2015-04-27 Itacare – Brasilien

Forsta morgonen i Marau kom det en gubbe i snurrebat och fragade om han fick bjuda pa en ”sundowner” till kvallen. Han verkade trevlig sa vi tackade da ja till detta. Han sa aldrig vilken bat han kom fran, sa vi fick spana med kikaren var han tog vagen. Han akte till en bat som var uppdragen pa land! Lite skumt, sa vi funderade under dagen vad vi skulle mota till kvallen.

Vid femtiden akte vi i jollen ca 1 nm over till bryggan dar mannen gatt iland. Val framme mottes vi av ca 15 helt galna hundar som sprang ut pa bryggan och skallde som sjutton. Ok, har gar inte vi upp. Men efter nagon minut kom mannen ner pa bryggan och hjalpte oss upp. Hundarna blev lugna och viftade pa svansen. Mannen hette Jens och kom ursprungligen fran Tyskaland. Han kom inseglande i denna flod for 20 ar sedan, fortojde baten och kopte en rejal bit mark (djungel). Vi gick uppfor en liten stig in i djungeln ca 150 m och dar uppenbarade sig en helt fantastisk tomt med fullt av fina tegelbyggnader. Efter ett tag kom hans fru Blanca, ett riktigt yrvader fran Peru som verkligen bjod pa sig sjalv. Vi blev bjudna pa ett fantastiskt tapasbord, fullt av hemlagade godsaker. I tradgarden hade de fullt av avacadotrad, limetrad, mangotrad, papayatrad m m. De hade ingen el, utan bara bateridrivna sma LED lampor. Kylen holls vid liv genom att starta en generator tre ganger per dygn. Det blev en underbar kvall.
Vi forsokte bjuda tillbaka Jens och Blanca till baten, men de ville hellre att vi skulle komma till dem igen. Nagra dagar senare gjorde vi ett nytt besok och da med vara hollandska vanner Sussane och Kees. Ytterligare en fantastisk kvall hos dessa fantastiskt vanliga och odmjuka vanner. Det var med ett visst vemod som vi lamnade Marau by efter ca 10 dagar.
Pa vag ut ur floden stannade vi tva dagar vid en liten underbar palmo. Dar bodde det en liten utsvulten kattunge som nagon formodligen tappat. Den fick en hel del mat, men ville inte folja med ut till baten.Seglade vidare ut i Atlanten dar vi fortsatt soderut langs kusten till byn Itacare. En mycket trevlig by som har det mesta av vad man behover. Itacare ar en av de basta surfstallena i hela Brasilien, sa det finns en hel del surfare fran hela varlden har. Trots detta ar priserna forhallandevis laga pa restauranger, barer och affarer. Vindarna ar inte riktigt med oss sa vi blir nog kvar har nagon vecka till.
Vi har for ovrigt andrat ”lite” i var seglingsplan. Vi har beslutat att Karibien far vanta och istallet se mera av Brasilien och Sydamerika. Vi gar vidare soderut, i ett forsta steg till Rio de Janeiro. Dit ar det ca 700 NM.
Senaste tre inlaggen har gjorts fran var mobiltfn och da gar det inte att fa med nagra bilder. Darfor lagger vi nu ut lite mera bilder nedan.
Landstigning pa beachen med dingen
Landstigning pa beachen med dingen
Typisk segelskuta, ingen motor, arbetsbat lastad med 15 ton gjutsand, for tp ut till en o
Typisk segelskuta, ingen motor, arbetsbat lastad med 15 ton gjutsand, for tp ut till en o
Lien tropisk o mitt i Bahia Salvador
Lien tropisk o mitt i Bahia Salvador
Lena hittade en perfekt stol gjord av hardnad sand
Lena hittade en perfekt stol gjord av hardnad sand
I vantan pa hummer och blackfiskparty. Vannerna Anja och Tommi fran Schweiz och Bernard fran Tyskland
I vantan pa hummer och blackfiskparty. Vannerna Anja och Tommi fran Schweiz och Bernard fran Tyskland
Valgorande lerinpackning. Brassarna helt galna i detta.
Valgorande lerinpackning. Brassarna helt galna i detta.
Paskafton pa stranden. Olen ar alltid iskall i Brasilien.
Paskafton pa stranden. Olen ar alltid iskall i Brasilien.
En riktig "palmbay"
En riktig ”palmbay”

Sussane och Kees pa vag upp till Jens och Blanca
Sussane och Kees pa vag upp till Jens och Blanca
Jens och Blanca
Jens och Blanca
Toaletten, bara ett gravt hal i sanden. Efter nagra manader ar det bara att flytta nagon meter.
Toaletten, bara ett gravt hal i sanden. Efter nagra manader ar det bara att flytta nagon meter.
Blanca forevisar tvattstugan samt badkaret i bakgrunden
Blanca forevisar tvattstugan samt badkaret i bakgrunden
Blanca och Lena plockar avacados
Blanca och Lena plockar avacados
Inga komentarer
Inga komentarer
Lena i Blancas kok
Lena i Blancas kok
Matrum med realaxavdelning
Matrum med realaxavdelning
Lite avacado och dendéfrukter, som man gor dendéoljan av.
Lite avacado och dendéfrukter, som man gor dendéoljan av.
Ankarplatsen i Maraú
Ankarplatsen i Maraú
Sussane har bakat 54 ars mangokaka till mig
Sussane har bakat 54 ars mangokaka till mig
54 ars pressent, en cacaófrukt. Nu torkar vi cacaobonor
54 ars pressent, en cacaófrukt. Nu torkar vi cacaobonor
Pa upptacktfard i mangrowetrasken
Pa upptacktfard i mangrowetrasken
Pa utflykt till litet vattenfall
Pa utflykt till litet vattenfall
Liten vattendriven generator for 110 volt till liten restaurang
Liten vattendriven generator for 110 volt till liten restaurang
Ytterligare en palmo
Ytterligare en palmo

Ha det bra / Lena och Micke

 

2015-04-18 Marau – Brasilien

Har nu hittat lite mera av det ”riktiga” Brasilien. Har seglat i 20 NM i en fjord/flod, där det råder ett lugn och stillhet som det är länge sedan vi upplevt. Har med dingen varit in flera kilometer i mangrove träskens vindlande tarmar. Fantastiskt annorlunda upplevelse. Papegojor i olika färger kommer ofta flygande i par, kolibrierna som står stilla och hovrar framför en blomma och mängder av små apor med vita tofsar ur öronen som slänger sig som galningar mellan trädgrenarna. Ligger nu utanför Marau, en liten mysig genuin by med bara 1100 invånare. Finns dock två grönsakshandlare, tre små supermercados och en bank. Köper avacados stora som handbollar för under tre SEK / ST och en av de bättre oxfiléer vi någonsin ätit för 60 SEK per kg. När jag köpte min andra filé igår tog slaktaren upp en 20 kg köttbit och skar med van hand ut hela filén, vilken han sedan under 10 min putsade helt ren till ett resultat på 1,8 kg. Idag ska vi flytta oss några NM ut mot havet, till några kokospalmöar som vi såg på vägen in. Ankrar där några dagar innan vi fortsätter ut mot Atlanten igen.
Ha det bra
Lena och Micke

2015-04-05 Morro de sao paulo

Gick tillbaka till Itaparica bl a för att fylla källvatten i våra två 20 litersdunkar, men också för att se lite mera av ön, innan vi planerade att gå till Salvador och fylla upp med färskvaror.
Ibland går det dock inte som planerat, utan det blev lite improvisation. Lena ser helt plötsligt hur en grannbåt, ca 100 M bort har besök av tjuvar, vi ser hur en snubbe kommer upp ur båten. Lena skriker för att påkalla uppmärksamhet och jag tar mitt järnrör i handen och kastar mig i dingen. Tänkte då bara med reptilhjärnan, så gasen i botten mot mot tjuvarna som kastar sig i vattnet med bytet i en vattentät säck. Tjuvarna simmar nu mot en roddbåt där det sitter en tredje man. Jag skriker som fan för att skrämmas, men måste stanna för att plocka upp tjuvgodset som de tappat. Totalt hade de plockat ihop prylar för många tusenlappar, varav mycket blev vattenskadat eftersom de inte stängt väskan. Jag fortsatte till ena tjuven som fick en liten fight i vattnet. Släpte iväg honom till roddbåten och gav mig istället på nr 2 i vattnet. Efter att under någon minut försökt hindra nr 2 att nå roddbåten, anländer ägaren till den attackerade båten. Får nu även hjälp av en schweizisk polare. Vi tar med roddvåten med tjuvarna in till bryggan där militärpolisen väntar. Jaha, och vad händer nu, jo grabbarna säger till polisen som bara kan portugisiska, att jag försökt döda dem, vilket polisen först tror, trots allt stöld gods. Under ett antal minuter är nu jag på de anklagades sida, kändes väl sådär i Brasilien. Upp till civila polisen på förhör, där det tack vare en hygglig svensk, gift med en brasilianska, ganska snabbt reddes ut till min favör. Två dar senare nya förhör och skriva på papper. Äntligen fria att lämna detta ställe, vilket skedde så fort som möjligt. Tjuvarna riskerar 7-12 år, beroende på vilken roll de hade. Samtidigt säger ryktet att de troligen springer lösa nästa dag. Hursomhelst så kan Lena och jag inte vistas mera på Itaparica och så lite som möjligt i Salvador. Två av tjuvarna kom från Salvador.
Ja och hur mår vi då efter detta?
Inte helt ok, vi låser in oss på nätterna och har seglat 35 NM söder Salvador och planerar ytterligare 35 NM söderut, för att inte exponera oss så mycket.
Vad har vi lärt oss? Ja att om det händer igen kommer vi att titta bort, för det är ingen som tackar dig för att du agerar och det kostar en jäkla energi att efterbehandla mm. Vad som var fint var att den schweiziska killen som kom till hjälp hade två dagar tidigare blivit rånad på en ”ödestrand” av fyra grabbar med machetes knivar. En av de grabbarna rånade också båten och kunde därmed identifieras.
Efter en snabb shopping i Salvador, med solbrillor o keps, seglade vi vidare ner till Ihla de Tinare’, där Morro de Sao Paulo ligger. Detta är ett riktigt”jetset” ställe för Brasilianare och en del gringos. Småmysigt ställe men helt hysteriskt, efter två timmar tog vi jollen tillbaka till ankarplatsen i betydligt lugnare Gamboa. Har firat en fin påskhelg där, varav delar av tiden med ett mycket trevligt franskt par som talade bra engelska. Har nu lämnat Gamboa och är på väg ner till Bahia de Camamu, tillsammans med en holländsk båt. Mer om detta nästa gång ….
Ha det bra / Lena och Micke