barbarossa och Lena längst t.h.

 

 

 

 

 

 

Efter några slappa dagar seglade vi 7 miles över till östra sidan av atollen, där vi fortsatte med lata dagar. Simmar och snorklar, eldar på stranden så vi kan baka matbröd på glöden, upptäckarpromenader längs stränderna.

Ankrade på östra sidan av Tahanea
Morgon, bröd bak på elden.
Bröd bak på eftermiddagen. Herrarna svalkar sig med en slurk kall öl eller hembryggd rusdryck.

Insidan av atollen är ofta sandstrand, ibland finsand och ibland lite grövre. Utsidan som vätter mot havet består oftast av ett långgrunt (100 – 500 meter brett) korallrev som man kan gå på hyfsat torrskodd vid lågvatten. En kväll eldade vi på stranden och när det blivit kolmörkt tog vi på oss stadiga skor, handskar och pannlampor och begav oss ut på revet för att plocka Lobbster. Inga Lobbster blev det, men vi stötte på en del vattenormar som är lite giftiga och även en gigantisk Murena som låg och tryckte bakom en sten. Det var tur att jag inte trampade på den, eftersom de hugger ganska ordentligt.

Typisk Motu

Seglade vidare efter några dagar. Nattsegling till atollen Fakarava. Startade 1800 för att gå 50 miles och fick inte vara framme före 0600 när det ljusnar, så farten bör inte vara mer än 4 knop. Gick bra i början, men vinden ökade efterhand under natten, så vi fick efterhand rulla in mera och mera segel. När klockan var tre meddelade Lena att vi bara hade 11 miles kvar till södra passet på Fakarava. Vi rullade in alla segel och gick på bara riggen, fortfarande fart på 4 knop eftersom vinden ökat. 0540 var vi framme vid passet och det var tillräckligt ljust då och strömmen bra så vi kunde gå in.

På ankarplatsen alldeles innanför passet låg det 15 till 20 segelbåtar. Bl a en som var 87 meter lång och master på 121 respektive 115 meter. Ganska löjigt att komma med en rigg på 22 meter.

Fakarava syd pass är rankat som ett av ”top 5 dives in the world”, så det var med höga förväntningar som vi hoppade i vattnet. Tog dingen ut mot havet, för att sedan hoppa i plurret och driva in med tidvattenströmen och det klara havsvattnet. Förväntningarna höll dock inte, visst, helt klart bra sikt på mer än 30 meter och en del hajar, Groupers, Stingrays och massor av andra fiskar, men vi hade förväntat oss mera.

Efter några dagar seglade vi 30 miles inne i atollen, upp till norra delen och huvudorten Rotoava. Här ligger vi nu tryggt ankrade och har idag shoppat lös efter en månad i vildmarken.  Fortsätter att shoppa mera mat imorgon. Kommer sedan att segla tillbaka söderut längs kusten för att leka Robinsonliv några veckor till innan vi seglar de 250 miles som återstår till Tahiti och huvudorten Papeete.

Har hittat lite svag WiFi så vi har lyckats uppdatera hemsidan. Nu lite bättre wifi så vi har lyckats lägga ut lite bilder.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-05-16 Franska Polynesien – Iles Gambier

Har nu varit tre veckor i denna härliga arkipelag. Vi har gjort en 10 dagar lång seglats runt halva Gambier. Började med att besöka ön Taravais västra sida, där det finns tre fina ankarvikar. Vi var helt ensamma, så vi valde den sydligaste och minsta viken. Härlig palm strand längst in i viken med massor av kokosnötter. Försökte med machete bana en väg genom djungeln, så att vi kunde komma upp på några mindre berg, men efter en timmes fight med vegetationen vände vi åter tillbaka till stranden.

Otroligt härlig snorkling kring korallerna. Som ett fritt akvarium.

På kvällen såg vi från båten att det rörde på sig på många ställen på berget, det var fullt med getter. Snorklade  och kollade in revets djurliv. Vi har aldrig tidigare sett så mycket ”akvariefiskar” i varierande storlekar, som här på Gambier. Vattnet är ganska klart, siktdjupet är ca 10 meter. Nästa dag skulle vinden vrida till västlig, så vi fick flytta till andra sidan ön.

Där var vi inte ensamma, utan fick dela bukten med ca sex andra båtar. Åkte i land och träffade Valleri och Ervi samt deras sexåriga son. Han har för en svensk ett mystiskt namn som man har både svårt att uttala och komma ihåg. Dock betyder hans polynesiska namn ”kungen” så vi kallar honom ”The king”. Dessa tre utgör hälften av de bofasta på ön Taravai.

Valleri och Ervi är fantastisk trevliga, hjälpsamma och sociala. De har massor av frukt och grönt i sin trädgård, som de säljer till oss seglare för en mindre slant. Vi köpte bananer, papaya, rosmarin, citrongräs, basilika, sötpotatis, lime, brödfrukt och lite till som vi inte riktigt har koll på.

Nästan varje eftermiddag är hågade seglare välkomna till deras hem och trädgård på ”after beach”. Trevligt att träffa nya människor från GB, Österrike, Schweiz mm. Spelade Petanq och drack bira till det mörknade vid sex tiden.

Varje söndag kl 12 bjuder Valleri och Ervi på barbaqe. Knyt kallas, men de som inte har grejor med sig bjuds på grillad fisk som Ervi harpunerat på morgonen. Vi hade legat kvar under flera dagar, så båtar hade bytts ut och nu på BBQ var det bara fem fransktalande besättningar och vi. De flesta franska seglarna talar mer eller mindre engelska, så det funkar ganska bra. Åt och drack, spelade Petanqe och beach volley. Många hade med sig ”hemgjord” dryck, gjord på t ex guava, vatten, jäst och socker, gott ock läskande. Fransoserna har faktiskt en del att lära ut. Tjiptjillivipp var det mörkt och dags att åka hem, tiden går fort när det är trevligt.

Lämnade Taravai nästa morgon, eftersom viden vridit på ostligt och vågorna gick in i bukten. Gick sju miles tvärs över Gambier till revets östra sida. Försökte ankra bakom revet och en liten öde ö. Blev inte bra, eftersom vi inte kunde komma tillräckligt långt från elaka korallhuvuden. Efter lite sightseeing längs revets östra del gick vi runt en större ö och ankrade i lä för natten.

Seglade åter till Rikitea. Långpromenad och så mycket Lime och Papaya att det blev jobbigt att bära. Tog ner  stora genuan en tidig morgon när det var vindstilla. Fram med symaskinen. Sedan blev det jobbigt när 90 m2 genua successivt skulle passera symaskinen i sittbrunnen. Med fyra händer i samverkan gick detta hyfsat bra, så nu är både under- och akterlikets snörplinor insydda i nya kanaler. Återstår nytt UV-skydd längs  båda liken. Detta får vänta några veckor, vi måste samla nya krafter. Kostar på att jobba en hel dag i värmen.

Seglade inför helgen till våra vänner Valleri och Ervi, för att få delta i ytterligare ett BBQ. Nu var det där inte en enda fransman, utan istället en större blandning. Det visade sig att Valleri kunde klippa hår, så först ut var en brittisk dam. Det blev bra, så Lena som tar alla chanser till hårklippning satte sig på pallen. Nu har hon en helt ny frisyr, som blev bra.

Under seglingen från Chile lyckades jag förstöra vår satellit telefon. Inte bra eftersom det är med hjälp av denna vi plockar ner väderdata. Har funderat mycket på hur vi ska få tag i en ny. Har sedan några veckor lärt känna Gaël och Stephanie som  seglar omkring i sin 57 fotare. De kör normalt charter runt Tahiti, men har nu lite semester här på Gambier. Det visade sig att Gaël hade två Inmarsat Pro telefoner ombord, så vi fick den ena. Snacka om hygglig fransman, det är ju faktiskt helt fantastiskt. Provkörde idag och allt fungerade fint.

Måndag åter Rikitea, för nu har ”frukt och grönt båten” kommit från Papeete.

Vi ska försöka ladda ner lite bilder när nätverket är starkt.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-27 Franska Polynesien – Iles Gambier – Rikitea

Vi fick tio fina dagar på Påskön. Ön tillhör Chile, men befolkas ungefär med 2/3 polynesier och 1/3 chilenare. Klimatet mera tropiskt än Chile och definitivt med en atmosfär av Polynesien.

Många statyer finns det på Påskön. Han längst till höger med hatt. Finns många ideer på hur man lyckats placera denna många ton tunga sten uppe på huvudet.
Mera stengubbar. Vid detta berg besökte vi ett stenbrott där de hackade ut gubbarna, centimeter för centimeter.

Sista dygnet vred vinden så att det började komma in svall, så vi beslutade oss för att segla på torsdagkväll istället för på lördag morgon. Vi låg ankrade med 63 meter kätting och sedan 40 meter ankarlina. Ankarlinan hade vi som extra säkerhet lagt dubbel med ett gamalt fall. Precis när vi bestämt oss för att börja lätta ankar, kom några extra stora svall och med en rejäl smäll gick ena ankarlinan av. Brottslasten på den linan ligger på ca 3500 kg. Otroligt att pollarna sitter kvar. Började vincha in ankarkättingen, men efter 10 meter tog det stopp. Släppte ut kättingen och dök i vattnet. 18 meter djupt men perfekt sikt, så jag kunde se att kättingen snott sig runt koraller och låg som ett U där nere. Lena körde nu enligt mina tecken samtidigt som jag vinchade hem kätting. Allt gick bra och vi fick upp ankaret och kunde ta kurs 283 grader mot Iles Gambier, 1420 miles västerut.

Nu kommer lite utdrag från dagboken som vi alltid skriver när vi går längre etapper.

Fredag 13/4
Motvind och stöttning med motor, slår och börjar segla NNV. Startar motorn igen på morgonkvisten. Landar en flygfisk i sittbrunnen, katten känner lukten och blir ivrig. Lena kommer upp och känner fisklukten. Slänger firren överbord och det är nära att katten hoppar efter. Sydlig vind kommer under förmiddagen och vi seglar på stabilt i nästan inga vågor. Käkar kyckling, banan, annanas, cocosmjölk, nudlar, mm. till middag, gott. Upptäcker att vi har tappat en vantskruv till bogsprötskättingen, satan!

Lördag 14/4
Stora dagen idag, kaptenen fyller 57 år. 200 miles seglade från Påskön och 850 kvar till Henderson Island och 1200 till Iles Gambier. Bara 10 vändor till Gotland, alltså snart framme. Fin sydlig vind under natten och förmiddagen. Efter frukost avfrostar vi kylen, mycket is på radiatorerna. Måste nog byta tätningslister. Katten hittade en sprattlande flygfisk som hon bar ner i cockpit. Lekte ett tag, sen käkade hon upp hela fisken rå. Bara vingarna kvar, men även de knaprade hon i sig lite senare. Ännu en flygfisk landade, katten hämtade och bar den till ”slaktplatsen” i cockpit. Åt upp även denna och sedan sov hon länge mätt och belåten. Mindre belåten blev Lena när hon upptäckte ”slaktplatsen” och alla jäkla fiskfjäll som fanns i hela sittbrunnen. Varken katten eller jag stod då speciellt högt i kurs. Lena lagar födelsedagsmiddag och med god kaka till efterrätt. Nu ökar den sydliga vinden i styrka med upp till 23 knop i byarna. Vi ställer tillbaka klockan en timme. Squalsen avlöser varandra, stökigt. Vi tar mycket vatten över båten och det blir saltigt i sittbrunnen även bakom kapellväggen.

Katten har sprungit upp på däck för att hämta en flygfisk. Spelar ingen roll om det regnar. Bär ner i sittbrunnen och smaskar i sig.
Katten har äntligen hittat sin sjökoj där hon ligger helt stilla när båten gungar. Här med flera fiskar i magen.

Söndag 15/4
Halvjobbig natt med stora vågor. Spolade över hela båten rejält några gånger. En gång gick vi omkull 50 grader på en vågkam och det spolade in vatten på läsidan i sittbrunnen/cockpit. Vinden minskade när det ljusnade och vi rullade ut hela storen för att hålla farten uppe. Får inte bli ikappkörd av vågor hela tiden, därför måste farten vara tillräcklig. Sheena har tryckt i sig fem flygfiskar under natten och morgonen. Hon äter som hon var utsvulten. Förmodligen är de jättegoda. Bakade frukostbröd i kastrull. Jag gjorde degen men glömde olja i pannan, så när Lena gräddade och skulle vända lossnade inte brödet. (Förra gången glömde jag jästen!) Jag är ett klantarsel i köket. Men brödet blev tillslut klart och faktiskt jättegott. Vinden mojnar sakta, men fortfarande lite byig och ibland stora vågor. Äter rester till middag och fikar kladdkaka med grädde. 2030 går jag till kojs, men kan för ovanlighetens skull inte sova. 2300 ger jag upp, stiger upp och tar vakten till 0300, jobbigt. Från och till mycket vind och stora vågor. På Stilla Havet kommer hela tiden rejäla dyningar. Kan komma en dyning från SV med våglängd på 500 meter och en annan dyning från t ex NV med våglängd 200 meter och på detta kommer vindvågor från V. När dessa tre vågor råkar sammanfalla blir det rejäla toppar som ofta bryter.

Måndag 16/4
Lena går på vakten 0300 och får ganska snart en brytande våg från sidan och som rullar över hela båten. Sittbrunnen full i vatten, Lena åker ner på golvet och blir blöt. Samsung tabletten åker ner i saltvattnet och är nu helt död. Jag tar över vakten. Katten i sele och lina, hon vädrar en flygfisk och smiter ut på däck. Kommer tillbakla med en firre i munen, men linan har fastnat i något på däck. Kolsvart ute. Båten broachar lite så jag måste ta hand om båten. Sedan hjälpa katten, men det är ingen ide, för i ändan av kopplet hänger en tom sele. Skriker på Lena som kommer upp. Vad göra i kolmörkret, med hög sjö och fart på över 7 knop. Ja kanske först tryckt på MOB knappen!! Ja, ja hon dog ju med favoritfisken i munnen. Lena frågar var f-n linan är någonstans, så jag tänder pannlampan och lyser på golvet och då säger Lena som står på andra sidan bordet, ”Men hon sitter ju här!” Jodå, hon sitter på ”slaktplatsen” och mumsar i sig sin favoritfisk i godan ro, sedan gick hon och vilade. Kändes bra, inte kul att behöva drunkna på detta vis. Kommer världens regnskur i gryningen. Lena stiger upp vid 9 tiden och vi hjälps åt att koppla bomarna för ”wing on wing”. Svårt att få bra balans i båten. Slutar med bara en vinge. Vinden ökar rejält under eftermiddagen. Micke har fått ont i ryggen. Det har varit en del jobbiga nätter då sömnen blivit lidande. Vi känner oss båda lite möra. Det är stort här ute och väldigt ensamt. Kokt potatis, stuvad vitkål och stekt korv till middag. Micke har lagt sig och det tar bara 15 minuter så dyker ”skurkmolnen” upp. Mycket vind och i regel regn. Tycker inget vidare om dessa. Trots detta hade vi en fin segling under natten.

Tisdag 17/4
Fin morgon, behaglig vind, gör 5-6 knop. Rullar ut lite av andra genuan och farten ökar nästan en knop . Jag, Lena, vaknar 0900 och känner mig utvilad. Tänk vad 6 timmar ordentlig sömn kan göra, fast det är uppdelat på två perioder. Käkar frukost och Micke får gå och lägga sig. Han ser riktigt sliten ut. Stackaren, han får aldrig sova ordentligt, alltid är det något som händer på mina vaktpass.
Fin ONO vind hela dagen, moderat sjö och fart kring 7 knop med ca 60 m2 genuor utrullade, 40m2 bb och 20m2 sb. Fullt utrullade är de på kring 90 resp 80 m2. Gör veckokontroll av autopilotmotor, kvadrant och roderaxel. Ve och fasa!!!! Autopilotarmens muttrar har släppt och infästningen sitter bara med två bultar som gravitationen håller på plats. Varje styrkommando glappar det ca 4 cm. Vi tyckte igår att autopiloten inte styrde så bra som den brukar i stora vågor, men skylde på vinden och segelsättningen. Nu är armen fastskruvad igen och båten har fått en helt annan gång, d v s den vi är vana vid. Bara 350 miles kvar till Henderson och 700 till Gambier. Ett block till sb bardun har släppt, men allt var intakt så det var bara att skruva tillbaka. Till middag blev det böndipp med chili och fajitasbröd. Nu är det fantastiskt fin vind, stabil och inte allt för skumpiga vågor, åker på i ca 7 knop.

Onsdag 18/4
Klockan 0000 fångar vi lastfartyget Santa Barbara från Danmark på AIS:en. 14 miles söder vår position. 300 meter lång och med destination Hongkong med ETA 5/5. Talar med vakthavande på VHF:en och får bekräftat att de också ser oss på AIS:en på 14 miles. Efter 0600 försvann vinden så vi stättar med motor någon timme. Bra det, för då fick vi varmvatten, det är nämligen duschdag idag. Vinden kommer åter och vi seglar på i jämn fart hela dagen. Har konstruerat en ny preventerkonstruktion för storseglet, vilket innebär att vi alltid har två preventer kopplade, en sb och en bb. Båda regleras från cockpit. Skulle storskotet eller ett block brista, åker inte storbommen framåt med full kraft in i sidovanten, utan preventern förhindrar/bromsar detta. Om bomen skulle träffa sidovanten vid hård undanvind, är det troligt att bommen knäcker riggen och även masten, så det känns bra att alltid ha två preventers kopplade. Har ätit indisk Madras gryta med Nanbröd till middag, gott. Kvällsfika med banansockerkaka, också gott. Provar byta vaktskift, så nu ska Lena sova 2000 – 0000 och 0300 – 0600.

Torsdag 19/4
Svag vind under natten och morgonen, tidvis under 5 knops fart på båten. Fortsätter så även under dagen, ibland nere på 4 knop. Solen gassar och det är varmt. Lena lagar Rösti med makrill i tomatsås till lunch. Helt plötsligt ropar Heinz upp oss på VHF:en, han ligger ca 5 miles bakom. Vi har inte hört av varandra på flera dagar. Vid 20 tiden kommer mera vind och vi gör god fart. Äter resterna av Madrasen till middag och banankaka till kvällsfika. Klockan 2200 har vi bara 60 miles kvar till Henderson Island.
Går på min vakt 0000, Micke hinner bara lägga sig så känner jag den välbekanta fiskdoften och det gör också katten. Micke kommer upp och kollar så att katten kommer tillbaka ner i sittbrunnen. Hon har med sig en stor flygfisk som hon snabbt knaprar i sig. Jag är mycket olycklig för att min Samsung tablet har ”drunknat”. Nu får jag läsa om böcker som jag redan tidigare läst två gånger.

Fredag 20/4
Ljusnar 0830 och då är vi framme vid Henderson. Seglar längs norra delen, men det är för stora svall som bryter mot stranden, så det går tyvärr inte att landstiga. Troligen även för stora svall för säker ankring. Seglar vidare runt hörnet och ner på vöstra sidan, där det borde vara mycket mindre svall. Men icke, snarare mera stora vita ”korvar” som rullar in mot stranden. Ger upp projekt ”landstiga Henderson” och sätter kurs 281 grader mot Iles Gambier.

På väg in mot Henderson Island, mitt i Stilla havet.

Solig och fin dag. Byter 5 micron filter i watermakern. Styr mot atollen Oeno, som vi ska gå norr om. Får se om det går att stoppa här några timmar. Ställer tillbaka klockan en timme. Pastagratäng och en modifierad Risalamalta serveras till middag. Hoppas på en lugn natt. Heinz är lite väl ”hackihälinen”. Kan inte koppla av när han ligger nära. Äntligen har bena börjat bli bruna:-)

Lördag 21/4
Vinden jävlades när Lena börjar sitt nattpass. Kom många squalls med ökande vind och motvrid. Jobbigt för henne när hon måste väcka mig och be om assistans. Närmar oss atollen Oeno i gryningen. Den består av ett ringrev och innanför finns två skogsbeklädda öar. Det är tyvärr för grunt för att ta sig in i lagunen annat än med dingen. Dyningen bryter brutalt mot revet och det ser inte lockande ut att ankra. Vi passerar vid 9 tiden och tar kurs 283 grader mot SO infarten på Iles Gambier. God vind på förmiddagen, gör 6-7 knop.
Klockan 1800 har vi dryga 160 miles kvar. Barrometern har inte rört sig sedan vi lämnade Valdivia. Började tro att den var trasig. Eftersom satelittelefonen är trasig har vi bara väderprognos nerladdad på Påskön för tio dagar sedan. Den är nu slut och naturligtvis börjar barrometern falla, Murphys law eller …. Vi äter middag och fikar. Himlen ser inte speciellt trevlig ut västerut, möjligtvis åska. Jag går och lägger mig 2000 och får höra av Micke att det blixtrar. Fy, nej inte åska. Men den verkar vara långt borta. Micke väcker mig 0000. Inget speciellt, lite blixtar långt borta. Ingen vind, klockan 0200 ser det lite ljusare ut, men efter en stund drar mörka hotfulla moln förbi och sedan blir det kolsvart, läskigt är bara förnamnet. Väcker Micke 0300. Jag kryper ner i sängen, skönt. Hinner bara ligga 5 minuter då hela båten skakar och rister till. Vad händer ropar jag, ”det kommer vind, mycket vind” svarar kaptenen. Kastar mig upp och flyger som en liten vante. Upp och hjälper Micke att köra in genuan. Samtidigt kommer en jätteblixt framför båten. Regn och vind, men båten går fint efter att vi revat. Har stoppat in nödvändig och känslig elekronik i ugnen. Inga mera blixtar. Fronten är över på 45 minuter. Jag kryper tillbaka i sängen och somnar gott.

Söndag 22/4
Regnar resen av natten. Lena vaknar 0745, jag sover till 1000. Regnet minskar succesivt, men vid frukost 1015 börjar det störtregna igen. Vi vaggar framåt för bara storen i 3,5 knop. Vid lunchtid lättar molnen och eftermiddagen ger bättre och bättre väder, på slutet av dagen skiner solen igen. Efter frukost upptäcker vi dessvärre att yttervantets undre del på sb sida är trasigt. En kardel har gått av vid övre terminalen. Hände förmodligen när frontvinden kom under natten. Lena hissar upp mig i masten för att okulär besiktiga staget. Det är svårt att säga om det är risk för att hela terminalen kan släppa pressningen nu när en kardel saknas. Seglar ”försiktigt” med bara en genua resten av dagen. När vi får tillgång till mejl, måste vi konsultera vår riggexpert i Stockholm, om vad att göra. Vinden dör helt före skymningen, så vi startar motorn efter att ha ätit en god tonfiskpizza. Vill inte nå infarten till Gambier före 0800 när det börjar ljusna, så vi får inte åka fortare än 4,6 knop under natten.

Måndag 23/4
0430, magiskt. Havet är helt spegelblankt. Ett mycket ”Stilla Hav”. Marelden sprider sig som pärlor runt båten. Stjärnorna speglar sig i vattnet. Ser de första fiskebåtarna med svaga lanternor. Nu är det inte långt kvar. Nu är vi snart framme i Franska Polynesien. 1045 (0845 lokal tid) gick ankaret utanför den lilla byn Rikitea på ön Mangareva. Appropå klockan så hade inte vi vridit tillbaka tilklräckligt mycket, så vi var två timmar före lokal tid. Det skiljer 11 timmar mot Sverige. Totalt seglade dygn från Valdivia blev 28 och 3750 miles. 14 dagar stopp på Robinson Cruzoe Island och 10 dagar på Easter Island. Totalt 52 behagöliga dygn.

 

Ja det var då lite utdrag ur dagboken från sista seglingsetappen. Händer lite nästan varje dag, så det är sällan långtråkigt.

Nu är vi här och det är helt fantastiskt, med sol, 26 grader i luften och i vattnet. Skillnaden på nattemperatur vs dagen är väldigt lite. Behöver inga kläder. Inga hysteriska turister i byn, utan bara ett antal segelbesättningar.

Ankrade utanför byn Rikitea på ön Mangareva.

Efter snart en vecka har vi hunnit med två längre skogspromenader. Otroligt fin djungel. Har idag i skogen plockat lime, papaya, små chili och pomello.

Lena tar en paus i djungeln.

De bofasta är otroligt hjälpsamma och vänliga. Prisläget är väldigt varierande, t ex en deo roll on 60 kr, ett kg tvättmedel 100 kr, 1 kg lök 20 kr, en 75 cl Jim Beam 900 kr men 2,2 kg kycklinglår bara 55 kr och en härligt nybakad och stor baguette 1,70 kr.

Vi ligger ankrade 100 meter utanför ”Jo Jo:s” bar, restaurang och affär. Här har vi möjlighet till WiFi, men tyvärr är det mycket liten kapacitet. Så det är väldigt segt att ladda ner bilder till hemsidan.

Kommande vecka ska vi lämna huvudön och besöka två grannöar som ska vara jättefina. Sedan tillbaka hit till Rikitea för att jobba med båten en vecka. Bl a sy på nytt UV skydd på en genua. Sedan blir det ytterligare någon vecka med segling till andra delar av Gambier. Fördelen är att det bara är ca 10 miles från ena ändan till den andra.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-09 Chile – Påskön

Blev kvar totalt två veckor på härliga Isla Juan Fernandes. Satte kurs norrut för att komma upp till sydväst passaden. Väl där efter några dygn, spirade vi ut båda förseglen och tog in storseglet. Seglade på med denna segelsättning i 10 dygn och då var vi framme på Påskön. Vi hade ganska lätta vindar så dessa 1820 loggade miles tog precis 14 dygn. Vi hade mulet väder under ca 5 dygn, sedan kom solen fram och det blev succesivt varmare. Fick ett par fiskar som vi gravade och sedan torkade. Jäkligt gott som snacks.

Väl framme på Påskön ankrade vi på 18 meters djup utanför huvudorten Hanga Roa. Helt öppen kust, så det är ungefär som att ligga på Gotska Sandön. När man står i fören ser man klart och tydligt det lilla ankaret där nere på botten 18 meter ner. Otroligt klart vatten.

Hyrde en 250cc Honda Cross motorcykel och utforskade ön under två dagar. Många stengubbar har vi sett på denna fantastiska ö. Det är en hel del turister här, bl a rätt många japaner.

En gubbe från Påskön
15 stengubbar

 

 

Det kommer ständigt långa dyningar in mot kusten och dessa bryter till vitt skum när de närmar sig stranden. Vid en första anblick ser det omöjligt ut att komma iland med dingen, men på ett ställe finns det en ca 40 meter bred kustremsa där det inte bryter. Där åker fiskargubbarna ut och in med sina båtar och vi också. Inne vid stranden kan man sedan köra in bakom en skyddande stenpir och knyta fast dingen.

Vi har nu varit här en vecka och räknar med att stanna fram mot nästa helg om vädret tillåter. Sätter då kurs mot Isla les Gambier, som är en av fem ögrupper i Franska Polynesien. Dit är det 1400 miles, så den resan tar ca 10 dygn. Vi passerar Henderson Island efter ca 1000 miles. Helt obebodd ö, sista gubben dog ut på 1500 talet. Får se om det går att göra ett kort stopp där.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-03-12 Chile – Isla Juan Fernandes

Passen blev klara pá tvá veckor. Ny bussresa till Santiago med tvá nätter pá buss.  Nya och fräscha pass för ytterligare 5 ár. Övriga EU och även Norge har 10 ars giltighet pá passen. Dock inte Sverige som bara har fem ár. Detta p g a att sá mánga kriminella utnyttjat ”godtrogna Sverige” och sált pass, beställt nytt och sált igen, o s v.  Sá nu stár vi med bara 5 árs giltighetstid som en konsekvens av detta.

Den nya dykkompressorn visade sig vara helt körd. Fjärde stegets kolv stod helt stilla, sá jag antar att vevstaken gátt av eller lossnat. Gick ej att reparera i Chile sá fabriken skickade en helt komplett pumpenhet med DHL express. Tog ändá tvá veckor p g a nitisk tull i Chile. Nu fungerar i alla fall kompressorn och vi kan fylla báde 200 och 300 BAR:s tuber.

Nya dykluft kompressorn

I väntan pá kompressorn fylde vi upp báten med allt utom färska varor. Tog fem dagar och mánga taxiresor.

Vy över strandpromenaden i Valdivia. Staden som vi blev kvar i 8 mánader
Ytterligare en katamaran frán Alwoplast varv är sjösatt. Här sker pámastning.

I väntan pá bra vindar för segling upp till Isla Juan Fernandes, upptäcker vi att antennen till AIS:en är död och likasá en laddare till en av navigationsdatorerna. Vi vill ha en fungerande AIS, sá vi beställer en ny antenn frán Santiago. Ytterligare en veckas väntan.

Passar pá att ta ner och plocka isär vindgeneratorn. Byter alla tre lagren och málar nágra lager vit epoxi pá utsidan. Tre dagars jobb, men nu spinner den som en katt.

Hoppsan, nu har snart vára visum gátt ut sá vi máste göra en resa till Argentina, för att fá förlängt 3 mánader. Ákte till staden Bariloche. 8 timmar med buss, en natt pá hotell och 8 timmar tillbaka. Bariloche är en riktigt naturskön och trevlig stad.

En SAR hund som vi hittade pá torget i Bariloche
Plazan i Bariloche
Vy över Barilochesjön med Andernas snöklädda toppar i bakgrunden.
Stora grejer i Bariloche.

 

 

 

 

 

 

 

Tyske kompisen Heinz har nu átervänt efter en resa med en chartersegelbát till Antarktis. Han har arbetat som expiditionskock och därigenom sparat 7000 EURO, vilket är priset för 3 veckors segling.

Nä, nu är det verkligen dags att segla, men givetvis bláser det nordlig vind nágra dagar. Hann dá med en pubrunda för att ta avsked av engelska vännerna pá sy Mollymawk. De blir kvar nágra mánader till innan báten är segelklar. Besóker favoritpuben ”El Growler” som har blivit várt stamhak.

El Growler har ca 8 olika ölsorter. Här är fyra av dem, med olika nyanser.
Avsked pá El Growler.
Nick, Zoe, Réne, Jill, Lena, Gean och Heinz

Nu är vindarna sydliga nágra dagar, sá vi startar seglingen norrut. Tyvárr pá en fredag, sá vi utmanade ”Murphy” rejält. Men seglingen gick bra, avverkade 460 miles pá drygt tre dygn.

 

Ön Isla Juan Fernandes eller Robinson Crusoe Island, som den är mera känd som, ligger 370 miles väster om Chiles kustlinje, sá den är

15 miles kvar till Isla Juan Fernandes

inte direkt  lättillgänglig. Ön är fantastiskt vacker med dramatiska berg och gröna skogar. Vattnet är härligt blátt och vi ser botten pá 12 meters ankardjup.

 

Pá väg in mot ankarplatsen, med byn i bakrunden

Har nu legat här i en vecka och njutit av miljön. Hittills har vi gjort tvá längre promenader, bl a upp till utsiktsplatsen som Alexander Selkirk besökte dagligen under 4 ár, för att spana efter skepp.

Frán dalgángen, mitt i bilden spanade Selkirk dagligen efter skepp
Lena stár i ruinen efter Selkirks ”hus”. Hunden följde oss upp i bergen och visade vägen under mánga timmar. När vi skilldes nere i byn hoppade hon upp och slog tassarna hárt runt min midja. Inte helt lätt att hantera.

Selkirk hamnade i konflikt med kaptenen pá ett britiskt segelskepp och valde dá att kliva av och bli ilandsatt pá denna öde ö. Efter fyra árs väntan blev han hittad av ett annat britiskt skepp.

Vy i östlig riktning frán Selkirks utsiktsplats. Vár ankarvik mitt i bilden.
Vy i västlig riktning frán Sellkirks utsiktsplats.

I byn bor ca 800 personer och det gár att fá tag pá det nödvändigaste. Nästan inga turister och priserna är normala. Ön har eget bryggeri med eget ölmärke, Cerveza Arcipelago Juan Fernandes.

Världens största kollibri, Picaflor Rojo, finns tydligen bara här pá denna ö. När vi käkade middag hemma hos bryggmästaren hade vi flera av dessa kolibris bara nágra meter frán middagsbordet.

Käkar god middag pá ”bryggeriet”. Chevice, pulpo stekt i honung, empanadas och sist efterrätt
Bryggmästaren och kocken Claudio lockar fram kolibrin
En Picaflor Rojo som suger näktar
En röd kolibri i närbild

Nä, nu ska vi tvätta vatenlinjen, 22 grader i vattnet, sá det är enklast att ligga i vattnet och göra jobbet. Blir kvar nágra fler dagar innan vi vi sätter kurs mot Páskön. Inte självklart att vi stannar till där, det beror pá vädret och vágorna. Om inte blir nästa stopp pá Isla Gambier i Franska Polynesien. Dit har vi ca 3400 miles, sá det kan ta ett tag innan vi kan uppdatera hemsidan nästa gáng.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-01-26 Chile – Valdivia

Ja, då var det ett nytt år igen, det fjärde sedan vi lämnade Wasahamnen 2014, åren går ….

Fortsatte i mitten av december med att montera det nybyggda  bogsprötet eller peket om man så vill. Jag är nöjd med resultatet.

Bogsprötet på plats

Fortsatte sedan med satt ta ut vår 120 liters rostfria toalettank. Den var monterad mitt i ett lastutrymme med mycket luft runtomkring. Byggde sedan en ny i glasfiber. Den är bara på 55 liter och ”skräddarsydd” efter utrymmet där den monteras. Resultatet blev att vi fick ett extra lastutrymme på ca 170 liter.

Nya toalettanken på plats

Så blev det julafton. Denna firade vi hos oss tillsammans med vänner från Norge, Österrike och Tyskland. Åt först peruansk Ceviche och sedan norska köttbullar, svensk Jansons frestelse och tyska revbensspjäll.

Nyår firades under lugna former i vår marina med ett litet BBQ. Firade in nyåret enligt svensk tid, så vi behövde inte vara vakna så länge.

BBQ nyårsafton. Remi ,Ignacio, Nick och Gean
Blivande bröllopsparet Zoe och Gean, Nick, pappa till Zoe osså Lena i förgrunden
Äldsta och yngsta, Heinz och Florian, på nyårsaftons BBQ
Zoe röker vattenpipa. Smakade bra.

Det var tur att nyår blev en lugn tillställning så att vi var utvilade 3 januari när våra engelska kompisar på s/y Mollymawk ställde  till med bröllop. Det var dottern Zoe som äktade brasilianaren Gean. Enkel ceremoni hos borgmästaren, men sedan följde ett härligt party. Pappa Nick hade besökt ett av Valdivias många lokala bryggerier och köpt en 50 liters tunna med fantastiskt god öl. Vi var inte så många på festen, så vi undrade vad han skulle göra med all öl sedan. Men, det var inga problem, han skulle tappa upp det på dunk. Tiden gick fort ock klockan var över 5 på morgonen innan vi var hemma i båten. Dagen efter visade det sig bara vara 8 liter öl kvar, så vi hade jobbat på bra under natten.

En vecka senare var det dags att lyfta upp vår båt ur vattnet. P g a vår ganska djupa köl på 2,6 meter, kunde inte travelliften få upp hela båten över kanten, utan kölen och allt framför blev hängande över vattnet.

Hängande i Travel liften, med bara aktern över land

Tog ur propelleraxeln och bytte cutles-lagret samt tillverkade ett nytt nedre roderaxel lager. Monterade nya anoder och det nytillverkade rodret. Efter en vecka åkte vi tillbaka ner i vattnet. Provkörning av det nya rodret gick mycket bra, inga vibrationer och nästan helt perfekt balans, även vid full fart på maskin, d v s kring 9 knop.

Båt utan roder, axel och propeller
Nytt cutless lager på plats
Och så var allt på plats

Sista större projektet som återstod var att byta ut taket i hela förpiken. Lena och jag hjälptes åt och efter drygt två heldagar var det nya taket på plats.

Beställde i oktober en högtryckskompressor från Europa. Denna ska vi ha för att kunna fylla våra egna dykluftstuber med upp till 300 Bar. Valde sjöfrakt för att hålla nere kostnaden. Tog ganska lång tid innan den en solig dag stod utanför båten nere på bryggan. Omständliga procedurer för att komma genom tullen i Chile, måste hyras en speciell agent som löser klarering och intern leverans inom Chile. Det var tur att vi handlade kompressorn till väldigt bra pris eftersom fraktkostnader, skatter och agenter drog i väg rejält. Det mindre  skojiga var att kompressorn inte fungerade. Andra stegets topplock blåste en o-ring efter några minuters körning. Inte kul. Har nu en dialog med tillverkaren om vad som  är felet. Jag tror att en ventil i topplocket är trasig och måste bytas. Vi får se hur detta löser sig.

Nya dykluft kompressorn

Våra pass går ut om 1 år och fyra månader. Inte smart att segla till Franska Polynesien med dessa, eftersom det måste vara mer än sex månader kvar av giltighetstiden i dessa länder. Närmaste svenska ambassad ligger i Santiago, nästa ligger i Canberra Australien, så vi bestämde oss för Santiago. Vi tog nattbussen upp i onsdags, beställde pass och tog nattbussen hem i torsdags. Åkte ”Salon Cama” vilket motsvarar ungefär flygets ”business class”, så man sover ganska gott i säten som är breda och nästan horisontella i liggläge.

Detta har medfört att avseglingen mot Franska Polynesien blivit försenad några veckor, eftersom vi måste tillbaka till Santiago om tidigast två veckor för att hämta passen. Tyvärr måste vi nog nu också till Argentina en sväng för att förlänga vårt tremånaders visum för Chile. Mycket att hålla koll på hela tiden.

Kommande vecka ska vi börja fylla upp båten med basvaror, så att vi slipper handla dessa i Polynesien.

En grannbåt från Tyskland utlöste sin livflotte för att kolla funktionen. Funkade fint trots att det var 13 år sedan ompackning.

Ha det bra / Lena och Micke

 

2017-12-16 Chile – Valdivia – bilresa upp till Peru

Är nu tillbaka i båten igen efter drygt 40 dygns vagabondliv. Känns  skönt att vara tillbaka och komma in i mera normala rutiner. Har nu under någon vecka fortsatt att jobba med konstruktionen av bogsprötet och detta blir klart för montering kommande vecka. Har nu också börjat med att bygga en ny hylla för ankarspelet, eftersom den gamla sviktar betänkligt vid hård belastning.

Men nu lite om bilturen. Hämtade hos Europcar den 25/10 ut en sprillans ny Peugeot 301 med dieselmotor. Perfekt med dieselmotor i Chile då dieseln bara kostar 7 kr och bensinen 10 kr/liter. Åkte till båten och hämtade katten för att köra henne till katt hotellet. Hon flyttade in, men såg klart skeptisk ut när jag lämnade henne och gick till bilen. Stackaren hade ju ingen aning om att hon skulle bli kvar i mera än 40 dagar. Åter till båten för att packa bilen, oj,oj,oj, va grejor som skulle med. 5 kg gasolflaska, gasolgrillen för att kunna laga mat i ödemarken, 2×20 liter dieseldunkar, 20 liter vattendunkar, kylbox, stor låda med pannor, köksprylar, kryddor, mm mm mm.  Två tält, sovsäckar, liggunderlag, filtar, kuddar och Lenas necessär stor som en militär persedelpåse. Till detta kommer då alla personliga saker, jag med en jättepersedelpåse och Lena med en något mindre. Heinz, vår resekamrat hade bara en liten ryggsäck och en liten, liten väska, typ en sån som en Chiwawa brukar åka i. Men vänta, det finns ju lite plats kvar, hmmm, kanske gitarren får plats. Jodå, med lättare våld gick också den in. Men nu var det fullt.

Startade vid 20 tiden, åkte in till Valdivia för att handla lite. Blev typ tre stora påsar. Efter mycket trixande fick också maten plats. Nu iväg norrut mot Santiago. Ut på Ruta 5, som är stora motorvägen i nordsydlig riktning. Det är närmare 100 mil till Santiago och vid 4 tiden på morgonen började mina ögonlock falla igen. I gryningen passerade vi en långtradare som någon timme tidigare hade kört av vägen i en stor utförsbacke. Rätt in i en bergvägg, lastbilshytten var bara ca en meter lång efter att 50 ton last tryckt på. Föraren satt nog kvar inne i mettalskrotet. Efter detta var min trötthet borta.

Flyttade in i en jättefin lägenhet med all tänkbar lyx. Till och med bilgarage i källaren. Fyra dagar i Santiago, med mycket promenerande, tunnelbana och taxi. Behövde en ny axeltätning till roderaxeln på båten. En hel del tid gick åt för att hitta en sådan. Startade med att leta upp SKF, som jag vet gör sådana tätningar. Lotsades sedan vidare i etapper för att slutligen några dagar senare och lite äventyr stå med två nya tätningar i handen.

Utsikt över Santiago från parken Cerro Santa Lucia
Utsikt över Santiago från parken Cerro Santa Lucia
Terraza Neptuno i Santiago
Terraza Neptuno i Santiago
Kung Neptun på Terraza Neptuno
Kung Neptun på Terraza Neptuno

Lämnar Santiago och åker vidare norrut 400 km, till staden La Serena. Checkar in i ännu en bra lägenhet. En dag senare är det Halloween, inget vi normalt bryr oss om. Här verkar de dock ta detta på stort allvar, alla restauranger var utsmyckade och med massor av erbjudande. Tja, varför inte, vi gick till kvartersbaren efter middagen. Här var det folktomt, klockan var ju bara 19. Vi beställde in brasiliansk Cappirinia för att uppleva gamla minnen. Gott, så efter någon timme tog vi en till. Jag sa till servitören att den första var lite svag, så snåla inte med Chasachan denna gång. Bra servitör, han fattade. Vid elvatiden började det vara ganska livat på stället, så vi tog ”en te” stark variant. Kul kväll i Brasiliens tecken. Tur att det inte är Halloween så ofta.

Kvartersbaren där vi firade Haloween
Kvartersbaren där vi firade Haloween
Light House i La Serena
Light House i La Serena
Rejäl kanon i La Serena
Rejäl kanon i La Serena
Fritt skottfält
Fritt skottfält
Japanska parken i La Serena
Japanska parken i La Serena
Svarthalsad svan i Japanska parken
Svarthalsad svan i Japanska parken
Strandvy i La Serena
Strandvy i La Serena

Gjorde en dagstur österut från La Serena. Passerade ett vattenkraft av imponerande storlek. Man hade byggt en imponerande fördämning i ”canyonen” som resulterade i en stor sjö på ca 1×10 km.

Fördämning för vattenkraftverk
Fördämning för vattenkraftverk
Väg över dammvallen
Väg över dammvallen

Åkte vidare österut och nu började vägen klättra sakta uppåt. Vägen blev smalare och snart var vi framme i byn Pisco Elqui, som är belägen i en fantastiskt vacker dalgång. Pisco är en chilenskt/peruansk brandy som är nationalspriten i både Peru och Chile. Varierar kraftigt i pris, en billig är knappt drickbar, medan en dyrare variant är fantastiskt god.

Pisco Elqui dalen
Pisco Elqui dalen
Lena dricker "Mote con Huesillo". Kokta torrkade persikor med våt majs - typisk chilensk dryck. Gott.
Lena dricker ”Mote con Huesillo”. Kokta torrkade persikor med våt majs – typisk chilensk dryck. Gott.

Fortsatte vidare upp i dalgången. Vägen var inte längre asfalterad och vissa motlut var på gränsen att vi klarade av. Vägen slutade med två gårdar och en vändplan. Blandade kaffe och njöt av naturens storhet innan vi vände ner mot kusten igen.

Nu kommer vi inte längre. Kaffe och sedan bakåt.
Nu kommer vi inte längre. Kaffe och sedan bakåt.

Nästa morgon checkar vi ut från lägenheten i La Serena. Åker vidare norrut längs Ruta 5, via staden Vallenar, och stannar för natten i kuststaden Caldera.

Stilla havskusten
Stilla havskusten
Sommarbosättning längs Stillahavskusten
Sommarbosättning längs Stillahavskusten

Nu är det öken på riktigt, inga träd, inget gräs, ibland några kaktusar.

Nu är det riktig öken mil efter mil
Nu är det riktig öken mil efter mil

Fortsätter nästa dag norrut längs kusten in i nationalparken ”Pan de Azucar”. Fantastiskt ökenlandskap, med otroliga färgskiftningar och bergsformationer.

Parken "Pan de Azucar"
Parken ”Pan de Azucar”

Fortsätter sedan till kuststaden Antofagasta. För att inte behöva köra omkring och leta boende, bokar vi en timme före ankomst via nätet ett hostal. Enligt beskrivningen skulle det ligga centralt i staden. Letade oss fram via vägbeskrivningen och hamnade tillslut på en väldigt trång gata med endast buckliga rishögar till bilar och en ohälsosam atmosfär. Kvinnan som drev stället sa att det bara var att parkera på gatan utanför och gick ut och flyttade sin bil lite så att vi skulle få plats. Kändes inte bra att lämna bilen, men det fanns inga alternativ. Efter tio minuter knackade föreståndarinnan på och meddelade att det nog var bäst om vi körde in vår bil i hennes garage. Förmodligen insåg hon att vår bil inte skulle klara natten ute. Omtänksamma chilenare.

Bred last?
Bred last?

Nästa morgon åker vi vidare rakt ut i öknen i riktning österut mot Bolivia. Passerar solpark med enorm storlek. Inte så konstigt eftersom norra Chile har världens högsta solintensitet.  Parken vi passerade består av 776 000 polycrystalline silicon photovoltaic moduler. Den leverera 493 GWh på årsbasis och det går stora kraftledningar därifrån.

Sol cells park
Sol cells park

Passerar över”Salar de Atacama”, Chiles största ”saltsjö”, med storlek av ca 100×80 km. Ett enormt stort område med bara salt, salt, salt och det ligger på en höjd av 2800 möh. Väster om ligger bergskedjan Cordillera, över vilken vi passerade innan vi kom fram så att vi såg ner på saltområdet. Fantastisk utsikt, där vi såg över ”saltflatan” till bergskedjan Anderna på östra sidan. Just i detta område består Anderna av många vulkaner, bl a Lascar, den mest aktiva i Chile.

Saltflatan
Saltflatan med Anderna i bakgrunden
Pyrande vulkan
Pyrande vulkan

Efter en lång dag med mycket natur och nya intryck, kom vi fram till staden San Pedro de Atacama, som ligger ganska nära gränsen till Bolivia. Stan kryllar av turister, flest sydamerikaner, men även en hel del européer. Charmig stad med massor av turistshoppar. Bodde på ett hostal  med 6-bäddsrum, så vi delade rum med två partybrudar. Det var lördag och rockkonsert i staden, så det var fullt ös. Brudarna kom hem vid tolvtiden efter första ”raggrundan”, målade om sig, bytte kläder och sedan ut igen. Hemma först vid 4-tiden, inget napp. De var inte så pigga vid 7-tiden när vi steg upp.

Plazan i San Pedro de Atacama
Plazan i San Pedro de Atacama

Nu är det varmt, ca 30 grader och solen livsfarlig. Flanerade på stan, slappade vid polen och efter middag på stan, åkte vi på kvällskvisten ut till ”Moon valley”, ett naturreservat nära staden. Fantastiskt område, som påminner om bilder vi sett av månen. Vi klättrade upp på en bergstopp, där vi inväntade solnedgången. Det var fint. Orkade inte vänta på månuppgång, men enligt hörsägen upplevs månen enormt stor här.

På väg upp i "Moon Valley"
På väg upp i ”Moon Valley”
På väg upp till utsiktsplatsen
På väg upp till utsiktsplatsen
Måndalen
Måndalen
Mera Måndal
Mera Måndal
Solen på väg ner i Moon Valley
Solen på väg ner i Moon Valley
Solen snart nere
Solen snart nere

Revelj 0600 och efter frukost iväg norrut, upp på höjd av 4600 möh, för att besöka världens 3:de största gejser-område. Naturen på vägen dit var fin, men gejsrarna var inget speciellt att se, dåligt tryck och dessutom tog man betalt för att komma fram till gejsrarna. Det var tungt att andas här uppe och man blev jäkligt yr vid lätt promenad.

På väg mot Gejserområdet
På väg mot Gejserområdet
Fjuttiga gejsrar
Fjuttiga gejsrar

Vi hade funderingar på att fortsätta norrut på dessa höga höjder, men vägarna var för dåliga så vi beslutade att vända västerut ner mot kusten igen.

För att komma till en bättre väg, tog vi en genväg och sparade ca 100 km. Denna genväg var  bara 10 km, men tog nog minst en timma. Övriga besättningsmedlemmar var skeptiska, speciellt Lena som varit på äventyr med mig tidigare. Men allt gick bra och vi kom ut på en jättefin väg som ringlade fram i en fantastisk dalgång. Ofta var det 500 meters fallhöjd om man skulle missa vägen. Det hade en stor lastbil gjort tidigare, den låg nu långt ner längs bergssidan och såg ut som en liten leksaksbil.

Lastbil som rasat över kanten
Lastbil som rasat över kanten
Zoom
Zoom

Stannade för natten i staden Calma, där vi hyrde en fin stuga på en campingplats. Campingägaren var en riktig ”samlare” av det mesta, gammal rostig T-Ford, 15 hundar, minst 15 katter och 2 lamor, för att nämna lite.

Lämnade Calma och tog oss ner på Ruta 5, som vi blåste på upp till kuststaden Iquique. För att komma ner till staden måste man lämna Ruta 5 och åka ca 30 km västerut ner till kusten. Det är i huvudsak 30 km utförsbacke, från 1300 möh ner till 5. Efter vissa orienteringsproblem hittade vi vår nya lägenhet, som även denna gång höll hög standard.

Vy över Iguique
Vy över Iguique

Slappardag, åkte ner på stan, till Zofree, ett ”tax free” område med massor av affärer. Handlade 2 flaskor helt okey whisky för 80 kr. Sedan blev det en ny kamera, med bättre zoom än den gamla, men dock lite större. Har nu konstaterat att det är bra med två kameror, en liten och en större beroende på situationen. Skönt med en slappardag efter utflykten på höga höjder.

Dags för mera dagsutflykt. Upp tidigt och iväg från kusten upp på drygt 1000 möh. Mulet och disigt vid kusten, men efter 15 km körning till ca 700 möh, bröt vi molntäcket och solen strålade. Temperaturen gick genast från 15 till 25 grader. Anlände till Humberstone 0855 och blev insläppta 5 min före öppningstid av en snäll vaktmästare. Behövde inte betala. Försökte få betala vid utpassage, men det gick inte, för det gjorde man ju när man gick in och det räckte med att betala en gång.

Infarten till Humberston
Infarten till Humberstone

Humberstone är ett saltpeterbruk som grundades 1872 och lades ned 1960. Här jobbade mer än 200 arbetare och de hade sina familjer med, så Humberstone var alltså en liten stad. 1960 lämnades allt bara rakt upp och ner och blev en spökstad. 1970 fick denna spökstad status som nationalmonument och 2005 blev den ett världsarv.

Eftersom vi kom så tidigt fick vi nästan en hel timme för oss själva innan andra besökare anlände i busslaster. Det var helt fantastiskt att gå runt i denna miljö som var mera eller mindre kvar i originalskick. Verkstäder, förråd, affärer, skola, teater, hotell, kyrka, huvudkontor, bostäder  mm mm. Fina minnesvärda timmar som vi fick här.

Köksutrustning
Köksutrustning
Hemma hos familjen
Hemma hos familjen
Kyrkan i Humberstone
Kyrkan i Humberstone
Lena dansar i balsalen på hotellet i Humberstone
Lena dansar i balsalen på hotellet i Humberstone
Köket på hotellet
Köket på hotellet
Poolområdet med läktare
Poolområdet med läktare
Lena testar poolbaren
Lena testar poolbaren
Teatern i Humberstone
Teatern i Humberstone
En av skolsalarna
En av skolsalarna
Tennisplan i Humberstone
Tennisplan i Humberstone
Sjukhuset. Här gynekolog avdelningen
Sjukhuset. Här gynekolog avdelningen
Gammal reklam för Nitrit soda
Gammal reklam för Nitrat soda
En av fabriksbyggnaderna i Humberston
En av fabriksbyggnaderna i Humberston
En rejäl fyrcylindrig motor som lämnade 320 hk vid 170 rpm.
En rejäl fyrcylindrig motor som lämnade 320 hk vid 170 rpm.
Verkstads gatan i Humberstone
Verkstads gatan i Humberstone
Förrådsavdelningen
Förrådsavdelningen
En enormt stor svarv
En enormt stor svarv
Tillverkad i Berlin, vilket är Heinz hemort.
Tillverkad i Berlin, vilket är Heinz hemort.
Bilverkstaden i Humberstone
Bilverkstaden i Humberstone
Mr Humberstone himself
Mr Humberstone himself
Mr Humberstones frus kammare. Skillnad på folk och folk.
Mr Humberstones frus kammare. Skillnad på folk och folk.

Åkte sedan iväg till Chiles största geoglyfområde. Där skulle de ha betalt för att få komma i närheten av bergssidan, så vi struntade i detta och åkte vidare upp till byn Pica.

Kyrkan i Pica.
Kyrkan i Pica.
Urtidspark i Pica. Allt i verklig storlek.
Urtidspark i Pica. Allt i verklig storlek.
Bad i varma källorna i Pica. Det är jag som år Albylen längst till höger. Blir så med långkalsonger på ett helt år.
Bad i varma källorna i Pica. Det är jag som år Albylen längst till höger. Blir så med långkalsonger på ett helt år.

En by som många chilenare talar väl om och ”dit måste ni åka”. Javisst var det en fin och mysig liten by, men tyvärr skruvar man ju upp förväntningarna eftersom många talar om denna by. Badade i byns varma källor och sedan efter 250 km bilåkande var vi tillbaka till lägenheten i Iquique.

Nästa morgon packade vi bilen igen, åkte sedan till Supermercado Lider och handlade mat och vatten för minst tre vildmarksdagar. Sätter sedan kurs österut. Efter någon timma svänger vi av huvudvägen och åker riktig ökenväg någon halvmil fram till ett berg. Där träffade vi på geoglyfen ”Gigante de Atacama”, som är den största förhistoriska antropormorfiska figuren i världen med en höjd av 119 meter.

Lena och Giant of Atacama
Lena och Giant of Atacama
Rejält stor gammal gubbe
Rejält stor gammal gubbe

Fortsätter ytterligare några timmar österut för att återigen svänga ut i terrängen längs ökenväg. Efter långsamma 25 km kom vi fram till ”Geyser de Puchuldiza”. Nu snackar vi riktiga grejer med konstant tryck och vattenpelare på minst 10 meter. Helt gratis dessutom, det är nog inte så många dårar som letar sig upp här. Men det var klart värt besväret.

På väg mot gratis gejser
På väg mot gratis gejser
Fint sprut och varmt som attan.
Fint sprut och varmt som attan.

Åker vidare mot gränsen till Bolivia, men just före svänger vi norrut längs väg A-95, som är av kvalitet ökenväg/dirtroad. Efter några mils skumpande stannar vi i byn Enquelga, där CONAF har en stuga för parkvakten. Vi är nu 3900 möh och får tillåtelse att övernatta i ett fyrbädds gästrum. Träffade här två bröder, som båda var födda på Galapagos. Det är bara kring 800 personer födda där, så det är nog lite unikt att träffa på två bröder därifrån. En av dessa fick höjdsjuka och sov inget på hela natten och tidigt på morgonen drog de iväg för att snabbt ta sig ner på lägre höjd.

CONAFS pakvakt. Lagar middag.
CONAFS pakvakt. Lagar middag.
Byn Isluga
Byn Isluga
Kyrkan i Isluga
Kyrkan i Isluga
Kryllar av dessa Alpackor
Kryllar av dessa Alpackor
Ägarnas olika färg märkning
Ägarnas olika färg märkning
Dom är fina tycker vi
Dom är fina tycker vi

Fortsatte nästa dag norrut, kunde bara köra ca 20 km/h p g a dålig väg. Efter många timmars körning och många fotostopp i denna fantastiska natur, kom vi fram till Termas de Pulluquere. Tog ett bad, men vattnet var så varmt att huden rodnade, luktade också ruttet ägg under lång tid.

Fin dalgång
Fin dalgång
Bad i för varmt vatten
Bad i för varmt vatten

Fortsatte några timmar till till nästa CONAF skogsvaktare i Guallatiri. Detta ligger vid foten av en 6300 meter hög vulkan, som det hela tiden ryker ifrån. Skogsvakten hade inga sängar, men vi fick lov att slå upp tälten och även låna toaletten. Packade för första gången upp våra nya tält och faktiskt den sista också under denna resa. Vi var nu på 4400 möh och fysiska kapaciteten var klart begränsad.  Alla tre drabbades av höjdsjuka och sov nästan inget på hela natten. Kraftig huvudvärk och lite illamående, inte kul. Kring 30 grader när vi kröp in i tälten, men tempen sjunker snabbt när solen försvinner och på morgonen låg tempen kring noll. Ganska skönt att komma ut och laga frukost i solen.

På väg in i Lauca nationalpark
På väg in i Lauca nationalpark
Stora vidder i parken
Stora vidder i parken
Fin natur
Fin natur
Vulkanen Parinacota 6300 möh
Vulkanen Parinacota 6300 möh
Tälten uppackade och resta.
Tälten uppackade och resta.
Middags pyssel
Middags pyssel

Åkte vidare och de sista 20 km ner till väg 11, som är en riktig väg, tog vi en genväg över ett bergspass. En riktig skitväg, men en helt fantastisk natur med flera aktiva vulkaner.

Vägen översvämmad. Hände många gånger. Fick ibland bygga med stenar så att vi kunde komma över.
Vägen översvämmad. Hände många gånger. Fick ibland bygga med stenar så att vi kunde komma över.
Vacker klassisk vulkan
Vacker klassisk vulkan
Aktiv vulkan
Aktiv vulkan
En vild Guanaco
En vild Guanaco

Väl nere på väg 11 hamnade vi i en stillastående kö med lastbilar. Stod stilla någon timme utan information, sedan kom från andra hållet minst 100 lastbilar. Det var ett enkelriktat vägarbete på minst 25 km. Vilken trafikplanering. Intressant var att 10 av 11 lastbilar var Volvo och den 11:e oftast en Scania. Kunde komma en Mack eller Mercedes någon gång.

Möte med många Volvo
Möte med många Volvo

Åkte nu ner mot Stillahavskusten igen, med sikte mot staden Arica. Stannade för natten i byn Putre, tog in på hostal, käkade på restaurang och somnade vid 21 tiden och sov hela natten på 3600 möh utan problem.

Vy ner mot Putre
Vy ner mot Putre
Okänt djur som inte var det minsta skygg
Okänt djur som inte var det minsta skygg
Putre kyrka. Nysnö på topparna i bakgrunden.
Putre kyrka. Nysnö på topparna i bakgrunden.
UV indikator i Putre. Finns på många Chilenska orter.
UV indikator i Putre. Finns på många Chilenska orter.

Vägen ner till kusten är tidvis mycket vacker. Stannade vid ett Inca-fort som var aktivt mellan 1350 – 950 BC. En mycket väl vald plats som måste ha varit ointaglig för en angripare.

Inca fortet
Inca fortet
Lena inspekterar
Lena inspekterar
Första försvarslinjen
Första försvarslinjen

Stannade och fikade kaffe och cocate hos en superhärlig chilenare, som drev sitt café mitt i öknen.

Café ägaren på språng och vi har det bra i skuggan
Café ägaren på språng och vi har det bra i skuggan
Mycket härlig snubbe
Mycket härlig snubbe
Cafêets bostadsdel var inrymd i den vänsta delen, som är en gammal tågvagn från England. Hur han fått den ut i öknen glömde vi fråga
Cafêets bostadsdel var inrymd i den vänsta delen, som är en gammal tågvagn från England. Hur han fått den ut i öknen glömde vi fråga
Fin dal på väg mot kusten och Arica
Fin dal på väg mot kusten och Arica
Nu börjar det bli lite grönt
Nu börjar det bli lite grönt

Fortsatte ner till Arica, där vi checkade in i den hyrda lägenheten. Lyxigt med storbildstv i allrummet och dessutom tv i båda sovrummen. Två toaletter och duschar, så vi behöver inte trängas.

Kollar in stan nästa dag och vi tycker att det är en av de trevligare vi besökt i Chile.

Katedralen i Arica
Katedralen i Arica
Shopping gatan i Arica
Shopping gatan i Arica
Utsikt över Arica
Utsikt över Arica
Flagga på berget El Morro i Arica. Största flagga som vi någonsin sett. Heinz står intill flaggstången.
Flagga på berget El Morro i Arica. Största flagga som vi någonsin sett. Heinz står intill flaggstången.
"Club de Yates" i Arica
”Club de Yates” i Arica
Heinz testar en engelsk kulspruta
Heinz testar en engelsk kulspruta

Här regnar det bara rejält vart 20:de år, och staden kallas för ”ständiga vårens stad” tack vare jämnt klimat. Städar och tvättar bilen, det var svårt att se vilken färg den hade p g a allt damm. Har nu några slappa vilodagar i Arica. Hängde en del på stan och en dag besökte vi grottor som ligger 10 km ner söderut längs kusten.  Dessa var helt klart imponerande.

Grottorna söder om Arica
Grottorna söder om Arica
Lena sitter och väntar vid ingången till grottan. Hon ser ut som en liten prick.
Lena sitter och väntar vid ingången till grottan. Hon ser ut som en liten prick.

Vi har seglarkompisar som lämnat Valdivia och seglat nonstop till Equador. Tog sedan flyget tillbaka till Valdivia där de hämtade sin lilla husbuss, som de köpt i Chile. De körde nu norrut och det tajmade så bra att vi kunde träffas i Arica. Stämde träff på en Restobar, för att i första hand få oss några öl. Nää, ingen ölservering idag, för det är valsöndag. Va f-n, ingen bira, ja vi får väl gå till en supermarket och handla istället, men det var lika torrt där. Men vi gav inte upp ännu, kom på att vi hade några sexpack i bilen och Peter hade kalla öl i isboxen i husbussen, så det slutade ändå lyckligt på en strand i solnedgången.

Packar en liten ryggsäck och lämnar bil och lägenhet, för en tvådagars bussresa till Peru. Hamnar i staden Tacna, där vi tog in på ett schyst hostal. Flanerar runt lite i en fin stad och på kvällen äter vi vårt livs första Ceviche, Perus nationalrätt. Marinerad fisk i lime och citron, med en leche de tigre sås. Serveras med sötpotatis och rostad majs samt majskolv. Fantastiskt gott och jätteportioner. Avslutar kvällen med ”happy hour” bar, få två betala en.

Tacna by night. Påminner lite om Thailand
Tacna by night. Påminner lite om Thailand

Nästa dag besöker vi katedralen i Tacna och sedan minst 1000 småaffärer med kläder och smycken. Äter Ceviche idag också, lika gott. Gäller att passa på.

Katedralen i Tacna
Katedralen i Tacna
Peru och staden Tacna
Peru och staden Tacna
En boulevard i Tacna
En boulevard i Tacna

Dagen därpå promenerar vi till Internationella busstationen och tar därifrån en taxi tillbaka till Chile. När vi åkte till Peru med buss tog det minst en timme vid gränskontrollen, men nu med taxi var det ordnat på 10 minuter. Nu har vi visum för ytterligare tre månader i Chile.

När någon har omkommit i trafiken, finns på platsen ofta en liten ”minikyrka” med gudabilder, kors, fotografier och blommor. Det är en hel del av detta längs vägarna. Det verkar också som att en bil som någon omkommit i, inte flyttas, så ofta ligger det en bil i terrängen var 10 km i snitt. Ibland ligger det två med bara 100 meters avstånd och dessa har troligen krockat med varandra. När vägen är krokig och det blir en extra brant kurva står det nästan alltid ett kors där, lite ruggigt.

Ett av hundratals bilvrak
Ett av hundratals bilvrak

Upp tidigt och packa bilen. Nu börjar resan söderut och vi startar med Ruta 5 ner till Iquique och därifrån blev det 400 km kustväg ner till byn Mejiljones, där vi övernattade. Vägen följer nära stranden av Stilla havet och det är vackert. Vi har nu som princip att inte åka samma väg två gånger, vilket innebär att där vi åkt Ruta 5 norrut, försöker vi finna annan väg söderut. Dock finns det några partier där det bara finns ett alternativ.

Nästa dag rundar vi staden Antofagasta och sedan fortsätter vi längs den vackra kusten söderut ca 350 km. Lämnar kusten och följer en inlandsväg istället, via staden Diego de Almagro och sedan ner till staden Copiapo. Hittar ett hostal med skilda rum och snubben som äger stället skyndar sig att ge Lena värsta sviten i tron om att Heinz och jag bor ihop. Konstigt värre, men bra för mig, som fick komma till sviten efter att jag parkerat bilen. Fixar middag, är lite sociala och sedan sängen.

Nu bär det iväg i bra fart längs Ruta 5 ner till La Serena. Mycket fin väg så vi åkte 340 km under 2 timmar och trettio minuter. Peugeot dieseln spann som en katt i 160 km/h. Lena blev fartblind efter ett tag och slutade då klaga. Sedan blev det ”bondväg” igen. Åkte upp till byn Andacollo och därifrån blev det 30 km skräckväg till Samo Alto. Vägen var bara lite bredare än bilen och snirklade sig upp längs bergssidorna. Fanns mötesplatser var 100:de meter. Lena var skräckslagen delar av tiden, och förmodligen Heinz också för han satt  i mera än en timme och bara stirrade rakt framåt, istället för att njuta av den otroliga utsikten.

På väg längs "skräckvägen"
På väg längs ”skräckvägen”
Ett vattendrag i en liten dalgång. Väldigt ovanligt i dessa trakter.
Ett vattendrag i en liten dalgång. Väldigt ovanligt i dessa trakter.

Åker via Ovalle ner till Monte Patria där vi övernattar på lyxhostal.

Verandan på vårt "lyxhostal". Grillspett och bärs till middag.
Verandan på vårt ”lyxhostal”. Grillspett och bärs till middag.

Äter hotell frukost och sedan inlandsväg 150 km ner till kusten och sedan kustvägen ner till Vina del Mar/Valparaiso. Två städer, men ihopbyggda. Checkar in i en bra lägenhet som ligger 4 km från båda städerna. Det går metro mellan städerna.

Börjar nu bli lite grönare när vi åker söderut.
Börjar nu bli lite grönare när vi åker söderut.
Vy från lägenheten ner mot Vina del Mar.
Vy från lägenheten ner mot Vina del Mar.

Valparaiso är väldigt kuperat och redan på 1800-talet byggdes hissar/liftar där det var stora höjdskillnader inne i staden. Första dagen tog vi en långpromenad till Valparaiso och provade där en hiss/lift byggd 1902, funkade fint.

Vi bodde sex dagar i lägenheten och tillbringade två i Valparaiso, två i Vina del Mar och en dag gjorde vi en biltur ner längs kusten söder om Valparaiso. Vädret var tyvärr ganska tråkigt mestadelen av tiden här, mulet, tidvis kallt och regn. Trist, nu när vi var vana med sol och varmt.

Härliga färger på träden.
Härliga färger på träden.

Packar bilen och åker söderut längs mindre vägar. Passerar en nationalpark som är vacker, men grusväg som tidvis är så brant att vi knappt kommer upp.

Vy över den sista nationalparken vi passerade före Valdivia.
Vy över den sista nationalparken vi passerade före Valdivia.

Landar efter många timmar och 650 km i staden Conception.

Tar in på hostal där vi får parkera bilen i garage. Käkar Heinz goda stekta revbensspjäll till middag och sedan sängen. Det är väldigt lyhört och vid tretiden vaknar Lena av att grannarna gökar för fullt. Hon låg i en hel timme och lyssnade på den småstönande flickan. Uthållig gubbe hon raggat upp.

Upp vid 7-tiden och käkar frukost och packar bilen. Iväg söderut längs mindre vägar. Gasar på genom fin natur, de 450 km som återstår till Valdivia. Nu vill vi hem till båten. Åker direkt till supermarket Jumbo för att handla och sedan till Alwoplast och båten. Här är allt som det ska, båtarna verkar må bra, och nu börjar ett stort jobb med att tömma bilen. Skönt att få sova i sin egen säng, efter 40 dagars resa och en sträcka på mer än 8500 km. Bilen drack i snitt på hela resan 0,49 liter diesel / 10 km. Fantastisk bil, skulle kunna tänka mig en sådan, trots fransktillverkad.

Nästa dag, den 4/12, upp tidigt och iväg för att hämta katten från hotellet. Hon mådde fint, pratade högt och tydligt till oss de första 24 timmarna, sedan var allt som vanligt igen. Hade bilen ett dygn till, så nu bar det iväg för att storhandla. Lyckades på 7 timmar och sex affärer fylla bilen så att det var på gränsen att någon fick ta bussen tillbaka.

Nu har det gått en vecka, båten är renare och bogsprötet är klart för montering. Snart dags för jul och nyår, får se vad vi hittar på då.

 

Ha det bra / Lena och Micke

 

 

2017-11-17 Chile – Arica

Lämnade båten och katten i Valdivia 26/10. Har därefter kört 4900 km, mestadels norrut, genom ett varierande chilenska landskap. Besökt större städer såsom Santiago, La Serena, Antofagasta, Iquique och nu Arica, som ligger nära gränsen till Peru. Vi har två gånger åkt österut från kusten upp på Anderna högre höjder. Besökt ”turistfällan” San Pedro de Atacama, som trots massor av folk var riktigt trevlig. Vi gjorde senare en fyradagars bergstur,  där vi totalt åkte 800 km mestadels på ”dirtroads”. Ibland nere på hastigheter av 15 km/h. Gick för hastigt upp på hög höjd och andra natten sov vi på 4300 meter. Alla fick en klar känning av höjdsjuka. Nästan ingen sömn den natten och en jävla huvudvärk. Det var skönt att nästa natt vara nere på 3600 meter och kunna sova ordentligt.

Befinner oss nu i Sverigeaktuella Arica. Den stad i Chile som gruvbolaget Boliden lyckats placera på kartan. Arica är hittills den trevligaste stad vi besökt i Chile. På måndag ska vi göra en tur på några dagar till Peru och sedan börja åka söderut igen. Planerar att stanna några dagar i Valparaiso på hemvägen. Räknar med att vara tillbaka i båten senast 4/12.

Återkommer då med en mera utförlig reseberättelse och fler bilder.

Istället för renar i Norrland, får man här i Anderna se upp för Lamor
Istället för renar i Norrland, får man här i Anderna se upp för Lamor
Rykande vulkan sticker upp 6060 möh.
Rykande vulkan sticker upp 6060 möh.
Har precis vaknat på 3600 möh, har varit lätt snöfall under natten.
Har precis vaknat på 3600 möh, har varit lätt snöfall under natten.

Ha det bra / Lena och Micke