I Palmeira hade vi några små grabbar, som ”vaktade jollen” och sprang med soporna. För det fick dom en liten slant. När vi nu skulle landstiga

i Tarafal  blev vi fullkomligt överhopade av både små och stora grabbar som ville hjälpa till med jollen. Det är bara att välja ut en av killarna och betala honom.  Ja, sedan skulle vi då uppsöka hamnpolisen för

inklarering på denna ö. Det var inte helt enkelt, vi fick traska runt en stund innan vi hittade rätt. Men när vi väl hittat rätt så gick det snabbt och smidigt.

Tarafal är en liten by som har det mesta,  en hel del barer och

restauranger. Många små minimarket som var och en inte har så mycket att erbjuda. Vi har nu varit utan grönsaker ett tag. Potatis, ris, lök och vitlök finns i mängder. Men övriga grönsaker är svårt att få tag på.

Senare hälften av nittonhundratalet var det svår torka här på Kap Verde. Då ”flydde” ca: 400.000 människor öarna. Dom försörjer i dag många av sina släktingar som är kvar. Arbetslösheten är stor här. Och man ser mycket folk som bara hänger. Man ser en del påverkade människor och då är det ofta tyngre saker än alkohol. Tiggeri förekommer nästan inte alls. Och nästan alla är glada och hjälpsamma. Det går ganska fort att lära känna sig som hemma. För det är ganska vanligt att folk driver restaurang i sin egen bostad. vi var hemma hos en kvinna och åt här om dagen. Ingen meny att läsa i utan hon berättade vad som fans och det var typ hamburgare och kyckling. Vi tog kycklingen. Den tillagades i hennes privata kök. Vi fick en stor skål med sallad, två jätte fat med pommes och ris. Vi tog även in två flaskor vin. Notan sluta på 120 sek per par. Inte så dumt.

Annars flyter dagarna på med normala hushålls sysslor. I går dök Micke på båtarna och skrapade ren propellern från snäckor. Han såg då att sinkanoderna på kölen var helt uppäten. Märkligt med tanke på att vi bytte dom i september.

I morgon seglar vi vidare mot ön Sao Vincent och den större staden Mindelo. Där kommer vi att ta några nätter vid brygga och börja förbereda överfarten mot Brasilien och Salvador. Men först är tanken att stanna vid ön Fernando de Noronja dit är det 1400 distans minuter. Sedan är det ytterligare 700 distans till Salvador. Det är en svindlande tanke att vi snart kommer att korsa ekvatorn. Men mer  om det senare.

Må så gott och snart kommer ju våren till Sverige

Lena och Micke

Efter en dryg vecka på Sal och byn Palmeira är det dax att dra vidare.  Det är med visst vemod so vi lämnar ön, trots ständig vind på 10 – 12 m/s och ett drev av mycket fin sand. Ön är speciell med karg natur  men oerhört vänliga och trevliga människor, där de flesta hälsar och

är glada. Trots relativt fattigt med pengar och varor verkar de vara harmoniska. Språket är det lite si och så med, kan man inte portugisiska är det tecken och signaler som gäller i många fall.

Precis som i Las Palmas på Gran Canaria, finns här en ”Sailors Bar”, där seglarna hängde på eftermiddagarna. Baren är rationell, inget käk, möjligen chipspåse, men en massa drycker till enhetspris 1E eller 100 Escudos.

Vi har varit upp till öns huvudstad Espargos några vändor, och en dag åkte vi över till öns sydsida, där ”charterhålan” Santa Maria ligger.

Ganska trevligt ställe där det var svagare vind och luften varmare efter att ha passerat tvärs över ön.

Palmeira är öns importhamn, så det anländer några fraktbåtar varje vecka med förnödenheter. Det krävs lots när båtarna ska ut och in i

hamnen, så det finns lotsbåt, men dock av det enklare slaget.

I måndags kväll åkte ankaret upp och vi satte kurs mot ön Sao Nicolao, som ligger 95 sjömils resa väster om Sal. 15 timmar senare droppades ankaret i viken utanför byn Tarafal. Efter båttvätt och en god natts sömn ska vinu gå iland för att träffa ”hamnkaptenen” och visa passen samt skriva in oss på ön.

Ha det bra / Lena och Micke

Helt fantastiskt segling! Vi gick ut från Arguineguin på södra Gran

Canaria. Prognosen på vind var från NO, men nu kom den från V istället under några timmar ut från ön, sen kom nordostan. Först lite försiktigt och sedan successivt mera kraftfullt. Det innebar en nästan

ren läns, så vi spirade båda våra genuor och sedan var det bara att åka på ner mot Cap Verde.

Vinden var rätt frisk under några dygn så det räckte med halva segelytan. Tidvis var det rätt grov sjö så det gällde att hålla i sig ordentligt.

Lena skulle göra paj till fredagsmiddag och hade precis rört ihop stanningen när jag passerar köket. Båten kränger till häftigt och jag tar fast mig i kanten av äggstanningsskålen. Vi fick sanera båten och mig i 30 minuter efter detta.

När vi började närma oss Cap Verde, som är en ögrupp med ca åtta större öar belägna ganska nära ekvatorn, mitt i Atlanten, började jag en natt att fundera vad vi håller på med. Vi seglar ut mitt i Atlanten till några öar som är väldigt utsatta för väder och vind och det finns bara en hamn att gå in i. Dessutom är det ca 100 NM mellan de större öarna så det är inte bara att dra upp ankartet och segla in i hamn om det blir oväder. Man kan dra en parallell till Gotska Sandön som är väldigt utsatt för väder och vind, men därifrån är det ändå bara 30 NM till Fårö och 50 NM till Sandhamn.

Sammanfattningsvis har seglingen gått fint och vi tillryggalade 777NM på 4 dygn och 18 timmar och lyckades få upp gamla Fortune Light i 12,7 knop genom vattnet

Vi ankrade vid nordostligaste ön Sal i byn Palmeira, som är en inklareringshamn. Ingen inklarering sker dock på helgen och nu var det söndag, så det var bara att vänta en dag. Det berättades av en trevlig dansk att söndag är dagen/kvällen när det händer här i Palmeira. Vi åkte iland vid 19 tiden och hittar en mycket spartansk by med ett fåtal hus, dock är det på söndagkväll en liten bar eller ”restaurang” i vartannat hus och i en av kåkarna är det fullt ös på musiken och dansgolvet. Vi slog oss ner vi några bord som utgjordes av några gamla kabeltrummor. Vi åt grillspett grillade över ett halvt oljefat och åt jättegod fisksoppa tillredd i värsta skinkkitteln. Till detta dracks två lokala öl var och allt till ett pris av 40 SEK/pers, inte så fasligt dyrt. Nästa dag när vi skulle klarera in i landet gick vi förbi söndagens matställe och det enda spår som fanns kvar var de två kabeltrummorna.

När vi senare lyckats hitta till polisen lät det som att de höll på att börja slåss inne på kontoret. Som försiktig svensk stannar man då på tröskeln och väntar. Efter en minut frågar en polis vad vi vill och att

det är bara att stiga på. Vi steg in och började fylla i papper medans poliserna fortsätter att skrika åt varandra. Efter ett tag insågs att de nog bara diskuterade gårdagens match eller så, men med något häftigare intensitet än vi är vana. Det verkar vara en skön liten by vi hamnat i, långt borta från den ordinarie turistströmmen.

Ha det bra/Lena och Micke

God fortsättning på det nya året!

Ja då var alla ”storhelgerna” till ända för denna gång och vi ska äntligen få komma ut på havet. Vi firade nyår på svaj i Arguineguin, men tog jollen in till byn vid 23 tiden. Där hade kommunen ordnat dansparty på torget, med två dansgolv och skön musik med bra tryck. Vi orkade bara till 2 tiden, men vid morgonpromenad vid 7 tiden var det fortfarande livat i byn.

Kring nyår började det blåsa ganska mycket och stadigt från ost och detta har hållit i sig ända till eftermiddag 5/1. Vi har legat bra men det har kommit en hel del röd sand, så hela båten har blivit sandig på utsidan med denna mycket finkorniga sand som gör att man blir kletig vid beröring. Inte helt enkel att sanera, framförallt inte i riggen.

Har för övrigt tagit det ganska lugnt, pysslat med båten och bunkrat upp med livsmedel och förbrukningsvaror så att vi ska klara oss upp till två månader.

Nej, nu är klockan 0720 och det är tid att börja förbereda för avgång vid lunchtid. Kursen sätts mot ön Sal på Cap Verde, en sträcka på ca 850 mile.

Ha det bra / Lena och Micke