2019-04-12 Franska Polynesien – Tahiti – Taravao

Är nu tillbaka med båten efter min hårdaste vinter och vår någonsin. Saknar Lena så mycket, hjärtat är sönder brutet.

Ett Lei som gjorts till minne av Lena. Rött och vackert när jag lämnade båten i december

Efter Lenas begravning var det mycket praktiskt som skulle ordnas, så jag hade inte så mycket tid att reflektera över min situation.

Tom och jag åkte upp till Hammrafjäll en vecka i februari. Vi hade en fantastisk skidvecka och en vecka att hinna prata om livet. Har aldrig åkt så mycket skidor på en vecka tidigare. Inga liftköer och fina backar, bastu i lägenheten så att vi kunde tina upp varje kväll. En morgon visade termometern -32 grader, men det steg snabbt till -25. Dagens moderna liftar med vindskydd i plexiglas och värme i sitsen ger ju andra förutsättningar.

Kanonväder på Funäsfjället

På Allahjärtansdag, 14 februari, var det dags för urnsättning av Lena. En tung dag för Liza, Tom och mig. Lena ligger på Solna kyrkogård under en björk. Hon har fått en riktig gravsten, vilket var mot hennes vilja, men både barnen och jag ville ha en riktig grav. Lena ville bli spridd över havet, vilket delar av hennes aska också troligen kommer att bli så småningom.

Urnsättning av älskade lilla Lena

Efter orkanen i Roslagen hade Lizas familj mycket jobb med att rensa upp stora träd. Fem stycken bjässar låg tvärs över infartsvägen till deras sommarställe. Tog en hel helg för fyra vuxna och två smågrabbar att kapa upp dessa. Totalt var det 73 stora träd som fallit på tomten.

Mycket jobb efter orkanen

Kring mitten av februari packade jag mina båtprylar och lite kläder för att åka ner till Spanien och Torreiveja några dagar. Hade lugna och fina dagar där, med god mat och löpturer varje morgon.

Megastor citron i Spanien

Lite för kallt i Spanien så jag bokade ett flyg till Hawaii, för att besöka kompisen Nicole i staden Kona på ön Hawaii. Hon behövde hjälp med konstruktionsarbete på sitt hus och det visade sig att det fanns en hel del underhållsarbete också. Jag blev mycket väl omhändertagen och fick uppleva fem fantastiska veckor på ön, med hårt arbete, men också varvat med mycket sightseeing och äventyr. Jag hann till och med börja med vågsurfing, vilket var spännande.

I snickartagen på Hawaii

Tyvärr slutade vistelsen mycket hastigt men mindre lustigt, med att jag och nästan alla mina prylar blev utslängda med en minuts varsel. Så det blev tacken för allt hårt arbete. Får se vid nästa månads uppdatering om jag har ork att berätta mera om denna sorgliga historia.

Efter att ha bott i en hyrbil och en kompis båt några dagar, fick jag ett flyg till Tahiti och Papeete. Istället för fyra timmars flygning söderut mot målet, blev det först sex timmar nordost mot San Francisco och sedan efter byte av plan, 9 timmar SSV ner till Tahiti. Tyvärr är det så att om du vill åka direkt Hawaii – Tahiti måste du boka ToR. Inge bra miljötänk där.

Situationen på Tahiti blev för mycket för mig, så mitt hjärta, som har funkat perfekt i mera än två år, började jävlas och jag fick tillbaka förmaksflimret. Skitjobbigt eftersom man förlorar så mycket effekt och sover upp till 12 timmar per natt.

Möttes en lördagskväll på Papeete flygplats av fina tyska kompisen Heinz. Han hade ordnat en bil så att vi lätt kunde ta oss de 70 km till Taravao och båtarna.

Katten mådde bra efter 3,5 månader med Heinz

Väldigt jobbigt att komma tillbaka och återse båten och alla Lenas saker och minnen. Fick sova tre första nätterna på Heinz båt.

Nästan allt med det tekniska var okey på båten, förutom styrningen och all beväxning. Nedre hjärtstockslagringen hade krymt och rodret är nu helt fastlåst, så båten måste lyftas upp på land för att kunna greja med detta.

En annan liten grej var myrorna. Måste ha haft lite mat tillgänglig som myror gillar, för det var invasion i båten. Spray mot myror införskaffades och myrorna minskade snabbt i antal, men fortfarande nu efter nästan två veckor kryper det fortfarande omkring en och annan rackare.

Döda myror på gästtoan. Undra vem som pinkade där sist

Tog bussen till Papeete för att ordna tid för att lyfta båten. Fick tid 6 maj så det blir lång väntan. Ligger kvar i orkansäkra Taravao några veckor innan Heinz får ta mig på släp trettio mile till Papeete.

Besökte sjukhuset i Papeete. Togs in på akuten på bårsäng. Efter fem timmar allmän undersökning men även av en kardiolog konstaterades att hjärtat är helt friskt men går i flimmer. Beordrades blodförtunnande och sedan ett återbesök om tre veckor. Läkarna trodde att min situation de senaste fem månaderna kunde ha en viss inverkan.

För att komma bort från båten ett tag gjorde jag en djungelhike upp till ett fantastiskt vattenfall, med en fallhöjd på 80 meter. Tog ett härligt nakenbad i behagliga och svalkande 24 grader. I havet är det ca 30 grader, inte så svalkande, bara blött.

80 meter högt
Nakenbad

 

Njuter i 24 gradigt sötvatten

Imorgon har det gått en vecka sedan läkarbesöket och livet har varit jättejobbigt med flimret och att samtidigt försöka börja ta tag i båten och Lenas alla saker. Vet inte hur detta kommer att sluta, jag måste ta en dag i taget. Som tur är har jag Heinz som är kock till yrket och fixar god middag varje dag, så jag slipper tänka på det.

Något positivt är dock att hjärtat igår automatiskt gick tillbaka till normal sinusrytm och jag har nu minst 50% mera energi och driv.

//En väldigt ledsen och ensam Micke, som försöker se framåt

3 reaktion på “2019-04-12 Franska Polynesien – Tahiti – Taravao”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *