Lämnade Tortel for ca en månad sedan och har sedan dess haft molnfritt och massor av sol. Enligt chilenarna var sommaren (december – februari) onormalt kall, regnig och blåsig. Det verkar nu vädergudarna tagit igen under mars – april. Vi har under denna tid förflyttat oss ca 300 miles och bl a seglat over Golfo de Penas och sedan rundat en halvö, Penisula de Taitao, ute i Pacific, for att sedan återigen segla in i den fantastiska chilenska skärgarden. Vi har hunnit stanna i nio olika ”Caletas”, var och en med sin egen karaktär och djurliv.

Vi har gjort en ”avstickare” och seglat in pa baksidan av Penisula de Taitao (60 miles). Här är helt folkfritt och ligger sa avsides så väldigt få båtar gör sig omaket för ett besök. Det ar en märklig känsla att vara pa en sa övergiven plats. Bl a märks det att djuren inte är så skygga. En dag hade vi ett mindre sjölejon inne i Caletan som simmade runt båten och gjorde ”konster”. Nar jag satt i dingen kom den upp bara någon meter ifran och låg och kikade. Efter nagon timme försvann den, men nästa dag kom den åter på besok. En dag satt en stor rovfagel pa en kullfallen trädstam. Jag rodde närmare och närmare, men den bara satt kvar och tittade. Förmodligen första kontakten med en människa.

Krabburen som vi fick av vara engelska vänner har vi anvant flitigt. Efter första krabban hände inget pa flera dagar. In i en ny Caleta, i med buren och efter tva timmar ut och vittja. Yes, en krabba, så i med buren igen och sedan hem och koka. Nästa morgon hade vi tio krabbor varav fyra på minst kilot. Totalt fick vi i denna Caleta uppemot tjugo krabbor, varav en var en Centolla (King Crab). Så lätt det kan vara, tänkte vi och har fortsatt att lägga i buren, men inte en enda krabba har hittat in. Vi matar/lockar krabborna med en tonfiskburk som vi gjort små hål i locket med en kniv. De största krabborna är dock sa starka i klorna så att de öppnar upp det lilla 2 mm hålet till 2 cm och kan då peta ut tonfisken.

For några dagar sedan gick vi in i en Caleta för att nattankra. Normalt innan vi lägger ankaret kör vi runt en sväng i viken och kollar upp djupet längs stränderna. Detta för att veta hur långt ut vi måste lägga ankaret. Nu gickl vi in mot stranden och vid fyra meters djup borjade vi backa ut. Funkade inte, vi satt fast. Mera gas och efter ett tag släppte vi och kunde backa ut och lägga ankare. Dock när jag la i framåtväxel, blev det ett jäkla liv under båten. Ett rep satt fast i propellern. Troligen hade repet suttit fast i botten och en slinga av detta fastnade i kölen och holl fast båten, och nar vi gasade på släppte allt från botten. Repet var av god kvalite och minst 25 meter långt, men efter flera minuters dykarbete med kniv, var det bara stumpar kvar. Det var 12 grader i vattnet.

Nu ar vi i byn Chacabuco som har ett par tusen invanare. 15 km in i landet ligger staden Aysen med ca 30 000 invanare. Nu ska vi fylla upp mera diesel och matförråden. Vi har inte så mycket kvar i frysen nu efter drygt 3 manaders segling i ödemarker. Vi ska också försöka ta oss till Argentina någon dag for att därigenom förlänga våra visum med ytterligare 3 månader. Sedan bär det av upp mot ön Chiloe och sedan mot provinshuvudstaden Puerto Montt.

Vi har ju inte visat några bilder senaste tre månaderna p g a nätverksbegränsningar . Så nu kommer det en hel del. Men inte allt för nu försöker personalen slänga ut mig från biblioteket. Kommer mera bilder om någon dag när jag vågar mig tillbaka till biblioteket.

 

Mer bilder kommer om nagon dag ……..

och denna dag är nu kommen.

Ha det bra – Lena och Micke