Kategoriarkiv: Allmän

2018-11-29 Franska Polynesien – Fakarava

 

Min finaste alskade lilla van, fru, livskamrat och mitt allt, Lena, har mycket tragiskt gatt bort i en drunkningsolycka, vid Norra passet pa atollen Fakarava, lordagnatt 24/11.

Mitt liv kanns ocksa slut just nu. Finner inga mera ord …….

Mikael

Translated to english here under

My finest loved little friend, wife and life companion, Lena, has tragically passed away in a drowning accident, close to north pass of atoll Fakarava, Saturday night 24/11.

My life also feels like it has come to an end right now. Cant find any more words …….

Mikael

 

 

2018-10-21 Franska Polynesien – Taina marina – Papeete YC – Moorea – Papeete YC

Efter att propellern var bytt tvättades båtens undervattenskropp. Först vattenlinjen och en halvmeter ner, sedan djupare ner med hjälp av dykutrustning. Det tog sammanlagt en och en halv dag och det förbrukades tre dyktuber med syre. Båtfarten ökade sedan med ca en knop.

Jobbade sedan några dagar med att fylla upp båten med basvaror för upp mot sex månader. Slitande och släpandes på stora kundvagnar från mataffären, men vi tycker att det är värt besväret istället för att tvingas småhandla så fort man behöver något.

Köttfärs kostar upp mot 170 SEK / kg, så här gäller det att välja rätt affär och tillfälle. Hittade efter lite letande fin köttfärs för ”endast” 90 SEK/kg, rena klippet, så vi köpte upp hela lagret och har nu 20 påsar med prima köttfärs i frysen.

Den 14 /10 var det annonserat kite surf tävling. Lena, jag och kompisen Silvio cyklade tidigt iväg mot platsen för tävlingen. Det var 19 km enkel väg och ett berg som skulle passeras, så det blev en tuff start den dagen. Väl framme vid kiteområdet frågade en av tjejerna som jobbar där, om hon kunde hjälpa till med något. Jag frågade om tävlingen startat ännu, eller om det bara var uppvärmning. Tjejen tittade oförstående på mig varpå jag förklarade att det faktiskt var anslag om kitetävling 14/10. Jasså den, jamen det var ju minst två år sedan. Ojdå vi kanske skulle ta ner anslaget!! Ja ja, vi fick ju en rejäl motionsrunda i alla fall.

I samband med att vi lämnade Taina Marina, gick vi till tankbryggan och fyllde på 500 liter diesel. Som utlänningar kan vi ordna ett papper från tullen som berättigar oss till skattefri diesel, vilket innebär att dieseln för oss bara ligger på 8 SEK/liter.

Flyttade sedan till norra sidan av Papeete, till Yacht Club Papeete. Ett antal cykelturer in till stan, bl a för att inhandla zinkanoder till propelleraxel och köl. Ägnade två dagar bakom symaskinen, förstärkte biminitoppen och lagade solskyddet till jollen.

Jollar på väg till träning. I Papeete YC finns det flera hundra jollar av blandade typer, bl a ett 50 tal optimistjollar.

Inga bra vindar för att segla mot Marquesas de kommande tio dagarna, så vi beslutade att segla över till härliga ön Moorea för en vecka. Där blev det cykelturer och härliga djungelpromenader och återigen bad med hajar och stingrockor. Spelar Petanque och slappar. Lena har sått frön för att börja odla grönsaker. Oregano, Spenat, Dill, Basilika och hennes favorit, Koriander. Fröna är planterade i små youghurt burkar och det har börjat bli grönt i alla utom Korriander. Murphy finns alltid med oss.

Heldagshike. Steven t.v. och Debbie t.h. båda från GB. I mitten Silvio med sin nya crew, Nicole, från Hawaii.
Vy från Moorea.
En Stingray som tycker om att bli kliad på ryggen.
En jättestor sköldpadda hälsade på varje morgon. Säkert väldigt gammal. Den lät som en gammal farbror med astma när den andades.

 

 

 

 

 

 

 

En eftermiddag i Cooks Bay på Moorea kom det in en 62 fots charterkatamaran. De ankrade och kaptenen och hans chartergäster lämnade genast båten och åkte in till en Resort för lunch. En timme senare kom det lite vind och katamaranen draggade för att sakta glida upp på korallrevet. Vi åkte dit med fyra gummibåtar och började med hjälp av dessa trycka ut båten från revet. Franske Bernhard som själv har en katamaran hoppade upp och startade motorerna. Vi andra hoppade upp och vinchade upp ankaret. Ankrade om båten till en plats mitt i viken, ca 500 meter från ursprungliga ankarplatsen och åkte sedan tillbaka till våra båtar. Någon timme senare såg vi att den franske kaptenen åkte ut till den flyttade katamaranen och kopplade avlastaren till ankarkättingen, sedan åkte han iland igen. Han gjorde inget försök att kontakta någon av oss andra och fråga vad som hänt.

62 fotaren sitter på revet.

Någon timme senare såg Silvio chartergänget inne i en bar. Silvios nya besättning, Nicole från Hawaii, gick genast fram till skepparen och frågade om han visste vad som hänt. Nej det hade inte hänt något speciellt svarade han. Varpå Nicole frågade om han inte var medveten om att hans båt varit i kontakt med revet. Nää, det hade den absolut inte varit, svarade han. Nicole berättade att hon hade allt filmat och undrade om han ville se. Nää, det ville han inte. Så, Nicole talade om att det kanske var lämpligt med åtminstone ett tack till de fyra som räddade din båt, eller kanske bjuda på en öl. En timme senare hade han bemödat sig med att inhandla två Rosévin som han levererade till Silvio. Lyckligtvis är denna kategori av seglare begränsad.

Har seglat tillbaka till Papeete YC och ska nu handla på oss färskvaror, för att om några dagar segla österut för att utforska östra delarna av Tahiti. Så snart vi får hyfsade vindar seglar vi NO upp mot Tuamutos atoller.

Fullmåne i Stilla Havet
Lena torkar fisk i solen. Katten försöker lista ut hur den ska komma åt maten.

 

 

 

 

 

 

 

Ha det bra / Lena och Micke

2018-10-08 Franska Polynesien – Sällskapsöarna – Tahiti

Tom landade 2101, 19 min före tidtabell. Medförde stor väska med våran nya propeller, diameter drygt 50 cm och vikt på ca 15 kg. Bra jobbat att få med sig den från Stockholm till Papeete och tacksamma är vi.

Redan nästa dag seglade vi till Moorea, Cooks Bay. Startade nog så sent från Tahiti och de sista 3 miles fick vi motvid och måste kryssa. Tog tid och det var ganska mörkt när vi droppade ankaret.

Tom testar lianerna på Moorea. Starka grejer.

Spelade Petanque och slappade. Tom hade vissa jetlag känningar på grund av 12 timmars tidsskillnad. Simmade en tidig morgon med Stingrays och Revhajar. Gick en 10 km lång djungelpromenad och plockade massor av frukt.

Efter några dagar på Moorea nattseglade vi 90 miles över till ön Huahine. Hyrde skotrar och brände runt ön. Släppte av Lena efter första varvet och därefter blev det lite mera terrängkörning.

Skoter utflykt runt Huahine
Utsikt över östra viken på Huahine.

Firade fyra stycken lite försenade födelsedagar med först picknick och sedan god middag på Huahine Yacht Clubs restaurang. Lämnade sedan Huahine med en lång dagsegling i bra medvind över till Bora Bora.

Födelsedags picknick
Två söta småsvin kom förbi och kollade om vi hade någon mat att bjuda på
Patricia, Lena och Sandra käkar födelsedagsmiddag. Alla fyller år slutet av augusti och början av september.

Snorklade runt lite innan skymningen, men kände mig inte riktigt på topp. Lena kände samma sak, matt i kroppen och feberkänsla. Sedan blev det snabbt värre. Kraftfull huvudvärk, ont i leder och muskler, hög feber med frossa och svettningar om vartannat. Sex dagar senare började sakta livet återvända. Vi hade fått Dengue-feber som sprids via mosquitos. Vi fick sex skitjobbiga sjukdagar och naturligtvis kom detta när Tom hälsade på. Bora Bora är fint, men minnet därifrån blev inte så roligt.

Knölval på väg att skjuta upp i luften. Svåra att hinna fånga på bild.
Knölval ovan vattnet för att andas. Mäktigt att ha dem bara ett par hundra meter från båten.

Efter en vecka gick vi tillbaka till ön Tahaa i två dagar och sedan vidare tillbaka till Huahine. Där spelade vi mycket Petanque och träffade gamla och nya vänner.

Petanque spel på blodigt allvar. Vi tjuvtränar för att ha en chans mot Lena.
Våran knäppa katt njuter när hon får ansiktsmassage av Tom.

Ville ha god marginal till Toms hemresa så vi gick tillbaka till Tahiti och låg vid brygga i Papeete Marina fyra dagar och Tom fick då chansen att se lite mera av Papeete.

Fredag kväll 5/10 2345, efter 30 dagars besök vinkade vi av sonen på Papeete International Airport. Åter i båten och det kändes tomt när Tom åkt hem.

Redan nästa dag startade projektet att byta propeller. Hade mentalt förberett mig på en lång och segdragen kamp med gamla propellern. Men allt gick väldigt smidigt och efter max en timmes undervattensjobb satt nya propellern på plats.

Nu återstår en del service jobb på båten, bl a dyka och skrapa båtens undervattenskropp ren från slem, snäckor, långhalsar och annat oidetfinierat. Nu är den så smutsig så att vi tappar mera än en knop i fart och det är ju trist nu när vi har en segling på 850 miles framför oss.

Om någon vecka eller två, när vi har hyfsade vindar seglar vi tillbaka norrut mot Tuamutos och sedan vidare upp nordost till Marquesas Islands, som är den nordligaste gruppen i Franska Polynesien. Den ligger utanför cyclonområdet och där tänkte vi stanna under del av cyclonsäsongen.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-09-05 Franska Polynesien – Moorea – Tahiti – Papeete

Efter några dagar utanför byn Maharepa på ön Moorea, flyttade vi in 2 miles till Cooks Bay. Träffade våra franska kompisar på katamaranen TiAmaraa. Hade inte setts på några månader så det blev ett trevligt återseende.

Ankarplats utanför Cooks Bay på Moorea.

Seglade vidare västerut längs Mooreas kust, upp till nästa stora vik. Där ankrade vi alldeles innanför revet tillsammans med ca 30 andra båtar. Måste vara något alldeles speciellt här tänkte vi, men det visade sig att det var inget speciellt, bara en bra ankarplats och en ”public beach”.

Fin ”public beach” med färskvattendusch.
Amerikansk ”Ture turist” måste få en schyst bild. Kostar saltvatten i byxorna.

Efter några dagar med stress bland alla dessa båtar, flyttade vi in 2 miles i själva viken. Där låg endast en annan båt och det var väldigt lugnt och skönt.

På väg in i andra viken på Moorea.
Grannbåten, 220 fot.

Steg upp tidigt en morgon och körde jolle en timme till en plats där det skulle finnas hajar och Sting Rays. Vi var ensamma denna tidiga morgon och knöt fast i en boj och hoppade i vattnet. Jodå, ganska snart kom det tre Sting Rays och började cirkla runt oss. De kom så nära att vi kunde ta i dem. Efter några minuter gjorde även tre hajar entré. De var inte skygga utan simmade bara en meter från oss. Härlig upplevelse.

En Stingray har grävt ner sig i sanden och ligger och vilar.

Nästa dag blev det en 10 km lång djungelpromenad längs fantastiska hike stigar. Plockade lime och några fina ananasfrukter.

Jättelöv i djungeln.

Efter ca 10 dagar på Moorea seglade vi tillbaka mot Tahiti, där mera båtjobb väntade.

Ankrade vid Yachtclub Papeete, som är betydligt lugnare plats än Taina Marina. Nära till bra mataffär och bara 3 km till city.

Jag startade Kitesurfing utbildning. Första passet handlade om att lära sig hantera och styra kiten. Inte så svårt som jag trodde. Fick sedan vänta en vecka innan det blev bra vindar för fortsatt

Vid mitt första Kitepass var Tahiti lokal-TV på plast.

utbildning. Under tiden jobbade vi med båten, bl a drog vi många meter kabel för att kunna montera ny yttre LED belysning på tre olika ställen, sedan har vi sytt på lilla jenuan som behövde en uppfräschning.

Hikade en hel dag upp i bergen och djungeln ovanför Papeete,

Bergshike, med vy över Papeete.

mycket lugnt och fridfullt. Har cyklat in till city och handlat en VIKING kajak från NZ till Lena, så nu kan jag padla SUP och Lena kajak när vi glider på upptäcktsfärd.

 

Nu kom vinden och jag fortsatte med surfutbildningen. Blåste rejält första dagen, kring 20 knop och lite byig vind. Konstaterade snabbt att komma upp på brädan, hålla balansen, få fart samtidigt som man hela tiden måste hålla koll på och manövrera kiten är inte helt enkelt. Jäkligt mycket som ska ske samtidigt och därmed förmodligen lättare för tjejer. Efter 2 timmars hårt slit, lite svordomar och rejäla krascher, hade jag ca 5 gånger lyckats komma upp och åkt en liten bit. Minst 10 gånger hade jag totalkraschat.

Många linor att ha koll på.
Ser ju enkelt ut när man tittar på.

Det är enorma krafter som drar i kiten. Med en kvart kvar av passet och helt utmattad, tappade jag helt kontrollen på kiten och den dundrade ner i vattnet med full kraft och sprack i två delar. Inte bra och instruktören var inte speciellt munter.

Hem och vila, upp nästa morgon, träningsvärk i hela kroppen, men vinden var bra så det var bara att bita ihop och köra ett till pass. Nu blåste det ännu mera, 25 knop eller mera. Jag fick en mindre kite, bara 8m2, så på med grejorna och iväg. Gick lite bättre nu, lyckades komma upp och köra ett par hundra meter vid några tillfällen.

”Pepptalk” av läraren Yanis inför sista utbildningspasset.
På väg ut.

En gång när jag kommit upp och fått bra fart och stabilitet kom en vindby och jag fick hjärnsläpp och ökade kraften i kiten istället för det motsatta. Farten ökade så att jag flög fram över vågorna på boarden, en kort stund, tappade sedan kontrollen och ramlade, vattnet är hårt i 30 knop men vurpan gick bra och det var bara upp och på igen. Hinner inte med några fler utbildningspass nu, men vi har köpt en komplett kitesurf-utrustning så att jag ska försöka lära mig resten på egen hand. Verkar vara som att lära sig cykla, svårt till du kommer förbi en viss gräns. När man sitter och tittar på de etablerade kitesurfarna, ser det så enkelt ut att man kan bli irriterad.

Flyttade 10 miles till Taina Marina på andra sidan stan, för att komma närmare flygplatsen. I kväll ska vi hämta upp sonen, Tom. Sedan väntar en månads vidare äventyr med segling till Sällskapsöarna, (Huahine, Tahaa, Bora Bora, m fl) och sedan åter till Tahiti i början av oktober.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-08-13 Franska Polynesien – Tahiti – Papeete – Moorea

Fick några offerter från Sverige på de nya riggvajrarna. Billigare än här, men då kommer besväret och kostnaden för frakt och hyran av en agent här i Papeete. Måste nog även köpa tjänsten att ”tuna” in riggen och då lär det kosta extra om jag inte köpt riggen här. Hittade efter mycket letande en rigg- och segelmakare som hade nästan alla prylar som vi behöver. Om vi väntar med att byta undervanten till senare hade de alla terminaler och vajrar. Fick en offert från dem som låg 27% under offerten från den första riggmakaren vi varit i kontakt med och även 10 000:- billigare än Sverige, så vi beslutar att gå vidare med detta alternativ. Detta var också mera fördelaktigt tidsmässigt, de kan börja på måndag nästa vecka (6/8) i stället för september som gällde för det dyrare alternativet.

Har via valmyndigheten i Sverige beställt brevröstningsmaterial till Marina Taina. Besökte kontoret för att kontrollera om något kommit, men brevbärarna har slutat leverera till marinan. Vi blev hänvisade till det lokala postkontoret, för hade vi tur kunde det finnas där. Vi promenerade till posten och berättade om vårt ärende. Kvinnan går in i de bakre regionerna och efter ca 10 minuter kommer hon tillbaka med vårt kuvert från Valmyndigheten. Vi blev klart överraskade att det kommit fram. Nu återstår att rösta, vilket inte är helt enkelt eftersom valsedlarna är blanka och man ska själv skriva partinamnet. Vi vet ju vad partierna hette för fyra år sedan, men är inte helt säkra längre, så det blir till att ”googla”.

Valarbete

Behöver en ny RF plåt till ”Magma” gasgrillen. Cyklade till stan en dag och besökte en firma som jag blivit rekomenderad. Javisst, 5 mm plåt 20×20 cm, eller rund om jag så ville, inga problem. Vi skär ut denna med specialmaskin. Och priset?? Tja, minst 100 us dollar. Tack och hej. Iväg till nästa ställe. Javist, 5 mm RF plåt, minsta möjliga bit 100×100 cm. Tack och hej. Iväg tii tredje stället. Javisst, 20×20 RF inga problem, jag sa att jag kunde själv skära till rätt storlek och killen gick för att leta. Kommer åter med en 5 mm RF, ca 40×30 cm och frågar om jag kunde ta allt. Tja, beror på priset, sa jag. Ah, priset, nej den här biten bjuder vi på. Fick alltså ca 8 kg högklassigt RF, snacka om hyggligt.

Nu äter vi mycket entrecote och tonfiskfile. Lena har under våra seglingsår starkt utvecklat sitt matlagningsintresse. När vi har WiFi googlar jag på reservdelar och Lena på matrecept. Hennes intresse är perfekt för mig, eftersom vi alltid äter förstklassigt, speciellt nu när vi har tillgång till bästa råvaror. Men även mitt på oceanerna lyckas hon alltid få till fantastisk mat. Vi hör från en del andra seglare att de äter mycket burkmat på havet. Vi köpte i Las Palmas en hel del Corned Beef och andra konserver. Dessa har vi aldrig behövt och för några månader sedan blev det fiskmat av dessa.

Tog cyklarna uppför bergssluttningarna ovanför marina Taina. Brant uppför så vi fick leda cyklarna längs snirkliga serpentinvägar och överallt var det bebyggt med fina villor. Idén var att komma upp i bergsdjungeln, men det slutade i en återvändsgränd. Bara att hoppa på cyklarna och bromsa sig ner till kusten.

Vy över revöppningen som utgör en av infarterna till Papeete.
Vy över ankarplatsen i Taina Marina.
Vy över Taina Marina. Små och riktigt stora båtar.
Utförsbacke efter promenad upp i bergen

 

 

 

 

 

 

På en lördag flyttade vi båten in till stan, till Papeete Marina, för att där kunna arbeta med riggen samt att titta oss omkring mera i city.

Bryggan i Papeete marina.

I marinan bor det en stor gås på bryggan. Den håller till vid en segelbåt som ställt ut mat och vatten. Det visade sig att dessa seglare kom in i marinan för två år sedan och då fanns där en liten gåsunge som de gav mat och skötte om , eftersom den saknade familj. När de skulle segla iväg efter några månader försökte de ta med gåsen, men den flög tillbaka till marinan. Ett halvår senare kom seglarna tillbaka och gåsen blev jätteglad och flyttade in igen. Samma sak upprepades detta år.

Gåsen och dess föräldrars båt.

På måndag började vi arbetet med att byta riggvire. Började med att plocka ner styrbord toppvant. Åkte upp till toppen och lossade staget, det var inga problem, masten verkade stå hyfsat stabilt på undervantet och dynema-dirken som vi spänt ner till midskeppspållaren. Iväg med dingen till riggverkstaden och pressa exakt likadana, sedan åter och montera. Nu var det dags för babord toppvant, åkte upp halvägs i masten, men ojojoj vilket svaj. Toppen svängde ca 70 cm ut åt styrbord så det var bara att åka ner snabbt som attan. Sträckte upp dynematampen med hjälp av utväxling så att den blev som en fiolsträng. Nu gick det bra, masten var ganska stilla när jag åkte upp. Samma procedur igen och innan måndagkväll var båda toppvanten utbytta. Tisdag bytte vi mellanvanten och och efter lunch tog vi ner främre förstaget. Tjock vire, över 20 meter lång och med hydraulmotorn längst ner är inte detta lätt att hantera, speciellt eftersom viren inte får böjas för mycket för då kan förstagsprofilen skadas. Vi hade hjälp av riggmakaren och en vänlig amerikan. Riggmakaren gjorde bra jobb , men amerikanen snurrade mest bara runt sig själv och funderade på vad som händer. Allt gick bra och på onsdag kunde vi dra in nya viren, kapa i rätt längd och skruva fast nedre vireterminalen. Jag orkade inte blanda in någon extra hjälp när vi hissade upp profilen. Lena körde elvinchen och jag höll emot längst ner och snabbt och enkelt hängde förstaget i masten. Upp i toppen och sätta fast bulten, sedan sträcka med vinchen så att även nedre bulten gick att få på plats. Nu återstod bara injusteringen vilket vi valde att göra själva i lugn och ro. Höll på hela torsdagen med detta och fredagen till att städa mm.

På lördag checkade vi ut ur marinan och seglade 14 miles till grannön Morea. Vi hade vind upp till 20 knop och ganska bra tryck med krängning på ner till 17 grader. Riggen stod fint och vi hade inget slack i lä toppvant, endast mellanvanten som ska dras åt lite hårdare. Vi är ju inte så vana att arbeta, så nu känns det bra med någon veckas vila på fina ön Moorea.

Cooks Bay på¨Moorea.
Vy från vår ankarplats på Moorea.

Väl på Moorea hittade vi franska katamaranen TiAmara, med Sandra och Bernhard ombord, det är nästan 3 månader sedan vi senast sågs och vi har funderat vart de tagit vägen. Trevligt att träffas igen. De hade haft månadslångt besök på båten och seglat runt alla Sällskapsöar. Det är ganska många båtar här runt Tahiti och många har vi träffat tidigare. Dock är det så att de båtar som vi träffade i april på Isla Gambier är de som vi känner bäst. Många blir bara ytliga bekantskaper, medan andra blir nära vänner.

Första dagen på Moorea tog vi en lång promenad upp i bergen. Härlig natur och lätt att promenera. Hittade ett limeträd för första gången sedan Gambier. Lyckades efter lite klättring plocka ner ett dussin. Hittade sedan några kaktusliknande växter och vi funderade på vad det kunde vara ända till Lena säger att det luktar ananas här. Hittade efter lite letande fem ganska stora frukter. På hemvägen hittade vi en halv stock med s.k. matbananer, som blir jättegoda om man steker. Vi var fullastade på hemvägen.

Plockar lime. Träden är taggiga, så det är inte helt smärtfritt
Ananas buske
Första dagens fruktskörd

Nu har vår son Tom fått ledigt från jobbet och den 5 september kommer han flygande till Papeete för att segla med oss runt Sällskapsöarna. Längtar redan efter denna dag. Förbindelserna hit är ganska gynnsamma, flyg Arlanda till Los Angeles, byta plan och vänta tre timmar, sedan från LA direkt till Papeete. Total restid 23 timmar, till andra sidan klotet och till rimlig kostnad.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-07-28 Franska Polynesien – Tahiti -Papeete

Träffade första svenska båten på två år. Ombord var Erik från Sverige och Heidi från Norge. Skönt att få prata lite svenska som omväxling och dessutom med trevliga och goa människor. Fredagsmys tillsammans på en av få restauranger. Käkade hamburgare med pommes och gosås, riktigt gott.

En haj som simmar förbi. Hann inte riktigt med. Den har en Pilotfisk dockad på ryggen.
Pizza middag med kompisgäng. Vid södra passet i Fakarava-atollen

Kom inseglandes en kanadensisk trimaran i Rotoava, som hade kört på korallhuvud och fått tre hål i skrovet. Hålstorlek fotboll, handboll och tennisboll. Båten låg lågt och hängde på ytterskroven. Full aktivitet för att hjälpa dessa stackare, familj med fyra barn ombord. Två dykare som jobbade många timmar med att fästa plywood bitar på utsidan. Alla barnen fick flytta över på en vänlig grannbåt och vår kompisbåt Barbarossa lånade ut sin 220 volt nödpump. Barbarossa låg hela natten långsides med trimaranen för att bistå med 220 volt. Det mesta låg under vatten i trimaranen, batterier, motorn, elverket, matförråden m m. Trimaranhistorien slutade några dagar senare med att trimaranägaren försöker skänka bort båten och därmed avsluta en fyra år lång segling. Flyga hem till Kanada jobba ihop pengar till en ny båt och sedan starta en ny seglats.

Vi seglade tillbaka 10 miles söderut till Pakokota Yacht Service. Här finns den bästa wifi i hela Tuamotus och vi kunde lägga ut bilder på hemsidan. Kollade med Yacht Service ägare Matthieu om han kunde beställa två nya riggvires. Skulle gå bra, men det blev ganska dyrt och riggmakaren i Papeete erbjöd bra rabatt på materialet om han istället fick göra hela jobbet, d v s byta totalt minst nio maststag/vires. Beslutade att försöka segla ner till Tahiti med vår skadade rigg.

Seglade inne i Fakaravaatollen ytterligare 18 miles söderut till SV hörnet och byn Hirifa. Tre hus varav ett är ett matställe. Väldigt fint här, som hämtat ut en reklambrochyr för Söderhavet.

Polynesisk pojke lär sig tidigt att hantera macheten.
Grillparty i Hirifa på Fakarava. Helstekt gris, väldigt välsmakande.
”Brudarna” Heidi från Norge och Patricia från Schweiz.

Det har senaste månaden ökat markant med antal båtar från USA. En sådan är okey, men när de är mera än 2 blir det jobbigt. De tjattrar konstant på VHF:n, och det mesta är ”awsome”. Idag är det 4 Juli så nu är det extra upphetsat. Vi missade midsommarafton den 22/6 för vi seglade det dygnet, så 4/7 firade vi en försenad ”midsommarafton” med schwetziska kompisarna. Grillade entrecote på stranden och njöt av solnedgången.

Prognosen talar om liten kuling från SO om fyra dagar. Vi ligger fint i Hirifa vid SO vind, så vi beslutar att ligga kvar. Timmarna innan vinden ökade kommer det ett pärlband med båtar som ankrar i Hirifa. En hel del ”amatörer” som ankrar alldeles för nära. Vi var nära att få en 50 fots katamaran på oss. Totalt blev vi 31 båtar i viken.
Perfekta förhållanden här i Hirifa för Kite-surfing. Under de fyra dagar som sydostan låg på friskt, var det ibland upp till 10 skärmar i skyn.

Många båtar sökte skydd i Hirifa. Våra kompisar på båten Kyori seglade till Tahiti istället. Hela vindgeneratorn blåste iväg och ligger nu på 4500 meters djup.
Fullt med Kitesurfare i Hirifa
Ett typiskt korallhuvud, eller bummie som britterna säger. Dessa kryllar det av på ankarplatserna så man måste oftast göra ankarkättingen ”flytande”.
Första gången som vi hittar en bummie uppe på revet. Ganska stora och hårda saker.

 

 

 

 

 

 

12/7 tog vi upp ankaret och påbörjade seglingen mot Tahiti och huvudstaden Papeete. 240 miles tråkig segling med jobbiga vågor, många sqvals och överlag lite vind och mycket motorgång. Anlände till Tahiti 14/7 sen eftermiddag och ankrade bakom udden Point Venus, som ligger några miles före stan.

Första ankarplatsen på Tahiti, Point Venus. Ett lugnt och skönt ställe.
Klinkar på gitarren ungefär varannan kväll. Frågan är om det låter bättre?

Vi har nu sedan vi lämnade Chile och staden Valdivia den 3 mars, seglat 4970 miles. Motsvarande ungefärlig sträcka är Stockholm – Las Palmas tur och retur. Nu är det dags att tanka, vi har bara 150 liter diesel kvar i tankarna. Vi kan som ”yacht in transit” och lite pappersarbete, faktiskt tanka diesel skattefritt här på Tahiti, inte helt fel.

Efter två dagar, ankrade vid lugna Point Venus, seglade vi 10 miles mot Papeetes västra sida och Marina Taina. Stor marina med flera hundra båtar vid bryggorna och ytterligare flera hundra på boj eller ankare. Vi som ankrar och inte betalar något kan ändå helt legalt använda dingy-docks, fylla vatten, slänga sopor, utnyttja de tre restauranger som finns på området, inte illa. Vi har bara ca 300 meters promenad till ett köpcenter med bl a en stor Carrefour, som har det mesta i matväg.

Nästa ankarplats på Tahiti – Taina Marina. Fullt med båtar.
En som körde på fel sida pricken.

Vi har nu startat det prioriterade projektet ”byta stående rigg”, vilket kommer att ta några veckor, eller mer. Har varit i kontakt med olika riggmakare för att jämföra kvalitet och pris. Den bästa är svindyr, ska ha nästan hundratusen svenska kronor. Den andra är billigare, men har inte rätt terminaler i lager. Nu ska vi försöka beställa terminaler från Europa, köpa vajer och pressningarna av den billigare riggmakaren. Förutom detta har vi redan hunnit med att byta ut båda avloppen i köket. De gamla hade båda spruckit så vi har haft hinkar i hoarna senaste månaden. Nu har vi satt in vanliga köksavlopp med vattenlås som man lätt kan skruva upp och rensa ur.

Vi har bra WiFi en dryg kilometer från ankarplatsen, så vi har packat upp cyklarna. Har cyklat in till Papeete, ca 8 km till city. Inte helt hälsosamt med alla bilar och avgaser. Cyklade nästa dag åt andra hållet, ut på landsbygden. Trevligare cykling, med hyfsad cykelbana och mindre bilar. Kom efter 15 km till en fin park med en amphiteater. Promenerade längs en stig ut i djungeln och efter ett tag kom vi till en härlig bäck där vi kunde fylla vattenflaskorna. Upptäckte avacado liggande i vattnet! Tittade upp och där hade vi ett jätteträd fullt med avacado. Plockade med oss ett par kilo. Första gången sedan Brasilien som vi hittar vilda avacado.

Finns ”stengubbar” på Tahiti också.
Friväxande avacadoträd, mitt i skogen.
Jättegoda avacados.

Igår såg vi en svensk båt som seglade in mot marinan och ankrade. Faktiskt den första svenska båt som vi ser här i Papeete. Det var inte vilken båt som helst, för det var en svenskbyggd Vega. En modifierad, för den hade utombordare. För er som inte vet så är Vega stark och sjöduglig, men bara kring åtta meter lång. På ”happy hour” mötte vi sedan ägarna, två trevliga 20-åriga grabbar från Svinninge utanför Stockholm. Härliga upplevelser tidigt i livet.

Ikväll ska vi ha avskeds-bbq på Barbarossa med Silvio och Patricia. Imorgon seglar de vidare mot Sällskapsöarna och vi ligger kvar i Papeete för att hitta en lösning på vårt riggjobb.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-06-27 Franska Polynesien – Tuamutos – (Amanu – Raroia – Tahanea – Fakarava)

Efter att grönsksbåten anlänt till Rikitea fick tag i vitkål, morötter, lök, äpplen och några tomater. Två dagar senare gapade grönsakshyllorna tomma igen.

Seglade iväg några dagar ut till revet och dess små öar – Motus. Eldade torra kokosnötter, fick fin glöd så vi grillade entrecote och grönsaksknytten. Käkade middag på stranden. Fantastisk promenad nästa dag längs ringrevets utsida. Slipade koraller, snäckor och fosiler i stora mängder.

Åter till Rikitea efter lite ”Robinsonliv”. Promenerade bilvägen runt ön Mangareva, det blev exakt 20 km och med lite raster för fruktätning höll vi på drygt 5 timmar. Det är ganska kuperat så vi var ganska möra på kvällen.

Vildvuxen chili peppar plockad i djungeln. Stark som attan.
Lena ute i djungeln och plockar Papaya

Till helgen hade skolans elever anordnat ett tre dagars evenemang. Dansuppvisning, hemslöjdsförsäljning, val av missis och mister Rikitea, Triathlon, Matathon och hela tiden möjlighet att köpa god mat. Tre fina dagar.

 

 

 

Besteg berg, 460 m högsta punkten på Gambier, otrolig vy där hela Gambier skärgård kan ses.

Vy från 460 meter ner mot huvudorten Rikitea.
Vy över del av Gambier. Bortom ön Aukena kan man se korallrevet som slår en ring runt nästan hela Gambier.

 

 

 

 

 

 

Tredje söndags BBQ hos Herve och Valerie, och ett tiotal besättningar med varierande nationaliteter.

BBQ söndag. Petanque spel. Herve t.h (BBQ chef) och hans granne t.v.. Svårslaget team, tränar varje dag.

Efter en dryg månad i Gambier, startar vi nästa dag segling mot Tuamotus och ett planerat första stopp i atollen Amanu. 460 miles med kurs 312 grader. Fyra dygn med lätta passad vindar.

Numera normal utsikt bakåt. Bananklasar och fruktnät.

Franska polynesien består av fem regioner, varav Tuamotus är en av dessa fem. Tuamotus är ett stort område med mängder av atoller och motus. Mest känd bland flygande charterturister är Rangiroa och av dykande turister Fakarava.

Amanu är en trevlig atoll med många fina sandstränder och palmskogar. Ligger ankrade de tre första dygnen inne i en liten lagun som omgärdas till 3/4 delar av ett korallrev. Inne i lagunen som är ca 400×300 meter är det 15-25 meter djupt. Det är fullt djup ända in till kanten av korallerna och därmed har man en lodrät korallvägg att snorkla och dyka på. Fantastiskt många fina fiskar och färggranna koraller.

Ankrade ute i det blå.
Lite fiskar och koraller
Mera fiskar. Väldigt orädda.
Ännu mera fisk

Vinden ska snart vrida på ostligt och öka, så vi flyttar oss 4 miles över till östra sidan av atollen. Här träffar vi en fransk seglare med en fru från Iles Gambier. Av dem får vi först lära oss allt vi behöver veta om kokosnötter och utvinning av kokosmjölk och kokosolja. Sedan en kurs i hur vi ska fånga Lobbster och som bonus en kurs i hur han gör jättegod kolsyrad Limedryck med alkohol motsvarande öl.

Jag hade innan vi lämnade Gambier satt en sats med 10 liter ”vin” gjord på Pomello. Tappade upp på PET flaskor efter ca en vecka. Under seglingen hit till Amanu exploderade en av flaskorna så det blev till att städa duschen och toaletten i två timmar. Fick ligga lite lågt någon dag eftersom inte detta inte helt uppskattades av frun:-( Drycken är okey, men vi har druckit godare. Nu har jag startat tillverkning av Limedryck istället.

Min bryggardunk. Proffsen har någon slags glasspiral, jag kör med kondom. Funkar fint.

Normalt badar och simmar vi varje dag, men denna morgon när vi sitter och äter frukost simmar det förbi en haj och en minut senare är det tre hajar som cirklar kring båten. Lena säger att hon inte tänker bada här något mera. Men faktiskt är detta bara svartfenade revhajar som ska vara helt ofarliga för oss, så det går nog bra att bada.

Mitt i Amanu finns det ett korallrev som har formen av en trearmad stjärna. På sjökortet finns inte denna inritad, inte ens som ett grund, men med hjälp av Goggle Earth kunde vi se den klart och tydligt. Lungt väder nästa dag, så vi beslutade att försöka segla ut till ”stjärnan”. Tog med våra brittiska vänner Sharon och Peter på vår båt, samt massor av lunchmat. Även en fransk katamaran hängde på.
60 meter djupt och bara 100 meter kvar till stenar som stack upp från revet. Nu gick botten snabbt uppåt och ca 40 meter från revet kunde vi ankra på 12 meters djup. Vid dessa tillfällen är vi glada att vi har vår FLS (Forward Looking Sonar). som ritar en bild av botten framför båten, så att vi ser när det är dags att bromsa.

Hoppade i vattnet och möttes direkt av två hajar som cirklade runt Lena och mig. Ingen panik uppstod och hajarna verkade trevliga så vi simmade till franske Bernhard som ivrigt viftade att vi skulle komma. Där hittade vi två Djävulsmantor som sakta och majestätiskt gled fram kring oss. En av dem var väldigt nyfiken och ibland kom den simmande emot oss , för att bara några meter framför vika av. Härlig naturupplevelse denna dag.

Första hajen. Inte så skarpt, men den finns där.
Lena har sett hajarna. Gömmer sig bakom ankarkättingen.
Djävulsrocka. Världens största rocka. Härlig känsla att simma med dessa stora djur.

Under eftermiddagen hade vi ”knytis” på franska katamaranen. Började med rompunch, mat och öl och slutligen kaffe och mera rom. Trevlig eftermiddag och perfekt med ”backtrack” funktionen på plottern;-)

Fredag morgon lämnade vi Amanu, med kurs mot Raroia, 150 miles i 313 grader. På denna atoll ”landade” Thor Heierdahl och Kontikiexpiditionen med sin balsaflotte 1947.

Ankrade utanför byn i Raroia som var ett trevligt ställe med välmående och trevliga människor. Seglade efter några dagar 6 miles tvärs över atollen till östra sidan, där vi besökte ön där Kontiki strandade. Ett monument är rest på ön för att hedra deltagarna på Kontikiexpiditionen där bl a svensken Bengt Danielsson deltog.

Lena vid Kontiki monumentet. Måste veta exakt position för att hitta detta.

Seglade efter några dagar vidare västerut 150 miles mot atollen Tahanea som är ett naturreservat och helt utan befolkning. Seglingen blev ganska jobbig med mera vind än beräknat och jobbiga vågor. Seglade in genom det bredaste passet klockan 1030 när vi hade slackvatten, d v s ingen ström, varken ut eller in. På första ankarplatsen direkt väster om infarten låg det tio båtar ankrade i gott skydd mot NO vinden. Sex av dessa hade vi träffat tidigare.

Vinden fortsatte att trycka på. Vi fick ett SMS på satellit telefonen från schweiziska S/y Barbarossa att de nog skulle försöka stanna i skydd av någon atoll. Ville inte få en till natt med denna vind och vågor. På natten ökade vinden tidvis rejält, så vi hoppades att våra kompisar hittat skydd någonstans. Nästa morgonen hade vi ett nytt SMS, de hade seglat vidare under natten och beräknades anlända vid 11 tiden. Allt hade gått bra och de, Patricia och Silvio, var i god form. De hade haft vind på upp till 38 knop (ca 19 m/s) under natten. Våra väder data angav 20 knop, med byar upp till 23 knop, vilket är ganska behaglig seglingsvind, vilket inte 38 knop är. Väderdatan är från och till ganska opålitlig.

Seglare hade byggt stenrösen. Vi byggde det högsta. Patricia och Lena poserar.
Byggänget. Jag i Lenas rosa shorts, Patricia och Silvio från Sy Barbarossa och Lena längst t.h.

 

 

 

 

 

 

Efter några slappa dagar seglade vi 7 miles över till östra sidan av atollen, där vi fortsatte med lata dagar. Simmar och snorklar, eldar på stranden så vi kan baka matbröd på glöden, upptäckarpromenader längs stränderna.

Ankrade på östra sidan av Tahanea
Morgon, bröd bak på elden.
Bröd bak på eftermiddagen. Herrarna svalkar sig med en slurk kall öl eller hembryggd rusdryck.

Insidan av atollen är ofta sandstrand, ibland finsand och ibland lite grövre. Utsidan som vätter mot havet består oftast av ett långgrunt (100 – 500 meter brett) korallrev som man kan gå på hyfsat torrskodd vid lågvatten. En kväll eldade vi på stranden och när det blivit kolmörkt tog vi på oss stadiga skor, handskar och pannlampor och begav oss ut på revet för att plocka Lobbster. Inga Lobbster blev det, men vi stötte på en del vattenormar som är lite giftiga och även en gigantisk Murena som låg och tryckte bakom en sten. Det var tur att jag inte trampade på den, eftersom de hugger ganska ordentligt.

Typisk Motu

Seglade vidare efter några dagar. Nattsegling till atollen Fakarava. Startade 1800 för att gå 50 miles och fick inte vara framme före 0600 när det ljusnar, så farten bör inte vara mer än 4 knop. Gick bra i början, men vinden ökade efterhand under natten, så vi fick efterhand rulla in mera och mera segel. När klockan var tre meddelade Lena att vi bara hade 11 miles kvar till södra passet på Fakarava. Vi rullade in alla segel och gick på bara riggen, fortfarande fart på 4 knop eftersom vinden ökat. 0540 var vi framme vid passet och det var tillräckligt ljust då och strömmen bra så vi kunde gå in.

På ankarplatsen alldeles innanför passet låg det 15 till 20 segelbåtar. Bl a en som var 87 meter lång och master på 121 respektive 115 meter. Ganska löjigt att komma med en rigg på 22 meter.

Fakarava syd pass är rankat som ett av ”top 5 dives in the world”, så det var med höga förväntningar som vi hoppade i vattnet. Tog dingen ut mot havet, för att sedan hoppa i plurret och driva in med tidvattenströmen och det klara havsvattnet. Förväntningarna höll dock inte, visst, helt klart bra sikt på mer än 30 meter och en del hajar, Groupers, Stingrays och massor av andra fiskar, men vi hade förväntat oss mera.

Efter några dagar seglade vi 30 miles inne i atollen, upp till norra delen och huvudorten Rotoava. Här ligger vi nu tryggt ankrade och har idag shoppat lös efter en månad i vildmarken.  Fortsätter att shoppa mera mat imorgon. Kommer sedan att segla tillbaka söderut längs kusten för att leka Robinsonliv några veckor till innan vi seglar de 250 miles som återstår till Tahiti och huvudorten Papeete.

Har hittat lite svag WiFi så vi har lyckats uppdatera hemsidan. Nu lite bättre wifi så vi har lyckats lägga ut lite bilder.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-05-16 Franska Polynesien – Iles Gambier

Har nu varit tre veckor i denna härliga arkipelag. Vi har gjort en 10 dagar lång seglats runt halva Gambier. Började med att besöka ön Taravais västra sida, där det finns tre fina ankarvikar. Vi var helt ensamma, så vi valde den sydligaste och minsta viken. Härlig palm strand längst in i viken med massor av kokosnötter. Försökte med machete bana en väg genom djungeln, så att vi kunde komma upp på några mindre berg, men efter en timmes fight med vegetationen vände vi åter tillbaka till stranden.

Otroligt härlig snorkling kring korallerna. Som ett fritt akvarium.

På kvällen såg vi från båten att det rörde på sig på många ställen på berget, det var fullt med getter. Snorklade  och kollade in revets djurliv. Vi har aldrig tidigare sett så mycket ”akvariefiskar” i varierande storlekar, som här på Gambier. Vattnet är ganska klart, siktdjupet är ca 10 meter. Nästa dag skulle vinden vrida till västlig, så vi fick flytta till andra sidan ön.

Där var vi inte ensamma, utan fick dela bukten med ca sex andra båtar. Åkte i land och träffade Valleri och Ervi samt deras sexåriga son. Han har för en svensk ett mystiskt namn som man har både svårt att uttala och komma ihåg. Dock betyder hans polynesiska namn ”kungen” så vi kallar honom ”The king”. Dessa tre utgör hälften av de bofasta på ön Taravai.

Valleri och Ervi är fantastisk trevliga, hjälpsamma och sociala. De har massor av frukt och grönt i sin trädgård, som de säljer till oss seglare för en mindre slant. Vi köpte bananer, papaya, rosmarin, citrongräs, basilika, sötpotatis, lime, brödfrukt och lite till som vi inte riktigt har koll på.

Nästan varje eftermiddag är hågade seglare välkomna till deras hem och trädgård på ”after beach”. Trevligt att träffa nya människor från GB, Österrike, Schweiz mm. Spelade Petanq och drack bira till det mörknade vid sex tiden.

Varje söndag kl 12 bjuder Valleri och Ervi på barbaqe. Knyt kallas, men de som inte har grejor med sig bjuds på grillad fisk som Ervi harpunerat på morgonen. Vi hade legat kvar under flera dagar, så båtar hade bytts ut och nu på BBQ var det bara fem fransktalande besättningar och vi. De flesta franska seglarna talar mer eller mindre engelska, så det funkar ganska bra. Åt och drack, spelade Petanqe och beach volley. Många hade med sig ”hemgjord” dryck, gjord på t ex guava, vatten, jäst och socker, gott ock läskande. Fransoserna har faktiskt en del att lära ut. Tjiptjillivipp var det mörkt och dags att åka hem, tiden går fort när det är trevligt.

Lämnade Taravai nästa morgon, eftersom viden vridit på ostligt och vågorna gick in i bukten. Gick sju miles tvärs över Gambier till revets östra sida. Försökte ankra bakom revet och en liten öde ö. Blev inte bra, eftersom vi inte kunde komma tillräckligt långt från elaka korallhuvuden. Efter lite sightseeing längs revets östra del gick vi runt en större ö och ankrade i lä för natten.

Seglade åter till Rikitea. Långpromenad och så mycket Lime och Papaya att det blev jobbigt att bära. Tog ner  stora genuan en tidig morgon när det var vindstilla. Fram med symaskinen. Sedan blev det jobbigt när 90 m2 genua successivt skulle passera symaskinen i sittbrunnen. Med fyra händer i samverkan gick detta hyfsat bra, så nu är både under- och akterlikets snörplinor insydda i nya kanaler. Återstår nytt UV-skydd längs  båda liken. Detta får vänta några veckor, vi måste samla nya krafter. Kostar på att jobba en hel dag i värmen.

Seglade inför helgen till våra vänner Valleri och Ervi, för att få delta i ytterligare ett BBQ. Nu var det där inte en enda fransman, utan istället en större blandning. Det visade sig att Valleri kunde klippa hår, så först ut var en brittisk dam. Det blev bra, så Lena som tar alla chanser till hårklippning satte sig på pallen. Nu har hon en helt ny frisyr, som blev bra.

Under seglingen från Chile lyckades jag förstöra vår satellit telefon. Inte bra eftersom det är med hjälp av denna vi plockar ner väderdata. Har funderat mycket på hur vi ska få tag i en ny. Har sedan några veckor lärt känna Gaël och Stephanie som  seglar omkring i sin 57 fotare. De kör normalt charter runt Tahiti, men har nu lite semester här på Gambier. Det visade sig att Gaël hade två Inmarsat Pro telefoner ombord, så vi fick den ena. Snacka om hygglig fransman, det är ju faktiskt helt fantastiskt. Provkörde idag och allt fungerade fint.

Måndag åter Rikitea, för nu har ”frukt och grönt båten” kommit från Papeete.

Vi ska försöka ladda ner lite bilder när nätverket är starkt.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-27 Franska Polynesien – Iles Gambier – Rikitea

Vi fick tio fina dagar på Påskön. Ön tillhör Chile, men befolkas ungefär med 2/3 polynesier och 1/3 chilenare. Klimatet mera tropiskt än Chile och definitivt med en atmosfär av Polynesien.

Många statyer finns det på Påskön. Han längst till höger med hatt. Finns många ideer på hur man lyckats placera denna många ton tunga sten uppe på huvudet.
Mera stengubbar. Vid detta berg besökte vi ett stenbrott där de hackade ut gubbarna, centimeter för centimeter.

Sista dygnet vred vinden så att det började komma in svall, så vi beslutade oss för att segla på torsdagkväll istället för på lördag morgon. Vi låg ankrade med 63 meter kätting och sedan 40 meter ankarlina. Ankarlinan hade vi som extra säkerhet lagt dubbel med ett gamalt fall. Precis när vi bestämt oss för att börja lätta ankar, kom några extra stora svall och med en rejäl smäll gick ena ankarlinan av. Brottslasten på den linan ligger på ca 3500 kg. Otroligt att pollarna sitter kvar. Började vincha in ankarkättingen, men efter 10 meter tog det stopp. Släppte ut kättingen och dök i vattnet. 18 meter djupt men perfekt sikt, så jag kunde se att kättingen snott sig runt koraller och låg som ett U där nere. Lena körde nu enligt mina tecken samtidigt som jag vinchade hem kätting. Allt gick bra och vi fick upp ankaret och kunde ta kurs 283 grader mot Iles Gambier, 1420 miles västerut.

Nu kommer lite utdrag från dagboken som vi alltid skriver när vi går längre etapper.

Fredag 13/4
Motvind och stöttning med motor, slår och börjar segla NNV. Startar motorn igen på morgonkvisten. Landar en flygfisk i sittbrunnen, katten känner lukten och blir ivrig. Lena kommer upp och känner fisklukten. Slänger firren överbord och det är nära att katten hoppar efter. Sydlig vind kommer under förmiddagen och vi seglar på stabilt i nästan inga vågor. Käkar kyckling, banan, annanas, cocosmjölk, nudlar, mm. till middag, gott. Upptäcker att vi har tappat en vantskruv till bogsprötskättingen, satan!

Lördag 14/4
Stora dagen idag, kaptenen fyller 57 år. 200 miles seglade från Påskön och 850 kvar till Henderson Island och 1200 till Iles Gambier. Bara 10 vändor till Gotland, alltså snart framme. Fin sydlig vind under natten och förmiddagen. Efter frukost avfrostar vi kylen, mycket is på radiatorerna. Måste nog byta tätningslister. Katten hittade en sprattlande flygfisk som hon bar ner i cockpit. Lekte ett tag, sen käkade hon upp hela fisken rå. Bara vingarna kvar, men även de knaprade hon i sig lite senare. Ännu en flygfisk landade, katten hämtade och bar den till ”slaktplatsen” i cockpit. Åt upp även denna och sedan sov hon länge mätt och belåten. Mindre belåten blev Lena när hon upptäckte ”slaktplatsen” och alla jäkla fiskfjäll som fanns i hela sittbrunnen. Varken katten eller jag stod då speciellt högt i kurs. Lena lagar födelsedagsmiddag och med god kaka till efterrätt. Nu ökar den sydliga vinden i styrka med upp till 23 knop i byarna. Vi ställer tillbaka klockan en timme. Squalsen avlöser varandra, stökigt. Vi tar mycket vatten över båten och det blir saltigt i sittbrunnen även bakom kapellväggen.

Katten har sprungit upp på däck för att hämta en flygfisk. Spelar ingen roll om det regnar. Bär ner i sittbrunnen och smaskar i sig.
Katten har äntligen hittat sin sjökoj där hon ligger helt stilla när båten gungar. Här med flera fiskar i magen.

Söndag 15/4
Halvjobbig natt med stora vågor. Spolade över hela båten rejält några gånger. En gång gick vi omkull 50 grader på en vågkam och det spolade in vatten på läsidan i sittbrunnen/cockpit. Vinden minskade när det ljusnade och vi rullade ut hela storen för att hålla farten uppe. Får inte bli ikappkörd av vågor hela tiden, därför måste farten vara tillräcklig. Sheena har tryckt i sig fem flygfiskar under natten och morgonen. Hon äter som hon var utsvulten. Förmodligen är de jättegoda. Bakade frukostbröd i kastrull. Jag gjorde degen men glömde olja i pannan, så när Lena gräddade och skulle vända lossnade inte brödet. (Förra gången glömde jag jästen!) Jag är ett klantarsel i köket. Men brödet blev tillslut klart och faktiskt jättegott. Vinden mojnar sakta, men fortfarande lite byig och ibland stora vågor. Äter rester till middag och fikar kladdkaka med grädde. 2030 går jag till kojs, men kan för ovanlighetens skull inte sova. 2300 ger jag upp, stiger upp och tar vakten till 0300, jobbigt. Från och till mycket vind och stora vågor. På Stilla Havet kommer hela tiden rejäla dyningar. Kan komma en dyning från SV med våglängd på 500 meter och en annan dyning från t ex NV med våglängd 200 meter och på detta kommer vindvågor från V. När dessa tre vågor råkar sammanfalla blir det rejäla toppar som ofta bryter.

Måndag 16/4
Lena går på vakten 0300 och får ganska snart en brytande våg från sidan och som rullar över hela båten. Sittbrunnen full i vatten, Lena åker ner på golvet och blir blöt. Samsung tabletten åker ner i saltvattnet och är nu helt död. Jag tar över vakten. Katten i sele och lina, hon vädrar en flygfisk och smiter ut på däck. Kommer tillbakla med en firre i munen, men linan har fastnat i något på däck. Kolsvart ute. Båten broachar lite så jag måste ta hand om båten. Sedan hjälpa katten, men det är ingen ide, för i ändan av kopplet hänger en tom sele. Skriker på Lena som kommer upp. Vad göra i kolmörkret, med hög sjö och fart på över 7 knop. Ja kanske först tryckt på MOB knappen!! Ja, ja hon dog ju med favoritfisken i munnen. Lena frågar var f-n linan är någonstans, så jag tänder pannlampan och lyser på golvet och då säger Lena som står på andra sidan bordet, ”Men hon sitter ju här!” Jodå, hon sitter på ”slaktplatsen” och mumsar i sig sin favoritfisk i godan ro, sedan gick hon och vilade. Kändes bra, inte kul att behöva drunkna på detta vis. Kommer världens regnskur i gryningen. Lena stiger upp vid 9 tiden och vi hjälps åt att koppla bomarna för ”wing on wing”. Svårt att få bra balans i båten. Slutar med bara en vinge. Vinden ökar rejält under eftermiddagen. Micke har fått ont i ryggen. Det har varit en del jobbiga nätter då sömnen blivit lidande. Vi känner oss båda lite möra. Det är stort här ute och väldigt ensamt. Kokt potatis, stuvad vitkål och stekt korv till middag. Micke har lagt sig och det tar bara 15 minuter så dyker ”skurkmolnen” upp. Mycket vind och i regel regn. Tycker inget vidare om dessa. Trots detta hade vi en fin segling under natten.

Tisdag 17/4
Fin morgon, behaglig vind, gör 5-6 knop. Rullar ut lite av andra genuan och farten ökar nästan en knop . Jag, Lena, vaknar 0900 och känner mig utvilad. Tänk vad 6 timmar ordentlig sömn kan göra, fast det är uppdelat på två perioder. Käkar frukost och Micke får gå och lägga sig. Han ser riktigt sliten ut. Stackaren, han får aldrig sova ordentligt, alltid är det något som händer på mina vaktpass.
Fin ONO vind hela dagen, moderat sjö och fart kring 7 knop med ca 60 m2 genuor utrullade, 40m2 bb och 20m2 sb. Fullt utrullade är de på kring 90 resp 80 m2. Gör veckokontroll av autopilotmotor, kvadrant och roderaxel. Ve och fasa!!!! Autopilotarmens muttrar har släppt och infästningen sitter bara med två bultar som gravitationen håller på plats. Varje styrkommando glappar det ca 4 cm. Vi tyckte igår att autopiloten inte styrde så bra som den brukar i stora vågor, men skylde på vinden och segelsättningen. Nu är armen fastskruvad igen och båten har fått en helt annan gång, d v s den vi är vana vid. Bara 350 miles kvar till Henderson och 700 till Gambier. Ett block till sb bardun har släppt, men allt var intakt så det var bara att skruva tillbaka. Till middag blev det böndipp med chili och fajitasbröd. Nu är det fantastiskt fin vind, stabil och inte allt för skumpiga vågor, åker på i ca 7 knop.

Onsdag 18/4
Klockan 0000 fångar vi lastfartyget Santa Barbara från Danmark på AIS:en. 14 miles söder vår position. 300 meter lång och med destination Hongkong med ETA 5/5. Talar med vakthavande på VHF:en och får bekräftat att de också ser oss på AIS:en på 14 miles. Efter 0600 försvann vinden så vi stättar med motor någon timme. Bra det, för då fick vi varmvatten, det är nämligen duschdag idag. Vinden kommer åter och vi seglar på i jämn fart hela dagen. Har konstruerat en ny preventerkonstruktion för storseglet, vilket innebär att vi alltid har två preventer kopplade, en sb och en bb. Båda regleras från cockpit. Skulle storskotet eller ett block brista, åker inte storbommen framåt med full kraft in i sidovanten, utan preventern förhindrar/bromsar detta. Om bomen skulle träffa sidovanten vid hård undanvind, är det troligt att bommen knäcker riggen och även masten, så det känns bra att alltid ha två preventers kopplade. Har ätit indisk Madras gryta med Nanbröd till middag, gott. Kvällsfika med banansockerkaka, också gott. Provar byta vaktskift, så nu ska Lena sova 2000 – 0000 och 0300 – 0600.

Torsdag 19/4
Svag vind under natten och morgonen, tidvis under 5 knops fart på båten. Fortsätter så även under dagen, ibland nere på 4 knop. Solen gassar och det är varmt. Lena lagar Rösti med makrill i tomatsås till lunch. Helt plötsligt ropar Heinz upp oss på VHF:en, han ligger ca 5 miles bakom. Vi har inte hört av varandra på flera dagar. Vid 20 tiden kommer mera vind och vi gör god fart. Äter resterna av Madrasen till middag och banankaka till kvällsfika. Klockan 2200 har vi bara 60 miles kvar till Henderson Island.
Går på min vakt 0000, Micke hinner bara lägga sig så känner jag den välbekanta fiskdoften och det gör också katten. Micke kommer upp och kollar så att katten kommer tillbaka ner i sittbrunnen. Hon har med sig en stor flygfisk som hon snabbt knaprar i sig. Jag är mycket olycklig för att min Samsung tablet har ”drunknat”. Nu får jag läsa om böcker som jag redan tidigare läst två gånger.

Fredag 20/4
Ljusnar 0830 och då är vi framme vid Henderson. Seglar längs norra delen, men det är för stora svall som bryter mot stranden, så det går tyvärr inte att landstiga. Troligen även för stora svall för säker ankring. Seglar vidare runt hörnet och ner på vöstra sidan, där det borde vara mycket mindre svall. Men icke, snarare mera stora vita ”korvar” som rullar in mot stranden. Ger upp projekt ”landstiga Henderson” och sätter kurs 281 grader mot Iles Gambier.

På väg in mot Henderson Island, mitt i Stilla havet.

Solig och fin dag. Byter 5 micron filter i watermakern. Styr mot atollen Oeno, som vi ska gå norr om. Får se om det går att stoppa här några timmar. Ställer tillbaka klockan en timme. Pastagratäng och en modifierad Risalamalta serveras till middag. Hoppas på en lugn natt. Heinz är lite väl ”hackihälinen”. Kan inte koppla av när han ligger nära. Äntligen har bena börjat bli bruna:-)

Lördag 21/4
Vinden jävlades när Lena börjar sitt nattpass. Kom många squalls med ökande vind och motvrid. Jobbigt för henne när hon måste väcka mig och be om assistans. Närmar oss atollen Oeno i gryningen. Den består av ett ringrev och innanför finns två skogsbeklädda öar. Det är tyvärr för grunt för att ta sig in i lagunen annat än med dingen. Dyningen bryter brutalt mot revet och det ser inte lockande ut att ankra. Vi passerar vid 9 tiden och tar kurs 283 grader mot SO infarten på Iles Gambier. God vind på förmiddagen, gör 6-7 knop.
Klockan 1800 har vi dryga 160 miles kvar. Barrometern har inte rört sig sedan vi lämnade Valdivia. Började tro att den var trasig. Eftersom satelittelefonen är trasig har vi bara väderprognos nerladdad på Påskön för tio dagar sedan. Den är nu slut och naturligtvis börjar barrometern falla, Murphys law eller …. Vi äter middag och fikar. Himlen ser inte speciellt trevlig ut västerut, möjligtvis åska. Jag går och lägger mig 2000 och får höra av Micke att det blixtrar. Fy, nej inte åska. Men den verkar vara långt borta. Micke väcker mig 0000. Inget speciellt, lite blixtar långt borta. Ingen vind, klockan 0200 ser det lite ljusare ut, men efter en stund drar mörka hotfulla moln förbi och sedan blir det kolsvart, läskigt är bara förnamnet. Väcker Micke 0300. Jag kryper ner i sängen, skönt. Hinner bara ligga 5 minuter då hela båten skakar och rister till. Vad händer ropar jag, ”det kommer vind, mycket vind” svarar kaptenen. Kastar mig upp och flyger som en liten vante. Upp och hjälper Micke att köra in genuan. Samtidigt kommer en jätteblixt framför båten. Regn och vind, men båten går fint efter att vi revat. Har stoppat in nödvändig och känslig elekronik i ugnen. Inga mera blixtar. Fronten är över på 45 minuter. Jag kryper tillbaka i sängen och somnar gott.

Söndag 22/4
Regnar resen av natten. Lena vaknar 0745, jag sover till 1000. Regnet minskar succesivt, men vid frukost 1015 börjar det störtregna igen. Vi vaggar framåt för bara storen i 3,5 knop. Vid lunchtid lättar molnen och eftermiddagen ger bättre och bättre väder, på slutet av dagen skiner solen igen. Efter frukost upptäcker vi dessvärre att yttervantets undre del på sb sida är trasigt. En kardel har gått av vid övre terminalen. Hände förmodligen när frontvinden kom under natten. Lena hissar upp mig i masten för att okulär besiktiga staget. Det är svårt att säga om det är risk för att hela terminalen kan släppa pressningen nu när en kardel saknas. Seglar ”försiktigt” med bara en genua resten av dagen. När vi får tillgång till mejl, måste vi konsultera vår riggexpert i Stockholm, om vad att göra. Vinden dör helt före skymningen, så vi startar motorn efter att ha ätit en god tonfiskpizza. Vill inte nå infarten till Gambier före 0800 när det börjar ljusna, så vi får inte åka fortare än 4,6 knop under natten.

Måndag 23/4
0430, magiskt. Havet är helt spegelblankt. Ett mycket ”Stilla Hav”. Marelden sprider sig som pärlor runt båten. Stjärnorna speglar sig i vattnet. Ser de första fiskebåtarna med svaga lanternor. Nu är det inte långt kvar. Nu är vi snart framme i Franska Polynesien. 1045 (0845 lokal tid) gick ankaret utanför den lilla byn Rikitea på ön Mangareva. Appropå klockan så hade inte vi vridit tillbaka tilklräckligt mycket, så vi var två timmar före lokal tid. Det skiljer 11 timmar mot Sverige. Totalt seglade dygn från Valdivia blev 28 och 3750 miles. 14 dagar stopp på Robinson Cruzoe Island och 10 dagar på Easter Island. Totalt 52 behagöliga dygn.

 

Ja det var då lite utdrag ur dagboken från sista seglingsetappen. Händer lite nästan varje dag, så det är sällan långtråkigt.

Nu är vi här och det är helt fantastiskt, med sol, 26 grader i luften och i vattnet. Skillnaden på nattemperatur vs dagen är väldigt lite. Behöver inga kläder. Inga hysteriska turister i byn, utan bara ett antal segelbesättningar.

Ankrade utanför byn Rikitea på ön Mangareva.

Efter snart en vecka har vi hunnit med två längre skogspromenader. Otroligt fin djungel. Har idag i skogen plockat lime, papaya, små chili och pomello.

Lena tar en paus i djungeln.

De bofasta är otroligt hjälpsamma och vänliga. Prisläget är väldigt varierande, t ex en deo roll on 60 kr, ett kg tvättmedel 100 kr, 1 kg lök 20 kr, en 75 cl Jim Beam 900 kr men 2,2 kg kycklinglår bara 55 kr och en härligt nybakad och stor baguette 1,70 kr.

Vi ligger ankrade 100 meter utanför ”Jo Jo:s” bar, restaurang och affär. Här har vi möjlighet till WiFi, men tyvärr är det mycket liten kapacitet. Så det är väldigt segt att ladda ner bilder till hemsidan.

Kommande vecka ska vi lämna huvudön och besöka två grannöar som ska vara jättefina. Sedan tillbaka hit till Rikitea för att jobba med båten en vecka. Bl a sy på nytt UV skydd på en genua. Sedan blir det ytterligare någon vecka med segling till andra delar av Gambier. Fördelen är att det bara är ca 10 miles från ena ändan till den andra.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-04-09 Chile – Påskön

Blev kvar totalt två veckor på härliga Isla Juan Fernandes. Satte kurs norrut för att komma upp till sydväst passaden. Väl där efter några dygn, spirade vi ut båda förseglen och tog in storseglet. Seglade på med denna segelsättning i 10 dygn och då var vi framme på Påskön. Vi hade ganska lätta vindar så dessa 1820 loggade miles tog precis 14 dygn. Vi hade mulet väder under ca 5 dygn, sedan kom solen fram och det blev succesivt varmare. Fick ett par fiskar som vi gravade och sedan torkade. Jäkligt gott som snacks.

Väl framme på Påskön ankrade vi på 18 meters djup utanför huvudorten Hanga Roa. Helt öppen kust, så det är ungefär som att ligga på Gotska Sandön. När man står i fören ser man klart och tydligt det lilla ankaret där nere på botten 18 meter ner. Otroligt klart vatten.

Hyrde en 250cc Honda Cross motorcykel och utforskade ön under två dagar. Många stengubbar har vi sett på denna fantastiska ö. Det är en hel del turister här, bl a rätt många japaner.

En gubbe från Påskön
15 stengubbar

 

 

Det kommer ständigt långa dyningar in mot kusten och dessa bryter till vitt skum när de närmar sig stranden. Vid en första anblick ser det omöjligt ut att komma iland med dingen, men på ett ställe finns det en ca 40 meter bred kustremsa där det inte bryter. Där åker fiskargubbarna ut och in med sina båtar och vi också. Inne vid stranden kan man sedan köra in bakom en skyddande stenpir och knyta fast dingen.

Vi har nu varit här en vecka och räknar med att stanna fram mot nästa helg om vädret tillåter. Sätter då kurs mot Isla les Gambier, som är en av fem ögrupper i Franska Polynesien. Dit är det 1400 miles, så den resan tar ca 10 dygn. Vi passerar Henderson Island efter ca 1000 miles. Helt obebodd ö, sista gubben dog ut på 1500 talet. Får se om det går att göra ett kort stopp där.

Ha det bra / Lena och Micke