Ja nu ar midsommar over, men vi markte inte direkt av detta har nere i Caravelas. Har seglat ner hit genom att gora tre dagsetapper, med overnattningar bakom olika rev. Ett av reven liknade en hastsko och lag langt fran land. Det ar en marklig upplevelse att segla i frisk vind och rejala dyningar och sedan langt ut pa havet styra upp bakom ett rev som bara syns genom att vagorna bryter och det skummar vitt. Lagga ankaret i skydd av detta pa 8 meters djup och sova en god natts somn, for att nasta morgon fortsatta ut i vind och vagor.

Den 1 juni firade vi ettarsdagen sedan vi lamnade Wasahamnen. Vi har inte gjort nagon djupare utvardering, men kan dock konstatera att aret har upplevts dubbelt sa langt som ett normalt ar hemma pa jobbet och mer an dubbelt sa trevligt. Vi har traffat manga nya och trevliga manniskor, en del passerar ganska snabbt och en del blir vanner for livet. Sedan ar ju detta liv inte bara i ”sus och dus” utan tidvis ar det ratt anstrangande, bade fysiskt och psykiskt, speciellt nar vadret ar ostadigt. T ex det senaste ovadret nar det blaste och regnade rejalt, och da snackar vi inte om regn som i Sverige utan riktigt regn. Pa morgonen var var RIB-bat med 15 hk borta. Mer eller mindre katastrof eftersom tisvatten stromen gick med 3-4 knop och vind pa upp till 20 m/s. Drog upp ankaret och borjade leta langs flodkanten. Efter nagon timme ser vi i kikare hur nagra grabbar tagit ratt pa baten, helt fantastiskt, vilken lycka att livet kunde aterga till det normala.

Caravelas dar vi nu ligger ar for ovrigt en mycket trevlig liten stad som har det mesta forutom sandstrander. Bra ankarplats, trevliga och arliga manniskor. Inga turister forutom vi, men vi raknar inte oss sjalva till den kategorin.

Tva intressanta saker har i Brasilien ar att det ar ingen som roker och det finns inget glas pa strander eller gator. Naja, ingen ar kanske att ta i, men jag tror att det ar max 1 pa 100 som roker, vilket gor att de inte marks. Dessutom drar sig rokarna oftast undan ungefar som att de skams for att roka. Vi har hittils aldrig blivit storda av rok i Brasilien. Vad beror detta pa? Priset pa cigg, nej, ett paket kostar bara en tia. Vad ar det da, ja, formodligen bara ren klokskap. Glaset da, ja det ar enklare att forklara. Manga gar alltid barfot, bade pa stranden och pa stan och da kan man ju inte halla pa och slanga glas omkring sig, ganska enkelt.

Ha det bra / Lena och Micke

Efter 37 dagar var tiden inne för att segla ytterligare söderut, men det ville inte vädergudarna för dyningen från öster gick så hög att vi inte hade en chans att ta oss ut. Vi fick stanna ytterligare några dagar närmare fullmåne så att vattennivån steg och dyningen minskade. Efter 40 dagar blev det då dax för avfärd igen. Med stor spänning gungade vi ut ur flodmynningen från Itacare. Allt gick bra, men vi kommer inta att gå in på så tajta ställen någon fler gång.

Seglade söderut under natten i fin ostlig vind. Efter ca 130 NM svängde vi in i Bahia Cabralia och droppade ankaret skyddad bakom ett rejält rev.

Ligger utanför en mysig liten turisthåla för brasilianare. Milslånga stränder med kokospalmer. Fullt med små ruckliga ölbarer med billig öl. Nu låter det kanske som vi börjat ledsna på denna miljö, men nej, livet här är mycket fint.

15 maj fick trålarna börja fiska räkor, så nu är det lätt att köpa räkor direkt av trålargubbarna. De är sorterade i olika storlekar och vi har hittills bara prövat de största, 40 stycken per kg. Dessa är enormt stora och goda, 20 st blir en rejäl middag för två. I detta läge är det fint att ha djupfrys ombord, så slipper vi jaga trålare så fort vi blir sugna på räkor.

Framåt helgen ser det ut som vi får vind för vidare segling söderut mot Caravelas, vi får se hur det går med det.

Ha det bra/ Lena och Micke