Forsta morgonen i Marau kom det en gubbe i snurrebat och fragade om han fick bjuda pa en ”sundowner” till kvallen. Han verkade trevlig sa vi tackade da ja till detta. Han sa aldrig vilken bat han kom fran, sa vi fick spana med kikaren var han tog vagen. Han akte till en bat som var uppdragen pa land! Lite skumt, sa vi funderade under dagen vad vi skulle mota till kvallen.
Vid femtiden akte vi i jollen ca 1 nm over till bryggan dar mannen gatt iland. Val framme mottes vi av ca 15 helt galna hundar som sprang ut pa bryggan och skallde som sjutton. Ok, har gar inte vi upp. Men efter nagon minut kom mannen ner pa bryggan och hjalpte oss upp. Hundarna blev lugna och viftade pa svansen. Mannen hette Jens och kom ursprungligen fran Tyskaland. Han kom inseglande i denna flod for 20 ar sedan, fortojde baten och kopte en rejal bit mark (djungel). Vi gick uppfor en liten stig in i djungeln ca 150 m och dar uppenbarade sig en helt fantastisk tomt med fullt av fina tegelbyggnader. Efter ett tag kom hans fru Blanca, ett riktigt yrvader fran Peru som verkligen bjod pa sig sjalv. Vi blev bjudna pa ett fantastiskt tapasbord, fullt av hemlagade godsaker. I tradgarden hade de fullt av avacadotrad, limetrad, mangotrad, papayatrad m m. De hade ingen el, utan bara bateridrivna sma LED lampor. Kylen holls vid liv genom att starta en generator tre ganger per dygn. Det blev en underbar kvall. Vi forsokte bjuda tillbaka Jens och Blanca till baten, men de ville hellre att vi skulle komma till dem igen. Nagra dagar senare gjorde vi ett nytt besok och da med vara hollandska vanner Sussane och Kees. Ytterligare en fantastisk kvall hos dessa fantastiskt vanliga och odmjuka vanner. Det var med ett visst vemod som vi lamnade Marau by efter ca 10 dagar. Pa vag ut ur floden stannade vi tva dagar vid en liten underbar palmo. Dar bodde det en liten utsvulten kattunge som nagon formodligen tappat. Den fick en hel del mat, men ville inte folja med ut till baten.Seglade vidare ut i Atlanten dar vi fortsatt soderut langs kusten till byn Itacare. En mycket trevlig by som har det mesta av vad man behover. Itacare ar en av de basta surfstallena i hela Brasilien, sa det finns en hel del surfare fran hela varlden har. Trots detta ar priserna forhallandevis laga pa restauranger, barer och affarer. Vindarna ar inte riktigt med oss sa vi blir nog kvar har nagon vecka till. Vi har for ovrigt andrat ”lite” i var seglingsplan. Vi har beslutat att Karibien far vanta och istallet se mera av Brasilien och Sydamerika. Vi gar vidare soderut, i ett forsta steg till Rio de Janeiro. Dit ar det ca 700 NM. Senaste tre inlaggen har gjorts fran var mobiltfn och da gar det inte att fa med nagra bilder. Darfor lagger vi nu ut lite mera bilder nedan.
Ha det bra / Lena och Micke