2019-04-12 Franska Polynesien – Tahiti – Taravao

Är nu tillbaka med båten efter min hårdaste vinter och vår någonsin. Saknar Lena så mycket, hjärtat är sönder brutet.

Ett Lei som gjorts till minne av Lena. Rött och vackert när jag lämnade båten i december

Efter Lenas begravning var det mycket praktiskt som skulle ordnas, så jag hade inte så mycket tid att reflektera över min situation.

Tom och jag åkte upp till Hammrafjäll en vecka i februari. Vi hade en fantastisk skidvecka och en vecka att hinna prata om livet. Har aldrig åkt så mycket skidor på en vecka tidigare. Inga liftköer och fina backar, bastu i lägenheten så att vi kunde tina upp varje kväll. En morgon visade termometern -32 grader, men det steg snabbt till -25. Dagens moderna liftar med vindskydd i plexiglas och värme i sitsen ger ju andra förutsättningar.

Kanonväder på Funäsfjället

På Allahjärtansdag, 14 februari, var det dags för urnsättning av Lena. En tung dag för Liza, Tom och mig. Lena ligger på Solna kyrkogård under en björk. Hon har fått en riktig gravsten, vilket var mot hennes vilja, men både barnen och jag ville ha en riktig grav. Lena ville bli spridd över havet, vilket delar av hennes aska också troligen kommer att bli så småningom.

Urnsättning av älskade lilla Lena

Efter orkanen i Roslagen hade Lizas familj mycket jobb med att rensa upp stora träd. Fem stycken bjässar låg tvärs över infartsvägen till deras sommarställe. Tog en hel helg för fyra vuxna och två smågrabbar att kapa upp dessa. Totalt var det 73 stora träd som fallit på tomten.

Mycket jobb efter orkanen

Kring mitten av februari packade jag mina båtprylar och lite kläder för att åka ner till Spanien och Torreiveja några dagar. Hade lugna och fina dagar där, med god mat och löpturer varje morgon.

Megastor citron i Spanien

Lite för kallt i Spanien så jag bokade ett flyg till Hawaii, för att besöka kompisen Nicole i staden Kona på ön Hawaii. Hon behövde hjälp med konstruktionsarbete på sitt hus och det visade sig att det fanns en hel del underhållsarbete också. Jag blev mycket väl omhändertagen och fick uppleva fem fantastiska veckor på ön, med hårt arbete, men också varvat med mycket sightseeing och äventyr. Jag hann till och med börja med vågsurfing, vilket var spännande.

I snickartagen på Hawaii

Tyvärr slutade vistelsen mycket hastigt men mindre lustigt, med att jag och nästan alla mina prylar blev utslängda med en minuts varsel. Så det blev tacken för allt hårt arbete. Får se vid nästa månads uppdatering om jag har ork att berätta mera om denna sorgliga historia.

Efter att ha bott i en hyrbil och en kompis båt några dagar, fick jag ett flyg till Tahiti och Papeete. Istället för fyra timmars flygning söderut mot målet, blev det först sex timmar nordost mot San Francisco och sedan efter byte av plan, 9 timmar SSV ner till Tahiti. Tyvärr är det så att om du vill åka direkt Hawaii – Tahiti måste du boka ToR. Inge bra miljötänk där.

Situationen på Tahiti blev för mycket för mig, så mitt hjärta, som har funkat perfekt i mera än två år, började jävlas och jag fick tillbaka förmaksflimret. Skitjobbigt eftersom man förlorar så mycket effekt och sover upp till 12 timmar per natt.

Möttes en lördagskväll på Papeete flygplats av fina tyska kompisen Heinz. Han hade ordnat en bil så att vi lätt kunde ta oss de 70 km till Taravao och båtarna.

Katten mådde bra efter 3,5 månader med Heinz

Väldigt jobbigt att komma tillbaka och återse båten och alla Lenas saker och minnen. Fick sova tre första nätterna på Heinz båt.

Nästan allt med det tekniska var okey på båten, förutom styrningen och all beväxning. Nedre hjärtstockslagringen hade krymt och rodret är nu helt fastlåst, så båten måste lyftas upp på land för att kunna greja med detta.

En annan liten grej var myrorna. Måste ha haft lite mat tillgänglig som myror gillar, för det var invasion i båten. Spray mot myror införskaffades och myrorna minskade snabbt i antal, men fortfarande nu efter nästan två veckor kryper det fortfarande omkring en och annan rackare.

Döda myror på gästtoan. Undra vem som pinkade där sist

Tog bussen till Papeete för att ordna tid för att lyfta båten. Fick tid 6 maj så det blir lång väntan. Ligger kvar i orkansäkra Taravao några veckor innan Heinz får ta mig på släp trettio mile till Papeete.

Besökte sjukhuset i Papeete. Togs in på akuten på bårsäng. Efter fem timmar allmän undersökning men även av en kardiolog konstaterades att hjärtat är helt friskt men går i flimmer. Beordrades blodförtunnande och sedan ett återbesök om tre veckor. Läkarna trodde att min situation de senaste fem månaderna kunde ha en viss inverkan.

För att komma bort från båten ett tag gjorde jag en djungelhike upp till ett fantastiskt vattenfall, med en fallhöjd på 80 meter. Tog ett härligt nakenbad i behagliga och svalkande 24 grader. I havet är det ca 30 grader, inte så svalkande, bara blött.

80 meter högt
Nakenbad

 

Njuter i 24 gradigt sötvatten

Imorgon har det gått en vecka sedan läkarbesöket och livet har varit jättejobbigt med flimret och att samtidigt försöka börja ta tag i båten och Lenas alla saker. Vet inte hur detta kommer att sluta, jag måste ta en dag i taget. Som tur är har jag Heinz som är kock till yrket och fixar god middag varje dag, så jag slipper tänka på det.

Något positivt är dock att hjärtat igår automatiskt gick tillbaka till normal sinusrytm och jag har nu minst 50% mera energi och driv.

//En väldigt ledsen och ensam Micke, som försöker se framåt

2019-01-30 Sverige – Norrtälje – Solna

Inglish translation is further down

Jag och mina barn Liza och Tom tackar för det enorma kamratstöd och engagemang som givits oss efter Lenas bortgång.

Lena begravdes under en borgerlig ceremoni i Norra kapellet på Norra begravningsplatsen i Solna den 22/1. Jag tycker det blev en fin ceremoni och ett fint avsked till Lena. Jag tror att Lena hade blivit väldigt överraskad om hon visste hur många vänner som deltog vid begravningen och den efterföljande minnesstunden. Det värmde mitt hjärta enormt att se detta. Släkt och vänner ända från norra Lappland ner till Skåne, ja till och med från Holland, hade samlats för att hedra hennes minne.

Tack alla ni som varit en del i detta, antingen genom personlig närvaro eller som bidragsgivare till någon hjälporganisation.

Lena kommer att urn-sättas på Solna kyrkogård i mitten på februari månad.

Sedan tar jag lite semester och åker först till Spanien för att hälsa på mina föräldrar. Vidare till kompisar i USA innan jag återvänder till båten på Tahiti.

Det kommer att bli väldigt jobbigt att återse båten. Hur och om det kommer att fungera återstår att se. Om det fungerar för mig att segla vidare har jag ambition att fortsätta skriva inlägg här.

Ledsna hälsningar från Micke

 

Me and my children Liza and Tom thank you for the enormous friend support and kindness given to us after Lena’s death.

Lena was buried during a bourgeois ceremony in the Northern Chapel at the Northern Funeral Cemetery in Solna on 22/1. I think it was a fine ceremony and a good farewell to Lena. I think Lena had been very surprised if she knew how many friends attended the funeral and the subsequent memorial meeting. It warmed my heart enormously to see this. Family and friends from northern Lapland down to Skåne, even from Holland, had gathered to honor her memory.

Thank you all who have been a part of this, either through personal presence or as a contributor to any help organization.

Lena will be urn-set at Solna Cemetery in the middle of February.

Then I take some holiday and first go to Spain to visit my parents. Further to friends in the US before returning to the boat in Tahiti.

It will be very hard to revisit the boat. How and if it will work remains to be seen. If it works for me to sail further, I have the ambition to continue writing here.

Sad greetings from Micke

2018-11-29 Franska Polynesien – Fakarava

 

Min finaste alskade lilla van, fru, livskamrat och mitt allt, Lena, har mycket tragiskt gatt bort i en drunkningsolycka, vid Norra passet pa atollen Fakarava, lordagnatt 24/11.

Mitt liv kanns ocksa slut just nu. Finner inga mera ord …….

Mikael

Translated to english here under

My finest loved little friend, wife and life companion, Lena, has tragically passed away in a drowning accident, close to north pass of atoll Fakarava, Saturday night 24/11.

My life also feels like it has come to an end right now. Cant find any more words …….

Mikael

 

 

2018-10-21 Franska Polynesien – Taina marina – Papeete YC – Moorea – Papeete YC

Efter att propellern var bytt tvättades båtens undervattenskropp. Först vattenlinjen och en halvmeter ner, sedan djupare ner med hjälp av dykutrustning. Det tog sammanlagt en och en halv dag och det förbrukades tre dyktuber med syre. Båtfarten ökade sedan med ca en knop.

Jobbade sedan några dagar med att fylla upp båten med basvaror för upp mot sex månader. Slitande och släpandes på stora kundvagnar från mataffären, men vi tycker att det är värt besväret istället för att tvingas småhandla så fort man behöver något.

Köttfärs kostar upp mot 170 SEK / kg, så här gäller det att välja rätt affär och tillfälle. Hittade efter lite letande fin köttfärs för ”endast” 90 SEK/kg, rena klippet, så vi köpte upp hela lagret och har nu 20 påsar med prima köttfärs i frysen.

Den 14 /10 var det annonserat kite surf tävling. Lena, jag och kompisen Silvio cyklade tidigt iväg mot platsen för tävlingen. Det var 19 km enkel väg och ett berg som skulle passeras, så det blev en tuff start den dagen. Väl framme vid kiteområdet frågade en av tjejerna som jobbar där, om hon kunde hjälpa till med något. Jag frågade om tävlingen startat ännu, eller om det bara var uppvärmning. Tjejen tittade oförstående på mig varpå jag förklarade att det faktiskt var anslag om kitetävling 14/10. Jasså den, jamen det var ju minst två år sedan. Ojdå vi kanske skulle ta ner anslaget!! Ja ja, vi fick ju en rejäl motionsrunda i alla fall.

I samband med att vi lämnade Taina Marina, gick vi till tankbryggan och fyllde på 500 liter diesel. Som utlänningar kan vi ordna ett papper från tullen som berättigar oss till skattefri diesel, vilket innebär att dieseln för oss bara ligger på 8 SEK/liter.

Flyttade sedan till norra sidan av Papeete, till Yacht Club Papeete. Ett antal cykelturer in till stan, bl a för att inhandla zinkanoder till propelleraxel och köl. Ägnade två dagar bakom symaskinen, förstärkte biminitoppen och lagade solskyddet till jollen.

Jollar på väg till träning. I Papeete YC finns det flera hundra jollar av blandade typer, bl a ett 50 tal optimistjollar.

Inga bra vindar för att segla mot Marquesas de kommande tio dagarna, så vi beslutade att segla över till härliga ön Moorea för en vecka. Där blev det cykelturer och härliga djungelpromenader och återigen bad med hajar och stingrockor. Spelar Petanque och slappar. Lena har sått frön för att börja odla grönsaker. Oregano, Spenat, Dill, Basilika och hennes favorit, Koriander. Fröna är planterade i små youghurt burkar och det har börjat bli grönt i alla utom Korriander. Murphy finns alltid med oss.

Heldagshike. Steven t.v. och Debbie t.h. båda från GB. I mitten Silvio med sin nya crew, Nicole, från Hawaii.
Vy från Moorea.
En Stingray som tycker om att bli kliad på ryggen.
En jättestor sköldpadda hälsade på varje morgon. Säkert väldigt gammal. Den lät som en gammal farbror med astma när den andades.

 

 

 

 

 

 

 

En eftermiddag i Cooks Bay på Moorea kom det in en 62 fots charterkatamaran. De ankrade och kaptenen och hans chartergäster lämnade genast båten och åkte in till en Resort för lunch. En timme senare kom det lite vind och katamaranen draggade för att sakta glida upp på korallrevet. Vi åkte dit med fyra gummibåtar och började med hjälp av dessa trycka ut båten från revet. Franske Bernhard som själv har en katamaran hoppade upp och startade motorerna. Vi andra hoppade upp och vinchade upp ankaret. Ankrade om båten till en plats mitt i viken, ca 500 meter från ursprungliga ankarplatsen och åkte sedan tillbaka till våra båtar. Någon timme senare såg vi att den franske kaptenen åkte ut till den flyttade katamaranen och kopplade avlastaren till ankarkättingen, sedan åkte han iland igen. Han gjorde inget försök att kontakta någon av oss andra och fråga vad som hänt.

62 fotaren sitter på revet.

Någon timme senare såg Silvio chartergänget inne i en bar. Silvios nya besättning, Nicole från Hawaii, gick genast fram till skepparen och frågade om han visste vad som hänt. Nej det hade inte hänt något speciellt svarade han. Varpå Nicole frågade om han inte var medveten om att hans båt varit i kontakt med revet. Nää, det hade den absolut inte varit, svarade han. Nicole berättade att hon hade allt filmat och undrade om han ville se. Nää, det ville han inte. Så, Nicole talade om att det kanske var lämpligt med åtminstone ett tack till de fyra som räddade din båt, eller kanske bjuda på en öl. En timme senare hade han bemödat sig med att inhandla två Rosévin som han levererade till Silvio. Lyckligtvis är denna kategori av seglare begränsad.

Har seglat tillbaka till Papeete YC och ska nu handla på oss färskvaror, för att om några dagar segla österut för att utforska östra delarna av Tahiti. Så snart vi får hyfsade vindar seglar vi NO upp mot Tuamutos atoller.

Fullmåne i Stilla Havet
Lena torkar fisk i solen. Katten försöker lista ut hur den ska komma åt maten.

 

 

 

 

 

 

 

Ha det bra / Lena och Micke

2018-10-08 Franska Polynesien – Sällskapsöarna – Tahiti

Tom landade 2101, 19 min före tidtabell. Medförde stor väska med våran nya propeller, diameter drygt 50 cm och vikt på ca 15 kg. Bra jobbat att få med sig den från Stockholm till Papeete och tacksamma är vi.

Redan nästa dag seglade vi till Moorea, Cooks Bay. Startade nog så sent från Tahiti och de sista 3 miles fick vi motvid och måste kryssa. Tog tid och det var ganska mörkt när vi droppade ankaret.

Tom testar lianerna på Moorea. Starka grejer.

Spelade Petanque och slappade. Tom hade vissa jetlag känningar på grund av 12 timmars tidsskillnad. Simmade en tidig morgon med Stingrays och Revhajar. Gick en 10 km lång djungelpromenad och plockade massor av frukt.

Efter några dagar på Moorea nattseglade vi 90 miles över till ön Huahine. Hyrde skotrar och brände runt ön. Släppte av Lena efter första varvet och därefter blev det lite mera terrängkörning.

Skoter utflykt runt Huahine
Utsikt över östra viken på Huahine.

Firade fyra stycken lite försenade födelsedagar med först picknick och sedan god middag på Huahine Yacht Clubs restaurang. Lämnade sedan Huahine med en lång dagsegling i bra medvind över till Bora Bora.

Födelsedags picknick
Två söta småsvin kom förbi och kollade om vi hade någon mat att bjuda på
Patricia, Lena och Sandra käkar födelsedagsmiddag. Alla fyller år slutet av augusti och början av september.

Snorklade runt lite innan skymningen, men kände mig inte riktigt på topp. Lena kände samma sak, matt i kroppen och feberkänsla. Sedan blev det snabbt värre. Kraftfull huvudvärk, ont i leder och muskler, hög feber med frossa och svettningar om vartannat. Sex dagar senare började sakta livet återvända. Vi hade fått Dengue-feber som sprids via mosquitos. Vi fick sex skitjobbiga sjukdagar och naturligtvis kom detta när Tom hälsade på. Bora Bora är fint, men minnet därifrån blev inte så roligt.

Knölval på väg att skjuta upp i luften. Svåra att hinna fånga på bild.
Knölval ovan vattnet för att andas. Mäktigt att ha dem bara ett par hundra meter från båten.

Efter en vecka gick vi tillbaka till ön Tahaa i två dagar och sedan vidare tillbaka till Huahine. Där spelade vi mycket Petanque och träffade gamla och nya vänner.

Petanque spel på blodigt allvar. Vi tjuvtränar för att ha en chans mot Lena.
Våran knäppa katt njuter när hon får ansiktsmassage av Tom.

Ville ha god marginal till Toms hemresa så vi gick tillbaka till Tahiti och låg vid brygga i Papeete Marina fyra dagar och Tom fick då chansen att se lite mera av Papeete.

Fredag kväll 5/10 2345, efter 30 dagars besök vinkade vi av sonen på Papeete International Airport. Åter i båten och det kändes tomt när Tom åkt hem.

Redan nästa dag startade projektet att byta propeller. Hade mentalt förberett mig på en lång och segdragen kamp med gamla propellern. Men allt gick väldigt smidigt och efter max en timmes undervattensjobb satt nya propellern på plats.

Nu återstår en del service jobb på båten, bl a dyka och skrapa båtens undervattenskropp ren från slem, snäckor, långhalsar och annat oidetfinierat. Nu är den så smutsig så att vi tappar mera än en knop i fart och det är ju trist nu när vi har en segling på 850 miles framför oss.

Om någon vecka eller två, när vi har hyfsade vindar seglar vi tillbaka norrut mot Tuamutos och sedan vidare upp nordost till Marquesas Islands, som är den nordligaste gruppen i Franska Polynesien. Den ligger utanför cyclonområdet och där tänkte vi stanna under del av cyclonsäsongen.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-09-05 Franska Polynesien – Moorea – Tahiti – Papeete

Efter några dagar utanför byn Maharepa på ön Moorea, flyttade vi in 2 miles till Cooks Bay. Träffade våra franska kompisar på katamaranen TiAmaraa. Hade inte setts på några månader så det blev ett trevligt återseende.

Ankarplats utanför Cooks Bay på Moorea.

Seglade vidare västerut längs Mooreas kust, upp till nästa stora vik. Där ankrade vi alldeles innanför revet tillsammans med ca 30 andra båtar. Måste vara något alldeles speciellt här tänkte vi, men det visade sig att det var inget speciellt, bara en bra ankarplats och en ”public beach”.

Fin ”public beach” med färskvattendusch.
Amerikansk ”Ture turist” måste få en schyst bild. Kostar saltvatten i byxorna.

Efter några dagar med stress bland alla dessa båtar, flyttade vi in 2 miles i själva viken. Där låg endast en annan båt och det var väldigt lugnt och skönt.

På väg in i andra viken på Moorea.
Grannbåten, 220 fot.

Steg upp tidigt en morgon och körde jolle en timme till en plats där det skulle finnas hajar och Sting Rays. Vi var ensamma denna tidiga morgon och knöt fast i en boj och hoppade i vattnet. Jodå, ganska snart kom det tre Sting Rays och började cirkla runt oss. De kom så nära att vi kunde ta i dem. Efter några minuter gjorde även tre hajar entré. De var inte skygga utan simmade bara en meter från oss. Härlig upplevelse.

En Stingray har grävt ner sig i sanden och ligger och vilar.

Nästa dag blev det en 10 km lång djungelpromenad längs fantastiska hike stigar. Plockade lime och några fina ananasfrukter.

Jättelöv i djungeln.

Efter ca 10 dagar på Moorea seglade vi tillbaka mot Tahiti, där mera båtjobb väntade.

Ankrade vid Yachtclub Papeete, som är betydligt lugnare plats än Taina Marina. Nära till bra mataffär och bara 3 km till city.

Jag startade Kitesurfing utbildning. Första passet handlade om att lära sig hantera och styra kiten. Inte så svårt som jag trodde. Fick sedan vänta en vecka innan det blev bra vindar för fortsatt

Vid mitt första Kitepass var Tahiti lokal-TV på plast.

utbildning. Under tiden jobbade vi med båten, bl a drog vi många meter kabel för att kunna montera ny yttre LED belysning på tre olika ställen, sedan har vi sytt på lilla jenuan som behövde en uppfräschning.

Hikade en hel dag upp i bergen och djungeln ovanför Papeete,

Bergshike, med vy över Papeete.

mycket lugnt och fridfullt. Har cyklat in till city och handlat en VIKING kajak från NZ till Lena, så nu kan jag padla SUP och Lena kajak när vi glider på upptäcktsfärd.

 

Nu kom vinden och jag fortsatte med surfutbildningen. Blåste rejält första dagen, kring 20 knop och lite byig vind. Konstaterade snabbt att komma upp på brädan, hålla balansen, få fart samtidigt som man hela tiden måste hålla koll på och manövrera kiten är inte helt enkelt. Jäkligt mycket som ska ske samtidigt och därmed förmodligen lättare för tjejer. Efter 2 timmars hårt slit, lite svordomar och rejäla krascher, hade jag ca 5 gånger lyckats komma upp och åkt en liten bit. Minst 10 gånger hade jag totalkraschat.

Många linor att ha koll på.
Ser ju enkelt ut när man tittar på.

Det är enorma krafter som drar i kiten. Med en kvart kvar av passet och helt utmattad, tappade jag helt kontrollen på kiten och den dundrade ner i vattnet med full kraft och sprack i två delar. Inte bra och instruktören var inte speciellt munter.

Hem och vila, upp nästa morgon, träningsvärk i hela kroppen, men vinden var bra så det var bara att bita ihop och köra ett till pass. Nu blåste det ännu mera, 25 knop eller mera. Jag fick en mindre kite, bara 8m2, så på med grejorna och iväg. Gick lite bättre nu, lyckades komma upp och köra ett par hundra meter vid några tillfällen.

”Pepptalk” av läraren Yanis inför sista utbildningspasset.
På väg ut.

En gång när jag kommit upp och fått bra fart och stabilitet kom en vindby och jag fick hjärnsläpp och ökade kraften i kiten istället för det motsatta. Farten ökade så att jag flög fram över vågorna på boarden, en kort stund, tappade sedan kontrollen och ramlade, vattnet är hårt i 30 knop men vurpan gick bra och det var bara upp och på igen. Hinner inte med några fler utbildningspass nu, men vi har köpt en komplett kitesurf-utrustning så att jag ska försöka lära mig resten på egen hand. Verkar vara som att lära sig cykla, svårt till du kommer förbi en viss gräns. När man sitter och tittar på de etablerade kitesurfarna, ser det så enkelt ut att man kan bli irriterad.

Flyttade 10 miles till Taina Marina på andra sidan stan, för att komma närmare flygplatsen. I kväll ska vi hämta upp sonen, Tom. Sedan väntar en månads vidare äventyr med segling till Sällskapsöarna, (Huahine, Tahaa, Bora Bora, m fl) och sedan åter till Tahiti i början av oktober.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-08-13 Franska Polynesien – Tahiti – Papeete – Moorea

Fick några offerter från Sverige på de nya riggvajrarna. Billigare än här, men då kommer besväret och kostnaden för frakt och hyran av en agent här i Papeete. Måste nog även köpa tjänsten att ”tuna” in riggen och då lär det kosta extra om jag inte köpt riggen här. Hittade efter mycket letande en rigg- och segelmakare som hade nästan alla prylar som vi behöver. Om vi väntar med att byta undervanten till senare hade de alla terminaler och vajrar. Fick en offert från dem som låg 27% under offerten från den första riggmakaren vi varit i kontakt med och även 10 000:- billigare än Sverige, så vi beslutar att gå vidare med detta alternativ. Detta var också mera fördelaktigt tidsmässigt, de kan börja på måndag nästa vecka (6/8) i stället för september som gällde för det dyrare alternativet.

Har via valmyndigheten i Sverige beställt brevröstningsmaterial till Marina Taina. Besökte kontoret för att kontrollera om något kommit, men brevbärarna har slutat leverera till marinan. Vi blev hänvisade till det lokala postkontoret, för hade vi tur kunde det finnas där. Vi promenerade till posten och berättade om vårt ärende. Kvinnan går in i de bakre regionerna och efter ca 10 minuter kommer hon tillbaka med vårt kuvert från Valmyndigheten. Vi blev klart överraskade att det kommit fram. Nu återstår att rösta, vilket inte är helt enkelt eftersom valsedlarna är blanka och man ska själv skriva partinamnet. Vi vet ju vad partierna hette för fyra år sedan, men är inte helt säkra längre, så det blir till att ”googla”.

Valarbete

Behöver en ny RF plåt till ”Magma” gasgrillen. Cyklade till stan en dag och besökte en firma som jag blivit rekomenderad. Javisst, 5 mm plåt 20×20 cm, eller rund om jag så ville, inga problem. Vi skär ut denna med specialmaskin. Och priset?? Tja, minst 100 us dollar. Tack och hej. Iväg till nästa ställe. Javist, 5 mm RF plåt, minsta möjliga bit 100×100 cm. Tack och hej. Iväg tii tredje stället. Javisst, 20×20 RF inga problem, jag sa att jag kunde själv skära till rätt storlek och killen gick för att leta. Kommer åter med en 5 mm RF, ca 40×30 cm och frågar om jag kunde ta allt. Tja, beror på priset, sa jag. Ah, priset, nej den här biten bjuder vi på. Fick alltså ca 8 kg högklassigt RF, snacka om hyggligt.

Nu äter vi mycket entrecote och tonfiskfile. Lena har under våra seglingsår starkt utvecklat sitt matlagningsintresse. När vi har WiFi googlar jag på reservdelar och Lena på matrecept. Hennes intresse är perfekt för mig, eftersom vi alltid äter förstklassigt, speciellt nu när vi har tillgång till bästa råvaror. Men även mitt på oceanerna lyckas hon alltid få till fantastisk mat. Vi hör från en del andra seglare att de äter mycket burkmat på havet. Vi köpte i Las Palmas en hel del Corned Beef och andra konserver. Dessa har vi aldrig behövt och för några månader sedan blev det fiskmat av dessa.

Tog cyklarna uppför bergssluttningarna ovanför marina Taina. Brant uppför så vi fick leda cyklarna längs snirkliga serpentinvägar och överallt var det bebyggt med fina villor. Idén var att komma upp i bergsdjungeln, men det slutade i en återvändsgränd. Bara att hoppa på cyklarna och bromsa sig ner till kusten.

Vy över revöppningen som utgör en av infarterna till Papeete.
Vy över ankarplatsen i Taina Marina.
Vy över Taina Marina. Små och riktigt stora båtar.
Utförsbacke efter promenad upp i bergen

 

 

 

 

 

 

På en lördag flyttade vi båten in till stan, till Papeete Marina, för att där kunna arbeta med riggen samt att titta oss omkring mera i city.

Bryggan i Papeete marina.

I marinan bor det en stor gås på bryggan. Den håller till vid en segelbåt som ställt ut mat och vatten. Det visade sig att dessa seglare kom in i marinan för två år sedan och då fanns där en liten gåsunge som de gav mat och skötte om , eftersom den saknade familj. När de skulle segla iväg efter några månader försökte de ta med gåsen, men den flög tillbaka till marinan. Ett halvår senare kom seglarna tillbaka och gåsen blev jätteglad och flyttade in igen. Samma sak upprepades detta år.

Gåsen och dess föräldrars båt.

På måndag började vi arbetet med att byta riggvire. Började med att plocka ner styrbord toppvant. Åkte upp till toppen och lossade staget, det var inga problem, masten verkade stå hyfsat stabilt på undervantet och dynema-dirken som vi spänt ner till midskeppspållaren. Iväg med dingen till riggverkstaden och pressa exakt likadana, sedan åter och montera. Nu var det dags för babord toppvant, åkte upp halvägs i masten, men ojojoj vilket svaj. Toppen svängde ca 70 cm ut åt styrbord så det var bara att åka ner snabbt som attan. Sträckte upp dynematampen med hjälp av utväxling så att den blev som en fiolsträng. Nu gick det bra, masten var ganska stilla när jag åkte upp. Samma procedur igen och innan måndagkväll var båda toppvanten utbytta. Tisdag bytte vi mellanvanten och och efter lunch tog vi ner främre förstaget. Tjock vire, över 20 meter lång och med hydraulmotorn längst ner är inte detta lätt att hantera, speciellt eftersom viren inte får böjas för mycket för då kan förstagsprofilen skadas. Vi hade hjälp av riggmakaren och en vänlig amerikan. Riggmakaren gjorde bra jobb , men amerikanen snurrade mest bara runt sig själv och funderade på vad som händer. Allt gick bra och på onsdag kunde vi dra in nya viren, kapa i rätt längd och skruva fast nedre vireterminalen. Jag orkade inte blanda in någon extra hjälp när vi hissade upp profilen. Lena körde elvinchen och jag höll emot längst ner och snabbt och enkelt hängde förstaget i masten. Upp i toppen och sätta fast bulten, sedan sträcka med vinchen så att även nedre bulten gick att få på plats. Nu återstod bara injusteringen vilket vi valde att göra själva i lugn och ro. Höll på hela torsdagen med detta och fredagen till att städa mm.

På lördag checkade vi ut ur marinan och seglade 14 miles till grannön Morea. Vi hade vind upp till 20 knop och ganska bra tryck med krängning på ner till 17 grader. Riggen stod fint och vi hade inget slack i lä toppvant, endast mellanvanten som ska dras åt lite hårdare. Vi är ju inte så vana att arbeta, så nu känns det bra med någon veckas vila på fina ön Moorea.

Cooks Bay på¨Moorea.
Vy från vår ankarplats på Moorea.

Väl på Moorea hittade vi franska katamaranen TiAmara, med Sandra och Bernhard ombord, det är nästan 3 månader sedan vi senast sågs och vi har funderat vart de tagit vägen. Trevligt att träffas igen. De hade haft månadslångt besök på båten och seglat runt alla Sällskapsöar. Det är ganska många båtar här runt Tahiti och många har vi träffat tidigare. Dock är det så att de båtar som vi träffade i april på Isla Gambier är de som vi känner bäst. Många blir bara ytliga bekantskaper, medan andra blir nära vänner.

Första dagen på Moorea tog vi en lång promenad upp i bergen. Härlig natur och lätt att promenera. Hittade ett limeträd för första gången sedan Gambier. Lyckades efter lite klättring plocka ner ett dussin. Hittade sedan några kaktusliknande växter och vi funderade på vad det kunde vara ända till Lena säger att det luktar ananas här. Hittade efter lite letande fem ganska stora frukter. På hemvägen hittade vi en halv stock med s.k. matbananer, som blir jättegoda om man steker. Vi var fullastade på hemvägen.

Plockar lime. Träden är taggiga, så det är inte helt smärtfritt
Ananas buske
Första dagens fruktskörd

Nu har vår son Tom fått ledigt från jobbet och den 5 september kommer han flygande till Papeete för att segla med oss runt Sällskapsöarna. Längtar redan efter denna dag. Förbindelserna hit är ganska gynnsamma, flyg Arlanda till Los Angeles, byta plan och vänta tre timmar, sedan från LA direkt till Papeete. Total restid 23 timmar, till andra sidan klotet och till rimlig kostnad.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-07-28 Franska Polynesien – Tahiti -Papeete

Träffade första svenska båten på två år. Ombord var Erik från Sverige och Heidi från Norge. Skönt att få prata lite svenska som omväxling och dessutom med trevliga och goa människor. Fredagsmys tillsammans på en av få restauranger. Käkade hamburgare med pommes och gosås, riktigt gott.

En haj som simmar förbi. Hann inte riktigt med. Den har en Pilotfisk dockad på ryggen.
Pizza middag med kompisgäng. Vid södra passet i Fakarava-atollen

Kom inseglandes en kanadensisk trimaran i Rotoava, som hade kört på korallhuvud och fått tre hål i skrovet. Hålstorlek fotboll, handboll och tennisboll. Båten låg lågt och hängde på ytterskroven. Full aktivitet för att hjälpa dessa stackare, familj med fyra barn ombord. Två dykare som jobbade många timmar med att fästa plywood bitar på utsidan. Alla barnen fick flytta över på en vänlig grannbåt och vår kompisbåt Barbarossa lånade ut sin 220 volt nödpump. Barbarossa låg hela natten långsides med trimaranen för att bistå med 220 volt. Det mesta låg under vatten i trimaranen, batterier, motorn, elverket, matförråden m m. Trimaranhistorien slutade några dagar senare med att trimaranägaren försöker skänka bort båten och därmed avsluta en fyra år lång segling. Flyga hem till Kanada jobba ihop pengar till en ny båt och sedan starta en ny seglats.

Vi seglade tillbaka 10 miles söderut till Pakokota Yacht Service. Här finns den bästa wifi i hela Tuamotus och vi kunde lägga ut bilder på hemsidan. Kollade med Yacht Service ägare Matthieu om han kunde beställa två nya riggvires. Skulle gå bra, men det blev ganska dyrt och riggmakaren i Papeete erbjöd bra rabatt på materialet om han istället fick göra hela jobbet, d v s byta totalt minst nio maststag/vires. Beslutade att försöka segla ner till Tahiti med vår skadade rigg.

Seglade inne i Fakaravaatollen ytterligare 18 miles söderut till SV hörnet och byn Hirifa. Tre hus varav ett är ett matställe. Väldigt fint här, som hämtat ut en reklambrochyr för Söderhavet.

Polynesisk pojke lär sig tidigt att hantera macheten.
Grillparty i Hirifa på Fakarava. Helstekt gris, väldigt välsmakande.
”Brudarna” Heidi från Norge och Patricia från Schweiz.

Det har senaste månaden ökat markant med antal båtar från USA. En sådan är okey, men när de är mera än 2 blir det jobbigt. De tjattrar konstant på VHF:n, och det mesta är ”awsome”. Idag är det 4 Juli så nu är det extra upphetsat. Vi missade midsommarafton den 22/6 för vi seglade det dygnet, så 4/7 firade vi en försenad ”midsommarafton” med schwetziska kompisarna. Grillade entrecote på stranden och njöt av solnedgången.

Prognosen talar om liten kuling från SO om fyra dagar. Vi ligger fint i Hirifa vid SO vind, så vi beslutar att ligga kvar. Timmarna innan vinden ökade kommer det ett pärlband med båtar som ankrar i Hirifa. En hel del ”amatörer” som ankrar alldeles för nära. Vi var nära att få en 50 fots katamaran på oss. Totalt blev vi 31 båtar i viken.
Perfekta förhållanden här i Hirifa för Kite-surfing. Under de fyra dagar som sydostan låg på friskt, var det ibland upp till 10 skärmar i skyn.

Många båtar sökte skydd i Hirifa. Våra kompisar på båten Kyori seglade till Tahiti istället. Hela vindgeneratorn blåste iväg och ligger nu på 4500 meters djup.
Fullt med Kitesurfare i Hirifa
Ett typiskt korallhuvud, eller bummie som britterna säger. Dessa kryllar det av på ankarplatserna så man måste oftast göra ankarkättingen ”flytande”.
Första gången som vi hittar en bummie uppe på revet. Ganska stora och hårda saker.

 

 

 

 

 

 

12/7 tog vi upp ankaret och påbörjade seglingen mot Tahiti och huvudstaden Papeete. 240 miles tråkig segling med jobbiga vågor, många sqvals och överlag lite vind och mycket motorgång. Anlände till Tahiti 14/7 sen eftermiddag och ankrade bakom udden Point Venus, som ligger några miles före stan.

Första ankarplatsen på Tahiti, Point Venus. Ett lugnt och skönt ställe.
Klinkar på gitarren ungefär varannan kväll. Frågan är om det låter bättre?

Vi har nu sedan vi lämnade Chile och staden Valdivia den 3 mars, seglat 4970 miles. Motsvarande ungefärlig sträcka är Stockholm – Las Palmas tur och retur. Nu är det dags att tanka, vi har bara 150 liter diesel kvar i tankarna. Vi kan som ”yacht in transit” och lite pappersarbete, faktiskt tanka diesel skattefritt här på Tahiti, inte helt fel.

Efter två dagar, ankrade vid lugna Point Venus, seglade vi 10 miles mot Papeetes västra sida och Marina Taina. Stor marina med flera hundra båtar vid bryggorna och ytterligare flera hundra på boj eller ankare. Vi som ankrar och inte betalar något kan ändå helt legalt använda dingy-docks, fylla vatten, slänga sopor, utnyttja de tre restauranger som finns på området, inte illa. Vi har bara ca 300 meters promenad till ett köpcenter med bl a en stor Carrefour, som har det mesta i matväg.

Nästa ankarplats på Tahiti – Taina Marina. Fullt med båtar.
En som körde på fel sida pricken.

Vi har nu startat det prioriterade projektet ”byta stående rigg”, vilket kommer att ta några veckor, eller mer. Har varit i kontakt med olika riggmakare för att jämföra kvalitet och pris. Den bästa är svindyr, ska ha nästan hundratusen svenska kronor. Den andra är billigare, men har inte rätt terminaler i lager. Nu ska vi försöka beställa terminaler från Europa, köpa vajer och pressningarna av den billigare riggmakaren. Förutom detta har vi redan hunnit med att byta ut båda avloppen i köket. De gamla hade båda spruckit så vi har haft hinkar i hoarna senaste månaden. Nu har vi satt in vanliga köksavlopp med vattenlås som man lätt kan skruva upp och rensa ur.

Vi har bra WiFi en dryg kilometer från ankarplatsen, så vi har packat upp cyklarna. Har cyklat in till Papeete, ca 8 km till city. Inte helt hälsosamt med alla bilar och avgaser. Cyklade nästa dag åt andra hållet, ut på landsbygden. Trevligare cykling, med hyfsad cykelbana och mindre bilar. Kom efter 15 km till en fin park med en amphiteater. Promenerade längs en stig ut i djungeln och efter ett tag kom vi till en härlig bäck där vi kunde fylla vattenflaskorna. Upptäckte avacado liggande i vattnet! Tittade upp och där hade vi ett jätteträd fullt med avacado. Plockade med oss ett par kilo. Första gången sedan Brasilien som vi hittar vilda avacado.

Finns ”stengubbar” på Tahiti också.
Friväxande avacadoträd, mitt i skogen.
Jättegoda avacados.

Igår såg vi en svensk båt som seglade in mot marinan och ankrade. Faktiskt den första svenska båt som vi ser här i Papeete. Det var inte vilken båt som helst, för det var en svenskbyggd Vega. En modifierad, för den hade utombordare. För er som inte vet så är Vega stark och sjöduglig, men bara kring åtta meter lång. På ”happy hour” mötte vi sedan ägarna, två trevliga 20-åriga grabbar från Svinninge utanför Stockholm. Härliga upplevelser tidigt i livet.

Ikväll ska vi ha avskeds-bbq på Barbarossa med Silvio och Patricia. Imorgon seglar de vidare mot Sällskapsöarna och vi ligger kvar i Papeete för att hitta en lösning på vårt riggjobb.

Ha det bra / Lena och Micke

2018-06-27 Franska Polynesien – Tuamutos – (Amanu – Raroia – Tahanea – Fakarava)

Efter att grönsksbåten anlänt till Rikitea fick tag i vitkål, morötter, lök, äpplen och några tomater. Två dagar senare gapade grönsakshyllorna tomma igen.

Seglade iväg några dagar ut till revet och dess små öar – Motus. Eldade torra kokosnötter, fick fin glöd så vi grillade entrecote och grönsaksknytten. Käkade middag på stranden. Fantastisk promenad nästa dag längs ringrevets utsida. Slipade koraller, snäckor och fosiler i stora mängder.

Åter till Rikitea efter lite ”Robinsonliv”. Promenerade bilvägen runt ön Mangareva, det blev exakt 20 km och med lite raster för fruktätning höll vi på drygt 5 timmar. Det är ganska kuperat så vi var ganska möra på kvällen.

Vildvuxen chili peppar plockad i djungeln. Stark som attan.
Lena ute i djungeln och plockar Papaya

Till helgen hade skolans elever anordnat ett tre dagars evenemang. Dansuppvisning, hemslöjdsförsäljning, val av missis och mister Rikitea, Triathlon, Matathon och hela tiden möjlighet att köpa god mat. Tre fina dagar.

 

 

 

Besteg berg, 460 m högsta punkten på Gambier, otrolig vy där hela Gambier skärgård kan ses.

Vy från 460 meter ner mot huvudorten Rikitea.
Vy över del av Gambier. Bortom ön Aukena kan man se korallrevet som slår en ring runt nästan hela Gambier.

 

 

 

 

 

 

Tredje söndags BBQ hos Herve och Valerie, och ett tiotal besättningar med varierande nationaliteter.

BBQ söndag. Petanque spel. Herve t.h (BBQ chef) och hans granne t.v.. Svårslaget team, tränar varje dag.

Efter en dryg månad i Gambier, startar vi nästa dag segling mot Tuamotus och ett planerat första stopp i atollen Amanu. 460 miles med kurs 312 grader. Fyra dygn med lätta passad vindar.

Numera normal utsikt bakåt. Bananklasar och fruktnät.

Franska polynesien består av fem regioner, varav Tuamotus är en av dessa fem. Tuamotus är ett stort område med mängder av atoller och motus. Mest känd bland flygande charterturister är Rangiroa och av dykande turister Fakarava.

Amanu är en trevlig atoll med många fina sandstränder och palmskogar. Ligger ankrade de tre första dygnen inne i en liten lagun som omgärdas till 3/4 delar av ett korallrev. Inne i lagunen som är ca 400×300 meter är det 15-25 meter djupt. Det är fullt djup ända in till kanten av korallerna och därmed har man en lodrät korallvägg att snorkla och dyka på. Fantastiskt många fina fiskar och färggranna koraller.

Ankrade ute i det blå.
Lite fiskar och koraller
Mera fiskar. Väldigt orädda.
Ännu mera fisk

Vinden ska snart vrida på ostligt och öka, så vi flyttar oss 4 miles över till östra sidan av atollen. Här träffar vi en fransk seglare med en fru från Iles Gambier. Av dem får vi först lära oss allt vi behöver veta om kokosnötter och utvinning av kokosmjölk och kokosolja. Sedan en kurs i hur vi ska fånga Lobbster och som bonus en kurs i hur han gör jättegod kolsyrad Limedryck med alkohol motsvarande öl.

Jag hade innan vi lämnade Gambier satt en sats med 10 liter ”vin” gjord på Pomello. Tappade upp på PET flaskor efter ca en vecka. Under seglingen hit till Amanu exploderade en av flaskorna så det blev till att städa duschen och toaletten i två timmar. Fick ligga lite lågt någon dag eftersom inte detta inte helt uppskattades av frun:-( Drycken är okey, men vi har druckit godare. Nu har jag startat tillverkning av Limedryck istället.

Min bryggardunk. Proffsen har någon slags glasspiral, jag kör med kondom. Funkar fint.

Normalt badar och simmar vi varje dag, men denna morgon när vi sitter och äter frukost simmar det förbi en haj och en minut senare är det tre hajar som cirklar kring båten. Lena säger att hon inte tänker bada här något mera. Men faktiskt är detta bara svartfenade revhajar som ska vara helt ofarliga för oss, så det går nog bra att bada.

Mitt i Amanu finns det ett korallrev som har formen av en trearmad stjärna. På sjökortet finns inte denna inritad, inte ens som ett grund, men med hjälp av Goggle Earth kunde vi se den klart och tydligt. Lungt väder nästa dag, så vi beslutade att försöka segla ut till ”stjärnan”. Tog med våra brittiska vänner Sharon och Peter på vår båt, samt massor av lunchmat. Även en fransk katamaran hängde på.
60 meter djupt och bara 100 meter kvar till stenar som stack upp från revet. Nu gick botten snabbt uppåt och ca 40 meter från revet kunde vi ankra på 12 meters djup. Vid dessa tillfällen är vi glada att vi har vår FLS (Forward Looking Sonar). som ritar en bild av botten framför båten, så att vi ser när det är dags att bromsa.

Hoppade i vattnet och möttes direkt av två hajar som cirklade runt Lena och mig. Ingen panik uppstod och hajarna verkade trevliga så vi simmade till franske Bernhard som ivrigt viftade att vi skulle komma. Där hittade vi två Djävulsmantor som sakta och majestätiskt gled fram kring oss. En av dem var väldigt nyfiken och ibland kom den simmande emot oss , för att bara några meter framför vika av. Härlig naturupplevelse denna dag.

Första hajen. Inte så skarpt, men den finns där.
Lena har sett hajarna. Gömmer sig bakom ankarkättingen.
Djävulsrocka. Världens största rocka. Härlig känsla att simma med dessa stora djur.

Under eftermiddagen hade vi ”knytis” på franska katamaranen. Började med rompunch, mat och öl och slutligen kaffe och mera rom. Trevlig eftermiddag och perfekt med ”backtrack” funktionen på plottern;-)

Fredag morgon lämnade vi Amanu, med kurs mot Raroia, 150 miles i 313 grader. På denna atoll ”landade” Thor Heierdahl och Kontikiexpiditionen med sin balsaflotte 1947.

Ankrade utanför byn i Raroia som var ett trevligt ställe med välmående och trevliga människor. Seglade efter några dagar 6 miles tvärs över atollen till östra sidan, där vi besökte ön där Kontiki strandade. Ett monument är rest på ön för att hedra deltagarna på Kontikiexpiditionen där bl a svensken Bengt Danielsson deltog.

Lena vid Kontiki monumentet. Måste veta exakt position för att hitta detta.

Seglade efter några dagar vidare västerut 150 miles mot atollen Tahanea som är ett naturreservat och helt utan befolkning. Seglingen blev ganska jobbig med mera vind än beräknat och jobbiga vågor. Seglade in genom det bredaste passet klockan 1030 när vi hade slackvatten, d v s ingen ström, varken ut eller in. På första ankarplatsen direkt väster om infarten låg det tio båtar ankrade i gott skydd mot NO vinden. Sex av dessa hade vi träffat tidigare.

Vinden fortsatte att trycka på. Vi fick ett SMS på satellit telefonen från schweiziska S/y Barbarossa att de nog skulle försöka stanna i skydd av någon atoll. Ville inte få en till natt med denna vind och vågor. På natten ökade vinden tidvis rejält, så vi hoppades att våra kompisar hittat skydd någonstans. Nästa morgonen hade vi ett nytt SMS, de hade seglat vidare under natten och beräknades anlända vid 11 tiden. Allt hade gått bra och de, Patricia och Silvio, var i god form. De hade haft vind på upp till 38 knop (ca 19 m/s) under natten. Våra väder data angav 20 knop, med byar upp till 23 knop, vilket är ganska behaglig seglingsvind, vilket inte 38 knop är. Väderdatan är från och till ganska opålitlig.

Seglare hade byggt stenrösen. Vi byggde det högsta. Patricia och Lena poserar.
Byggänget. Jag i Lenas rosa shorts, Patricia och Silvio från Sy Barbarossa och Lena längst t.h.

 

 

 

 

 

 

Efter några slappa dagar seglade vi 7 miles över till östra sidan av atollen, där vi fortsatte med lata dagar. Simmar och snorklar, eldar på stranden så vi kan baka matbröd på glöden, upptäckarpromenader längs stränderna.

Ankrade på östra sidan av Tahanea
Morgon, bröd bak på elden.
Bröd bak på eftermiddagen. Herrarna svalkar sig med en slurk kall öl eller hembryggd rusdryck.

Insidan av atollen är ofta sandstrand, ibland finsand och ibland lite grövre. Utsidan som vätter mot havet består oftast av ett långgrunt (100 – 500 meter brett) korallrev som man kan gå på hyfsat torrskodd vid lågvatten. En kväll eldade vi på stranden och när det blivit kolmörkt tog vi på oss stadiga skor, handskar och pannlampor och begav oss ut på revet för att plocka Lobbster. Inga Lobbster blev det, men vi stötte på en del vattenormar som är lite giftiga och även en gigantisk Murena som låg och tryckte bakom en sten. Det var tur att jag inte trampade på den, eftersom de hugger ganska ordentligt.

Typisk Motu

Seglade vidare efter några dagar. Nattsegling till atollen Fakarava. Startade 1800 för att gå 50 miles och fick inte vara framme före 0600 när det ljusnar, så farten bör inte vara mer än 4 knop. Gick bra i början, men vinden ökade efterhand under natten, så vi fick efterhand rulla in mera och mera segel. När klockan var tre meddelade Lena att vi bara hade 11 miles kvar till södra passet på Fakarava. Vi rullade in alla segel och gick på bara riggen, fortfarande fart på 4 knop eftersom vinden ökat. 0540 var vi framme vid passet och det var tillräckligt ljust då och strömmen bra så vi kunde gå in.

På ankarplatsen alldeles innanför passet låg det 15 till 20 segelbåtar. Bl a en som var 87 meter lång och master på 121 respektive 115 meter. Ganska löjigt att komma med en rigg på 22 meter.

Fakarava syd pass är rankat som ett av ”top 5 dives in the world”, så det var med höga förväntningar som vi hoppade i vattnet. Tog dingen ut mot havet, för att sedan hoppa i plurret och driva in med tidvattenströmen och det klara havsvattnet. Förväntningarna höll dock inte, visst, helt klart bra sikt på mer än 30 meter och en del hajar, Groupers, Stingrays och massor av andra fiskar, men vi hade förväntat oss mera.

Efter några dagar seglade vi 30 miles inne i atollen, upp till norra delen och huvudorten Rotoava. Här ligger vi nu tryggt ankrade och har idag shoppat lös efter en månad i vildmarken.  Fortsätter att shoppa mera mat imorgon. Kommer sedan att segla tillbaka söderut längs kusten för att leka Robinsonliv några veckor till innan vi seglar de 250 miles som återstår till Tahiti och huvudorten Papeete.

Har hittat lite svag WiFi så vi har lyckats uppdatera hemsidan. Nu lite bättre wifi så vi har lyckats lägga ut lite bilder.

Ha det bra / Lena och Micke