2018-09-05 Franska Polynesien – Moorea – Tahiti – Papeete

Efter några dagar utanför byn Maharepa på ön Moorea, flyttade vi in 2 miles till Cooks Bay. Träffade våra franska kompisar på katamaranen TiAmaraa. Hade inte setts på några månader så det blev ett trevligt återseende.

Ankarplats utanför Cooks Bay på Moorea.

Seglade vidare västerut längs Mooreas kust, upp till nästa stora vik. Där ankrade vi alldeles innanför revet tillsammans med ca 30 andra båtar. Måste vara något alldeles speciellt här tänkte vi, men det visade sig att det var inget speciellt, bara en bra ankarplats och en ”public beach”.

Fin ”public beach” med färskvattendusch.
Amerikansk ”Ture turist” måste få en schyst bild. Kostar saltvatten i byxorna.

Efter några dagar med stress bland alla dessa båtar, flyttade vi in 2 miles i själva viken. Där låg endast en annan båt och det var väldigt lugnt och skönt.

På väg in i andra viken på Moorea.
Grannbåten, 220 fot.

Steg upp tidigt en morgon och körde jolle en timme till en plats där det skulle finnas hajar och Sting Rays. Vi var ensamma denna tidiga morgon och knöt fast i en boj och hoppade i vattnet. Jodå, ganska snart kom det tre Sting Rays och började cirkla runt oss. De kom så nära att vi kunde ta i dem. Efter några minuter gjorde även tre hajar entré. De var inte skygga utan simmade bara en meter från oss. Härlig upplevelse.

En Stingray har grävt ner sig i sanden och ligger och vilar.

Nästa dag blev det en 10 km lång djungelpromenad längs fantastiska hike stigar. Plockade lime och några fina ananasfrukter.

Jättelöv i djungeln.

Efter ca 10 dagar på Moorea seglade vi tillbaka mot Tahiti, där mera båtjobb väntade.

Ankrade vid Yachtclub Papeete, som är betydligt lugnare plats än Taina Marina. Nära till bra mataffär och bara 3 km till city.

Jag startade Kitesurfing utbildning. Första passet handlade om att lära sig hantera och styra kiten. Inte så svårt som jag trodde. Fick sedan vänta en vecka innan det blev bra vindar för fortsatt

Vid mitt första Kitepass var Tahiti lokal-TV på plast.

utbildning. Under tiden jobbade vi med båten, bl a drog vi många meter kabel för att kunna montera ny yttre LED belysning på tre olika ställen, sedan har vi sytt på lilla jenuan som behövde en uppfräschning.

Hikade en hel dag upp i bergen och djungeln ovanför Papeete,

Bergshike, med vy över Papeete.

mycket lugnt och fridfullt. Har cyklat in till city och handlat en VIKING kajak från NZ till Lena, så nu kan jag padla SUP och Lena kajak när vi glider på upptäcktsfärd.

 

Nu kom vinden och jag fortsatte med surfutbildningen. Blåste rejält första dagen, kring 20 knop och lite byig vind. Konstaterade snabbt att komma upp på brädan, hålla balansen, få fart samtidigt som man hela tiden måste hålla koll på och manövrera kiten är inte helt enkelt. Jäkligt mycket som ska ske samtidigt och därmed förmodligen lättare för tjejer. Efter 2 timmars hårt slit, lite svordomar och rejäla krascher, hade jag ca 5 gånger lyckats komma upp och åkt en liten bit. Minst 10 gånger hade jag totalkraschat.

Många linor att ha koll på.
Ser ju enkelt ut när man tittar på.

Det är enorma krafter som drar i kiten. Med en kvart kvar av passet och helt utmattad, tappade jag helt kontrollen på kiten och den dundrade ner i vattnet med full kraft och sprack i två delar. Inte bra och instruktören var inte speciellt munter.

Hem och vila, upp nästa morgon, träningsvärk i hela kroppen, men vinden var bra så det var bara att bita ihop och köra ett till pass. Nu blåste det ännu mera, 25 knop eller mera. Jag fick en mindre kite, bara 8m2, så på med grejorna och iväg. Gick lite bättre nu, lyckades komma upp och köra ett par hundra meter vid några tillfällen.

”Pepptalk” av läraren Yanis inför sista utbildningspasset.
På väg ut.

En gång när jag kommit upp och fått bra fart och stabilitet kom en vindby och jag fick hjärnsläpp och ökade kraften i kiten istället för det motsatta. Farten ökade så att jag flög fram över vågorna på boarden, en kort stund, tappade sedan kontrollen och ramlade, vattnet är hårt i 30 knop men vurpan gick bra och det var bara upp och på igen. Hinner inte med några fler utbildningspass nu, men vi har köpt en komplett kitesurf-utrustning så att jag ska försöka lära mig resten på egen hand. Verkar vara som att lära sig cykla, svårt till du kommer förbi en viss gräns. När man sitter och tittar på de etablerade kitesurfarna, ser det så enkelt ut att man kan bli irriterad.

Flyttade 10 miles till Taina Marina på andra sidan stan, för att komma närmare flygplatsen. I kväll ska vi hämta upp sonen, Tom. Sedan väntar en månads vidare äventyr med segling till Sällskapsöarna, (Huahine, Tahaa, Bora Bora, m fl) och sedan åter till Tahiti i början av oktober.

Ha det bra / Lena och Micke