Äntligen tillbaka efter 15 dagars bortavaro från båten. Av dessa blev det bara 10 i Sverige, resten blev restid. När jag lämnade över ansvaret för båten helt till Lena blåste det uppemot 20 m/s och med en ökande prognos. Kändes inget bra att åka, men det fanns då inte mycket att välja på. Lena klarade båten bra under natten, inga skador. Vinden gick under natten upp som mest över 30 m/s och det var en hel del segel som slet sig från andra båtar och rullade ut under natten, bara slamsor återstod nästa dag. Vår båt hade som mest krängt 19 grader liggande vid brygga, bara för det tryck som vinden skapade mot riggen. Vägen som går längs kusten, med fin promenadväg har till delar spolats ut i havet av de vågor som kom in mot kusten.

Min flight från Montevideo till Miami lastades och taxade ut bara för att konstatera att det inte gick att starta i denna vind. Avgång framflyttades 13 timmar och eftersom det räknades som naturkatastrof tog ingen något ansvar utan 300 personer lastades av och stod helt förvirrade i ankomsthallen efter att ha hämtat sitt bagage. Jag tog 0130 bussen 90 km tillbaka till båten, för att få sova kring 5 timmar. Väl framme i hamnen konstaterades att alla bryggor låg 50 cm under vatten, alltså inte möjligt att ta sig ut till båten. Vinden hade alltså tryckt upp vattnet totalt ca 2,5 meter. Buss tillbaka till flygplatsen och fick där veta att jag ombokats till nästa dags flight mellan Miami och London. Bokade hotell i Miami Beach och fick en natt och en hel dag där. Lite skoj att ha varit där och det var ganska trevligt ställe. Väl framme i Norrtälje konstaterade jag att det tagit på timmen när tre dygn att resa.

Sverige var sig likt, förutom att vädret var riktigt hyggligt. Bodde växlande mellan föräldrar i Norrtälje och dotter och barnbarn i Solna. Tillbringat fyra dygn på hjärtkliniken KS, vårdavdelning N15. Omhändertagen av mycket trevlig och fin personal, värsta hotellstandarden med god mat, bra koll och ordning och reda.

Resterande dagar har jag farit runt staden för att handla allehanda båtprylar. Även hunnit med att träffa några kompisar och gamla arbetskamrater. Packade allt och vägde, 55 kg och inga hjul. Inte helt lätt att hantera detta själv, men det mesta löser sig med god vilja. Blev skjutsad med bil av Jens till Arlanda klocka fyra på morgonen. Det hade inte varit lätt att ta dessa kollin själv till flygbussen.

När jag skulle gå på planet till Miami i Dusseldorf blev jag stoppad och tillbakasänd för extra passkontroll. Kontrollanten scannade både pass och visum, knappade på datorn i tre minuter, sedan ok. Jag frågade vad som var problemet och svaret blev ”you arriving from Stockholm”. Slutsatsen jag drog var att man inte har förtroende för den svenska säkerheten, med många stulna pass, etc. etc. I så fall är det inte bra. I USA har man vid båda mina besök öppnat och kontrollerat mitt skickade bagage. Är det för att det kommer från Arlanda?

Är nu tillbaka med allt bagage i båten. Lena har tagit hand om båten och katten på ett förträffligt sätt. Hon har haft egen middagsbjudning för båt kompisar och själv varit bortbjuden flera gånger, jag tror hon har tyckt att det varit riktigt skönt att vara själv några veckor.

Nu väntar vi på klartecken från transportstyrelsen i Uruguay för att få ta upp båten på land. Har hemställt om upptagning kommande vecka, får se hur det blir med det. Räknar sedan med två veckor på land för underhållsarbeten.

Ha det bra / Lena och Micke

Blev klar med tandlakaren men da kom det ett rejalt ovader istallet sa vi blev kvar nagon extra vecka i Juan Lacaze. Lamnade JL pa formiddagen for att segla 120 NM osterut till Piriapolis.  Normalt undviker vi att segla over natten i dessa grunda vatten for att det ar mycket skrap i vattnet, fiskebatar med usla lanternor och ett och annat fiskenat. Fiskenaten ar normalt utmarkta med en dunk eller flagga i varje anda och man har ju ratt otur om man i morkret rakar traffa pa en flagga och trassla in linorna i propellern. Kor man mellan flaggorna, d v s passerar over natet ar det inga problem for att natet normalt ligger tillrackligt djupt.  Precis innan morkret kom

upptackte vi med viss forskrackelse att vissa av naten var s k flytgarn som hanger pa ytan i sma flytkorkar var tredje meter. Kandes inte helt okey att dundra pa ut i morkret under sadana omstandigheter.

 

 

 

Ingen vind de fortsta 10 timmarna. Nar morkret kom, kom ocksa lite vid sa vi seglade pa ett tag med 130 m2 segel i makliga 4-5 knop.

Eterhand sa okade vinden och vi borjade ta in segel. Efter ett par timmar gick vi pa bara storen. Farten var for hog, vi skulle komma till Piriapolis i nattmorker i denna fart. Rullade succesivt in storen till bara ca 15 m2 aterstod. Trots detta minisegel gick vi pa med mellan 5 – 6 knop. Kom fram precis nar det ljusnade och utan att ha fastnat i nagot nat.

Ligger pa en bra plats uppbackad mot brygga, sa det kanns lite som att vara tillbaka i Europa. Varen ar nu pa vag och det ar rejalt varmt vissa dagar. I hamnen finns en koloni med sjolejon. Hela familjer som simmar omkring runt batarna. Tyvarr nojer de sig inte med att simma, de kryper upp pa motorbatarnas badbryggor och sover eller solar. Man ska inte heller bli overraskad om man hitar ett 300 kg

sjolejon liggande i gummibaten. Varan tyska granne har en PVC jolle som en bamse antrade varpa jollen vattenfyldes. Sjolejonet struntade i det och lag helt lungt kvar i den vattefyllda jollen som knappt syntes under monstret.

 

 

 

Imorgon natt vantar vi pa hard vind, 60 knop eller ca 30 m/s. Oturligt nog blev det sa illa att jag flyger till Sverige imorgon em, sa Lena far sjalv hantera baten under stormen.

Nar jag kommer ater i slutet av september ska baten upp pa land for tva veckors underhallsarbeten.

Ha det bra / Lena och Micke