2020-11-06 Sverige – Stockholm

Nästan åtta månader sedan senaste inlägget, så det är nog läge för en uppsummering.

Efter fem timmar och två lufttuber var båten ganska ren under och vi kunde starta en dygnssegling västerut mot Huahine, Tahaa, Raiatea o Borabora.
Väl på Huahine blev vi varse att Franska Polynesien gjort en Lock down och vi fick inte flytta båten. Som tur var låg vi på en fantastiskt fin o avskild plats så vi kunde röra oss ganska fritt.  Åkte omkring med dingen och upptäckte mycket fint både över och under vattnet. Pallade frukt och smög omkring på ringreven.
”Pallar” lite lunchpapaya

Blev ertappades av lokalpolisen en gång, men spelade extra korkade och gick fria.  Mycket pengar sparades då allt var stängt och klädkontot i Polynesien är klart begränsat då det alltid är varmt. Efter två månader började vi känna oss fördiga med Huahine. Det blev då succesiva lättnader och Susanne utnyttjade tiden med att ta dyksertificat.
Kontaktsökande Triggerfish.
Jag fick dyka med under hela Susannes utbildning.
I slutet av maj fick vi möjlighet att flytta båten mellan öarna. Susanne fick ta tjänstledigt på obestämd tid. Vi upplevde viss frustration med all ovisshet men totalt sett mådde vi väldigt bra, trots omständigheterna.
Besökte nu under någon månads tid de andra tre närbelägna öarna. Alla öar har sin egen karaktär och charm, men vi konstaterar att Huahine där vi suttit i karantän, nog totalt sett, är den bästa.
Skönt med bad i icke salt vatten o bara 23 grader
Kul med elcykel runt ön Taahaj
Nu är vi i slutet av juni och vi får tillåtelse att segla till Moorea och Tahiti. Första interkontinentala flight lämnar Tahiti 17/7 och den fick vi plats på. Ägnade en vecka åt att förbereda båten för att bli lämnad i Taravao på Tahiti under obestämd tid.
Har under dessa fem månader haft gott om tid att fundera på vad vi kan och vill göra framåt i tiden. Ett första stort beslut är för mig är att försöka sälja båten. Trots att det varit mycket fina och sköna månader tillsammans med Susanne på båten, så är den för mig så mycket Lena och det gör ont……., så 20 år av sjöliv med samma båt får gå mot ett slut. Vill gå vidare nu och börja på något helt nytt.
Båten är till salu där den ligger på Tahiti. Helt klar för vidare äventyr.
Vi lämnade Papeete för en flygning till Paris. Tankning i Vancouver utan avstigning. Längsta flygningen vi gjort, 22 timmar i samma stol. Fortsatte direkt ner till Spanien, bl a för att titta till mina föräldrars hus, men också spana in några orter som vi tyckte verkade trevliga.
Liten partykväll på ön Raiatea. 1,5 liter ölkanna med isbehållare, smart när det är 34 i skuggan.
Susanne och jag trivs väldigt bra tillsammans och vi har funderat mycket på vad vi ska hitta på för spännande projekt framåt i tiden. Mängder av olika alternativ och varianter har övervägts. Fastnade till slut för Spanienalternativet.
Sen vi kom till Sverige 1 augusti har allt gått snabbt. Jag har sålt min lägenhet och vi har lagt handpenning på en egendom i Spanien. Denna ligger i Calpe, ca 70 km norr om Alicante flygplats. Calpe är känt för sin 400 m höga och mäktiga klippa som reser sig ur havet alldeles intill staden. Finns en gammal stadskärna med härlig miljö och en schyst båthamn. Högt rankade stränder och mycket att roa sig med, t ex scuba diving runt klippan, snorkling, kite o vindsurf, MTB i bergen etc.
Vy över klippan i Calpe
Fastigheten ligger nära strand, mataffärer, restauranger i ett område som är lämpligt för barnfamiljer och äldre människor. Inga backar eller trappor och fina gångvägar.
På tomten finns två villor i spansk stil, med två lägenheter i varje. Egen pool på 75m2 och fin utemiljö.
Nattbild från poolområdet
Planerar för att hyra ut ena villan och ha den andra för egna familjen och vänner. Susanne och jag har tillsammans sex barn, sex barnbarn och fyra föräldrar, så det blir fullt ös om alla kommer och hälsar på samtidigt.
Första villan närmast o den andra bortom palmen. Båda på samma tomt
Om allt klaffar och det inte heller blir mera coronarestriktioner kan vi få tillträde före jul, men dock senast 31/1 2021.
Om du/ni vill hälsa på så skicka bara en e-post på fortunelight@gmail.com
Förutom att försöka sälja båten har jag jobbat under hösten med att bygga en liten uthyrnings lokal/lägenhet i Västerås och Susanne jobbar på sitt normala jobb.
Mitt lilla Västeråsprojekt efter första veckan.
Klart fyra veckor senare
Köksavdelningen. Mycket mera jobb än man tror med all el och VA.
Nu när Västerås projektet är klart blir dagarna långa. Jag hoppas verkligen att vi kan åka ner till Calpe i december, för där finns en del att ta tag i.
Om jag ska behålla eller lägga ner min hemsida övervägs. Den får leva ett tag till, så får framtiden utvisa vad som blir bäst.
Ha det bra

2020-03-17 Franska Polynesien – Moorea

Nu är jag åter tillbaka i båten sedan en månad tillbaka.

Lämnade båten och Franska Polynesien i slutet av september. Resan till Stockholm gick fint. Flängde runt en hel del i Sverige och Spanien de första månaderna.

I mitten av december blev det dock lite stadga i livet då jag vid ett besök på Historiska Museet träffade en präktig rektor.
Vi, d v s jag och Susanne Hamilton har sedan museet fortsatt att träffas och har nu blivit ett med varandra.

Mitt liv efter Lena har sakta börjat ta form och riktning. Ambitionen är nu att göra en total omstart. Passar dock på att njuta av båtlivet ett tag till, innan det blir fastlandstjänst.

Jag flög tillbaka till båten 14 februari. Gamla trotjänaren Heinz mötte mig vid bussen och bjöd på middag på kvällen. Allt var okey efter 5 månaders frånvaro. Tog dock många dagar att städa både inne, ute och under.

Susanne som tagit ledigt från jobbet två månader anlände till Papeete airport en tidig lördagsmorgon 28/2. Som en bra start hade jag hyrt bil två dagar för att fixa ärenden och köra runt och bese Tahiti. Normalt skiner solen här, men nu regnade det istället och det var ingen liten skur. Det regnade konstant i två dagar, det var översvämning på gatorna så det var svårt att köra bil. Men efter regn kommer sol och nu har vi haft två underbara veckor i sol och värme.

Började med att besöka Papeete city under fyra dagar. Lämnade bl a in storseglet på reparation, köpte många Tahiti pärlor och kände lite storstadspuls.

Seglade sedan till härliga Moorea och Cooks Bay. Hikade lite i bergen på Susannes födelsedag, badade på en fin strand och åt lunch på en lyxresort.

Födelsedagshike

Har sedan flyttat några miles till mitt favoritställe utanför Opunoa Bay. När vi ankrat där hoppade vi i vattnet på 9 meters djup. Snorkel och mask på oss båda, jag skulle visa Susanne hur ankaret lagt sig tillrätta i sanden. Vi började simma framåt mot fören i det ganska strömmande vattnet. Då såg jag en StingRays på botten som jag försökte visa Susanne men då kom även en liten revhaj och gled förbi under oss. Tjipptjillivipp var min snorkelkompis uppe på båten. Stor och snabb omställning från innerstan till hajar i vattnet. Nu är hon tuffare och i förrgår var vi på favoritstället och simmade med både StingRays och revhajar. Hittade ett underbart snorklingsställe med massor av fina firrar.

Var på en liten hike igår och plockade ca åtta kg lime. Supergott med en pressad lime i kallt kolsyrat vatten.

Nu ska botten på båten tvättas och om några dagar planerar vi att segla till Huahine, Raiatea, Taaha och Borabora.
Sen hoppas vi att världen sakta kan få återgå till det normala efter Coronas härjning.

Hälsningar från s/y Fortune Light

19-09-12 Franska Polynesien – Tahiti – Papeete

Lång tid har gått sedan senaste uppdateringen, men nu kommer den till sist.

Ganska trista veckor som följde i april. Städa grundligt, ta död på myr invasion och bekämpa skorvar o mjölbaggar. Sen mindre roligt var att ta rätt på Lenas alla skor, kläder och övriga prylar. Gjorde ont varje dag, men det måste ju göras och naturligtvis bara av mig personligen. Kompisen Heinz och jag åkte buss till Papeete några helger för att fixa ärenden och handla.

Eftersom mitt roder satt helt fixerat fick Heinz bogsera mig 35 miles till Papeete. Gick ganska bra, ryckte bara av linan fem gånger. Efter en veckas väntan var det dax att lyfta båten på Techni Marine i Papeete. Hårt arbete följde under en vecka. Borttagning av ett tjurigt roder, svarva nytt roderlager, slipa bort alla snäckhalsar från båtbotten och bottenmåla. Techni Marin var svindyra, men har lite monopolställning av att ta upp större båtar. Veckan gick lös på 50 000:-, klart överpris och jag kan inte rekommendera stället. Efter sjösättning lämnades båda förseglen in till segelmakaren på firman Sailtech för översyn och lite reparation.

Jag känner nu inte någon glädje av att vara i båten så jag seglar ner till Taravao och lämnar båten att övervakas av fransmannen Marc och katten lämnas till Heinz. Lämnar allt och flyger till Sverige dit jag anländer 25/5. Måste nu fundera på vad jag verkligen vill göra, fortsätta segla eller sälja båten.

Fick en skön månad i Sverige där jag blivit väl omhändertagen. Träffat familj och lite vänner. Mockat hästskit och provat rida. Snickrat lite och badat i en kall Mälare. Firat midsommar i Rimbo, när helt nya traditioner kändes bra. Fick ett fantastiskt stöd, möjlighet till bra reflektioner och en bra månad i Sverige. Kändes jobbigt att lämna Sverige och sätta sig på flyget för att åka den 17300 kilometer långa flygresan tillbaka till Tahiti.

Båten mådde bra, men dessvärre har nog lilla katten Sheena drunknat. Hon var bara borta från tyska vännen Heinz båt på morgonen 19/6. Hon har inte påträffats död, så kanske har hon hittat ett nytt hem någonstans.

Seglar tillbaka till Papeete. Hämtar mina nyrenoverade försegel. Småfixar med båten i väntan på att gamla kompisen Bosse ska komma på besök 12/7. Trivs inte längre så bra i båten. Allt påminner hela tiden så mycket om Lena.

Bosse anländer enligt planering och vi seglar rutten Papeete-Moorea-Huahine-Morea och sedan åter till Papeete där vi avslutar med en vecka i Papeete Marina. Vi hade en fin månad tillsammans och det kändes bättre för mig att vara i båten med sällskap.
Lämnade av Bosse i en taxibil 13/8 och sedan blev det lite båtfixande fram till 22/8 när nästa kompis anlände. Har kört samma rutt som med Bosse och haft ännu en trevlig månad. Ligger nu återigen i Papeete Marina.

Under de månader som jag haft sällskap på båten har jag hunnit fundera mera på vad och hur jag vill göra. Har konstaterat att det fungerar ganska bra på båten när jag inte är själv. Det är för mycket jobb med att ensam ta hand om hela skutan, så ska jag behålla båten ytterligare en tid måste jag skaffa en besättning som kan och vill segla under längre tid.

Om några dagar seglar jag återigen ner till Taravao för att ankra båten på ett säkert ställe. Flyger sedan till Sverige på obestämd tid. Ska se om jag kan hitta en lämplig seglarkompis för att då ev. kunna försöka fortsätta livet på båten lite till. Hittar jag inte rätt har jag förberett lite mäklarkontakter inför en ev. båtförsäljning.

Så, vilken riktning mitt liv kommer att ta är just nu väldigt osäkert, men jag säger som Allan Karlsson, ” Det är som det är – och det blir som det blir”.

Oavsett vilken riktningen blir, återkommer jag när kursen stabiliserats.

Ska försöka få in några bilder lite senare, när tekniken och jag blir överens.

Over and out from Papeete Harbour / Micke

2019-04-12 Franska Polynesien – Tahiti – Taravao

Är nu tillbaka med båten efter min hårdaste vinter och vår någonsin. Saknar Lena så mycket, hjärtat är sönder brutet.

Ett Lei som gjorts till minne av Lena. Rött och vackert när jag lämnade båten i december

Efter Lenas begravning var det mycket praktiskt som skulle ordnas, så jag hade inte så mycket tid att reflektera över min situation.

Tom och jag åkte upp till Hammrafjäll en vecka i februari. Vi hade en fantastisk skidvecka och en vecka att hinna prata om livet. Har aldrig åkt så mycket skidor på en vecka tidigare. Inga liftköer och fina backar, bastu i lägenheten så att vi kunde tina upp varje kväll. En morgon visade termometern -32 grader, men det steg snabbt till -25. Dagens moderna liftar med vindskydd i plexiglas och värme i sitsen ger ju andra förutsättningar.

Kanonväder på Funäsfjället

På Allahjärtansdag, 14 februari, var det dags för urnsättning av Lena. En tung dag för Liza, Tom och mig. Lena ligger på Solna kyrkogård under en björk. Hon har fått en riktig gravsten, vilket var mot hennes vilja, men både barnen och jag ville ha en riktig grav. Lena ville bli spridd över havet, vilket delar av hennes aska också troligen kommer att bli så småningom.

Urnsättning av älskade lilla Lena

Efter orkanen i Roslagen hade Lizas familj mycket jobb med att rensa upp stora träd. Fem stycken bjässar låg tvärs över infartsvägen till deras sommarställe. Tog en hel helg för fyra vuxna och två smågrabbar att kapa upp dessa. Totalt var det 73 stora träd som fallit på tomten.

Mycket jobb efter orkanen

Kring mitten av februari packade jag mina båtprylar och lite kläder för att åka ner till Spanien och Torreiveja några dagar. Hade lugna och fina dagar där, med god mat och löpturer varje morgon.

Megastor citron i Spanien

Lite för kallt i Spanien så jag bokade ett flyg till Hawaii, för att besöka kompisen Nicole i staden Kona på ön Hawaii. Hon behövde hjälp med konstruktionsarbete på sitt hus och det visade sig att det fanns en hel del underhållsarbete också. Jag blev mycket väl omhändertagen och fick uppleva fem fantastiska veckor på ön, med hårt arbete, men också varvat med mycket sightseeing och äventyr. Jag hann till och med börja med vågsurfing, vilket var spännande.

I snickartagen på Hawaii

Tyvärr slutade vistelsen mycket hastigt men mindre lustigt, med att jag och nästan alla mina prylar blev utslängda med en minuts varsel. Så det blev tacken för allt hårt arbete. Får se vid nästa månads uppdatering om jag har ork att berätta mera om denna sorgliga historia.

Efter att ha bott i en hyrbil och en kompis båt några dagar, fick jag ett flyg till Tahiti och Papeete. Istället för fyra timmars flygning söderut mot målet, blev det först sex timmar nordost mot San Francisco och sedan efter byte av plan, 9 timmar SSV ner till Tahiti. Tyvärr är det så att om du vill åka direkt Hawaii – Tahiti måste du boka ToR. Inge bra miljötänk där.

Situationen på Tahiti blev för mycket för mig, så mitt hjärta, som har funkat perfekt i mera än två år, började jävlas och jag fick tillbaka förmaksflimret. Skitjobbigt eftersom man förlorar så mycket effekt och sover upp till 12 timmar per natt.

Möttes en lördagskväll på Papeete flygplats av fina tyska kompisen Heinz. Han hade ordnat en bil så att vi lätt kunde ta oss de 70 km till Taravao och båtarna.

Katten mådde bra efter 3,5 månader med Heinz

Väldigt jobbigt att komma tillbaka och återse båten och alla Lenas saker och minnen. Fick sova tre första nätterna på Heinz båt.

Nästan allt med det tekniska var okey på båten, förutom styrningen och all beväxning. Nedre hjärtstockslagringen hade krymt och rodret är nu helt fastlåst, så båten måste lyftas upp på land för att kunna greja med detta.

En annan liten grej var myrorna. Måste ha haft lite mat tillgänglig som myror gillar, för det var invasion i båten. Spray mot myror införskaffades och myrorna minskade snabbt i antal, men fortfarande nu efter nästan två veckor kryper det fortfarande omkring en och annan rackare.

Döda myror på gästtoan. Undra vem som pinkade där sist

Tog bussen till Papeete för att ordna tid för att lyfta båten. Fick tid 6 maj så det blir lång väntan. Ligger kvar i orkansäkra Taravao några veckor innan Heinz får ta mig på släp trettio mile till Papeete.

Besökte sjukhuset i Papeete. Togs in på akuten på bårsäng. Efter fem timmar allmän undersökning men även av en kardiolog konstaterades att hjärtat är helt friskt men går i flimmer. Beordrades blodförtunnande och sedan ett återbesök om tre veckor. Läkarna trodde att min situation de senaste fem månaderna kunde ha en viss inverkan.

För att komma bort från båten ett tag gjorde jag en djungelhike upp till ett fantastiskt vattenfall, med en fallhöjd på 80 meter. Tog ett härligt nakenbad i behagliga och svalkande 24 grader. I havet är det ca 30 grader, inte så svalkande, bara blött.

80 meter högt
Nakenbad

 

Njuter i 24 gradigt sötvatten

Imorgon har det gått en vecka sedan läkarbesöket och livet har varit jättejobbigt med flimret och att samtidigt försöka börja ta tag i båten och Lenas alla saker. Vet inte hur detta kommer att sluta, jag måste ta en dag i taget. Som tur är har jag Heinz som är kock till yrket och fixar god middag varje dag, så jag slipper tänka på det.

Något positivt är dock att hjärtat igår automatiskt gick tillbaka till normal sinusrytm och jag har nu minst 50% mera energi och driv.

//En väldigt ledsen och ensam Micke, som försöker se framåt

2019-01-30 Sverige – Norrtälje – Solna

Inglish translation is further down

Jag och mina barn Liza och Tom tackar för det enorma kamratstöd och engagemang som givits oss efter Lenas bortgång.

Lena begravdes under en borgerlig ceremoni i Norra kapellet på Norra begravningsplatsen i Solna den 22/1. Jag tycker det blev en fin ceremoni och ett fint avsked till Lena. Jag tror att Lena hade blivit väldigt överraskad om hon visste hur många vänner som deltog vid begravningen och den efterföljande minnesstunden. Det värmde mitt hjärta enormt att se detta. Släkt och vänner ända från norra Lappland ner till Skåne, ja till och med från Holland, hade samlats för att hedra hennes minne.

Tack alla ni som varit en del i detta, antingen genom personlig närvaro eller som bidragsgivare till någon hjälporganisation.

Lena kommer att urn-sättas på Solna kyrkogård i mitten på februari månad.

Sedan tar jag lite semester och åker först till Spanien för att hälsa på mina föräldrar. Vidare till kompisar i USA innan jag återvänder till båten på Tahiti.

Det kommer att bli väldigt jobbigt att återse båten. Hur och om det kommer att fungera återstår att se. Om det fungerar för mig att segla vidare har jag ambition att fortsätta skriva inlägg här.

Ledsna hälsningar från Micke

 

Me and my children Liza and Tom thank you for the enormous friend support and kindness given to us after Lena’s death.

Lena was buried during a bourgeois ceremony in the Northern Chapel at the Northern Funeral Cemetery in Solna on 22/1. I think it was a fine ceremony and a good farewell to Lena. I think Lena had been very surprised if she knew how many friends attended the funeral and the subsequent memorial meeting. It warmed my heart enormously to see this. Family and friends from northern Lapland down to Skåne, even from Holland, had gathered to honor her memory.

Thank you all who have been a part of this, either through personal presence or as a contributor to any help organization.

Lena will be urn-set at Solna Cemetery in the middle of February.

Then I take some holiday and first go to Spain to visit my parents. Further to friends in the US before returning to the boat in Tahiti.

It will be very hard to revisit the boat. How and if it will work remains to be seen. If it works for me to sail further, I have the ambition to continue writing here.

Sad greetings from Micke

2018-11-29 Franska Polynesien – Fakarava

 

Min finaste alskade lilla van, fru, livskamrat och mitt allt, Lena, har mycket tragiskt gatt bort i en drunkningsolycka, vid Norra passet pa atollen Fakarava, lordagnatt 24/11.

Mitt liv kanns ocksa slut just nu. Finner inga mera ord …….

Mikael

Translated to english here under

My finest loved little friend, wife and life companion, Lena, has tragically passed away in a drowning accident, close to north pass of atoll Fakarava, Saturday night 24/11.

My life also feels like it has come to an end right now. Cant find any more words …….

Mikael

 

 

2018-10-21 Franska Polynesien – Taina marina – Papeete YC – Moorea – Papeete YC

Efter att propellern var bytt tvättades båtens undervattenskropp. Först vattenlinjen och en halvmeter ner, sedan djupare ner med hjälp av dykutrustning. Det tog sammanlagt en och en halv dag och det förbrukades tre dyktuber med syre. Båtfarten ökade sedan med ca en knop.

Jobbade sedan några dagar med att fylla upp båten med basvaror för upp mot sex månader. Slitande och släpandes på stora kundvagnar från mataffären, men vi tycker att det är värt besväret istället för att tvingas småhandla så fort man behöver något.

Köttfärs kostar upp mot 170 SEK / kg, så här gäller det att välja rätt affär och tillfälle. Hittade efter lite letande fin köttfärs för ”endast” 90 SEK/kg, rena klippet, så vi köpte upp hela lagret och har nu 20 påsar med prima köttfärs i frysen.

Den 14 /10 var det annonserat kite surf tävling. Lena, jag och kompisen Silvio cyklade tidigt iväg mot platsen för tävlingen. Det var 19 km enkel väg och ett berg som skulle passeras, så det blev en tuff start den dagen. Väl framme vid kiteområdet frågade en av tjejerna som jobbar där, om hon kunde hjälpa till med något. Jag frågade om tävlingen startat ännu, eller om det bara var uppvärmning. Tjejen tittade oförstående på mig varpå jag förklarade att det faktiskt var anslag om kitetävling 14/10. Jasså den, jamen det var ju minst två år sedan. Ojdå vi kanske skulle ta ner anslaget!! Ja ja, vi fick ju en rejäl motionsrunda i alla fall.

I samband med att vi lämnade Taina Marina, gick vi till tankbryggan och fyllde på 500 liter diesel. Som utlänningar kan vi ordna ett papper från tullen som berättigar oss till skattefri diesel, vilket innebär att dieseln för oss bara ligger på 8 SEK/liter.

Flyttade sedan till norra sidan av Papeete, till Yacht Club Papeete. Ett antal cykelturer in till stan, bl a för att inhandla zinkanoder till propelleraxel och köl. Ägnade två dagar bakom symaskinen, förstärkte biminitoppen och lagade solskyddet till jollen.

Jollar på väg till träning. I Papeete YC finns det flera hundra jollar av blandade typer, bl a ett 50 tal optimistjollar.

Inga bra vindar för att segla mot Marquesas de kommande tio dagarna, så vi beslutade att segla över till härliga ön Moorea för en vecka. Där blev det cykelturer och härliga djungelpromenader och återigen bad med hajar och stingrockor. Spelar Petanque och slappar. Lena har sått frön för att börja odla grönsaker. Oregano, Spenat, Dill, Basilika och hennes favorit, Koriander. Fröna är planterade i små youghurt burkar och det har börjat bli grönt i alla utom Korriander. Murphy finns alltid med oss.

Heldagshike. Steven t.v. och Debbie t.h. båda från GB. I mitten Silvio med sin nya crew, Nicole, från Hawaii.
Vy från Moorea.
En Stingray som tycker om att bli kliad på ryggen.
En jättestor sköldpadda hälsade på varje morgon. Säkert väldigt gammal. Den lät som en gammal farbror med astma när den andades.

 

 

 

 

 

 

 

En eftermiddag i Cooks Bay på Moorea kom det in en 62 fots charterkatamaran. De ankrade och kaptenen och hans chartergäster lämnade genast båten och åkte in till en Resort för lunch. En timme senare kom det lite vind och katamaranen draggade för att sakta glida upp på korallrevet. Vi åkte dit med fyra gummibåtar och började med hjälp av dessa trycka ut båten från revet. Franske Bernhard som själv har en katamaran hoppade upp och startade motorerna. Vi andra hoppade upp och vinchade upp ankaret. Ankrade om båten till en plats mitt i viken, ca 500 meter från ursprungliga ankarplatsen och åkte sedan tillbaka till våra båtar. Någon timme senare såg vi att den franske kaptenen åkte ut till den flyttade katamaranen och kopplade avlastaren till ankarkättingen, sedan åkte han iland igen. Han gjorde inget försök att kontakta någon av oss andra och fråga vad som hänt.

62 fotaren sitter på revet.

Någon timme senare såg Silvio chartergänget inne i en bar. Silvios nya besättning, Nicole från Hawaii, gick genast fram till skepparen och frågade om han visste vad som hänt. Nej det hade inte hänt något speciellt svarade han. Varpå Nicole frågade om han inte var medveten om att hans båt varit i kontakt med revet. Nää, det hade den absolut inte varit, svarade han. Nicole berättade att hon hade allt filmat och undrade om han ville se. Nää, det ville han inte. Så, Nicole talade om att det kanske var lämpligt med åtminstone ett tack till de fyra som räddade din båt, eller kanske bjuda på en öl. En timme senare hade han bemödat sig med att inhandla två Rosévin som han levererade till Silvio. Lyckligtvis är denna kategori av seglare begränsad.

Har seglat tillbaka till Papeete YC och ska nu handla på oss färskvaror, för att om några dagar segla österut för att utforska östra delarna av Tahiti. Så snart vi får hyfsade vindar seglar vi NO upp mot Tuamutos atoller.

Fullmåne i Stilla Havet
Lena torkar fisk i solen. Katten försöker lista ut hur den ska komma åt maten.

 

 

 

 

 

 

 

Ha det bra / Lena och Micke

2018-10-08 Franska Polynesien – Sällskapsöarna – Tahiti

Tom landade 2101, 19 min före tidtabell. Medförde stor väska med våran nya propeller, diameter drygt 50 cm och vikt på ca 15 kg. Bra jobbat att få med sig den från Stockholm till Papeete och tacksamma är vi.

Redan nästa dag seglade vi till Moorea, Cooks Bay. Startade nog så sent från Tahiti och de sista 3 miles fick vi motvid och måste kryssa. Tog tid och det var ganska mörkt när vi droppade ankaret.

Tom testar lianerna på Moorea. Starka grejer.

Spelade Petanque och slappade. Tom hade vissa jetlag känningar på grund av 12 timmars tidsskillnad. Simmade en tidig morgon med Stingrays och Revhajar. Gick en 10 km lång djungelpromenad och plockade massor av frukt.

Efter några dagar på Moorea nattseglade vi 90 miles över till ön Huahine. Hyrde skotrar och brände runt ön. Släppte av Lena efter första varvet och därefter blev det lite mera terrängkörning.

Skoter utflykt runt Huahine
Utsikt över östra viken på Huahine.

Firade fyra stycken lite försenade födelsedagar med först picknick och sedan god middag på Huahine Yacht Clubs restaurang. Lämnade sedan Huahine med en lång dagsegling i bra medvind över till Bora Bora.

Födelsedags picknick
Två söta småsvin kom förbi och kollade om vi hade någon mat att bjuda på
Patricia, Lena och Sandra käkar födelsedagsmiddag. Alla fyller år slutet av augusti och början av september.

Snorklade runt lite innan skymningen, men kände mig inte riktigt på topp. Lena kände samma sak, matt i kroppen och feberkänsla. Sedan blev det snabbt värre. Kraftfull huvudvärk, ont i leder och muskler, hög feber med frossa och svettningar om vartannat. Sex dagar senare började sakta livet återvända. Vi hade fått Dengue-feber som sprids via mosquitos. Vi fick sex skitjobbiga sjukdagar och naturligtvis kom detta när Tom hälsade på. Bora Bora är fint, men minnet därifrån blev inte så roligt.

Knölval på väg att skjuta upp i luften. Svåra att hinna fånga på bild.
Knölval ovan vattnet för att andas. Mäktigt att ha dem bara ett par hundra meter från båten.

Efter en vecka gick vi tillbaka till ön Tahaa i två dagar och sedan vidare tillbaka till Huahine. Där spelade vi mycket Petanque och träffade gamla och nya vänner.

Petanque spel på blodigt allvar. Vi tjuvtränar för att ha en chans mot Lena.
Våran knäppa katt njuter när hon får ansiktsmassage av Tom.

Ville ha god marginal till Toms hemresa så vi gick tillbaka till Tahiti och låg vid brygga i Papeete Marina fyra dagar och Tom fick då chansen att se lite mera av Papeete.

Fredag kväll 5/10 2345, efter 30 dagars besök vinkade vi av sonen på Papeete International Airport. Åter i båten och det kändes tomt när Tom åkt hem.

Redan nästa dag startade projektet att byta propeller. Hade mentalt förberett mig på en lång och segdragen kamp med gamla propellern. Men allt gick väldigt smidigt och efter max en timmes undervattensjobb satt nya propellern på plats.

Nu återstår en del service jobb på båten, bl a dyka och skrapa båtens undervattenskropp ren från slem, snäckor, långhalsar och annat oidetfinierat. Nu är den så smutsig så att vi tappar mera än en knop i fart och det är ju trist nu när vi har en segling på 850 miles framför oss.

Om någon vecka eller två, när vi har hyfsade vindar seglar vi tillbaka norrut mot Tuamutos och sedan vidare upp nordost till Marquesas Islands, som är den nordligaste gruppen i Franska Polynesien. Den ligger utanför cyclonområdet och där tänkte vi stanna under del av cyclonsäsongen.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-09-05 Franska Polynesien – Moorea – Tahiti – Papeete

Efter några dagar utanför byn Maharepa på ön Moorea, flyttade vi in 2 miles till Cooks Bay. Träffade våra franska kompisar på katamaranen TiAmaraa. Hade inte setts på några månader så det blev ett trevligt återseende.

Ankarplats utanför Cooks Bay på Moorea.

Seglade vidare västerut längs Mooreas kust, upp till nästa stora vik. Där ankrade vi alldeles innanför revet tillsammans med ca 30 andra båtar. Måste vara något alldeles speciellt här tänkte vi, men det visade sig att det var inget speciellt, bara en bra ankarplats och en ”public beach”.

Fin ”public beach” med färskvattendusch.
Amerikansk ”Ture turist” måste få en schyst bild. Kostar saltvatten i byxorna.

Efter några dagar med stress bland alla dessa båtar, flyttade vi in 2 miles i själva viken. Där låg endast en annan båt och det var väldigt lugnt och skönt.

På väg in i andra viken på Moorea.
Grannbåten, 220 fot.

Steg upp tidigt en morgon och körde jolle en timme till en plats där det skulle finnas hajar och Sting Rays. Vi var ensamma denna tidiga morgon och knöt fast i en boj och hoppade i vattnet. Jodå, ganska snart kom det tre Sting Rays och började cirkla runt oss. De kom så nära att vi kunde ta i dem. Efter några minuter gjorde även tre hajar entré. De var inte skygga utan simmade bara en meter från oss. Härlig upplevelse.

En Stingray har grävt ner sig i sanden och ligger och vilar.

Nästa dag blev det en 10 km lång djungelpromenad längs fantastiska hike stigar. Plockade lime och några fina ananasfrukter.

Jättelöv i djungeln.

Efter ca 10 dagar på Moorea seglade vi tillbaka mot Tahiti, där mera båtjobb väntade.

Ankrade vid Yachtclub Papeete, som är betydligt lugnare plats än Taina Marina. Nära till bra mataffär och bara 3 km till city.

Jag startade Kitesurfing utbildning. Första passet handlade om att lära sig hantera och styra kiten. Inte så svårt som jag trodde. Fick sedan vänta en vecka innan det blev bra vindar för fortsatt

Vid mitt första Kitepass var Tahiti lokal-TV på plast.

utbildning. Under tiden jobbade vi med båten, bl a drog vi många meter kabel för att kunna montera ny yttre LED belysning på tre olika ställen, sedan har vi sytt på lilla jenuan som behövde en uppfräschning.

Hikade en hel dag upp i bergen och djungeln ovanför Papeete,

Bergshike, med vy över Papeete.

mycket lugnt och fridfullt. Har cyklat in till city och handlat en VIKING kajak från NZ till Lena, så nu kan jag padla SUP och Lena kajak när vi glider på upptäcktsfärd.

 

Nu kom vinden och jag fortsatte med surfutbildningen. Blåste rejält första dagen, kring 20 knop och lite byig vind. Konstaterade snabbt att komma upp på brädan, hålla balansen, få fart samtidigt som man hela tiden måste hålla koll på och manövrera kiten är inte helt enkelt. Jäkligt mycket som ska ske samtidigt och därmed förmodligen lättare för tjejer. Efter 2 timmars hårt slit, lite svordomar och rejäla krascher, hade jag ca 5 gånger lyckats komma upp och åkt en liten bit. Minst 10 gånger hade jag totalkraschat.

Många linor att ha koll på.
Ser ju enkelt ut när man tittar på.

Det är enorma krafter som drar i kiten. Med en kvart kvar av passet och helt utmattad, tappade jag helt kontrollen på kiten och den dundrade ner i vattnet med full kraft och sprack i två delar. Inte bra och instruktören var inte speciellt munter.

Hem och vila, upp nästa morgon, träningsvärk i hela kroppen, men vinden var bra så det var bara att bita ihop och köra ett till pass. Nu blåste det ännu mera, 25 knop eller mera. Jag fick en mindre kite, bara 8m2, så på med grejorna och iväg. Gick lite bättre nu, lyckades komma upp och köra ett par hundra meter vid några tillfällen.

”Pepptalk” av läraren Yanis inför sista utbildningspasset.
På väg ut.

En gång när jag kommit upp och fått bra fart och stabilitet kom en vindby och jag fick hjärnsläpp och ökade kraften i kiten istället för det motsatta. Farten ökade så att jag flög fram över vågorna på boarden, en kort stund, tappade sedan kontrollen och ramlade, vattnet är hårt i 30 knop men vurpan gick bra och det var bara upp och på igen. Hinner inte med några fler utbildningspass nu, men vi har köpt en komplett kitesurf-utrustning så att jag ska försöka lära mig resten på egen hand. Verkar vara som att lära sig cykla, svårt till du kommer förbi en viss gräns. När man sitter och tittar på de etablerade kitesurfarna, ser det så enkelt ut att man kan bli irriterad.

Flyttade 10 miles till Taina Marina på andra sidan stan, för att komma närmare flygplatsen. I kväll ska vi hämta upp sonen, Tom. Sedan väntar en månads vidare äventyr med segling till Sällskapsöarna, (Huahine, Tahaa, Bora Bora, m fl) och sedan åter till Tahiti i början av oktober.

Ha det bra / Lena och Micke