2018-03-12 Chile – Isla Juan Fernandes

Passen blev klara pá tvá veckor. Ny bussresa till Santiago med tvá nätter pá buss.  Nya och fräscha pass för ytterligare 5 ár. Övriga EU och även Norge har 10 ars giltighet pá passen. Dock inte Sverige som bara har fem ár. Detta p g a att sá mánga kriminella utnyttjat ”godtrogna Sverige” och sált pass, beställt nytt och sált igen, o s v.  Sá nu stár vi med bara 5 árs giltighetstid som en konsekvens av detta.

Den nya dykkompressorn visade sig vara helt körd. Fjärde stegets kolv stod helt stilla, sá jag antar att vevstaken gátt av eller lossnat. Gick ej att reparera i Chile sá fabriken skickade en helt komplett pumpenhet med DHL express. Tog ändá tvá veckor p g a nitisk tull i Chile. Nu fungerar i alla fall kompressorn och vi kan fylla báde 200 och 300 BAR:s tuber.

Nya dykluft kompressorn

I väntan pá kompressorn fylde vi upp báten med allt utom färska varor. Tog fem dagar och mánga taxiresor.

Vy över strandpromenaden i Valdivia. Staden som vi blev kvar i 8 mánader
Ytterligare en katamaran frán Alwoplast varv är sjösatt. Här sker pámastning.

I väntan pá bra vindar för segling upp till Isla Juan Fernandes, upptäcker vi att antennen till AIS:en är död och likasá en laddare till en av navigationsdatorerna. Vi vill ha en fungerande AIS, sá vi beställer en ny antenn frán Santiago. Ytterligare en veckas väntan.

Passar pá att ta ner och plocka isär vindgeneratorn. Byter alla tre lagren och málar nágra lager vit epoxi pá utsidan. Tre dagars jobb, men nu spinner den som en katt.

Hoppsan, nu har snart vára visum gátt ut sá vi máste göra en resa till Argentina, för att fá förlängt 3 mánader. Ákte till staden Bariloche. 8 timmar med buss, en natt pá hotell och 8 timmar tillbaka. Bariloche är en riktigt naturskön och trevlig stad.

En SAR hund som vi hittade pá torget i Bariloche
Plazan i Bariloche
Vy över Barilochesjön med Andernas snöklädda toppar i bakgrunden.
Stora grejer i Bariloche.

 

 

 

 

 

 

 

Tyske kompisen Heinz har nu átervänt efter en resa med en chartersegelbát till Antarktis. Han har arbetat som expiditionskock och därigenom sparat 7000 EURO, vilket är priset för 3 veckors segling.

Nä, nu är det verkligen dags att segla, men givetvis bláser det nordlig vind nágra dagar. Hann dá med en pubrunda för att ta avsked av engelska vännerna pá sy Mollymawk. De blir kvar nágra mánader till innan báten är segelklar. Besóker favoritpuben ”El Growler” som har blivit várt stamhak.

El Growler har ca 8 olika ölsorter. Här är fyra av dem, med olika nyanser.
Avsked pá El Growler.
Nick, Zoe, Réne, Jill, Lena, Gean och Heinz

Nu är vindarna sydliga nágra dagar, sá vi startar seglingen norrut. Tyvárr pá en fredag, sá vi utmanade ”Murphy” rejält. Men seglingen gick bra, avverkade 460 miles pá drygt tre dygn.

 

Ön Isla Juan Fernandes eller Robinson Crusoe Island, som den är mera känd som, ligger 370 miles väster om Chiles kustlinje, sá den är

15 miles kvar till Isla Juan Fernandes

inte direkt  lättillgänglig. Ön är fantastiskt vacker med dramatiska berg och gröna skogar. Vattnet är härligt blátt och vi ser botten pá 12 meters ankardjup.

 

Pá väg in mot ankarplatsen, med byn i bakrunden

Har nu legat här i en vecka och njutit av miljön. Hittills har vi gjort tvá längre promenader, bl a upp till utsiktsplatsen som Alexander Selkirk besökte dagligen under 4 ár, för att spana efter skepp.

Frán dalgángen, mitt i bilden spanade Selkirk dagligen efter skepp
Lena stár i ruinen efter Selkirks ”hus”. Hunden följde oss upp i bergen och visade vägen under mánga timmar. När vi skilldes nere i byn hoppade hon upp och slog tassarna hárt runt min midja. Inte helt lätt att hantera.

Selkirk hamnade i konflikt med kaptenen pá ett britiskt segelskepp och valde dá att kliva av och bli ilandsatt pá denna öde ö. Efter fyra árs väntan blev han hittad av ett annat britiskt skepp.

Vy i östlig riktning frán Selkirks utsiktsplats. Vár ankarvik mitt i bilden.
Vy i västlig riktning frán Sellkirks utsiktsplats.

I byn bor ca 800 personer och det gár att fá tag pá det nödvändigaste. Nästan inga turister och priserna är normala. Ön har eget bryggeri med eget ölmärke, Cerveza Arcipelago Juan Fernandes.

Världens största kollibri, Picaflor Rojo, finns tydligen bara här pá denna ö. När vi käkade middag hemma hos bryggmästaren hade vi flera av dessa kolibris bara nágra meter frán middagsbordet.

Käkar god middag pá ”bryggeriet”. Chevice, pulpo stekt i honung, empanadas och sist efterrätt
Bryggmästaren och kocken Claudio lockar fram kolibrin
En Picaflor Rojo som suger näktar
En röd kolibri i närbild

Nä, nu ska vi tvätta vatenlinjen, 22 grader i vattnet, sá det är enklast att ligga i vattnet och göra jobbet. Blir kvar nágra fler dagar innan vi vi sätter kurs mot Páskön. Inte självklart att vi stannar till där, det beror pá vädret och vágorna. Om inte blir nästa stopp pá Isla Gambier i Franska Polynesien. Dit har vi ca 3400 miles, sá det kan ta ett tag innan vi kan uppdatera hemsidan nästa gáng.

Ha det bra / Lena och Micke