2014-09-19 Lissabon – Cascais

Gick för motor upp i Rio Tejo med kurs mot Doca Alcantara i Lissabon. Passerade under den 70 meter höga bron som påminner starkt om Golden Gate bron, vilket är ganska naturligt eftersom de har samma konstruktör.

Lisboas "Golden gate"
Lisboas ”Golden gate”

Efter att vi förtöjt båten och checkat in, kopplat el, fyllt vatten, snackat med gamla bekanta norrmän som vi träffat i Skottland, var det nästan mörkt ute. Tiden går fort när man har trevligt! Vi tog sedan en kvällspromenad upp i Lissabons kvarter nära hamnen. Kan ungefär likställas med en promenad på Östermalm, d v s inte allt för mycket kvällsliv, men en och annan bar eller restaurang. Vi hade ätit rejäl lunch under dagen så vi letade efter något litet att stoppa i oss som middag. Hittade ett litet ställe med tre bord och en skyllt som vi tolkade som ”dagens middag bestående av brasiliansk mat”. Efter ett tags funderande kommer ägaren, en ca 70 årig herre ut och inviterar oss. Vi slog oss ner och beställde den brasilianska maten och husets vin. Efter en stund kommer vinet och en rejäl hel ost. Vi har lärt oss den hårda vägen att här i Portugal bjuds inte på något före maten utan allt som ställs fram som typ tapas kommer på notan om du ätit av detta. Gubben visste  vad han gjorde, osten luktade så fint att vi inte kunde låta den ligga, utan hips vips var en 15 cm ost uppäten. In kommer mera tapas i form av supergod rökt och kryddad fläskfilé skuren i tunna skivor. Vi var de enda gästerna så vi fick full uppmärksamhet. Varmrätten anländer i typ lerkrus och består av en gryta med som vi tror är oxsvans och svarta bönor med ris till. Flera olika kryddskålar och sedan skulle man pressa lite apelsin ovanpå. Låter inte så upphetsande, men det var jättegott, vi åt upp allt och det var inte lite.  Efterrätt? Nej tack, det är bra nu, vi kan ta in notan istället. Med notan kom små muggar med 60% dryck. Vi betalade och då hips vips kommer den snälla ägaren in med chesecake och rejäla brandys. Han bjöd på detta och även påfyllning av brandy. Helt otrolig gästfrihet och supergott. Notan var dessutom låg. Hittills en av de finare upplevelserna under vår resa, framförallt eftersom den kom spontant under en vanlig kvällspromenad. Vi behövde ingen frukost nästa morgon.

Nästa dag blev det taxi till US ambassad för att ordna visum. Det var samma struktur på denna ambassad som den i Stockholm. Mycket staket och rigorösa säkerhetsarrangemang. Datumet var ju 11/9 så det stod poliser med automatvapen i buskarna runt entré. Vi åkte sedan till Sveriges ambassad för att ordna några saker. Där var det bara att ta hissen upp och gå rakt in på det lilla kontoret.

Halv sju nästa morgon hämtade taxin upp Lena och Annika för åktur till flygplatsen. Jaha, nu är vi själva i fem dagar, vad hitta på då i Lissabon? Dyr marina, alltså går vi tillbaka till Cascais och ankrar. En

Tango på väg uppåt
Tango på väg uppåt
Tango bakom krönet
Tango bakom krönet
Tango i lång utförsbacke
Tango i lång utförsbacke

härlig resa ut ur Rio Tejo där vi mötte rejäla Atlantenvågor i mynningen. 43-fotaren s/y Tango såg tidvis ut som en leksaksbåt.

Nästa dag blev vi skjutsade i vänliga Blombergs jättemercedes till ett enormt lager för rostfritt stål. Jag skulle bl a ha RF balkar för att fästa  våra ny solpaneler. Fantastiskt billigt med 43 EURO för ett 6 meters rör med dimension 50×25 mm.

Sedan under natten kom ovädret som vi väntat på ett tag. Vi var iland och när klockan var kring 1 ropade vår holländska vän Jordy upp på vår portabla VHF och meddelade ”grabbar, det är nog dax att komma ner nu”. Klockan 2 åkte vi ut i dingen för att konstatera att Tangos badbrygga hängde i konstig vinkel. Vajrarna som håller denna i horisontalt läge var avslitna. Enorma krafter i vågorna. Stefan var nu tvungen att borda från sidan. Kommer aldrig att gå tänkte jag och erbjöd husrum. Det visade sig enkelt att borda, jag körde bara fram mot Tangos sida och när relingen var i höjd med dingen passade Stefan på att kliva på. Sekunden senare var jag tre meter längre ner med dingen. Allt är bara en fråga om rätt timing, sedan underlättar det om man är nykter. Jag fick köra samma trick fast helt själv, d v s passa på att kliva över på badbryggan när den passerade på väg uppåt. Det blev inget sova den natten eller nästa förmiddag. Det var tidvis ganska tufft. Jag hade aldrig varit sjösjuk, men nu har jag det, från och till var jag ganska apatisk. Avlastningstampen till ankarkättingen, en 18 mm treslagen slets av och vår nya ankarkrok och gummiryckdämpare gick i havet. För övrigt klarade vi oss utan större skador.

Efter ett dygn hade vinden vridit mera på SV och dyningen minskade till normal. Därmed återgick vi till normalt ungkarlsliv. Onsdagkväll kom Lena och Annika tillbaka och det kändes bra.

Tog tåget in till Lissabon för att hämta våra visum. Det känns fint, nu har vi möjlighet att åka in och ut i USA när som helst under de kommande 10 åren.

Igår satt vi ner och planerade lite framåt. Vi beslutade preliminärt att hoppa över Madeira och istället fortsätta i sakta mak ner längs        Portugals kust mot Lagos. Om vi sedan får bra vindar mot Canarias går vi därifrån annars går vi sakta in längs Algarve kusten mot spanska gränsen och när vindarna bär mot Canarias drar vi.

Nä, nu får det vara bra för denna gång. Om 30 minuter ska jag provköra en begagnad 15 hk 2-takts snurra på vår jolle. 4 hk är för lite, jag är less på att jämt vara sist. De flesta polare har 15-20 hk och kör runt i åttor.

Svart färg slut, målar kölen blå med en slatt från kompis
Svart färg slut, målar kölen blå med en slatt från kompis
Utsikt längs playan i Nazaré
Utsikt längs playan i Nazaré
Stålis, vi saknar Er. Finsk 33:a i Cascais
Stålis, vi saknar Er. Finsk 33:a i Cascais
Micke konstruerar solskudd till dingen
Micke konstruerar solskudd till dingen

Ha det bra/ Lena och Micke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *