Segelmakaren i Puerto Montt gjorde ett bra jobb med storseglet. Det var ursprungligen utformat med ganska stor akterrunda och vertikala lattor. Har nu skrotat lattorna och skurit bort akterrundan så att den i stället blivit lite lätt negativ. Funkar nu bra utan lattor och framförallt är det lätt att rulla ut och in, utan lattor som fastnar i mastöppningen.

Tillbringade totalt drygt två veckor i Puerto Montt. Härliga veckor med många besök i staden och även flera besök på fiskmarknaden för att handla lax, merluza, musslor och räkor. En dag hittade vi ”potatisgrossisten” i Puerto Montt. Sista morgonen innan avfärd tog vi dingen till honom för att inhandla säck med 50 kg närodlad potatis och 20 kg gullök. 104:- för potatisen och 65:- för löken, kändes som en bra affär. Delade detta med tyske seglarkompisen Heinz.

Seglade vidare till norra delen av ön Chiloe och staden Ancud, som ligger vid utloppet mot Stilla havet. Sundet mellan Chiloe och fastlandet är bara någon kilometer brett och tidvattenskillnaden ligger på över 6 meter. Detta innebär att när Stilla havet ska in genom sundet blir strömmen helt klart märkbar. Det är praktiskt att i förväg studera tidvattnet så att man inte får strömmen emot sig. Den kan komma upp i fart på 9 knop. Sundet är ganska långt, ca 12 miles, så det gäller att starta i rätt tid.

Ankrade i en härlig caleta, Puerto Inglese, varifrån vi kunde ta långa och härliga promenader. Vi gick bl a ut på Cabo Corona, norra spetsen på Chiloe, där Lighthouse Corona ligger. Det är en fyr som bemannas av Armadan 24/7. Det visade sig att vi var välkomna upp i fyren och på bottenvåningen hade man byggt en museum av fyrens historia. Numera är det xenonlampor som gäller, men det var inte så länge sedan man slutade med AGA:s lampor.

Efter några dagars väntan på rätt vindar för att gå till Valdivia, varslas det för halv storm från norr. Valde då att lämna Puerto Inglese och gå 5 miles in i en skyddad vik väster om Ancud. Dör låg vi så bra att vi knappt märkte av när den hårda vinden kom. Efter 9 dagars väntan kom vi iväg mot Valdivia, en resa på 140 miles.

Vi gick ut i sundet med den starka strömmen i ryggen och Stilla havs dyning från den nordliga hårda vinden mot oss. Djupet första timmarna var inte mera än 30-40 meter och till höger om oss låg ett grundområde på 12 meter där dyningen bröts till rena surfvågor av jätteformat. Kändes bra att på eftermiddagen komma ut på djupare vatten.

Nu skulle ju detta bli en snabb resa med den s.k. Humboltströmmen i ryggen med 1-2 knop. Någon jävlades tydligen med oss, för vi hade motström på mellan 1-3 knop hela tiden upp till Valdivia. Vi hade räknat på max 24 timmar, men höll på 32. Det hade börjat mörkna innan vi kunde lägga ankaret vid infarten till Valdivia.

Efter två nätter på ankare valde vi att gå in i Marina Alwoplast. Det är en båtfabrik där man bygger i första hand katamaraner på 47 – 49 fot. Mycket eleganta båtar som inreds och utrustas efter kundens önskemål. Prismässigt verkar de vara klart konkurrenskraftiga.

 

 

 

 

Att ha detta som bas passar oss perfekt eftersom vi har en reparation och en del utvecklingsarbete att göra på båten. Dessutom är de extremt generösa med priset, endast 1300:-/ månad.

För ca 4 månader sedan skadade vi rodret ganska rejält, så vi har sedan dess försökt segla försiktigt, utan att påfresta rodret i onödan med t ex hård vind. Vi har valt att inte säg något om detta tidigare, för att inte oroa i onödan. Förutom roderreparationen ska vi försöka konstruera ett peke i fören, för att lättare kunna halsa genakern.  Ska också bygga lite nya hyllor, samt en extra ljudisolering till dieselgeneratorn.

 

 

 

 

 

 

 

Vi räknar med att stanna här ett halvår. Valdivia är en fin stad, tillsammans med hela regionen. Har redan gjort lite kulturresor ut på landsbygden för att bl a studera gamla fortifikatoriska anläggningar. Bara två km från Marinan ligger ett stort ölbryggeri ”Kunstmann”, som har pub och restaurang, men också guidade turer med provsmakning. Ska försöka hinna med detta någon dag.

 

 

 

 

 

 

Förutom arbete med båten och ett Sverigebesök, räknar vi med att färdas med bil norrut, 3000 km, genom Chile upp till staden Arica. Sedan in i Peru någon vecka eller två. Har efter att ha läst seglaren och äventyraren Tristan Jones berättelse (En otrolig seglats) om bl a  Peru och lake Titicaca, längtat efter att få besöka dessa platser.

Ha det bra / Lena och Micke