2018-06-27 Franska Polynesien – Tuamutos – (Amanu – Raroia – Tahanea – Fakarava)

Efter att grönsksbåten anlänt till Rikitea fick tag i vitkål, morötter, lök, äpplen och några tomater. Två dagar senare gapade grönsakshyllorna tomma igen.

Seglade iväg några dagar ut till revet och dess små öar – Motus. Eldade torra kokosnötter, fick fin glöd så vi grillade entrecote och grönsaksknytten. Käkade middag på stranden. Fantastisk promenad nästa dag längs ringrevets utsida. Slipade koraller, snäckor och fosiler i stora mängder.

Åter till Rikitea efter lite ”Robinsonliv”. Promenerade bilvägen runt ön Mangareva, det blev exakt 20 km och med lite raster för fruktätning höll vi på drygt 5 timmar. Det är ganska kuperat så vi var ganska möra på kvällen.

Vildvuxen chili peppar plockad i djungeln. Stark som attan.
Lena ute i djungeln och plockar Papaya

Till helgen hade skolans elever anordnat ett tre dagars evenemang. Dansuppvisning, hemslöjdsförsäljning, val av missis och mister Rikitea, Triathlon, Matathon och hela tiden möjlighet att köpa god mat. Tre fina dagar.

 

 

 

Besteg berg, 460 m högsta punkten på Gambier, otrolig vy där hela Gambier skärgård kan ses.

Vy från 460 meter ner mot huvudorten Rikitea.
Vy över del av Gambier. Bortom ön Aukena kan man se korallrevet som slår en ring runt nästan hela Gambier.

 

 

 

 

 

 

Tredje söndags BBQ hos Herve och Valerie, och ett tiotal besättningar med varierande nationaliteter.

BBQ söndag. Petanque spel. Herve t.h (BBQ chef) och hans granne t.v.. Svårslaget team, tränar varje dag.

Efter en dryg månad i Gambier, startar vi nästa dag segling mot Tuamotus och ett planerat första stopp i atollen Amanu. 460 miles med kurs 312 grader. Fyra dygn med lätta passad vindar.

Numera normal utsikt bakåt. Bananklasar och fruktnät.

Franska polynesien består av fem regioner, varav Tuamotus är en av dessa fem. Tuamotus är ett stort område med mängder av atoller och motus. Mest känd bland flygande charterturister är Rangiroa och av dykande turister Fakarava.

Amanu är en trevlig atoll med många fina sandstränder och palmskogar. Ligger ankrade de tre första dygnen inne i en liten lagun som omgärdas till 3/4 delar av ett korallrev. Inne i lagunen som är ca 400×300 meter är det 15-25 meter djupt. Det är fullt djup ända in till kanten av korallerna och därmed har man en lodrät korallvägg att snorkla och dyka på. Fantastiskt många fina fiskar och färggranna koraller.

Ankrade ute i det blå.
Lite fiskar och koraller
Mera fiskar. Väldigt orädda.
Ännu mera fisk

Vinden ska snart vrida på ostligt och öka, så vi flyttar oss 4 miles över till östra sidan av atollen. Här träffar vi en fransk seglare med en fru från Iles Gambier. Av dem får vi först lära oss allt vi behöver veta om kokosnötter och utvinning av kokosmjölk och kokosolja. Sedan en kurs i hur vi ska fånga Lobbster och som bonus en kurs i hur han gör jättegod kolsyrad Limedryck med alkohol motsvarande öl.

Jag hade innan vi lämnade Gambier satt en sats med 10 liter ”vin” gjord på Pomello. Tappade upp på PET flaskor efter ca en vecka. Under seglingen hit till Amanu exploderade en av flaskorna så det blev till att städa duschen och toaletten i två timmar. Fick ligga lite lågt någon dag eftersom inte detta inte helt uppskattades av frun:-( Drycken är okey, men vi har druckit godare. Nu har jag startat tillverkning av Limedryck istället.

Min bryggardunk. Proffsen har någon slags glasspiral, jag kör med kondom. Funkar fint.

Normalt badar och simmar vi varje dag, men denna morgon när vi sitter och äter frukost simmar det förbi en haj och en minut senare är det tre hajar som cirklar kring båten. Lena säger att hon inte tänker bada här något mera. Men faktiskt är detta bara svartfenade revhajar som ska vara helt ofarliga för oss, så det går nog bra att bada.

Mitt i Amanu finns det ett korallrev som har formen av en trearmad stjärna. På sjökortet finns inte denna inritad, inte ens som ett grund, men med hjälp av Goggle Earth kunde vi se den klart och tydligt. Lungt väder nästa dag, så vi beslutade att försöka segla ut till ”stjärnan”. Tog med våra brittiska vänner Sharon och Peter på vår båt, samt massor av lunchmat. Även en fransk katamaran hängde på.
60 meter djupt och bara 100 meter kvar till stenar som stack upp från revet. Nu gick botten snabbt uppåt och ca 40 meter från revet kunde vi ankra på 12 meters djup. Vid dessa tillfällen är vi glada att vi har vår FLS (Forward Looking Sonar). som ritar en bild av botten framför båten, så att vi ser när det är dags att bromsa.

Hoppade i vattnet och möttes direkt av två hajar som cirklade runt Lena och mig. Ingen panik uppstod och hajarna verkade trevliga så vi simmade till franske Bernhard som ivrigt viftade att vi skulle komma. Där hittade vi två Djävulsmantor som sakta och majestätiskt gled fram kring oss. En av dem var väldigt nyfiken och ibland kom den simmande emot oss , för att bara några meter framför vika av. Härlig naturupplevelse denna dag.

Första hajen. Inte så skarpt, men den finns där.
Lena har sett hajarna. Gömmer sig bakom ankarkättingen.
Djävulsrocka. Världens största rocka. Härlig känsla att simma med dessa stora djur.

Under eftermiddagen hade vi ”knytis” på franska katamaranen. Började med rompunch, mat och öl och slutligen kaffe och mera rom. Trevlig eftermiddag och perfekt med ”backtrack” funktionen på plottern;-)

Fredag morgon lämnade vi Amanu, med kurs mot Raroia, 150 miles i 313 grader. På denna atoll ”landade” Thor Heierdahl och Kontikiexpiditionen med sin balsaflotte 1947.

Ankrade utanför byn i Raroia som var ett trevligt ställe med välmående och trevliga människor. Seglade efter några dagar 6 miles tvärs över atollen till östra sidan, där vi besökte ön där Kontiki strandade. Ett monument är rest på ön för att hedra deltagarna på Kontikiexpiditionen där bl a svensken Bengt Danielsson deltog.

Lena vid Kontiki monumentet. Måste veta exakt position för att hitta detta.

Seglade efter några dagar vidare västerut 150 miles mot atollen Tahanea som är ett naturreservat och helt utan befolkning. Seglingen blev ganska jobbig med mera vind än beräknat och jobbiga vågor. Seglade in genom det bredaste passet klockan 1030 när vi hade slackvatten, d v s ingen ström, varken ut eller in. På första ankarplatsen direkt väster om infarten låg det tio båtar ankrade i gott skydd mot NO vinden. Sex av dessa hade vi träffat tidigare.

Vinden fortsatte att trycka på. Vi fick ett SMS på satellit telefonen från schweiziska S/y Barbarossa att de nog skulle försöka stanna i skydd av någon atoll. Ville inte få en till natt med denna vind och vågor. På natten ökade vinden tidvis rejält, så vi hoppades att våra kompisar hittat skydd någonstans. Nästa morgonen hade vi ett nytt SMS, de hade seglat vidare under natten och beräknades anlända vid 11 tiden. Allt hade gått bra och de, Patricia och Silvio, var i god form. De hade haft vind på upp till 38 knop (ca 19 m/s) under natten. Våra väder data angav 20 knop, med byar upp till 23 knop, vilket är ganska behaglig seglingsvind, vilket inte 38 knop är. Väderdatan är från och till ganska opålitlig.

Seglare hade byggt stenrösen. Vi byggde det högsta. Patricia och Lena poserar.
Byggänget. Jag i Lenas rosa shorts, Patricia och Silvio från Sy Barbarossa och Lena längst t.h.

 

 

 

 

 

 

Efter några slappa dagar seglade vi 7 miles över till östra sidan av atollen, där vi fortsatte med lata dagar. Simmar och snorklar, eldar på stranden så vi kan baka matbröd på glöden, upptäckarpromenader längs stränderna.

Ankrade på östra sidan av Tahanea
Morgon, bröd bak på elden.
Bröd bak på eftermiddagen. Herrarna svalkar sig med en slurk kall öl eller hembryggd rusdryck.

Insidan av atollen är ofta sandstrand, ibland finsand och ibland lite grövre. Utsidan som vätter mot havet består oftast av ett långgrunt (100 – 500 meter brett) korallrev som man kan gå på hyfsat torrskodd vid lågvatten. En kväll eldade vi på stranden och när det blivit kolmörkt tog vi på oss stadiga skor, handskar och pannlampor och begav oss ut på revet för att plocka Lobbster. Inga Lobbster blev det, men vi stötte på en del vattenormar som är lite giftiga och även en gigantisk Murena som låg och tryckte bakom en sten. Det var tur att jag inte trampade på den, eftersom de hugger ganska ordentligt.

Typisk Motu

Seglade vidare efter några dagar. Nattsegling till atollen Fakarava. Startade 1800 för att gå 50 miles och fick inte vara framme före 0600 när det ljusnar, så farten bör inte vara mer än 4 knop. Gick bra i början, men vinden ökade efterhand under natten, så vi fick efterhand rulla in mera och mera segel. När klockan var tre meddelade Lena att vi bara hade 11 miles kvar till södra passet på Fakarava. Vi rullade in alla segel och gick på bara riggen, fortfarande fart på 4 knop eftersom vinden ökat. 0540 var vi framme vid passet och det var tillräckligt ljust då och strömmen bra så vi kunde gå in.

På ankarplatsen alldeles innanför passet låg det 15 till 20 segelbåtar. Bl a en som var 87 meter lång och master på 121 respektive 115 meter. Ganska löjigt att komma med en rigg på 22 meter.

Fakarava syd pass är rankat som ett av ”top 5 dives in the world”, så det var med höga förväntningar som vi hoppade i vattnet. Tog dingen ut mot havet, för att sedan hoppa i plurret och driva in med tidvattenströmen och det klara havsvattnet. Förväntningarna höll dock inte, visst, helt klart bra sikt på mer än 30 meter och en del hajar, Groupers, Stingrays och massor av andra fiskar, men vi hade förväntat oss mera.

Efter några dagar seglade vi 30 miles inne i atollen, upp till norra delen och huvudorten Rotoava. Här ligger vi nu tryggt ankrade och har idag shoppat lös efter en månad i vildmarken.  Fortsätter att shoppa mera mat imorgon. Kommer sedan att segla tillbaka söderut längs kusten för att leka Robinsonliv några veckor till innan vi seglar de 250 miles som återstår till Tahiti och huvudorten Papeete.

Har hittat lite svag WiFi så vi har lyckats uppdatera hemsidan. Nu lite bättre wifi så vi har lyckats lägga ut lite bilder.

Ha det bra / Lena och Micke

2 reaktion på “2018-06-27 Franska Polynesien – Tuamutos – (Amanu – Raroia – Tahanea – Fakarava)”

    1. Ja, vi gör så gott vi kan:-) Hade varit kul att ha er här, ni hade trivts bra.

      Micke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *